Jag är inte oroad över att Skellefteå gjort sin sämsta start på säsongen sedan 2007 – jag är inte heller oroad för att Frölunda igår klädde av varje liten svart och gul tråd.
Inte heller över att laget hittills saknar ett eget spel.
Vad som oroar mig?
Att ingen verkar speciellt oroad.

Att Skellefteå AIK inlett 2015 med ett gäng tveksamma insatser, det är något som få har kunnat missa. Förutom den magiska helgen mot den stora rivalen Luleå har laget nu spelat ytterligare fyra matcher, där insatsen i samtliga har gått att ifrågasätta och kritisera.
Vad jag ser i årets Skellefteå AIK är något jag inte har sett på flera år.
* Laget saknar spelglädje och ser inte ens nästan ut att njuta av att vara på isen, i ärlighetens namn ser de till och med obekväma ut.
* Disciplinen och moralen i laget är minimal, onödiga utvisningar och ett bristande intresse av att svetta ner sig har varit en röd tråd som löpt genom denna säsongsupptakt.
* I offensiv zon är det sällan laget får till fler än ett par bra passningar och de långa anfallen lyser med sin frånvaro – man lyckas inte alls att skapa de där klassiska och trademark-anfallen som Skellefteå är kända för att göra.
* I defensiv zon har det varit en hönsgård, motståndarna har stundtals kunnat ha en lekstuga med Skellefteås försvar.

Frågan som jag ställer mig, en fråga av oerhörd vikt, är vart de ledande spelarna finns? Mot Djurgården, Örebro, Frölunda har ingen klivit fram och visat att det varit nog – ingen verkar speciellt berörd av att laget blir utspelat. Skellefteå har de senaste åren haft ledare som steppat upp när något gått emot laget, och på ett eller annat sätt kunnat vända en matchbild till sin och lagets fördel. Efter sex omgångar väntar jag fortfarande på att någon kliver fram och tar tag i vad som verkar vara ett lag på nedgång.
Det ska inte vara kul att bli utspelad mot en guldkonkurrent, inte heller mot ett lag från Örebro som dominerar på din hemmaplan. Av någon konstig anledning har det inte sett ut som att någon i Skellefteå ens har brytt sig om det.

Nu är vi bara sex omgångar in, och det återstår 46 matcher i grundserien samt ett eventuellt slutspel.
Men det gäller att ta sig dit också – det gäller att behandla omgång 1 till 10 precis lika värdefullt som de sista. Det är samma poäng som delas ut då, som nu.
Att sätta sig i en sits som sjätte-sjunde placerad kan visa sig bli oerhört kostsamt när mars och april är kommen.
Vissa lever fortfarande i övertygelsen att Skellefteå kommer att vinna serien – och sedermera även guldet.
Och visst, det säger jag ingenting emot. Bara för att man startat säsongen på detta sätt betyder inte det att någonting är kört.
Men att det kommer bli så lätt som vissa tror, det är att visa lite respekt för lagen i SHL.
En serie som i år kryllar av skickliga och hungriga lag. Lag som allihopa hittills visat upp betydligt bättre egenskaper än Skellefteå AIK.

Jag är inte oroad över den dåliga starten av säsongen, inte heller över att laget visat upp en rådande brist av eget spel.
Oroad är jag dock över att ingen verkar speciellt oroad, spelare eller supporter.
SHL har börjat, det kommer inte alls att bli samma transportsträcka till slutspel som tidigare år, dags att vakna upp och inse detta.

Bloggkrönika signerad Robin Lindgren

Frölunda HC – Skellefteå AIK 6-2 (2-1, 2-1, 2-0)

1-0 (00.13) EQ Lukas Bengtsson (Ryan Lasch, Mats Rosseli Olsen)
1-1 (11.45) EQ Andrew Calof (Axel Holmström)
2-1 (19.16) PP1 Andreas Johnson (Henrik Tömmernes, Spencer Abbott)
3-1 (27.25) PP1 Spencer Abbott (Ryan Lasch, Henrik Tömmernes)
4-1 (29.16) EQ Spencer Abbott (Elias Fälth)
4-2 (33.06) EQ Sebastian Aho (Jimmie Ericsson, John Norman)
5-2 (51.38) EQ Mats Rosseli Olsen (Oliver Bohm, Sebastian Stålberg)
6-2 (56.07) EQ Artturi Lehkonen (Mats Rosseli Olsen)

Skott på mål: 30-24 (6-10, 15-8, 9-6)
Utvisningsminuter: 12-18 (2-6, 4-6, 6-6)

Matchens tre stjärnor:

*** Sebastian Aho – Enda back som kommer undan med godkänt betyg i afton. Låg bakom reduceringen, och var gedigen matchen igenom.
** Andrew Calof – Satte sitt första mål för säsongen och målet, ja det var riktigt vackert. En av få forwards som i alla fall försökte idag.
* Pär Lindholm – Kämpade, slet och offrade sig.

———————————————————————————————————-
Inför match varnade jag för ett hungrigt och blodtörstande motstånd.
Frölunda motsvarade dessa förväntningar, med råge. Efter sex omgångar har man fortfarande inte förlorat, och laget är överlägset målgladast. Jag har svårt att hitta ett lag i Sverige som är bättre än Frölunda, och då är vi bara sex omgångar in.
Vad kan Rönnbergs gäng då hitta på i slutet av säsongen?

Varför?
Kommer ni ihåg den tiden när målet kändes nära i varje anfall som Skellefteå skapade, när motståndare och publik höll andan direkt laget korsade offensiv blå-linje?
Det vet jag att ni gör, så känns det inte längre när Skellefteå anfaller. Hittills visar man upp en uddlöshet och en offensiv brist på kreativitet. Till och med Pesonen misslyckas att uppvigla någon slags förväntan och andnöd när han är i offensiv zon.
Frölunda däremot, där råder ingen brist av något ovan nämnt. Laget har en offensiv lust som är mäktig att skåda, de skapar lägen efter lägen. Men framförallt, laget går rakt mot mål vid varje situation. Inget krångel, inget sjabbel.

Ikväll tror jag att Wallson för första gången på väldigt länge somnar med en ovisshet inom sig, man ställdes inför ett stort test på vart laget står sig mot en given toppkonkurrent. Svaren man fick? Uteblivna. Man var inte ens nära att kunna mäta sig med Sveriges absolut bästa lag. Och det är nog dags att även de mest enögda inser att Skellefteå inte är vad man för ett par säsonger var, det känns som att dynastin börjar se sitt slut. För hur länge låter jag vara osagt, men överlägsenheten är borta.

Vad är det då som är snett såhär långt i Skellefteå?
* Skellefteå är ofattbart dåliga i matchernas tredje perioder. Hittills har man gjort noll mål framåt och släppt in fem bakåt totalt i de perioderna. Skott på mål? 35-50. Det är sex skott på mål i snitt.
* Laget tar ovanligt många dåliga utvisningar, moralen är sämre än på flera år i det avseendet.
* Laget letar de svåra passen och avsluten istället för att gå rakt mot mål med sina avslut.
* Power play funkar inte alls, inte ens nästan. I laget finns det en mängd spelare som ska kunna prestera bättre än det här. Efter sex matcher har man gjort två mål, ikväll fick man fem lägen och gjorde noll.
* Pesonen är iskall och ser stundtals inte ens intresserad ut. Tim Heed är inte alls samma spelare som ifjol, skapar i stort sett ingenting offensivt och defensivt är det alldeles för många bjudningar.
* Med undantag Luleå x2, så har laget visat upp en total avsaknad av långa och jobbiga anfall i motståndarlagens försvarzon där man trycker sig fast och gör det jobbigt.
* I defensiven ser man virrigare ut än på flera säsonger. Endast Modo, Karlskrona, Växjö och Malmö har släppt in fler mål.

Och den här starten på säsongen är inte alls vad man planerat för.
Sex matcher, tre förluster efter full tid.
Man befinner sig just nu på en sjunde placering i tabellen och det är inte ens märkligt, man har inte varit bra och känslan är att något är väldigt fel inom laget.

Frölunda har inte bara gått ikapp Skellefteå som Sveriges bästa lag, i år har man passerat och 6-2 var ett bevis på detta.
Frölunda är allt som Skellefteå hittills inte är.
Skellefteå har ingenting som Frölunda just nu har.

———————————————————————————————————-

Övriga resultat

Karlskrona HK vs. Växjö Lakers 2-4
Det såg länge ut som att fjolårets mästare skulle förlora ännu en gång, till slut så visar man ändå styrka och vänder mot ett helinspirerat KHK.

Färjestads BK vs. Modo Hockey 4-3 efter sudden death
Modo hade 0-3 i Karlstad och gick mot en imponerande seger, då visar FBK moral och vänder matchen. Hjälte? Milan Gulas som sätter 3-3 med 50 sekunder kvar och sedan avgör direkt i sudden.

Rögle BK vs. Brynäs IF 3-4 efter sudden death
Brynäs fortsätter att plocka poäng och frånsett Frölunda så är nog Gävle-laget det lag som imponerat mest hittills i år.

Djurgårdens IF vs. Malmö Redhawks 3-0
Malmö har fortsatt svårt att plocka poäng, trots mängder av bra insatser står man fortfarande noterade för endast 4 poäng.

Luleå HF, HV71, Djurgårdens IF och Örebro HK i all ära – idag väntar ett motstånd av en helt annan kaliber när Skellefteå gästar Frölunda. En värdemätare värd sitt namn, som inlett säsongen på ett fullständigt lysande sätt. Blodtörstande och fullständigt orädda indianer mot ett gäng namnkunniga cowboys.

Indianerna från Göteborg har nog inte sett bättre och mer intressanta ut på ett decennium, minst.
Fyra väl fungerande formationer packade med spelare av hög klass, och med en hunger som publiken i Scandinavium inte upplevt sedan Kallios storhetstid i klubben.
Frölunda känns på många sätt som den absolut största kandidaten till att vinna sm-guldet framåt våren, och skulle det nu även bli så att Janmark vänder hemåt då har jag svårt att se vilka som ska stoppa laget från att lyckas.
Likheterna mellan detta Frölunda och det Skellefteå AIK som tog guldet 2013 är många, och ska jag gå in på varje gemensam detalj i dessa två lagbyggen kommer detta inlägg att bli betydligt längre än tänkt. Men den stora gemensamma nämnaren är hungern.
Skellefteå AIK anno 12/13 drevs av en hunger som inte mättades förrän Jimmie Ericsson stövlade in på svenska ishockeyförbundet med pokalen. Hela den gyllene säsongen kantades av en svartgul massa som körde över allt i dess väg, och som i slutspelet aldrig ens tillät det att bli spännande.
I årets Frölunda ser jag samma hunger, anförda av Roger Rönnberg med guld i blick har man dominerat SHL såhär långt och vi ser bara början på vad som kan bli en mäktig säsong i poseidons stad.

Skillnaden från den ensidiga säsongen 2012/2013 till årets dito är att det hungriga laget inte är ensamt vid middagsbordet, till höger och till vänster har två hungriga gäster slagit sig ned vid Frölunda och slagit fast att det visst ska bli en kamp om huvudrätten.
Mittemot har en till och med hungrigare gäst på egen inbjudan slagit sig ned, och där stannar inte kampen vid huvudrätten. Den objudna och oönskade gästen är låst vid att även sno med sig hela efterrätten.

När Skellefteå utan problem lekte sig fram till guldet för två år sedan var bordet tomt på andra gäster, när Frölunda i år  vill göra samma resa så har Färjestad, Luleå och det oönskade Skellefteå slagit sig ned. Och där ligger utmaningen för Rönnbergs mannar. Den utmaning som Skellefteå aldrig fick.

Om eftermiddagens match är en utmaning för Skellefteå, så är den minst lika stor för Frölunda. Redan i omgång fem får vi se två tjurar göra upp, två muskulösa sådana som kommer att stånga sig blodiga för att ta hem alla tre poäng, men än viktigare: för att visa sin makt.
Inför match väljer jag att ta Frölundas sida i mina tips, då de inlett säsongen på ett bättre sätt och dessutom stärks av sin egen hemmaplan. Men där i någonstans ligger även Skellefteås möjligheter. Laget har en förmåga att alltid spela som bäst i just dessa typer av matcher, när de är fullkomligt uträknade och kommer ifrån en svag insats.
Skellefteå har ingenting att förlora – därför stärks deras chanser att vinna.

I Skellefteå saknas fortfarande Mattias Ritola och Anton Öhman . Till dagens match har även Anton Lindholm, lättare skada, och Sebastian Ohlsson fallit ur laguppställningen, Åsele-sonen spelade istället i J20 och fick vara med när Modo slogs tillbaka med mäktiga 11-0.

***********************************************************************************************

Matchtips: 4-2 till Frölunda. Pesonen och Forssell målskyttar.
Laguppställning:

Markus Svensson, (Erik Hanses)

Niclas Burström – Alexander Urbom
Jimmie Ericsson – Erik Forssell – John Norman

Tim Heed – Sebastian Aho
Janne Pesonen – Patrik Zackrisson – Martin Lundberg

Fredrik Lindgren – Marcus Pettersson
Terry Broadhurst – Axel Holmström – Andrew Calof

Arvid Lundberg
Adam Pettersson – Pär Lindholm – Pontus Petterström

Efter fem omgångar är det dags för det första djupdyket i statistikens värld. Den här gången handlar det om en del i Skellefteås spel som varit svår att missa. En del som säger emot ett av Skellefteås största kännetecken. Laget som är kända för att träna hårdast och vara som bäst i slutet av matcher har den här säsongen varit raka motsatsen till bäst i slutet.

Efter fem matcher har Skellefteå ännu inte lyckats göra ett enda mål i tredje perioden, och allt för ofta har laget gått ned sig enormt.
Såhär ser det ut när man bryter ned Skellefteås matcher i atomer:
Period 1: 4-3
Period 2: 10-5
Period 3: 0-3

Vad kan man då utläsa av detta? Den andra perioden har varit väldigt stark för Skellefteå, det är där matcherna har öppnat upp sig. Färskt i minnet har vi också insatserna i andra perioderna mot Luleå, som var mäktiga att se.
De sista 20 minuterna är dock märkliga siffror för mig, på hundra minuter har man inte lyckats göra ett enda mål framåt. När vi grottar ned oss i skottstatistiken blir det än mer märkligt.

Skottstatistik:

Skellefteå – HV71
Period 1: 11-7
Period 2: 9-5
Period 3: 8-7
Skellefteå – Djurgården
Period 1: 18-5
Period 2: 9-9
Period 3: 5-10
Skellefteå – Luleå
Period 1: 8-6
Period 2: 16-3
Period 3: 4-6
Skellefteå – Luleå
Period 1: 15-1
Period 2: 14-5
Period 3: 6-14
Skellefteå – Örebro
Period 1: 9-8
Period 2: 10-6
Period 3: 6-4

Totalt: 150-95
Period 1: 61-27
Period 2: 60-28
Period 3: 29-41

Nollan i tredje periodens målkolumen ter sig rätt logisk ändå när man ser dessa siffror, man skjuter alltså mindre än hälften så många skott i jämförelse med både första och andra perioden. I snitt har man avfyrat mindre än 6 skott på mål, per match under de sista 20 minuterna och även den okunnige förstår att det är för lite.
Samtidigt släpper man till nästan lika många skott mot sitt egna mål, som under första och andra perioderna ihopslagna.

Sammanfattning: Skellefteå har blandat och gett såhär långt i SHL. Djupa dalar och höga toppar är väl en bra sammanfattning över insatsen. Men genomgående har det gått att skönja en osäkerhet i slutakten och siffrorna är inte alls en skön läsning för Wallson & co.
Kan det handla om att laget är nedtränat och inne i en hård fas med Thomson? Kanske. En sak är dock säker, det brukar inte se ut såhär. Skellefteås tredje perioder brukar vara deras största vapen och mest granna flaggskepp.

Skellefteå AIK – Örebro HK 3-4 (0-2, 3-1, 0-1)

0-1 (10.54) EQ Joel Mustonen
0-2 (19.38) EQ Johan Wiklander (Bobbo Petersson)
1-2 (20.36) EQ John Norman (Jimmie Ericsson, Erik Forssell)
1-3 (21.42) EQ Martin Johansson (Daniel Viksten)
2-3 (36.55) EQ Erik Forssell (Pontus Petterström)
3-3 (39.13) EQ Jimmie Ericsson (Janne Pesonen, Patrik Zackrisson)
3-4 (40.53) EQ Joel Mustonen (Martin Johansson, Daniel Viksten)

Skott på mål: 25-18 (9-8, 10-6, 6-4)
Utvisningsminuter: 2-4 (0-2, 2-0, 0-2)

Matchens tre stjärnor:

*** John Norman – Fortsätter att hålla hög klass. Skapar helt på egen hand och ikväll fick han visa upp sig inför ögonen på Peter Popovic. Tre Kronor nästa?

** Pontus Petterström – Var den som låg bakom lagets starka avslutning på andra perioden då han först dödade ett box play, och sedan låg bakom både 2-3 och 3-3.

* Terry Broadhurst – Pär Lindholm tyckte efter matchen att Terry var en av dom som försökte visa vägen för Skellefteå, och jag kan bara hålla med. Även om det blandades och gavs i passningspelet, var Terry ändå en av få som verkligen visade vilja ute på isen. När han snart kommit in fullt i Skellefteås sätt att spela, och den svenska ishockeyn, tror jag att detta kan bli en sevärdhet.

———————————————————————————————————-

”Upp som en sol ner som en pannkaka”.
Ett klassiskt ordspråk som används flitigt inom idrottens värld, och fler än så kan användas efter kvällens match.
”Släkten är värst”
”Motivation slår klass”

Skellefteå kom till dagens match med två imponerande segrar färskt i minnet, där spelet imponerade mer än segrarna i sig, och framgångsvågen skulle bara skölja över Örebro. Gästerna visade sig dock vara allt för inspirerade och förberedda på den svartgula vågen, utan problem skakade de av sig all respekt för Skellefteå som bör hålla högre klass. Ikväll var det svarta och gula laget, väldigt färglöst. Från första nedsläpp gick det att se hur kvällen skulle te sig då avsaknaden av tre viktiga i:n – intensitet, intresse och inställning – var påtaglig.
Egentligen så kändes aldrig Skellefteå riktigt nära segern, trots att man hade 3-3 inför sista. Kvällen tillhörde Örebro och det går inte ens att diskutera de tre poäng som följde dem hem i flyget.

”Upp som en sol ner som en pannkaka” – För mig är det märkligt och väldigt svårt att förstå hur två insatser likt de mot Luleå kan följas upp av en sådan blek som idag mot Örebro. Det är bara fyra dagar sedan man visade upp ett spel värdigt ett mästarlag och odiskutabelt skickade Luleå in i djupa tankar. Jag köper att man har dåliga dagar, det har vi alla. Men även på den sämsta dagen bör åtminstone hängivelsen och inställningen finnas där, det ska inte behöva vara så att bara vissa dyker upp och gör sitt jobb. Skellefteås säsongsinledning har varit ned – ned – upp – upp – ned, vi har fått se hur snuskigt bra de kan vara och vi har fått se hur uddlöst de kan vara. Snart måste kontinuiteten komma.

”Släkten är värst” – Joel Mustonen och Mikko Lehtonen, två av isens främsta aktörer ikväll. Den förstnämnda odiskutabelt, den andre kan diskuteras men likväl stod han för en stabil insats. Den 20 oktober 2011 sköt Mustonen två mål för Skellefteå AIK mot Modo, fyra år senare var det återigen dags att skjuta två mål i ”hemma-arenan”. Och vilka mål sen. Finländaren har en talang som bara väntar på att få blomma ut till sitt fulla potential – något jag tror händer i år. Avsluten håller absolut högsta klass och med rätt omgivning kan Mustonen bli en sevärdhet. Mikko å sin sida såg även han bra ut ikväll, betydligt bättre än under hela sejouren i Skellefteå ifjol.

”Motivation slår klass” – Örebros insats skall inte förringas, de imponerade ikväll och gjorde vad få lag klarar av. Att inte stirra sig blinda på Skellefteås skicklighet och av rädsla inte spela sitt spel. Örebro spelade sitt spel – och det gav dem tre poäng ikväll. Men en vanlig dag på jobbet så vinner Skellefteå 9 gånger av 10 på sin hemmaplan, mot Örebro. Västerbottningarna har ett betydligt stabilare och genuinare lag och förfogar över bättre både offensiv såväl som defensiv arsenal.

Kvällens frågetecken sätter jag på Tim Heed, Axel Holmström Andrew Calof, Niclas Burström och Hans Wallson.

Tim Heed och Niclas Burström kan bägge bättre än vad de presterade ikväll, såg stundtals nonchalanta ut och de enkla passen som de vanligtvis sätter med en kirurgs precision spreds ikväll över hela isen. Ofta renderade detta i farliga lägen för gästerna och två av målen kommer till av just detta slarv.
Axel Holmström och Andrew Calof fortsätter att ha troll i poängproduktionen, men för dem vore det smicker att bara skriva om det problemet. Vore det bara poängen som saknades skulle inte orosmolnen bli så stora, det är än mer oroande hur det faktiskt ser ut när de är på isen. Noggrannheten i avsluten är snudd på obefintlig, bägge har haft flera lägen att sätta viktiga mål i viktiga lägen – men gått bom. Och med de roller spelarna har så måste åtminstone två av fem sitta. Tempot i allt som händer är också lågt. Till deras glädje finns det dock fortfarande mycket att hämta, många vet deras styrkor som hockeyspelare och hur bra de är när de är sina rätta jag. Det vet dom själva också, det gäller bara att tro på det och finslipa de små detaljerna som just nu står mellan bom och boom.
Hans Wallson gillar jag inte att kritisera – finns det någon mer kunnig ishockeytränare i Sverige vill jag det veta. Att Kiruna-sonen vet hur ett lag ska byggas, coachas och matchas råder det inga tvivel om. Men även solen har sina fläckar, och att peta Pesonen från första formationen i numerärt överläge är för mig väldigt svårt att förstå.
Finländaren har öppnat säsongen på ett mer anonymt sätt jämfört med det icke-anonyma intåget i SHL ifjol. Men finns det någonstans Pesonens egenskaper kommer till sin rätta, och någonstans de ska utnyttjas så är det i just PP. Tillsammans med Heed och Ericsson är trion den viktigaste kärnan i den så viktiga spelformen, att splittra på dem känns minst sagt märkligt och jag har svårt att köpa denna lösning.

———————————————————————————————————-
– Det är inte många lag som stjäl poäng här uppe, men vi pratade igenom deras sätt att spela och genomförde våran gameplan på ett perfekt sätt.
Mikko Lehtonen

– De (Skellefteå AIK) spelar alltid ett bra lagspel, de har en väldigt bra taktik som de följer. Men man kan läsa dem rätt bra för de gör ofta samma saker, som visserligen funkar oftast, men de är ändå rätt lätta att läsa och när man lyckas så är mycket vunnet.
Lehtonen igen.

– Det var Modo hemma, i oktober 2011 tror jag.  Och det var sjukt kul att det gick såhär ikväll också, har sett framemot att möta Skellefteå länge för jag känner mig hemma här och jag var ovanligt nervös inför matchen.
Joel Mustonen om senast han gjorde två mål i Skellefteå Kraft Arena, och kvällens två mål.

– Jag tycker att vi spelar taktiskt jättebra idag och höll Skellefteå ute på sidorna. Vi lyckades styra upp vårat spel och i sista perioden var vi stabila, Skellefteå brukar ju oftast hitta vägar att vinna i tighta matcher men jag är lycklig att vi ikväll var dom som gick segrande.
Mustonen igen.

– Vi förlorar helt på eget grepp ikväll, vi har alldeles för lågt pucktempo men vi har ju ändå 3-3 och målen de gör kommer från våra misstag så det är väldigt surt. Sett över 60 minuter är de dock bättre än oss.
Wallson

– Såna här förluster kommer varje säsong och jag är glad för vår grupp att den kom såhär tidigt, det blir en bra läropeng för oss.
Wallson igen.

– Ett härligt test för oss på bortaplan, vi åker dit för att vinna matchen för så här vill vi verkligen inte uppträda. Det vi presterade ikväll är vi inte nöjda med, jag kan lova att vi ska upp från det här.
Wallson om lördagens tuffa bortamöte i Göteborg.

– Jag gillar vad jag ser av Norman, han är en bra skridskoåkare som tar för sig, och tar sig in i bra områden. Han ser intressant ut för oss.
Peter Popovic om John Norman

– ”Nisse” har ju varit med oss förr, samma med Urbom. Sen är det ju Tim också.
Popovic om vilka Skellefteå-backar som är av intresse.

– Det är ingenting jag tänker på alls, klart det vore roligt att spela i Tre Kronor men jag försöker bara att tänka på hur jag kan hjälpa vårat lag att vinna matcher, där ligger mitt fokus.
John Norman om landslagsintresset.

———————————————————————————————————-

Övriga resultat

Luleå HF – Karlskrona HK 4-2

En förlust här och det hade på allvar börjat talas om kris i Norrbotten. Nu vann man, men 4-2 mot nykomlingarna Karlskrona är långt ifrån imponerande – som bara var ett mål från poäng med två minuter kvar att spela. De tre poängen ger dock lite andrum för Fagervall, som stärkta av dessa poäng kanske kan lyfta.