http://youtu.be/Anc_gP2_QeI

Det här kommer från en av de roligaste grupperna på facebook, en bortskänkesgrupp. Det som jag tycker är så underbart roligt är när de samlar in till olika välgörenhetsprojekt. Folk har så olika syn på välgörenhet. I det här fallet är det att skänka urtvättade barnkläder ingen annan vill ha till utsatta barn i typ Litauen, eller kläder till herrelösa hundar i Rumänien. Jag tycker det är fint att folk vill engagera sig, men frågan kvarstår, vad ska hundarna ha för nytta av kläder och lakan?

Jag tycker att det här hamnar i samma kategori som när Carola hjälpte till att göra världen till en bättre plats.

Jag gjorde ett försök till att förklara min poäng just på facebook. Då skrev jag såhär:

Det är allt ett väldigt intressant ämne, just facebook och facebook- vänner. Det är ju en väldigt blandning av människor en är vän med, alla av olika anledningar och alla har en olika relationer med. Likväl som jag är vän med min pappa är jag vän med någons bekants bekant. Jag har verkligen ingenting emot det, tvärt om! Och jag har ju självklart ingenting emot att bli gratulerad (det är ju väldigt roligt!). Det som är tråkigt att de som aldrig någonsin uppmärksammar något en gör, endera på facebook eller i det verkliga livet, känner ett sånt stort behov av att skriva ”grattis” bara. för. att. Det handlar inte om att en tvingas vara väldigt nära vän med någon för att ”ha behörighet” att gratulera, alla får gratulera och vara vänliga. Men ska en hälsning skickas tycker jag att den i alla fall kan vara så pass personlig att personen i fråga känner att det blir en hälsning av det hela. Ska det va, ska det va.

Jag tycker att det kan jämföras med att vara snäll och bjuda på godis från en godispåse. ”Du får ta vilken godis du vill, men inte de stora eller de godaste”. ”Jag gratulerar dig, men tro inte att jag egentligen bryr mig”.

 

Jag är rädd att poängen fortfarande inte har nått fram. Min poäng är inte att kategorisera mina facebookvänner till en grupp som ”får” gratulera och en som inte får det. Heller inte att kritisera de som gratulerar mig och heller inte kritisera de som inte gör det.

Min poäng är att jag är så less på den slentrianmässiga trevligheten, som blir jobbigt tydlig dagar som denna. Kommentaren ”Men vi får ta och ses någon dag” som droppas till en gammal bekant som en möter på ICA hamnar i samma kategori. Båda vet att det inte kommer att ske, så varför ens säga så? Det är en jobbig påklistrad trevlighetsfasad som alla tar för givet uppskattas. Jag uppskattar den inte.

Idag är det min födelsedag (ja, grattis till mig!). Jag gillar att fylla år. Tidigare har det varit en anledning att samla all släkt för middag och fika, i år är jag ledig från jobbet och ska sy och gå på bio. Det händer oftast något roligt då, när jag fyller år.

Men. Då var det det där med att fylla år på internet. Jag fick mail från nelly.se om ett födelsedagserbjudande, nu har jag fått ett födelsedagserbjudande på film från mecenat och det ena med det andra. Och alla bekantas bekanta som på facebook skickar iväg ett ”grattis” bara för att. Jag är ledsen, men jag hatar det. Du bryr dig inte ens om skriva ”grattis” korrekt, ändå skickar du iväg det till mig. Du som aldrig skull hälsa på mig på gatan, än mindre komma fram till mig och säga ”grattis” personligen, VARFÖR skickar du då en bajsnödigt ”grattis” till mig på facebook? Det är näst intill ett hat jag känner mot dessa opersonliga ”grattis” som slentrianmässigt skickas iväg till höger och vänster.

Och att inte ens kunna skriva ”Grattis”, utan i all stress bara skriver ett ”grattjs” för att det var allt du orkade med. Skit då istället att skriva något alls, snälla.

Hanna Lemoine skriver bra angående den här artikeln. Det handlar i det här fallet om sovsex och framför allt kommentarerna handlar om muntliga överenskommelser om sex. Det handlar om muntliga kontrakt som gör det okej för ena parten att ha sex med sin partner som sover, att hen innan har gett sin tillåtelse att låtas ha sex med när hen inte är närvarande. Alltså sex utan samtycke. Sex utan samtycke är för mig våldtäkt. Eller?

Jag skulle vilja be er i alla fall läsa kommentarerna. 

Både blogginlägget och och artikeln ger mig mer kött på benen för att jobba för en ändring i lagstiftningen om en samtyckeslag gällande sex. Nu måste du säga ”nej” om du inte vill ha sex vilket blir svårt om du tex. sover eller är för full. Det vore bättre om en skulle säga ”ja” eller tydligt visa att en vill ligga.

För mig stod det still, vad är den kvinnliga motsvarigheten till ungkarl? Jag googlade. Det här vad var jag hittade.

– Slampa
– Hora
– Luder
– Fröken Slampa
– Frifitta
– Ungkarsflicka (om en vill reta feminister)
– Tjackluder
– Aids
– Jungfru

Till slut kom jag fram till att det måste vara ungmö.

Från sidan ungdomar.se.

Irritationen låg som ett tjockt dimtäcke i gruppen med testosteronpumpade män var lätt att ta på. Juan var ju så omanlig! Han var den ende som räckte upp handen när frågan ”vem har någonsin skrivit poesi till en kvinna” kom upp. Han intresserade sig för konst, politik, arkitektur och ”other intellctual crap”. Tillslut var den Juans tur att få egentid med Bacheloretten (översatt till ungkarsdam*). Gruppen män som satt kvar i soffan med sina shottar i soffan var inte sena med att ta ut sin ilska över Juan. De kom fram till att det enda rätta skulle vara att ”Knyta fast honom vid ett träd och spöa skiten ur honom”.
”Knyta fast honom vid ett träd?” undrade en av männen. ”Är inte det lite väl brutalt?”
”Nej”, svarade idésprutan. ”That’s how real men do it”.

Ja, det låter som ett alldeles ypperligt sätt att 1) hävda sin egna manlighet 2) imponera på bruden 3) lösa ett problem.

I ett av momenten för att imponera på tjejen skulle de spela basket.
”Jag gillar verkligen att se männen tävla mot varandra i sport, det är så manligt och jag vill ju ha en riktigt manlig man” Fnissade tjejen.

Andra härliga citat:
”Jag kände direkt att det här är någon som kommer kunna ta hand om mig, och det är ju det jag letar efter”
”Han sa att han aldrig hade krossat ett hjärta utan varit den som krossat dom, men jag tror att jag ser en mjuk sida i honom ändå”
”Alla här har sysslat med idrott på High School utom jag, jag hoppas att jag kan imponera på henne ändå” 

Ikväll ska jag börja läsa boken ”Med uppenbar känsla för stil”  som handlar om manlighet.

* URSÄKTA MEN UNGKARSDAM?!

”Frihet för Pussy Riot, frihet för Pussy Riot och för de politiska fångarna”, skanderade människor utanför domstolen i närheten av Moskvafloden i dag.

De väntade i timmar för att visa sitt stöd för kvinnorna i Pussy Riot, och sin misstro mot makten i Kreml i allmänhet, och presidenten Vladimir Putin i synnerhet.”Ryssland utan Putin” och ”Putin en skam för Ryssland”, skanderades också. För precis som de flesta väntat blev det en fällande dom i dag och ett relativt hårt straff på två års fängelse för var och en.

Inte ens att två av dem är småbarnsmammor påverkade straffet, vilket ryska domstolar brukar ta hänsyn till.
– Det är som en medeltida inkvisition och det visar att Putins Ryssland inte hör hemma i ett civiliserat samhälle, kommenterade förre schackvärldsmästaren Garry Kasparov, välkänd oppositionell som arbetar i en människorättsorganisation. Garry Kasparov, tidigare schackvärldsmästare.
– Ryssland är med i flera konventioner som den här processen bryter mot och hela världen protesterar, sa Kasparov också.

Kort efter att jag har talat med honom blir han brutalt bortsläpad av speciellt utkommenderad elitmilis, andra oppositionella ledare som Sergej Udaltsov grips också precis som flera vanliga som skanderar slagord eller tar på sig Pussy Riots typiska röda balaklavor, heltäckande masker med bara hål för ögon och mun.Godtyckligheten i vem som grips och vem som kommer undan är stor. En ung ryskortodox man som läser böner för att Pussy Riot ska straffas förs också bort.

Med megafoner varnar polisen folkhopen men möts av hånskratt och nya slagordsramsor. Inne i domstolen tog de tre emot domen leende. De visste att de skulle dömas och försvaret kommer nu att överklaga domarna.

Från Sveriges Radio. 

Allt det här med flytten har ju som rubriken lyder varit ett enda stort nerpackande och uppackande och städning hit och städning dit. Jag ska erkänna att jag är rätt less att inte ha en blekaste aning om i vilken av de tusen högar, kartonger och lådor deodoranten ligger i (jag köpte en ny).

För att göra det hela så mycket bättre och enklare kommer jag nu under ett X antal dagar befinna mig på en stor kursgård boendes i tält med alla mina prytlar i en träningsbag, modell mindre. Det spartanska tänket jag har tvingats till under mina packningstimmar har varit efterlängtade. Efter detta överflöd av skor, jackor, sytillbehör och diverse verktyg som har packats ner och halvvägs upp är det skönt att bara ha med sig det allra nödvändigaste.

Som ni förstår innebär ju det här att nu när jag precis har kopplat in och upp kopplat upp mig mot vårt sprillans nya internet och trådlösa nätverk kommer jag alltså lämna denna umeåcivilisation mot sydligare breddgrader ett par dagar.

Det kommer vara dagar fyllda med enorm gemenskap, politiska diskussioner och en miljard skratt. Det slår allt. Utan tvekan. Trots alla nätter som komma skall, i ett kallt tält på ett stenhårt liggunderlag i en fuktig sovsäck ser jag galet mycket fram emot dessa dagar. Bloggen kommer vila ganska bra under dessa dagar.

Jag hörde att det är rätt så inne och modernt att gilla allt det där med HBTQ och typ vara homosexuell och så. Nu när bilderna på facebook har blivit färdigtaggade och gillade från prideveckan tänker jag att jag inte ska vara sämre. Jag har alltid gillat att vara modern och ”hipp” och ser det här inlägget som ett steg i rätt riktning. Från bloggen Vi som aldrig sa sexist kommer här ett litet spel.

Ifall jag hade en skrivare hade jag skrivit ut varsin spelplan till mina vänner och sen börjat spela queerhatarbingo. Den som fyller en rad först vinner!