Dagens form: Träningsvärk i armarna efter att ha burit soffor och flyttkartonger till förbannelse (idag är det dag 2 efter ansträngningen, dvs. den värsta smärt-dagen)
Dagens inspiration: Loppis. Jag kan inte hjälpa att snuskiga loppisstugor ger mig inspiration. Om det inte är att städa så är det att måla nåt.
Dagens låt: Ingen. Däremot P3- dokumentäravsnittet om Francodiktaturen.
Dagens flyttning: Hem till Övik till mina päron över helgen. Jag förflyttade mig själv helt enkelt.

En hemkomst med nyfångad öring är ett välkommet avbrott i städningen. Jag är nu inne på den andra flyttstädningen. En för förra lägenheten såklart, men också i den nya. Det visade sig att lägenheten var inte den dröm jag tänkt. Tapeterna var sönderklösta, lampor trasiga, eluttag livsfarliga men framför allt, städningen var obefintlig. Jag skulle inte beskriva mig själv som pedant eller överdrivet renlig, men att hitta döda djurkroppar i längst in i skåpen, skrapa bort gammal mat från köket och ha dammtussar som faller från takenlisterna är inte riktigt vad jag skulle kalla ett praktexemplar av en flyttstädning. Så istället för börja ställa i ordning möbler och stryka gardiner har jag och syrran fnasiga russinhänder efter att ha haft händerna i rengöringsblandning i två dagar.

Men hur som haver, köket är nu urstädad och det enda som saknas är att få fylla frysen.

Som av en slump har mina föräldrar plockat en massa hjortron och fiskat öring i helgen. Det är nog ingen som märker om det försvinner någon påse endera…

Susanna som skriver på bloggen ”Skulden är inte min” skriver så himla bra om att vara tjej och gilla sport.

Supporterkulturen är oerhört präglad av manlighet och männens normer och värderingar. Det dåliga är kvinnligt. Sport som utövas av kvinnor är sämre. Sportjournalister som är kvinnor är inkvoterade.

Så många gånger har jag stått på en läktare och fått höra kommentarer om tjejkast, att spelarna är fittor eller horor eller att de är svaga som små flickor.

Stämningen mellan supportrarna är starkt präglade av manlighet. Det ska brölas, dunkas i ryggar och förlöjligas. Det ska skojbråkas, boxas och dras sexistiska skämt.

 

Det är inte konstigt att jag själv gärna tar avstånd från sport generellt, just för att det inte finns plats för mitt lilla tyckande. Som tjej ska man aningen tycka rätt och tycka mycket, och om sport kan jag inte tycka så, precis som Susanna skriver.

Den där flytten. Alltså. Flytten.

Igår satt jag och organiserade upp min smyckeslåda i två timmar, idag tänkte jag göra ungefär samma sak med min garderob.

Eller. Jag tar en promenad ner på stan och köper svarta sopsäckar. Sen ska jag ha en säck med tjocktröjor, en med brallor och en med övriga plagg.

Och en med linneskåpets innehåll. Och badlakan. Idag gör vi matlådor och packar sen ner köket. Sen gräver vi fram lite engångstallrikar. Sen städar vi. På onsdag går flytten. Jiha!

Är det någon som har tips på bra saker att tänka på i flytten? Och är det någon som vet vad jag har glömt?

Mat ska inte vara fyllt med krav. Jag tycker att det ska smaka gott och vara enkelt att göra (sen vad som är enkelt är ju relativt men ni förstår vad jag menar). Igår skulle jag med vänner göra sushi. Och nej, vi har ingen aning om hur en egentligen gör. Vi kokade grötris, kokade socker och vitvinsvinäger, tinade en portionsbit lax, hackade avocado, morot och gurka. Tog en helt vanlig kökshandduk och rullade till våra korvar.

Typ som en kan göra med taco. Jag tror inte att mexicanarna köper en färdig santa maria- mix med kryddor och en guacamole- aktig burk till dipp till deras taco. Jag tror heller inte att japanerna gör sushi som vi gjorde igår, men det blev väldigt gott.

Vi gjorde som så att:

-Vi kokade grötris och vinägerröra samtidigt.
-När grötriset var klart (gör som det står på förpackningen, men ta bara vatten, ingen mjölk) vispade vi upp det med en gaffel och rörde ner så pass mycket av vinägerröran att det smakade bra (jag tycker det är en smaksak hur mycket riset ska smaka). Jag gillar när det är lika mycket vinäger som socker, och en dutt salt i.
-Det fick svalna ett tag till.
-Handduken blötte vi upp ordentligt, la algbladet på den och smetade ut ett tunt lager grötrisblandning på hela. Vi sparade någon cm. längst upp så det går att ”fästa” rullen.
-Sen maxade vi med innehåll i våra rullar (det blir ju godast då). En sträng lax, en (tjock) sträng cream cheese, ett par avocadobitar, några tunna morotssträngar, lite gurka.
-Sen gjorde vi vårt bästa med att få ihop rullen. Blöt strängen längst upp så blir det som ett litet ”klister” och tryck ihop allt till en rulle. Vi la våra rullar på kylning och undertiden passade vi på att dricka lite vin.

Skär upp rullarna och ät med valfri mängd japansk soya, inlagd ingefära och wasabi.

Alltså. Du behöver inte botanisera i hela asienhyllan och köpa på dig allt. Sushiris är ju dyrt till förbannelse och risvinäger är precis samma vinäger som du har till dina dressingar. Till nästa gång ska jag nog riva vanlig pepparrot och lägga in ingefäran själv. Det blev inte som köpesushi, nej. Å andra sidan tycker jag att det faktiskt blev godare (men ja, kanske lite fulare).

Ps. Observera att vi inte hade ätpinnar heller. Det fungera rätt bra att faktiskt äta med kniv och gaffel men framför allt, med händerna.
Ds.

Boken fick jag redan vid årsskiftet vid ett stort internationellt vinterläget mitt politiska ungdomsförbund anordnade. Jag började läsa så fort vi var på väg hem, aldrig har en flygresa gått så snabbt.

Sen stannade det av. Jag har läst någon sida här, någon sida där men aldrig så många sidor att jag hinner läsa ut boken. Tills nu. På en filt på innergården utanför vår lägenhetshus blev den äntligen utläst (och jag fick lite solbränna på köpet). Hur bra som helst. Så här står det på bokens framsida:

I landet Egalia äter männen p-piller, klämmer in sig i trånga särkar och bär pehå. Trött på att betraktas som en mindre kompetent bildar den unge Petronius till slut Mansligan, en maskulinistisk rörelse och gör uppror mot orättvisan.

 

Gerd Brantenbergs ”Egalias Döttrar” är en träffsäker parodi på det moderna patriarkatet. Ebba-Witt Brattström skriver i ett nytt efterord att en av Gerd Brantenbers poänger är att könsmakt korrumperar. Och alla som läser den här boken lär ställa sig på maskuliniströrelsens sida i dess kamp för ett Egalia där alla respekteras som individer, oberoende av kön.

 

Just nu finns boken inne på Holmsunds, Ålishems, Nordmalings, Robertsfors och Vännes bibliotek. Alla bör läsa boken. Gå och låna. Ba gört.

Varje gång jag tänker tanken på att använda cykelhjälm drabbas jag av ångest. Det där krypet i magen kommer sakta, håren reser sig av obehag på ryggen och jag börjar svettas lite. Det är minnen av en jobbig tid i livet.

Puberteten och mitt femtonåriga jag.

Som alla vet är det lag på att ungdomar under 15 ska använda cykelhjälm. Det visste jag, men framför allt, det visste mina föräldrar. Jag är född på andra halvan av året vilket innebar att de flesta av mina jämnåriga vänner hade fyllt femton innan jag. Det var inte så att dom började cykla utan hjälm, nej. Dom hade ju för länge sen börjar köra moppe. Men inte jag. Jag cyklade. Med cykelhjälm. Och åhå vad jag skämdes och kände mig liten och utanför. Töntig helt enkelt. Jag kände mig töntig när jag gjorde allt för att verka cool och snygg. Varken cool eller snygg beskrev mitt femtonåriga jag med hjälmen på skallen. Hjälmen åkte ju ner i väskan direkt efter jag cyklat utom synhåll för min föräldrar, och den biten det tog att cykla från garaget bakom krönet, jises, det gick fort. (Mamma och Pappa, det sista stycket hittar jag ju såklart bara på. Självklart använde jag hjälmen under hela cykelturen).

Jag har aldrig tyckt att andra som har haft hjälm har varit töntiga, jag har inte tänkt på det. Inte brytt mig alls faktiskt. Men direkt när det var på mig hjälmen satt. Ja då. Hujeda mig vad jobbigt jag tyckte att det var. Lika jobbigt som det var att ha regnkläder när det regnade eller täckbyxor och varma skor på vintern. Varken regnkläder eller täckbyxor passade in i mitt coola Jag.

Nu älskar jag att ha varma skor på vintern, min regnjacka är mitt favoritplagg och jag har lika täckbyxor som min mamma. Men hjälmen… Jag har sett ut en. Den är rätt så fin. Den sitter bra på mitt huvud. Den kostar 149:-. Jag vet att det är en billig livsförsäkring osv osv och i cykel- Umeå är det ju nästan standard att ha en hjälm (jag har inga argument varför jag ska cykla utan hjälm helt enkelt).

Men. Jag har inte köpt den. Jag förmår mig bara inte.

SNÄLLA HJÄLMSPÄRR, SLÄPP TAGET OM MIG.

Att jag inte ska slippa dessa hurtiga tränarmänniskorna ens på semestern! Jag blir ju så förbenad! Men mitt i min kaffeinlindade irritation kan jag inte låta bli att bli lite sugen… Det är ju faktist rätt kul. Men bara om en lägger upp det såhär, med rätt låt till rätt rätt övning. Och så klart, pleja låten först och pleja övningen sen.

Och sen ser jag det här.

http://www.youtube.com/watch?v=cq7Q3inNV6g&feature=related

*Går och tar på mig bikinin, knäpper en folköl och lägger mig på innergården*

I första inlägget på en helt ny blogg är det ju i stort sett obligatoriskt att presentera sig själv och förbereda er läsare på vad som komma skall i bloggen. Jag gillar det upplägget så här kommer en snabb genomgång.

Jag heter Linda och kommer numera blogga här för brudbloggen. Jag fyller 21 alldeles snart och kommer plugga på universitetet så fort allt drar igång. Bor i Umeå men kommer ursprungligen från Örnsköldsvik. På min fritid brukar jag laga mat, umgås med vänner, lyssna på musik osv osv osv. Skitsamma.

Brudbloggen i alla fall. Som namnet antyder kommer det handla en hel del om brudar. Häftiga, starka brudar men lika mycket om helt vanliga tjejer, som du och jag. Det kommer förmodligen vara rätt kassa bilder här, inte något snack om smink, inte en endaste outfitbild kommer visas här. Däremot kommer jag lyfta fram miljoner andra saker som tjejer är helt grymma på! Det kommer vara en del musik, en del humor, en del politik, en del blogglänkande och mycket kommer ju självklart komma från mitt egna liv.

Nu ska jag se om jag får något ordning på wordpress och (peppar peppar, ta i trä fort som fan) gå ut i den strålande solen som verkar lysa över Umeå idag.

Men tills vidare, hjärtligt välkomna till mig!