Lennart Holmlund, kommunalråd i Umeå, är bara ett av många exempel som inte längre är utelämnad till medias nyhetsvärdering. Tack vare de sociala plattformarna såsom Facebook, Twitter och bloggar kan meningar komma till uttryck. I just Holmlunds fall har det varit intressant att följa historien. Numera kan den följas i Folkbladet, Västerbottens-Kuriren, Holmlunds egna bloggar i Folkbladet/http://blogg.folkbladet.nu/lennart-holmlund/ och Västerbottens-Kuriren/http://blogg.vk.se/lennart-holmlund-kommunalrad/. Det går bra att läsa endast den ena av Holmlunds bloggar eftersom de är kopior av varandra. Även Daniel Nordström i Folkbladet har behandlat det hela då och då, http://blogg.folkbladet.nu/nordstroms-blogg/.
Det hela handlar om den demokratiska kraften i de sociala medierna och i viss mån även en politiker som sällan eller aldrig ångrar vad han skrivikt trots att det i mångas ögon blivit fel. Kanske vi skall hedra honom för detta, vad vet jag? Det beror väl kanske på vad han tänkt sig nästa mandatperiod.
Jag minns en gång för flera årtionden sedan när jag själv skrev en debattartikel i Västerbottens-Kuriren i form av en platsannons som träffade Lennart Holmlund, kanske olyckligt. Jag skrev något om att denne nya ledare borde vara en god kommunikatör. Men vad hjälpte det om det inte fanns några kanaler som tillät att komma till tals? I form av Facebook, bloggar och Twitter med flera har hela välden fått revansch och är inte utelämnade till mediernas nyhetsvärderingar. En fördel i de nya öppna medierna är snabbheten och tillåtelsen. Nackdelen är just snabbheten och tillåtelsen. Det innebär att fingrarna kan slinta på tangentbordet i takt med hjärnans svallande känslor. Detta kan naturligtvis vara till fördel för läsvärdet på ett inlägg för med känsla och inlevelse blir läsvärdet och underhållningsvärde större.
Det är intressant att läsa Lennart Holmlunds fina inlägg idag om Facebookvänner. http://blogg.folkbladet.nu/lennart-holmlund/2012/07/11/varfor-blir-man-van-med-en-person-pa-facebook/
