Här har ni dom – Iksus hjältinnor!

Det fjärde guldet är säkrat efter en seger som var säkrare än ett Franz Jäger.

Mer om detta kommer senare. Herrmatchen har redan börjat. Men det man kan konstatera redan nu är att Iksu är en enorm lagmaskin. Hur många hade trott på detta när Djurgården ledde med 2-0 i matcher?!

Bloggen lyfter på hatten och gratulerar till ett välförtjänt guld. Mer tankar kommer när tiden är inne för det…

Tills dess – GRATTIS TILL SM-guldet Iksu!

Dags för plastafton.

Tankar flyger runt och sekunder blir till minuter som rinner ut till timmar. Natten till denna fantastiska dag lär säkerligen ha varit lång för vissa nervösa och förväntansfulla spelare inför dagens crescendo. Det är nu allt ska avgöras och jag tänkte här delge lite av mina tankar och bevakningspunkter i matcherna.

Vi börjar med damerna då den matchen helt enkelt avgörs först. Iksu spelar sin tredje raka final och sjunde av de åtta senaste finalerna har haft Umeålaget som ett av lagen. Ett väldigt imponerande facit och med tanke på att Kais Mora vid det namnet aldrig tidigare upplevt en final så är det klart att rutinen talar för Iksu.

Kais Mora har egentligen en sak som inte Iksu har och det är sin bästa spelare i superform. Therese Karlsson har varit magisk den här säsongen och bär verkligen Kais Mora på sina axlar tillsammans med resten av förstafemman. Iksus dito, Viktoria Wikström, har dragits med skadeproblem under säsongen och är fortfarande inte 100 procent återställd. Hon spelar såklart på en hög nivå då hennes teknik och spelförståelse står över majoriteten i elitserien, men hennes snabbhet har såklart påverkats och dessutom hennes pondus på planen. Vickan bågar inte in och stänker dit bollarna som för ett drygt år sedan utan letar allt oftare instick till Martina Söderqvist och Josefina Eiremo.

Just Eiremo har det hackats en del på och den stora anledningen är att hon inte spelar på ett sätt som gynnar laget lika mycket i år som i fjol. Hon har börjat ta mer offensiva initiativ och är ju så gott som aldrig dålig. Däremot har jag inte en enda gång den här säsongen tagit ut henne som en av de tre spelarna i VF-ligan och ni får säga vad ni vill om det, men Eiremo tillför FÖR LITE offensivt för det i år. Hon har en kapacitet som få med sin löpstyrka och positionssäkerhet på banan, men då kontringarna blir färre så har hennes roll i laget förändrats. Eiremo måste hota mer än hon gjort den här säsongen.

Just spelvändningarna är en annan sak som talar emot Iksu. Laget har börjat ta kortare byten, framför allt i de senare delarna av matcherna, och exakt det har gjort att laget valt att vända hem och behålla bollen inom laget för ofta istället för att gå för chanserna till kontring i större utsträckelse – något laget inte alls gynnas av då föreningens framgång till en början byggdes på just spelvändningar.

Däremot har Iksu en bredd på sina spelare som inget annat lag kan matcha. Jenny Gustafsson, en av de bästa spelarna i landslaget direkt hon får på sig landslagsdräkten, är bänkad(!). Även en spelare som varit en av lagets absolut bästa de senaste två åren, Cassandra Edberg lär inte starta matchen heller på grund av att hon inte hittat formen från skadan till 100 procent ännu. Vilket annat lag i elitserien skulle ha råd att ställa av två så bra spelare. För att jämföra i Mora så skulle det vara som att lyfta ut Martina Lööf och Amanda Larsson eller för Djurgården att bli av med Malin Eriksson och Sandra Mattsson – det är klart att det märks.

Men min känsla i år är faktiskt att Iksu är så pass mentalt förberedda att de klarar av att bärga guldet, trots att de ställs mot ett så oerhört skickligt lag som Mora är. Det är verkligen Sveriges två bästa lag som möts och de två lagen som är roligast att titta på och därför talar exakt ALLT för att vi kommer att få se något utöver det vanliga i år. Frågar du mig så tyckte jag inte att fjolårets damfinal var sådär oerhört bra rent spelmässigt och just därför har jag så oerhört stora förväntningar på årets final.

Iksu måste göra exakt så som Emelie Wibron konstaterade när jag intervjuade henne igår: ”Vi kan inte lita på att någon annan ska ta tag i det om vi vill vinna. Alla spelare måste gå inom sig själv och få ut allt av sig själv för att vi ska spela på topp. Det är inte bara våra nyckelspelare utan alla i laget måste vara som bäst imorgon”.

Och just det har känslan varit. Iksu är inte beredda att förlora dagens match, de har inte tänkt göra det och även om jag hyser en enorm respekt för Kais Mora och stundtals inte kan hålla mig från att le när laget spelar innebandy på deras frenetiska och offensiva sätt – så tror jag att Iksu vinner den här matchen.

Det var damfinalen det. Jag tar herrfinalen i ett enkomt inlägg som jag publicerar 12.00. Nu laddar vi för plast. Det är nämligen plastafton idag.

Nu så. Det där omtalade datumet 21 april är här. Det där datumet som vi alla på förhand har beskrivit med ord som ”magiskt” och ”historiskt”.

Det är med stor förväntan i kroppen som jag snart ska gå ner och trycka i mig lite bacon och prinskorv. Det lär behövas för att palla med dagen. Förhoppningsvis kan dagen infria alla förväntningar som jag och tiotusentals andra har.

Efter ”frullen” blir det avresa till arenan. Därifrån kommer vi som vanligt att köra en liverapport på Folkbladets webb. Matcherna går ju också på TV4 Sport som ni garanterat redan vet. Flera av er läsare kommer säkert se matchen på plats också. Det viktigaste är ju trots allt att man följer matcherna – på vilket sätt man gör det spelar mindre roll.

Vi ska försöka blogga kontinuerligt under dagen också. På återseende med andra ord!

IBK Dalen och Iksu har så länge jag bevakat innebandy inte direkt varit bästa kompisar. Det har rådit en ganska hård stämning mellan lagen som jag tror är sund när man konkurrerar i samma stad. Men nu har det blivit ändring på detta. Innebandyns huvudstad har förenats i Malmö där både Dalens och Iksus supportrar kommer att bära denna tröja:

Oerhört kul att man kan se förbi lokal konkurrens när båda lagen är i final. Man blir nästan rörd.

***

Annars då? Ja, lilla torg blev en klassiker även i år. Oerhört trevligt med mycket innebandyfolk, twitterkändisar, spelare och ledare som skulle säga sitt.

Innan dess hann jag med en löprunda i vad jag själv har valt att kalla Malmös ”Skelleftehamn”. Jag fann mig själv springandes i ett industriområde som var lika charmigt som Tjernobyl. Gladare blev man då man besökte Comfort Hotel Malmös gym. Väldigt trevlig lokal med bra utsikt, bra utbud och en boxningsring. Joakim Bålfors och Jakob Arvidsson – ytterligare två kollegor på plats – är utmanade i match. Återstår att se om de dyker upp.

Ja, då var pressträffen avverkad och jag ska snart plocka ihop mina saker för att bege mig tillbaka till hotellet där vi kommer göra ett försök att spela in någon form av videosnack med de två Umeålagen inför helgens stora drabbningar i Malmö.

Vad jag kan avslöja är att det är exakt samma saker som gäller här nere. Det är lilla torg som gäller för att mingla med de innebandymänniskor man träffar till höger och vänster. Det gjordes någon gång på 90-talet en film som hette ”alla var där” och det här är verkligen innebandysfärens svar på den filmen.

Det första som hände när jag steg av planet i Malmö var att jag sprang på den före detta Dalenspelaren Max Wahlgren som infann sig på plats. Förutom honom så blev nästa kluns innebandyspelare Patrik Eklund och Stefan ”Lillis” Hildingsson som stod och väntade på en minibuss med Monica Lindqvist, Janne Gustafsson och co med golfbagarna i högsta hugg. De två Västerbottensförbundsorienterade killarna spelar på dryga sex i handikapp och ska tydligen ha gjort imponerande rundor.

Comfort Hotell Malmö är destinationen för undertecknad och man skulle nog kunna kalla det ett riktigt innebandyhotell. Storvreta, Iksu, Dalen och Kais Mora bor alla på hotellet och det gör även alla från Västerbottens innebandyförbund, TV4 och diverse innebandykändisar.

Svenska innebandyförbundets ordförande Lars-Gunnar Tjärnqvist mötte upp i lobbyn och gjorde mig, Daniel Karlsson och Sebastian Nurmi sällskap till pressträffen där jag nu sitter och bloggar.

Alla spelare har lämnat och nu är det bara lite pressfolk kvar. Vår ib.se-trio, några från Magget, Robert Tennisberg och Anders Borgström från expressen kvar. På andra sidan skjutväggen kör de någon form av tekniskt möte inför finalen och alla intervjuer är avverkade.

Jag återkommer med lite mer bloggande senare idag.

Den historiska resan ner till Malmö har påbörjats. Innebandy-Umeås största dygn genom tiderna närmar sig.

Denna bild är tagen av Peder Bodén på Instagram. (peder22 heter han där)

När det gäller bloggens mannar så är Lars redan på plats i Malmö. Hoppas han kan leverera något läckert från presskonferensen som hålls i dag.

För egen del startar resan mot Malmö sent ikväll. När jag väl checkat in på hotellet tänkte jag bjuda på lite tankar inför den stora morgondagen.

En blogg av Cassandra Edberg:
Efter vinsten i söndags har förberedelserna börjat inför lördag och SM-finalen. Vi har tränat som vanligt, spelat mycket och försökt hålla kvar den härliga känsla som vi har just nu i laget. Vi har varit på IKSU spa och njutit i måndags, väldigt skönt att få slappna av ordentligt efter semifinalerna och efter de bara fokusera på finalen, vi alla uppskattar det!

Idag gick flyget till Malmö, känns skönt att åka dit och känna av stämningen och spänningen. Är lättare att hitta en bra harmoni när man väl är där än när man är hemma och ska föreställa sig en massa. Idag ska vi åka förbi hallen, känna på golvet och titta in i omklädningsrummet, allt för att avdramatisera det inför matchen på lördag. Det är bra för alla som inte spelat en final och även för dom som har gjort de att få sig en titt i hallen dagen innan så man kan släppa de och sen bara fokusera på matchen. De är även en presskonferens och ett tekniskt möte under dagen som vi ska delta på.

Mer om finalen kommer senare!

/Cassie

I går presenterade jag 97 kg defensiv brunkarback i form av KHL-spelaren Alexander Hellström till vår Allstarmatch.
I slutet av det inlägget utlovade jag att i dag presentera den raka motsatsen till honom.
Jag avslöjade även att han var min barndomsidol, och då borde vissa ha listat ut att det var den här mannen jag pratade om:

 …och nej, det är inte #40 Lasse Väntinen som jag har övertalat… utan givetvis mannen i mitten med #22.

***

Jag har fått äran att följa Peder Bodén (på allvar från och med ”Evo2-bladet-tiden” – även känd som ”jag-försökte-alltid-passa-Daniel-Andersson-tiden) under stora delar av hans karriär. En karriär som har innehållit många magiska ögonblick. När humöret väl är på topp finns det oerhört få, om ens någon, som kan matcha Bodéns finurlighet kombinerat med teknisk kapacitet. Tänker t ex på det där sanslösa målet i DM mot Sandåkern – eller det ännu färskare volleymålet rätt upp i nättaket mot Caperiotäby.

Under flera års tid var han min stora idol inom innebandyn. Inte minst för att jag själv var otroligt liten och klen (men ganska teknisk) då jag var ung.
Jag vill inte på något sätt likna mig vid Bodéns spelstil, men han blev en stor inspiration för mig eftersom han visade att det är möjligt att lyckas på högsta nivån även fast fysiken inte finns där så naturligt.
Av den anledningen känns det extra kul, och faktiskt stort och ärofyllt, att få agera coach åt honom den femte maj…

Peder i en match mot Mullsjö. Vill minnas att han gjorde ett mycket läckert lobb-mål i just den här matchen. 

**

När jag berättar för Bodén att jag vill ha honom i mitt lag tvekar han inte många sekunder:

– Självklart ställer jag upp på detta! Det här kommer att bli en rolig match, säger han.

Du är ju en av få (av de hittills uttagna) som har rutin från den här typen av matcher. Vad kan den komma att betyda för vårt lag?

– Spontant så tror jag att min rutin kommer att avgöra den här matchen. Har trots allt lyckats vinna tidigare Allstar-matcher, fastän jag haft A-teens, Patrick Ekwall, Grynet och Håkan Loob i samma lag. Sätt ihop mig med ”Säl” så kommer det ordna sig, säger Bodén självsäkert men ändå ödmjukt.

På tal om spontant så känns din spelstil som klippt och skuren för en Allstar-match, så jag antar/förväntar mig att du har tänkt bjuda på lite show? 

– Du antar helt rätt. Kan lämna garanti på att det kommer att lobbas och showas. ”Glamour-innebandy” som Uffe (Hallstensson) hade sagt. Och jag är glad att det är du, som vill ha mig i sitt lag. Hade aldrig tackat ja till Lars brunkarlag, försäkrar Bodén till undertecknads stora glädje.

Vi möter bl a Samuelsson och Nilsberth. Du som har lite inside info – hur ska vi få stoppa den duon?

– Dom behöver vi inte bry oss om. Helt ofarliga.

Innebandyns SM-finaler spelas i Malmö även 2013 och 2014.

Nyheten om Malmös fortsatta förtroende när det gäller SM-finalerna kom ut i dag. Motiveringen lyder:

– Malmö gav oss ett erbjudande som ingen annan kunde matcha. Med tanke på tidigare samarbete vet vi också att de är duktiga på att möta upp de högt ställda förväntningar och behov som vi har, säger Svenska Innebandyförbundets generalsekreterare Göran Harnesk till innebandy.se

Personligen tycker jag att det är tråkigt. Jag tycker nämligen att det var hög tid att utöka finalerna till bäst av fem nästa år.

Syftet med att spela direkt avgörande finalmatcher på en och samma dag var att öka intresset runt innebandyn. Nu är det uppdraget slutfört. Vi behöver inte längre dessa arenamatcher.
Det hade enligt mig, som exempel, varit mer stekhett med tre fullsatta finalmatcher i Fyrishov och två fullsatta finalmatcher i Gammlia Arena.

Nu spelas istället finalen i en långt ifrån innebandytokig stad som dessutom ligger väldigt långt ifrån många innebandyfantasters hem. Knappast optimalt.

Dessutom tycker jag att det känns ”B” att en hel säsongs slutgiltiga resultat ska avgöras i en och samma match.
I en match kan väldigt mycket hända. Umeå City kunde som exempel vinna mot IBK Dalen och Sirius vann i grundserien mot Storvreta (detta är bara två häpnadsväckande resultat under säsongen som var). En enda final känns helt enkelt lite för slumpartat för min smak.

Under en fem matcher lång finalserie hinner det hända en hel del saker som media kan snappa upp. Det blir mellansnack och uppsnack inför varje fight, det blir ännu längre slutspelsskägg på spelarna, och temperaturen kring innebandyns avgörande hinner stiga yttterligare några grader.

Jag ser inte hindren längre. Intresset är tillräckligt stort för att det skulle gå utmärkt att köra bäst av fem även i finalen. Tyvärr får jag, och de som håller med mig, efter dagens nyhet vänta minst tre finaler till innan detta blir ett faktum.

foto: Mats Ragnarsson

Jag har ju uttalat att jag ska ha det snygga, offensiva, härliga, vackert spelande och magiskt sköna laget i den här allstarmatchen. Och JUST därför är det med stolthet jag presenterar min nästa spelare. Erik ”Fson” Forsgren är nämligen klar för spel i Allstarmatchen den 5 maj.

– Det är klart jag är med. Det ska bli riktigt kul, säger Forsgren till Innebandybloggen.

Lindbergs kommentar:
Erik står för exakt allt det jag värdesätter i en spelare och det är skamligt att han, inget ont mot Andreas Toumas såklart, inte spelar i nummer 10 då han har exakt allt en nummer 10 ska ha. Bra svall, härliga handleder, en nummer 10-aura, begränsad defensiv, bra blick för spelet och en osedvanlig talang. Fson var viktig för mig att få i laget då jag tror att ett sådant här avslappnat forum passar honom till punkt och pricka. Fson har dessutom bra speed i benen och passar bra in med övriga forwards som Erik Nilsson, Johan Samuelsson med flera. Jag hälsar Fson varmt välkommen till mitt lag.

***

Samtidigt som jag presenterar Erik har jag ett tråkigt besked. Albin Sjögren har blivit uttagen till ett Bosöläger den helgen som allstarmatchen spelas. Jag har försökt övertala Fredrik Holmgren om att låta Albin stå över, alternativt även peta honom, men det gick inte för sig och därför kommer Albin inte kunna spela matchen. Jag har såklart utsett en ersättare och kommer presentera honom inom kort.

***

Spelare som är klara för spel i mitt lag:
Erik Nilsson
Johan Samuelsson
Erik Forsgren

Backar:
Cassandra Edberg
Emelie Wibron
Robin Nilsberth
Adam Larsson
David Rundblad