Det är inte bara när språkliga proletärer möter lätt garvade journalister det vore lyckosamt med retorisk färdighet. Då menar jag inte att kunna hantera alla de raffinerade retoriska figurerna. Jag menar bara, att säga det som är bäst ämnat att övertyga om det som menas. Skulle däremot journalisten fråga vad personen egentligen menar blir det ofta ingen nyhet. Ridå! Jag anser med detta inte alls att det är journalisten som är skyldig till att det inte blir skrivet som det är menat.
Jag kan konstatera två typer av fallgropar för dem som uttrycker sig. Dels den där man menar en sak och inte uttrycker sig så att det uppfattas som man menade och dels när någon pratar om kontroversiella ämnen. Kontroversielle ämnen ger ofta upphov till olika former av dikeskörningar.
Retorisk undervisning skulle innebära både att många kunde uttrycka sin rätta mening och även kritiskt kunna granska vad som sägts. Det skulle rädd många.
