Förlorad känsla av att vara människa

I Husby pekar den moraliska kompassen inte rätt. Den är satt ur spel och det finns orsaker till det. Men är skälen hållbara för hur man handlat? När någon skattefuskar bryter de mot en rättsetisk moralprincip. I Husby och på andra ställen har man gjort det som folk i allmänhet anser vara fel. Detta kan förklaras.  Av dem som anser att de hittat sina bästa argument försvaras även handlingarna. Dem, inte alla, som inget jobb eller gemenskap har eller saknar sammanhang och mening, mister sin självkänsla. Ur förlusten och saknaden övar att vara människa uppstår ett moraliskt förfall. Brottsutövarna i Husby och på andra ställen har sannolikt inte alls frågat sig om de handlat rätt utifrån vilka andra som drabbas. De kanske inte ens har frågat sig själva.

Jag hoppas att den politiska retoriken blir mera konstruktiv än förutsägbar. Det billigaste är att säga att det är regeringens fel. Det har dock funnits många regeringar. Det klokaste och mest trovärdiga är att säga att alla politiker, föräldrar, medmänniskor och brottsutövarna får dela ansvaret för att framtiden skall bli bra.

Löfvén försvarar det flesta SD-sympatisörer.

Aftonbladet citerar Löfvén ”De flesta SD-sympatisörer är inte främlingsfientliga i grunden, tror han.” Löfvén menade även att SD´s uppgång berodde på regeringen och Miljöpartiets politiska tillkortakommanden. Jag understryker att regeringskritik är helt i sin ordning. Inser inte denna partiledare att han försvarar ”de flesta” SD sympatisörer genom att göra sig till tals för dem och säga att de inte främlingsfientliga i grunden. Det är ju även vad Åkesson menar. SD-sympatisörer skall stå för sitt val och ta ansvar för sin gemena människosyn och inte bli försvarade av socialdemokraternas partiledare.

Dags för retorik i skolan

Det är inte bara när språkliga proletärer möter lätt garvade journalister det vore lyckosamt med retorisk färdighet. Då menar jag inte att kunna hantera alla de raffinerade retoriska figurerna. Jag menar bara, att säga det som är bäst ämnat att övertyga om det som menas. Skulle däremot journalisten fråga vad personen egentligen menar blir det ofta ingen nyhet. Ridå! Jag anser med detta inte alls att det är journalisten som är skyldig till att det inte blir skrivet som det är menat.

Jag kan konstatera två typer av fallgropar för dem som uttrycker sig. Dels den där man menar en sak och inte uttrycker sig så att det uppfattas som man menade och dels när någon pratar om kontroversiella ämnen. Kontroversielle ämnen ger ofta upphov till olika former av dikeskörningar.

Retorisk undervisning skulle innebära både att många kunde uttrycka sin rätta mening och även kritiskt kunna granska vad som sägts. Det skulle rädd många.

Missförstådd allvarligt skadad i verbal olycka?

När en politiker i Umeå nödgas, eller tar till vara tillfället att göra sju inlägg som har beröring till samma ämne ser man hur bra det är att det finns platser för fria, riktigt fria ord. God Natt eller God Morgon kära traditionella media, med journalistkåren. Vi möts i gränslandet där nya fria allemansmedia och de traditionella medierna möts. På detta slagfält utkämpas verbala krig med vinnare, förlorare och missförstådda om vartannat.

När t.ex. traditionella tidningsmedia citerar bloggar och Twitters möts vi på samma arena men med skilda förutsättningar. Traditionelle tidningsmedia har ofta större genomslagskraft men det fria sociala medierna kan ha ännu större kraft.

Länge leve det fria och förflugna orden. När orden är utflugna blir de  verkningsfulla.

Granska kritiskt!

SD´s utspel att säga sig vilja rens ut det rasistiska i partiet får mig att tänka på människors förmåga eller oförmåga  att kritiskt granska vad som sägs och skrivs. Men det var inte SD jag ville kommentera denna gång utan det att människor borde vara mera kritiska. Måste man ha studerat argumentationsanalys och retorikanalys för att finna ut om det som sägs håller och vad som finns bakom orden? Förhoppningsvis inte. Men i fallet SD skulle de i vart fall ha betydligt färre anhängare om folk kunde ana vad som fanns bakom fernissan.

 

Den enes bröd är inte den andres död

Vart skall det ligga och vart kan vi få bidrag? Denna frågeställning såg ut att finnas med som standard på de flesta möten jag fick vara med på redan under 90-talet. Jag var då mitt uppe i uppgifter med att arbeta för utveckling som ordförande i Företagarna i Västerbotten och VD på Nolia AB. Jag läser med intresse Ola Nordebos ledare i VK http://blogg.vk.se/nordebo/2012/08/24/umea-vs-skelleftea-kanns-nattstandet-927279

Ett länsderby rasade då som inte verkar ha tagit slut. Jag minns orden från en tjänsteman på en myndighet när jag ställde frågan vad som var deras viktigaste utvecklingsmål. Han svarade helt enkelt. ”Att se till att inte allt hamnar i xx-kommun”.

De betydelselösa

Jag har blivit lite småtrött på flera författares uppslag på tema för sina romaner. Jag kanske är avundsjuk men absolut inte missunnsam. Det gäller att hitta bra uppslag till romaner. Detta är bland annat författarens stora utmaning. Ibland har jag skämtat om att jag aldrig kan bli författare för jag har haft det för bra i livet. Kanske jag inte skall ropa hej ännu. Å andra sidan skall jag inte bli författare heller. Jag skall bara skriva och tala. Man kan inte bli någon man redan är, sade min lektor på universitetet.

Inte slog far mig, inte söp mor, själv vare sig rökte eller snattade jag. Vem vill förresten läsa om en horisontell klassresa. Men det verkar underlätta bokuppslaget om det är dramatiskt redan i titeln. Det kan handla om otäcka saker som Pest och Kolera, Tsunami och gud vet vad. En liknande sak, som en analogi, utgör hemmareportagen om hus och inredning. Det är alltid någon som köpt ett stort gammalt hus och renoverat det för minst fem miljoner eller några som dragit hem auktionsinköp från Capri och London och låtit det umgås med möbler fån Ikea. Bara för att kokettera.

I min nyliga C-uppsats i Skapande Svenska har jag gjort en, Narratologisk studie av Torgny Lindgrens roman, Ormens väg på hälleberget. Ingen kan som Torgny Lindgren, upphöja det ringa, (”Konsten att upphöja det ringa”, Marcus Willéns doktorsavhandling). Till detta kommer att jag under min skoltid i Storfors i Värmland hade Torgny Lindgrens som klassföreståndare några år.

Det kanske är därför jag kom på det. I morse kom jag i alla fall på ett arbetstema för min kommande roman. Den skall heta, ”De betydelselösa”. En sådan titel kan väl få säga allt? Är det några som vill anmäla sig som förgrundsgestalter för romanens huvudpersoner? Kom ihåg att ni bör vara betydelselösa annars blir det inte trovärdigt.

Makten, politiken och ärligheten

I ärlighetens namn har väl tjänstemännen aldrig för stor makt om politikerna inte vill det eller ser till det? Som illustration citerar jag en strof i ett blogginlägg i dagens Västerbottens-Kuriren. ”Jag tycker det är märkligt att enskilda tjänstemän ska ha större makt än politiker…”. Jag tycker att det är en förhastad slutsats som denna politiska artist drar. Var i stället lite mera precis och exakt i språket. Fullständig bli dock ingen. I sammanhanget bör frågan; makt till vad? ställas.

I det politiska systemet finns det en instans som bestämmer och en som utför. Det är ofta utföraren som beskylls för att ha för stor makt. De utförande tjänstemännen har förmodligen dragit nytta av ett otydligt beslutande från politikerna. Visst är det så att det är politikerna som har makt över makten genom att bestämma ordningen i det hela? Av detta vill jag dra en slutsats, en slutsats där jag utelämnar en premiss och låter det hela vara underförsått. Slutsatsen blir därför. Endast om politikerna tillåter det får tjänstemännen för stor makt.

God Morgon Storuman Tärnaby Hemavan

Tärnaby Hemavan är ett av landets starkaste varumärken för en skidort, där tycks kommunen och företagen ha vaknat upp efter nästan trettio år. Det som i dag kan läsas som en nyhet borde inte vara en nyhet i dag. ”Nya mål stakas ut för Tärnaby” borde ha stakats ut för decennier sedan. Men nu ser det ut att bli av. Legender som Ingemar Stenmark, Anja Person och flera andra ha laddat ett varumärke utan dess like. Under tiden har kommunen stått med händerna på ryggen. Företagarna har gjort så gott de kunna genom att göra samma sak som tidigare med samma deltagare. Men detta har aldrig varit en framgångsrik metod.

Jag som inte riktigt har med saken att skaffa, som åker skidor där ibland, kommer att ha blåslampan tänd i ändan på dem som säger sig ordna till detta. På skidspråk kan man denna gång säga, ni kommer i alla fall ner eller upp.

Kommunstyreslens ordförande Tomas Mörtsell (c) har yrvaket konstaterat”… finns redan förutsättningarna där.” Bäste Mörtsell (c), de har funnits där minst sedan du konfirmerades. Nu krävs ett annat tänk, ett annat sätt att arbeta och inte minst ett budskap till din partiledare, näringsministern (c). Se till att de små företagen får det enklare att starta, utvecklas och överleva!