Under min sexualpolitiska vecka fick jag och ansvarig utgivare Anna Lith en massa kritik som fokuserade mycket på relevansen i mina ledare, många var kränkta och avslutade prenumerationer, ifrågasatte att jag var ledarskribent och så vidare. Tillslut tröttnade jag och skrev helt enkelt som det var, i den här texten. Jag skriver att alla som klagar och inte finner problemen relevanta är det egentliga problemet, för att det är där det skapas en splittring i samhället. I ledaren uppmuntrade jag till och med att höra av sig, antingen i telefon eller på mailen för att kanske kunna mötas på mitten.

Då var det som att något hände. Kritiken slutade komma, i alla fall den negativa. Förutom ett konstigt mejl var det bara fina ord jag hörde. Pensionärer som hörde av sig och delgav mig sina erfarenheter och hur de kan förstå en ung persons situation, för att en äldre persons problem bottnar i detsamma, utförsäljningar och privatisering.

De säger att de tycker att det är upplyftande med texter som går att relatera till och att de på första försöken förstår, och slipper läsa om ett par gånger för att förstå själva innehållet. Då tycker jag att jag har hittat hem.

Imorgon skriver jag om pensionssystemet. Nästa vecka ska jag hälsa på PRO. Förra veckan träffade jag SSU Umeå. Högt och lågt, ungt och gammalt. Som det ska vara.

Kristdemokraterna har fått sin lokal förstörd ett par gånger innan, nu har det hänt igen att det är någon som har kastat ägg på rutorna. De kan inte bevisa något, men tror att det är aktivister från vänsterkanten.

Och det är EXAKT det här jag blir så, ursäkta språket, jävla less på. Tror ni på allvar att det är 14-åriga SSUare som har lämnat sin studiecirkel för att dunka på några ägg mot er vägg? Att ung vänster har ändrat riktning och istället för att klistra upp affischer på elskåp börjar vandalisera? Att det är Allt åt alla som har övergett sina blomlådor och cykellagarkvällar för att börja kasta mat? Att bara bröst- gänget istället för att jobba mot sexismen lägger ner sin tid på att köpa ägg och slänga de i sjö, nej, på era rutor?

Eller att det är någon helt annan. Kanske är det SDU som blivit irriterade på KDUs nekade invid att bli sverigedemokrater? Eller kanske det är svenskarnas parti som blivit förbannade på att Svenska kyrkan tillåter homopar att gifta sig? Eller är det Svenska motståndsrörelsen som mellan att slå på pensionärer som delar ut kaffe tar en paus och kastar ägg?

Men nä, det måste vara ”aktivister från vänsterkanten” som är ute. Extremism och våld och förstörelse och allt jävelskap är ju tydligen det enda ”såna dära vänsterfolk” håller på med. Please KD, step it upp.

I helgen tog jag bort namn och nummer från söktjänsterna på internet efter att jag blivit nämnd och citerad som vänstervåldsförespråkare på öppet rasistiska avpixlat. Senast jag kollade hade artikeln över 200 kommentarer. Mina partikollegor i S-kvinnor var de som blev attackerade när Svenska Motståndsrörelsen kom till Umeå. Det är mina socialdemokratiska, antirasistiska och feministiska vänner som får hot hem i brevlådan.

Det menar jag är hot mot demokratin, men det är klart, ägg är också allvarligt.

Det är väldigt intressant att få mejl som ung ledarskribent. Jag måste nog vara den mest okunniga och ointressanta lilla slinka som många har stött på:

”Du är ung, du vet säkert bäst men utan att ge mig något erkännande skulle du kunna sätta dig ner och fundera om det möjligen kan ligga någonting i det jag har sagt.”

och

”Jag beklagar djupt att du går ut med åsikter som tillhör en outvecklad analysförmåga. Skulle du motsvara den framtida ungdomen som så småningom ska ta över detta samhälle så är jag glad och nöjd om jag slipper uppleva detta.”

Jag, å min sida, undrar istället ifall du som gammal, utan att du behöver ge mitt något erkännande för du vet säkert bäst, har du övervägt att fundera på mitt perspektiv i frågan och se ifall det kanske kan ligga något i det? Och jag undrar verkligen vem denne Outvecklad Analysförmåga är och varför tillhör jag hen?

Det är så mycket jag inte förstår!