Estetisk diktatur däckar det politiska anseendet

Debatten om enhetliga korvvagnar däckar det politiska anseendet. Det finns en chans att visa Umeå och övriga landets medborgare att staden är modern, tolerant, vidsynt och tillmötesgående. Det är enkelt, säga bara; ”Vi hade fel, vi gick för långt, vi skall lära oss av detta och tar till efterrättelse för vad folk i allmänhet tycker är rätt och fel, korvvagnar måste inte vara monument över Designhögskolan”, eller något i den stilen. Personligen tycker jag inte heller att allt är estetiskt tilltalande.

Jag säger det än en gång. Få jag se en, två eller flera ansvariga beslutsfattare, vare sig det är politiker eller tjänstemän, gående i centrala Umeå och deras klädsel och stil inte faller mig i smaken kommer jag att erinra dem. Jag skall bedöma enhetligheten, stilen, klädvalet för dagen och kanske jag även tittar på hårvården och sådant som glasögon. Varför vill jag göra detta? När en kommun utövar estetisk diktatur för korvvagnar kan en medborgare försöka sig på samma sak för dem som utövar estetisk diktatur. Hur får en spark se ut eller en cykel parkerad i stadens centrum?

Googlar man på ”Helmer Holm Umeå”, han som inte längre får ha sin korvvagn, får man 45 300 träffar. Söker man på ”korvvagnar” i Google får man 4 580 träffar.

Debatten förs i många läger om detta. Se även gruppen på Facebook. https://www.facebook.com/groups/383127815044660/

Med glimten i ögat uppmanar jag beslutsfattarna. Se till att staden är modern, tolerant, vidsynt och tillmötesgående!

Kreativt oljud?

Så här ser det ut utanför mitt fönster. Om det ändå bara vore en vy i fönstret men de jobbar på ordentligt någon våning upp.

Jag kommer att tänka på en artikel jag läste i söndagens DN om att forskare kommit fram till att ”oljud” skapar en kreativ miljö. ”…- ny forskning visar att kaffémiljöer får hjärnans kreativa förmåga att gå på högvarv.” Min fundering blir om håltagningsbolaget får min kreativa förmåga att gå på högvarv eller om det är min affektiva förmåga som kommer att gå på högvarv. Det bästa är väl om jag snarast tar mig ut till ett kaffé.

Politiker kan vara dåliga förlorare

Politiker kan faktiskt vara riktigt dåliga förlorare, i alla fall när det gäller etableringar av kontor och enheter för myndigheter. Detta hör till spelet och det skall säkert också vara så. För att börja från början. Jag är övertygad om att varje politiker och även tjänstekvinna, skulle det vara tjänsteman? kanske befattningshavare, gör sitt absolut yttersta och lite till, för att locka etableringar till sin kommun. Är det så att domaren dömer fel eller att man inte gillar reglerna hör det till att angripa dem också.

Varje politiker och befattningshavare måste även visa sina egna att om de inte lyckats i sitt lobbyarbete beror det i så fall inte på ett eget tillkortakommande utan på att något annan, eller på mygel. Allt detta tror jag även gällde när den ”fjärde migrationsdomstolen” placerades i Luleå. Till sist kan jag undra, om Per-Ola Eriksson varit landshövding i Västerbotten och gjort samma sak som han påstås ha medverkat till för Luleå, skulle då Karl Petersen ha sagt som Holmlund eller Holmlund rent av gett sin landshövding en knäpp på näsan?

Var inte otrevlig, snälla, var snäll

Man skall inte vara otrevlig, man bör rent utav vara trevlig och snäll. Det finns en glidande skala mellan att vara otrevlig, kanske ibland mobbande, och att uppträda behagligt och hänsynsfullt så att andra känner uppskattning över det. Varje människa kan uppfattas som ett avgörande inslag i andra människors psykosociala miljö. Vi kan inte undandra oss den betydelse vi har för andra i vår närhet. I dagens samhälle med sociala nätverk har vi inverkan på andra även om vi skulle befinna oss i t.ex. Australien. Det är enklare med dålig andedräkt och armsvett. Den försvinner lätt när avståndet ökar men minnesbilden finns naturligtvis kvar. Betydligt värre är det med ord, meningar, blickar och rörelser. Till och med ett blåmärke går bort om det uppstår i en svängdörr av misstag. Men otrevligt beteende stannar kvar i en liten ryggsäck hos var och en. Varje människa har sannolikt också något som kan liknas vid en vågskål. På den fula sidan lastas det otrevliga och på den fina sidan lastas det trevliga och behagliga. Detta kan vägas upp tills båda skålarna blir så tunga att vågen faller samman. Några vaknar med ett tungt sinne, andra med att lättare sinne. Tänk om dem med det lättare sinnet skulle stänka, du läste rätt det skall vara stänka, lite mer på dem med det tyngre sinnet. Tänk om vi skulle förstå vilken betydelse vi har för andra genom att säga eller inte säga och genom att göra eller inte göra. I åratal, i min ungdom raljerade jag över uttrycket som ofta fälldes, ”Men han eller hon är ju snäll i alla fall…”. Idag inser jag att detta var betydligt mera värt än jag någonsin anade. Snälla, var snäll, i dag och de andra dagarna också!