många långa och huttriga dar. Kurande trista i mörkret, var gömmer du dig var?
Sol, sol våra hjärtan ska stå öppna som blommor för dig.
Ögon som spanat ur grottor vill dricka ljus från dig.
Sol när ska du stiga över berget där skuggorna bor?
När ska du ta oss i famnen vår goda varma mor.
Kanske sången kan hjälpa sommaren på traven? Bilden tog jag förra helgen.
Som små solar lyser tussilagon i vägrenen, men vinden blåser ännu snålt.
Föreställ dig plaggen dessa knappar har prytt.
Historier om hur ett fynd gjordes, vad en sak är gjord av eller vem som ägt den tidigare tycker jag är jättekul att ta del av. Ofta när man fyndar på loppis får man bara gissa sig till var saken bott förut och vad den varit med om.
I Folkbladets Sköna lördag-bilaga får ni Västerbottningar i morgon läsa om när jag var och hälsade på hemma hos Susan N Sondell här i Umeå. Hon har samlat på knappar sedan hon var liten och att komma hem till henne var som att kliva in i en stor skattkista. Hon är dessutom väldigt kunnig och kan berätta mycket om finknapparnas historia, hur de är tillverkade och från vilken tidsepok de kommer från. I love it!
När jag var på Trädgårds- och antikmässan förra helgen så fyndade jag de här fina gamla broscherna. Jag använder inte brosch, men blev helt förälskad i dessa. De är från 1900-talets början, mycket mer än så vet jag inte. Vet du?
När jag står i köket går jag sällan efter några recept. Ofta blir det lite att jag tager vad jag haver. En kväll fick jag för mig att göra smoothie som blev riktigt god. Här är vad jag använde mig av.
3 dl grekiskt yoghurt
1 dl jordgubbsfil
1,5 msk florsocker
rivet skal från en lime
2 dl frysta tinade hallon
en banan
Mixa allt och häll upp i fina glas. Detta räcker till ungefär tre personer.
Det pågår en insamling på Tv4 för världens barn. Fantastiska Loreen sjöng så vackert. Hon hade en kjol på sig som är så inne att jag inte förstår att den är snygg. Dessutom visade hon sin vältränade platta mage samtidigt som bilder på en stor skärm rullade under låtens gång. Där fick vi se barn och vuxna från Afrika som har det svårt på många sätt. Barnen, som var väldigt små, stod med bara överkroppar och deras magar var uppblåsta av undernäring och hunger. Blir det inte märkligt?
Jag har absolut ingenting emot Loreen, men här får hon representera det skönhetsideal som råder hos oss i väst och hur skev hela världen är. Synen av hennes bara och stenhårt platta mage sticker i mina ögon när jag sedan ser barnens uppblåsta. Det är så mycket som är fel här att jag inte vet var jag ska börja.
Minns för övrigt att det för flera år sedan hölls en likadan gala på tv. Jag hade precis själv fått barn och satt och grät ögonen ur mig när inslag visades om hur utsatta barn i fattiga länder har det. Det skar i mitt mammahjärta, snoret rann och jag knappade febrilt på telefonen för att skänka pengar och för att bli fadder. Bredvid mig satt pappan till mitt barn – helt oberörd (tyckte jag). Varför knappade inte han på telefonen? ”Har du inget hjärta i kroppen!!!???” skrek jag åt honom och konstaterade att så var troligen fallet och att han förmodligen var död inombords.
Okej, jag var så mycket i den där amningsbubblan som man förmodligen kan vara. Men ändå!
Min mormor är snart 93 år gammal. Hon är senil, blind, hör väldigt dåligt och hon är helt fantastisk. När jag hälsar på henne blir hon väldigt glad. Hon ställer alltid samma frågor om var jag bor, var jag jobbar och hur mitt liv ser ut. Det kan gå fem minuter och så ställer hon om samma frågor igen.
När vi pratar om det som hände när hon var ung kommer hon ihåg mycket. Sist jag var där frågade jag henne om hon minns sin bröllopsdag. Självklart gör hon det, sa hon, och berättade hur det hade varit, var festen var och hur spännande det hade varit att åka på bröllopsresa med tåg till Stockholm.
Mormor jobbade som sömmerska och sydde sin egen brudklänning. Den hänger nu på min sovrumsvägg och är så vacker. När jag lämnade in den på kemtvätt synade mannen bakom disken klänningen och sa ”Jaha, den här är fabriksgjord ser jag.” Jag berättade detta för mormor och hon blev så glad.
Jag är så glad över att denna fantastiska kvinnas gener finns i mina.
Sköna maj, välkommen!
Egentligen har jag aldrig varit så förtjust i Valborgsfirandet. Det går mest ut på att frysa tycker jag. Men ändå är det något fint med att vi samlas, gamla, unga och barn, och tillsammans firar att våren är kommen.
I byn där jag bor är det tradition att samlas vid Ica och sedan gå i fackeltåg till den stora majbrasan som tänds på gemensamt. Därefter sjunger manskören Vraket. Skulle tro att det är deras enda årliga framträdande, men jag kan ha fel. Vraket hör till den här dagen på samma sätt som de avslutande fyrverkerierna.
Så – välkommen vår!
