Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Jag började blogga. Det är fantastiskt roligt, och era kommentarer, här och personligen gör det ännu roligare. 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja! Och några blev gravida. Det är alltid lika underbart.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, det förskonades jag från detta år som tur var.

Vilka länder besökte du?
Förutom resor inom Sverige så var jag i Tyskland.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Mer utlandsresor, mer ledigt och ett lugnare inre.

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
Den 18 augusti. Storasysters första skoldag. Det var så pirrigt och roligt. Skolväskan hon valt ut själv och som följt med henne vart hon än gått veckan innan hade hon med sig, laddad med pennor och sudd.

Vad var din största framgång 2012?
Yrkesmässigt var det att jag fick tjänsten som featureredaktör på Folklbladet.

Största misstaget?
Att jag inte kan lära mig att stressa ner och bryta dåliga mönster. Att jag inte kan ta det lugnt utan dåligt samvete.

Bästa köpet?
Mina fina vintagebroscher och vintageklänningar. Jag har startat en liten samling som gör mig glad. Kanske visar jag dem på bloggen en dag.

Vad spenderade du mest pengar på?
Förutom alla fasta utgifter så var det nog på bilen. 2012 var ett mycket dåligt år för min bil.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
När jag och Marie var på Formexmässan – två barn i en gigantisk godisbutik.
När jag och Maria fuldansade på julfesten.
Och att jag under sommaren hann träffa många av mina vänner som jag inte ser så ofta.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
Loreens ”Euphoria”, Gotyes ”Somebody that I used to know” och den här som gör att jag vill bete mig likadant som killen i videon.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Varken eller tror jag. Men väldigt trött.

Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit ledigt från jobbet och legat hemma och pillat mig i naveln. Utan dåligt samvete.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat!

Blev du kär i år?
Nej.

Favoritprogram på TV?
Ser mest film. Men ”Torka aldrig tårar utan handskar” var nog det bästa jag sett någonsin på tv. Och ”Så mycket bättre” tyckte jag också var väldigt bra.

Bästa boken du läste i år?
Tror det var ”Torka aldrig tårar utan handskar”, första delen. Jonas Gardell har skrivit ett tidsdokument som fått oss att förstå väldigt mycket. För mig gav det insikt och inblick i det liv som människor som står mig väldigt nära levt.

Största musikaliska upptäckten?
Det var nog Mumford and sons. Yes!

Något du önskade dig och fick?
En helt egen jobbkamera! Tomten kom lite tidigt med den. Och till jul fick jag flera saker från min önskelista, bland annat en pyamas och fler sådana här.

Något du önskade dig och inte fick?
Önskar äga ett eget litet hus. Det har inte kommit till mig än, men det kommer att göra det när tiden är rätt.

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Jobbade och hade sedan tårtkalas för familj och vänner.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja, det gör det väl alltid. Att pappa och farmor hade funnits här.

Vad fick dig att må bra?
Mina barn, familj och vänner. De som finns här för mig och som vill att jag ska må bra.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Mest sugen på? Näe, det vet jag inte. Men efter att ha sett den här filmen blev jag väldigt sugen på att veta mer om Marilyn Monroe. Vem var hon egentligen?

Vem saknade du?
Pappa och farmor. Två änglar i himlen.

De bästa nya människorna du träffade?
Fantastiska människor som släppt in mig i sina hem när jag gjort hemma-hos-reportage för tidningen. Som kvinnan som hade en riddarrustning i hallen. Eller paret som kompromissade in en stor porslinsleopard i vardagsrummet. Tänk att jag får komma in till dem och fråga om vad jag vill – det är otroligt kul.

Mest stolt över?
Mina barn och mig själv. Allt vi vill kan vi göra. Blev helt lycklig när vi för några veckor sedan satt och ritade. Storasyster frågade vad jag höll på med. ”Jag ska rita en ren, men jag vet inte riktigt om jag kan det.” ”Allt du vill kan du göra!” sa hon, och jag log med hela ansiktet. Jag har lyckats pränta in mitt mantra i henne!

Högsta önskan just nu?
Att jag och alla mina nära och kära får vara friska. Ja, det är en klyscha som brukar komma från vuxna människor, men jag är ju en tant. Och så önskar jag mig ett hus.

Lista från UnderbaraClara, Sandra och Elsa Billgren.

I flera år har jag haft känslan av att jag ständigt släpar på saker, och detta tänker jag på varje dag. Är det bara jag som känner så? När jag ska iväg och när jag kommer hem så är det genomgående temat att jag släpar på väskor, påsar och kassar. Upplevelsen blir väldigt tydlig eftersom jag har en bit att gå till min bil.

Det är handväskan, storasysters skolväska, gympapåse, matkassar, dator, kameraväska, påse med barnens extrakläder, träningsväskan och andra eventuella inköp som gjort som ska dras fram och tillbaka. Detta konstaterande skulle kunna övergå i ilska, men år efter år känns det bara som min lott.

Livet är en strid. Striden är en kamp. Kampen är en häst. Hästen är en dragare…

Jag är bäst och jag kan allt. Jag är finast i hela världen. Min självkänsla är på topp. Jag vet precis hur jag vill ha det och jag skriker högt om någon motarbetar mig. Jag är väldigt klok, men ibland måste jag fråga hur saker och ting hänger ihop. Varför måste jag äta kvällsmat, men inte du? Jag kan gunga högt, högt. Jag vill gärna sitta i ditt knä. Jag är liten och stor på samma gång. Jag är fyra år.

Tänk er ett sånt där rasslande spökskelett. Så känner jag mig. Inte mager som ett, utan för att det just nu bara är fettet på min kropp som håller skelettet på plats. Musklerna är så svaga att råkar jag ställa mig upp från en stol så låter det som om jag klivit på en knäckemacka. Kotorna byter position och jag kvider av smärta. Det här med motion är jag inte så bra på. Jag försöööööker tvinga mig ut att springa, men när jag tycker att jag fått in rutinen så kommer den – hej förkylning!

På jobbet har vi ett litet gym med två löpband och diverse träningsmaskiner. I torsdagskväll packade jag träningsväskan samtidigt som jag var skitsträng mot latmasken som satt på höger axel. För att jag ska kunna springa krävs att Dave Grohl från Foo Fighters skriker allt vad han kan i mina öron. Jag var noga med att packa ner mp3-spelaren med laddaren så att jag inte hade något att skylla på när det var dags.

Så – efter jobbet i fredags tog jag min väska och gick ner till gymmet. Inte så laddad, men jag gjorde det. Började byta om när jag plötsligt förstår att jag glömt träningsbyxorna hemma. Suuuuuuck! Så var hon i farten igen, den där Johanna. Drog på mig mina vanliga kläder och åkte, med skelettet rasslande i kroppen, på second hand-butik istället.