Iksu är igång: ”Känns kanon”

Vi har kommit till veckan när många innebandylag kör igång inne i hallarna.
(Det man i hockey kallar ”gå på is”, i fotboll ”kalvar på grönbete” och i innebandy ”gå på golv”)

Så är även fallet i mästarklubben Iksu. I går hade laget återsamling efter flera veckors individuell träning.

Jag ringde upp Therese ”Mini” Andersson för att fråga upp om stämningen, hennes egen träning, och hennes förväntningar på det som komma skall.

– Det kändes kanon att träffa alla igen. Vi kommer köra hårt direkt eftersom det är rätt få veckor kvar tills det drar igång på allvar med Europacupen, säger hon.

Hennes förra försäsong spolierades på grund av skadan i knäet. Nu är hon tillbaka – och hon har, tro’t eller ej, saknat försäsongsträningen. I och med det konstaterandet spär hon på myten om hennes enorma träningsvillighet.

– Denna sommar går inte att jämföra med den förra. Det känns fantastiskt och jag är jätteglad att kunna köra på ordentligt. Jag har njutit, säger hon (på fullaste allvar!).

Skadan ifjol har viss påverkan på den ovanligt positiva inställningen till försäsongen.

– Det är tråkigt med skador men man får ut något bra av det också. Man lär sig att uppskatta saker. Man kan inte ta för givet att man ska kunna köra en hel försäsong. Sedan vet man ju att det jobb man lägger ner under sommaren kommer att löna sig under den långa säsongen, det gör det hela lite lättare, säger Andersson.

”Mini” startade av naturliga skäl den gångna säsongen trögt. Storformen innan skadan lyste med sin frånvaro inledningsvis. Men ju längre säsongen gick desto bättre blev hon. I slutspelet och i finalen tillhörde hon Iksus bästa spelare och hon belönades dessutom med en landslagsplats.
Att det gick så bra i slutet på säsongen hade dock ingen påverkan på beslutet att köra på en säsong till.

– Jag hade bestämt tidigt att jag skulle ge det ett år till med en hel försäsong i ryggen, säger hon.

Iksu hade med åtta spelare i den senaste landslagstruppen. En av dessa var Therese Andersson. Men landslaget är inget hon funderar nämnvärt på.

– Det tänker jag inte alls mycket på. Det är en bonus om det blir så. Jag tänker bara fokusera på att göra så bra ifrån mig som möjligt i Iksu och om förbundskaptenerna tycker att det är tillräckligt så blir det bara som en stor bonus för mig, säger hon.

***

Jag förstår henne. Om jag spelade i Iksu hade jag haft fullt fokus på att först och främst platsa i det egna laget. Konkurrensen är mördande i den väl sommarförstärkta truppen. Deras tredjekedja skulle definitivt kunna vara den ledande formationen i många andra lag i serien.

– Jag hoppas att alla triggas av det. Vi har en stark trupp och riktigt tuff konkurrens men det gäller att vi kan vända det till något positivt. Vi kommer att kunna ha potentiella matchvinnare i varje formation, säger hon.

Just den biten är något jag förundras över inom Iksu. Hur de kan ha så pass bra stämning i laget trots så många bra spelare. Det kan låta som en märklig ekvation om man aldrig har varit i ett lag själv – men det normala då man har för många bra spelare är att det tenderar att bli gnäll om lite speltid, obefintlig powerplay-tid, och så vidare… ”Ju fler kockar, desto sämre soppa” eller vad man nu säger.

– Vi har faktiskt varit förskonade från den typen av problem tycker jag. Vi kör mycket på tre femmor vilket underlättar det hela, och det leder också till en av våra främsta styrkor – att vi kan hålla högt tempo hela matcherna, säger hon.

***

När Iksu hade guldfest någon dryg månad efter festen i Malmö undrade jag och många med mig om de redan firade in guldet för säsongen 2012/13.
Så var inte fallet – men jag hade inte anklagat klubben om de hade gjort det. Så pass stora guldfavoriter är den orangea maskinen för mig – men Therese Andersson hittar i alla fall igen ett par konkurrenter.

– Mora kommer absolut att vara bra. De har fått behålla mycket och samtidigt kryddat med Kristoffersson. Rönnby kommer garanterat vara revanschsugna och Djurgården (om de nu överlever) får man alltid räkna med, säger Andersson.

Men trots bra konkurrenter så talar ändå det mesta på att Iksu har en fantastisk säsong framför sig med bl a stundande Champions Cup (3-7 oktober). Mycket talar även för att laget spelar ännu en SM-final i Malmö.

– Den främsta orsaken att jag fortsätter ett år till är glädjen. Sedan är det klart att Champions Cup på hemmaplan är en jättemorot, men det viktigaste är att jag fortfarande tycker att det är så pass kul att spela. Jag har ju till och med längtat efter försäsongen, och när man väl har upplevt hur det är att vinna guld tillsammans vill man göra allt för att göra det igen, säger hon.

 

Nygren: ”Fäll upp väggen!”

Ni som följt bloggen en längre tid vet att jag spenderar en hel del tid Daniel Nygren (TBS Umeå).

Under våra luncher på diverse nyttiga ställen i Umeå tenderar våra samtalsämnnen att falla in på idrott i allmänhet och innebandy i synnerhet.

Nu är det så att hans lag TBS ska flytta från Elofssonhallen till Gammlia Öst/Väst vilket får den tunga, men ack så passningssäkre, högerforwarden att gå i taket. Eller kanske snarare gå in i väggen.

– När jag fick veta att det skulle bli matcher på Gammlia Öst/Väst så tänkte jag ”det är inte värt att spela innebandy”. Hallen är fruktansvärt tråkig då väggen är nere, man har noll kontakt med publiken. Det känns som att man spelar inför tomma läktare, säger han.

Men när någon kritiserar något är jag alltid ute efter vad den personen i så fall tycker att man kan förbättra.

– Om det inte går någon match på andra sidan kan man fälla upp väggen åtminstone. På så vis skulle det bli ljusare i hallen och man kan då dessutom ställa ner lite stolar och bänkar vid sargen så att folk kan sitta och kolla vid rinkside, säger han.

Han är samtidigt medveten om att det oftast pågår en match/någon slags aktivitet på andra sidan.

– Då kanske man kan ”måla om” linjerna. Just nu är det otroligt mycket yta på spelarsidan. Om man flyttar efter planerna så att säga så kan man få in en bänkrad på andra sidan, säger han.

– Det är bra att hallen finns och att många har fått möjlighet att träna och spela mer centralt, men om det går att göra den bättre vore jag tacksam, säger Nygren, som samtidigt säger att han kommer att fortsätta spela oavsett om väggen är nere eller ej.

***

Personligen håller jag med Nygren om att det är betydligt tråkigare att spela när väggen är nere. Under seriespelet ifjol fick vi prova på båda varianterna och det är en otroligt stor skillnad.

Nu vet jag inte exakt hur ofta det pågår matcher parallellt i hallen men om det inte är någon match på andra sidan tycker jag att det är en bra idé att dra upp väggen lite grann och sätta in en stolsrad. Man kanske t o m kan ordna två rader på något smidigt sätt.

Avslutningsvis vill jag betona att vaktmästeriet på Gammlia gör ett kanonjobb och att hallen som sådan redan har haft och kommer fortsättningsvis ha stor betydelse för Umeå. Vid SDF-SM t ex har den varit ovärderlig. Med vikväggen nere är det en perfekt träningshall, en perfekt hall för de yngre (dessutom häftigt att spela där SSL spelas), och den är även fullt duglig för seriematcher från de lägre divisionerna. Det är alltså enbart i samband med seriematcher relativt högt upp som jag är kritisk till att ha vikväggen nere. Division I och uppåt förtjänar bättre, tycker jag.

Bult – man ljuger inte!

Det var den 18 april 2008. Dagen före Warbergs SM-final mot AIK.

Jag jobbade för ”Innebandynytt” då. I Annexet inne i Globen fick jag intervjua min idol – Mathias ”Bult” Larsson.

Snacket gick i vanlig ordning innan vi kom till sista frågan:

Om ni förlorar så kommer du väl ändå vilja ta revansch nästa år?

– Nej, du (skratt), jag har lovat familjen att detta definitivt blir min sista match.

Då måste du ju bjuda på minst en tunnel –  kontrade jag.

– Det kan jag lova!

***


Jag och idolen (syfttar främst på ”Bult” även om Du Erik Nilsson är en fantastisk spelare) efter en match mot Umeå City.
FOTO: Erik Nordvall.

***

Jag såg ingen tunnel i den där finalen år 2008. Vad jag däremot har fått se är ett par comebacker. Två lögner av två möjliga alltså.

Nu är det dags igen. ”Bult” ska till Schweiz för att representera SV Wiler-Ersigen.
Den klubb som värmer upp mest av alla klubbar i världen.

Man börjar ju givetvis tänka på VM när man ser en sådan här nyhet. Innebandymagazinet ställde frågan om det fanns någon tanke på VM i och med det här i deras dagsfärska intervju med honom, men han nekade bestämt till det.

– Nej, jag är inte aktuell där, det där är jag färdig med. VM är ju roligt för de gubbar som är i rätt ålder och i rätt skick och VM-guldet ska tillbaka till Sverige. Men jag har inte ens tänkt i de banorna. Först och främst ska jag komma i ordning och få fart på mitt spel och ha det skoj, säger han till ”Magget”.

Men jag låter mig inte luras av hans sluga miner den här gången.

Självklart finns det tankar (om inte längst fram(?) i hjärnan så åtminstone någon liten baktanke) på VM. Om 38-åringen spelar som förr bidrar han i alla landslag inklusive det svenska. Så enkelt är det.

Ketil är den viktigaste pusselbiten

Att bygga ett idrottslag är ungefär som att bygga ett pussel. Massa bitar måste passa ihop för att det ska fungera.

Skillnaden mot lagbyggets pussel och vanliga pussel i form av diverse broar och solnedgångar är att lagbyggets pussel har olika stora bitar.

Vissa är helt enkelt viktigare än andra.

Och i Dalens herrlags egna pussel är Ketil Kronberg den allra viktigaste pusselbiten.
En bit som man kan kretsa hela sitt bygge runt. En bit som är så överlägsen att den tyvärr inte finns i vanliga pussel…

En bild från en av Ketils första träningar med Dalen.
En tid då parketten var grön och en tid när Ketil Kronberg
fortfarande var ett okänt namn.

FOTO: VF-arkiv

***

Personligen känns det väldigt kul att Ketil Kronberg finns kvar i Umeå fem år till.
Han är en fantastisk spelare och en minst lika fantastisk person.

Han är den sista jag vill se lämna Dalen. Under delar av slutspelet ifjol satt jag bara och gapade åt hans spel på planen. Det var löjligt hur bra han var. Och nu när Dalen tappat många profiler känns det livsnödvändigt att han finns kvar. Laget hade känts väldigt profilfattigt utan honom.

Det faktum att han väljer att satsa fem år på Dalen gör också att klubben förmodligen kommer att resa sig till den absoluta toppen igen. Det finns i alla fall bra grundförutsättningar för det nu.
Nu gäller det ”bara” för Urban Karlsson & Co att lägga klart resten av pusslet runt omkring honom.
 

 

Kronberg skriver rekordkontrakt

I går hade jag äran att göra en längre intervju med den här mycket sympatiska mannen, då han som nyutsedd lagkapten i Dalen skrivit under ett rekordkontrakt på fem år.
FOTO: Abebe Asres

Detta möte ledde också, som jag utlovade i går, till en stor tidningsartikel i VF (och en liten notis i VK – denna nyhet var tydligen inte värd mer utrymme…).

Nåväl. Till er som nu inte njutit av VF vid frukostbordet så publicerar jag artikeln i sin helhet. Sedan skriver jag ett separat inlägg med det man i film kallar för extramaterial.

***

Flera av de bästa spelarna har lämnat. Men den allra bästa gör tvärtom.
Ketil Kronberg har skrivit på ett rekordkontrakt med IBK Dalen.
Det känns helt rätt. Dalen betyder väldigt mycket för mig, säger han.

Efter en sommar präglad av tunga spelartapp och negativa skriverier kommer ett glädjebesked av modellen större för alla Dalen-anhängare. Bolltrollaren Ketil Kronberg har skrivit på för fem nya år och därmed lär 31-åringen sannolikt avsluta sin elitkarriär i Dalen. I samma veva är han även utsedd till ny lagkapten.

– Motivationen är på topp och kroppen känns bra. Intentionen är helt klart att det ska hålla i fem år till. Det enda som kan stoppa mig från att spela för Dalen är skador, eller att jag blir gråhårig, skrattar han.

– När det gäller kaptensbiten känns det givetvis kul att få ta det ansvaret, men jag tänker inte ändra på mig som person. Den enda skillnaden är att jag har en bindel på armen, säger han.

Det nya kontraktet är det längsta som skrivits i Dalens historia.

– Det visar att både jag och klubben fortfarande satsar.  Detta kan förhoppningsvis skapa stabilitet runt laget, säger han ödmjukt.

Den sociala biten spelade också in i beslutet i och med att han skaffat sambo som har två barn.

– Vi som familj vill bo här och innebandyn är fortsatt det roligaste som finns. Jag ser heller ingen anledning att byta klubb bara för att byta, eller att gå till något lag för att få vinna guld. Det är med Dalen jag vill vinna och jag är riktigt stolt över vårt SM-silver i fjol, säger han, och fortsätter:

– Förhoppningsvis kan vi gå vinnande ur en final någon gång under de kommande fem åren.

Just det lyckade fjolåret blev en nytändning för Kronberg, som under slutspelet visade upp sitt livs form. Nu ser han fram emot den nya säsongen som kryper allt närmare.

– Det känns riktigt bra. Vi är långt ifrån någon guldfavorit, men om man ser över vår trupp så märker man att det finns mycket SSL-rutin, och man ska heller inte underskatta våra nyförvärv. Jag tycker vi har en riktigt slagkraftig trupp och jag ser ingen grund till varför vi inte skulle gå till slutspel. Väl där kan allt hända, säger han.

(Det utlovade extramaterialet kommer på bloggen imorgon)

Dags att jobba igen

Hej igen, du kära blogg.

Nu är semestern definitivt över. Blicken är nu riktad rakt framåt mot säsongen som närmar sig med stormsteg!

I dag har jag rivstartat genom att i hemlighet göra en grej till morgondagens tidning. Nämligen en riktigt positiv nyhet för IBK Dalen.

Vad den handlar om får ni stolta prenumeranter (av det där som kallas papperstidning) se vid frukostbordet.
Ni andra får vackert vänta några timmar innan det läggs ut på bloggen, alternativt ta en mysig morgonpromenad till närmaste bibliotek (rekommenderas).

Intervjun med den berörda blev lång och därför kommer det att publiceras en hel del extramaterial här på bloggen, som till skillnad från tidningen har ett evigt utrymme….

Mini-semester för bloggen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En spännande bild. Träffade jag volleyn eller ej?

***
Efter gårdagens hagelskur i Umeå fick jag nog.
Jag packade mitt pick och pack och drog till den kungliga hufvudstaden.

Väl här har jag påbörjat min omskolning till rightare. Mitt lag har rätt begränsat med rightare på forwardssidan, bara Andreas Carlbom, Erik Boström, Mats Jonsson, John Johnsson, Fredrik Ottosson och Nicklas Forslöf, så jag tänkte att det nog lär behövas en till!

Ser ut som att det är Vidar Tirén, Umeå City, som håller i den här klubban…

Just ja. Glömde lägga upp en bild på huset jag bor i:

 

 

 

 

 

 

 


OBS! Bilden behöver inte nödvändigtvis vara 100 % sann.

***

Nåväl. Det jag skulle komma till var att det lär bli rätt torrt här på bloggen under några dagar. Tänkte nämligen vara helt ledig. Så om det inte sprängs någon rejäl transferbomb eller dylikt så kan ni ta paus från bloggläsandet ett par dagar.

Lovar att skrika högt då jag börjar blogga igen!

Urban: ”Pengarna ska användas”

Mitt i Umeås värsta hagelskur på länge ringde jag upp IBK Dalens sportchef Urban Karlsson för en intervju om det som hänt den senaste tiden.

Gårdagens försäljning av landslagsbacken Mattias Wallgren gav ny energi till kritikerna, som i vissa fall även kräver att Urban ska avgå.

Urban medger att förhandlingarna med Warberg var långdragna. Det var först när det femte budet kom som han accepterade prissumman.

– Vår ambition var hela tiden att behålla honom. Men Warberg har jagat hårt och Mattias blev mer och mer drivande i att lämna oss, och då får man börja fundera på vad som egentligen är rätt för klubben. Nu får vi leva med det här väl genomtänkta beslutet och hoppas att det blir bra, säger Karlsson.

Övergångssumman är inte officiell men det är ingen som helst tvekan om att det är den största i klubbens 22-åriga historia. Dessa pengar går nu rakt in i herrlagets kassa.

– Självklart ska pengarna användas till herrlagets bästa. Sedan får vi se om det är just nu vi slår till med någon spelare, eller om det blir vid ett senare tillfälle, det får framtiden utvisa, säger Karlsson.


Urban i sin roll som tränare i damlaget.
FOTO: VF-arkiv.

– Detta hjälper oss också att fortsätta att öka vår budget, vilket vi har gjort varje år över en lång tid. Vi är en förening som alltid legat plus vilket inte är självklart inom innebandyn, Örebro har lagt ner, Djurgården ska ha möte om sin framtid, och Caperiotäby har uttalat ekonomiska besvär – för att nämna tre, säger Karlsson.

***

IBK Dalens silly season beskrivs av många som den sämsta i klubbens historia. Spelartappen är blytunga och nyförvärvens klass i förhållande till vad som har förlorats är många kritiska till.

– Det är klart att det inte är kul. Alla vill självklart behålla de spelare vi har tappat. Men situationen är och har varit som den är. Jag kan inte vara arg på Johan Samuelsson, Jonas Svahn och Robin Nilsberth som flyttar hem. Jag har själv flyttat hem från uppdrag både i Sundsvall och Schweiz så jag vet hur det är. Det får man köpa. Sedan är det olyckligt att alla tre flyttar samtidigt, säger han.

Just att spelare har flyttat hem har Dalen fått lära sig mycket om genom åren. Ofta har värvningar skett utifrån – inte minst från utlandet. Konsekvensen av att spelaren i fråga oftast flyttar hem till slut är inget som gör att Karlsson tänker byta värvningsstrategi.

– Jag har svårt att se att vi skulle ha varit i slutspel så konsekvent som vi varit de senaste tio åren med bara lokala spelare. I så fall måste alla enas och spela i samma lag. Det vore hur coolt som helst att vinna ett SM-guld med bara spelare från Umeå. Men som det är nu är t ex några av Umeås bästa spelare i City och Thoréngruppen.

– Personligen tycker jag att det är kul att vi haft och har Norges bästa spelare genom tiderna hos oss (Ketil Kronberg), vi har haft Schweiz bästa spelare genom tiderna (Mathias Hofbauer) och vi har just nu Danmarks bästa damspelare (Cecilia Di Nardo) och dessutom en mycket lovande tjeck i Milan Tomasik. Som sportchef hoppas jag att Umeå-publiken uppskattar alla utländska importer vi har haft. Jag tycker det är en härlig krydda till laget, säger han.

Den senaste värvningen är Pontus Gustafsson från Visby. Han blir inte den sista värvningen för sommaren om Karlsson får som han vill.

– Pontus är en framtidsspelare precis som Svahn var för två år sedan och Samuelsson för fyra år sedan. Vi tror mycket på honom. Sedan kollar vi självklart vidare på fler alternativ. Fyra bra femmor och en komplett målvaktssida är vår målsättning och där är vi inte riktigt än, men det är en svår tid att värva in spelare nu och det gäller att hitta spelare som passar in, säger Karlsson.

Urban i samtal med Johan Anderson under den gångna säsongen. Den värvningen hade varit något…

***

Karlsson är medveten om att det florerar mycket kritik mot honom just nu. Trots det sitter han relativt lugnt i båten.

– Det har ju alltid funnits kritiker. Det har man lärt sig hantera efter åren som gått. Som exempel blev jag totalsågad när jag värvade Mattias Wallgren från division IV då han var 16-17, och likaså när jag värvade Filip Stenmark från Citys andralag. Jag kämpar på och bidrar med så mycket jag kan som en av många i föreningen, det går inte att lyssna på all kritik, säger han.

De som kritiserar allra hårdast ifrågasätter hur Urban Karlsson kan få sitta kvar på sin post efter att ha tappat så många bra spelare.

– Det är inte jag som ska svara på det, utan det är styrelsen i så fall som ska avgöra om jag gjort ett bra jobb eller inte. Jag har alltid upplevt ett bra stöd från styrelsen, spelare och ledare under mina år här, och när det har blåst lite mer så har stödet alltid varit större, säger han.

***

I går skrev jag ett inlägg om hur jag ser på Dalens chanser under året som kommer. Sportchefen delar min uppfattning om att kriga med näbbar och klor om slutspel är ett rimligt mål.

– Vi ska slåss och kriga för slutspel både med herrarna ocn damerna. Sedan har vi något riktigt roligt att se fram emot med Champions Cup. Att få arrangera en sådan drömturnering är enligt mig det största som hänt innebandy-Umeå, säger han.

 

”Walle” klar för Warberg

Har ”Walle” gjort sin sista match i Dalen-tröjan nu?

Efter långa förhandlingar är nu Mattias Wallgren klar för Warberg. Därmed fick Dalens landslagsback som han ville.

Dalen tappar i och med detta sin andra bofasta landslagsspelare.
Nilsberth och Svahn är också förlorade men dessa två är inte med i den senaste landslagstruppen och har tillsammans väldigt få framträdanden i blågult.
Frågan man kan ställa då är om det är rätt/rättvist att basunera ut att Dalen har tappat fyra landslagsspelare – vilket verkar vara det hetaste konstaterandet som finns just nu.

Nåväl. Det var ju inte det som detta inlägg skulle handla om…

***

Några saker man kan konstatera är:

1. Warberg får riktigt bra lag. De blir den främsta utmanaren till Storvreta.
2. Dalen får givetvis ett sämre lag. Men enligt mig inte så pass mycket sämre att de riskerar att åka ur.
3. Det gynnar alla. Vem vill ha en ledande spelartyp i omklädningsrummet som uttalat att han egentligen vill spela någon annanstans?
4. Priset höjdes ytterligare av  Rasmus Sundstedt-affären. Som sagt, nu är kulan i rullning…

***

På Twitter och flera andra ställen kan man läsa många domedagsprofetior om IBK Dalen just nu.

Och visst – Dalen har haft en sjukt tung silly season. Det går inte att blunda för faktumet att fyra av de absolut bästa spelarna har lämnat skutan.

Men mitt i den uppmålade totalmisären får man heller inte glömma vad som finns kvar.

Ketil Kronberg t ex är en av världens absolut bästa innebandyspelare och tack vare att han finns kvar finns inga chanser att laget skulle åka ur SSL.
Han är för det första alldeles för bra individuellt och dessutom har han den fantastiska förmågan att höja alla andra runt omkring honom. Hans formation kommer med andra ord fortfarande att hålla hög SSL-klass. Matchar man laget hårt på två formationer kommer med andra ord Dalen att ha en formation av hög SSL-klass inne varannat byte…

Förutom Ketil finns även ett gäng etablerade SSL-spelare kvar i truppen. Kanske inga superstjärnor, men det är ändå spelare som bottenlagen hade tackat ja till alla dagar i veckan. Spelare som Fredrik Hörnkvist, Johan Alm (riktigt bra i slutspelet), Kim Lundström (trasslig säsong ifjol men han håller definitivt i SSL), bröderna Bodén,  Filip Stenmark (ännu mer plats att skina på nu), Anton Ermling (dags att hitta tillbaka till 10/11-formen), Christian Hjort m fl.

Bland nyförvärven tror jag även att åtminstone Thomas Holmgren (från City) och Johan Eriksson (från Sirius) kommer att leverera på bra nivå direkt.

Dessutom är väl detta året när Milan Tomasik ska blomma ut på allvar…

Som den obotliga optimist jag är så ser jag med andra ord ett rätt hyggligt SSL-lag framför mig när jag tänker på Dalen. De kommer aldrig att närma sig guldet med den här truppen, men chansen är enligt mig lika liten att laget kommer åka ur. Jag ser framför mig ett solklart mittenlag som kanske drar lite mer mot botten. Chansen att slåss om de sista slutspelsplatserna finns definitivt men jag blir heller inte förvånad om laget slutar nia eller tia.

(Som ni märker fanns det inga uttalanden från någon i det här inlägget. Jag tänker komplettera med det senare. Just nu är det lite för bra väder ute för att inte slänga sig på cykeln mot närmaste sjö)