Redan innan SM-finalhelgen stod det klart att IBK Dalen värvat Johan Sr. Eriksson från IK Sirius och idag valde klubben att gå ut med den nyheten. Eriksson är klar för tre säsonger i IBK Dalen då han kommer att studera i staden.

– Han är en stark forward som både kan avsluta och spela fram. Han är jobbig att möta och en positiv kille som ger mycket energi till det egna laget, säger Urban Karlsson till kollega Ruuth.

Lindbergs kommentar:
Eriksson är såklart en bra spelare som brukar producera poäng i superligan. Det är inget superförvärv i stil med fjolårets värvning av till exempel Ketil Kronberg, men det är en gedigen SSL-spelare som säkerligen kommer att tillföra mycket bra saker till laget. En bra spelare helt enkelt.

Nu är Iksukvoten uppe på hela nio spelare efter det att både Isabell Krantz och Sandra Fredriksson tvingats tacka nej till helgens World Challenge. Jenny Gustafsson återtar sin plats i landslaget och i den miljön brukar hon ju trivas. Djurgårdens målvakt, Linnea Lexe, ersätter skadade Fredriksson.

JG är nu på väg mot Karlstad tillsammans med lagkompisen Therese ”Mini” Andersson. Undertecknad har avresa imorgon kväll och är på plats lagom till Sveriges första match på fredagkväll.

Utslaget på två landslag på vad jag tror är 44 spelare så kommer hela 13 från Umeå…

Ibland sätter vi oss i en prekär situation här på Innebandybloggen. Vår utpekade filosofi är att bevaka de lägre serierna (där Jacke har det övergripande ansvaret) och sedan bevaka elitlagen – både i staden och utanför (vilket då alltså är min uppgift). Men när man ser alla Umeålagens matcher är det inte allt för svårt att lättare se deras repertoar och de får fler chanser att visa upp sina färdigheter på än vad de andra lagen söderut får. Men trots det så har innebandy-eliten blivit lättare att följa för en bevakare som mig. Det blir fler och fler webbsändningar och TV4 sände riktigt bra med matcher under sluttampen.

Det nya tv-avtalet förhandlas det om för fullt och det bör, som jag har förstått det, vara klart inom en snar framtid och vad jag har förstått kommer det att komma en hel del positiva nyheter från de förhandlingarna som kommer bli till stor vinning för sporten i sin helhet.

Så gott som alla serier är nu färdigspelade och nu börjar den säsong som i mina ögon är den absolut roligaste. Silly Season. Vi inledde redan igår med att få höra att Emelie Lindström stannar i DIF, Petra Weiss flyttar till Schweiz, Endre värvar Schweizare, men gör sig av med Andreas Lundmark. Ja, det lär nog fortsätta såhär de närmaste dagarna. Hittills har FC Helsingborg och Pixbo Wallenstam förstärkt lagen bäst med Kevin Björkström till FCH och Henrik Quist till PW.

I Umeå är den stora snackisen såklart Robin Nilsberth och Johan Samuelssons flyttankar, Peder Bodéns fortsättning eller inte och Ulf Hallstenssons möjliga förlängning av kontraktet.

I Iksu kunde man minst sagt läsa mellan raderna att Therese ”Mini” Andersson kommer att fortsätta och som jag förstått det har varken Martina Söderqvist eller Susanne Ekblom sagt att de ska sluta. Frågar du mig så tror jag ändå att Söderqvist väljer att avsluta nu när hon fick avsluta med guld. I övrigt är det många pusselbitar som står kontraktlösa. Malin Marklund, Frida Norström, Victoria Wikström och de namnen ovan är några spelare som inte har bestämt sig för framtiden – men där kommer möten att börja dugga in mellan spelare och Ekblom. Laget har förstärkt med Julia Nordin och jagar nu RIG-kvartetten Caroline Deutgen, Karin Nygren, Cornelia Fjellstedt och Ewelina Wahlström. Utöver dessa har laget uttryckt sin beundran av Sofie Andersson.

IBK Dalens damer har förstärkt med några namn och flera viktiga pjäser som Bjuhr och Larsson har förlängt sina kontrakt. Laget ser ut att gå mot en liknande trupp som årets och frågan är bara vilka som rensas bort och slutar, men även om det kommer in några starka namn. Hur jobbar Urban Karlsson i dagsläget?

Umeå City har förstärkt med några lokala namn och lär få en ganska liknande trupp som årets då många av de mer etablerade namnen verkar stanna. Umeå City kommer därför få anses vara en av favoriterna i allsvenskan kommande säsong, men det finns starka konkurrenter.

Team Thorengruppen har redan fyllt på med några intressanta namn och känner jag laget rätt så finns det säkerligen planer på någon spelare ytterligare. Dessutom kanske den bästa värvningen på tränarsidan.

***

Umeås elitlag går mot en oerhört spännande säsong efter att officiellt fått sin bekräftelse nu när staden även har nått medaljstatus på herrsidan, i silvervalör i och för sig, men det är en framgång trots alla – när allt ska summeras. Staden brinner verkligen innebandy och det känns spännande med hösten som kommer. Gällande nästa säsong så kommer det komma upp en trist nyhet här på bloggen idag. Men mer om den senare under dagen.

Först Therese ”Mini” Andersson och nu Robin Nilsberth. Framgångarna för Iksu och IBK Dalen har betalat av sig och när Mattias Samuelsson nu lämnat återbud till EFT i Schweiz har Jan-Erik Vaara tagit in IBK Dalens back, Robin Nilsberth.

– Det känns såklart jättekul. Det är blir såklart speciellt när någon tackar nej på grund av skada, men oerhört roligt för mig, säger Nilsberth som får sällskap av sin tränare i IBK Dalen då Ulf Hallstensson rycker in i landslaget då Isac Carlsson tackat nej av familjeskäl.

Vad tror du är anledningen till att du får chansen?
– Jag och Ulf har haft mycket samtal under säsongen och han har berättat vad jag måste förbättra och det tycker jag att jag har tagit till mig på ett bra sätt. Sedan att jag har hållit en bra nivå i slutspelet gör att det känns som att jag får chansen när jag ligger bra till formmässigt, säger Nilsberth.

Det är väldigt mycket snack om din framtid, hur går tankarna?
– Jag hade tänkt ta ett beslut i veckan, men nu skjuter jag på det en vecka då det här kom med i bilden. Det är ju bra för alla parter om man bestämmer sig så snabbt som möjligt. Jag ska sätta mig ner med flickvännen och jämföra plus och minus, men hur som helst kommer nog nästa säsong att bli rolig hur som helst.

Therese ”Mini” Andersson har blivit uttagen till landslaget. Skelleftetjejen som för ett drygt år sedan skadade sig och missade resten av fjolårssäsongen, men som återvände och i lördags var en av målskyttarna i SM-finalen mot Kais Mora har blivit uttagen efter det att Amanda Larsson tackat nej till spel i helgens World Challenge som avgörs i Karlstad.

– Man tror nästan inte att det är sant. Jag glider omkring på moln av hur roligt allting är just nu med SM-guldet och nu det här. Nej, man tror nästan inte att det är sant, säger ”Mini”.

När fick du beskedet?
– Curt Söderström ringde igår och frågade om jag kunde komma loss och jag tackade såklart ja. Det är tråkigt för henne som måste tacka nej, men för mig är det såklart jätteroligt, säger Andersson som har 1 landskamp i bagaget sedan tidigare.

Vad betyder de här framgångarna inför nästa säsong?
– Det är klart att det vore knäppt att sluta när det flyter på såhär. Men jag ska träffa Niklas (Ekblom) här om någon vecka och då får vi se vad som händer, men det har aldrig varit så roligt med innebandy som det är just nu.

Lindbergs kommentar:
Mini har gjort en bra säsong i Iksu och återvänt från skadan på ett bra sätt. Hennes arbetsmoral, löpstyrka och förmåga att sprida energi till både sig själv och laget är så gott som oöverträffad i Sverige. Hennes inställning är helt fenomenal och det är en tjej som firar sina mål som att det vore ett avgörande SM-finalmål varje gång. Det är få man unnar det här så mycket som ”Mini” och det är såklart en klasspelare med mängder av rutin av stora matcher och minst sagt användbar i landslaget. Iksu får därmed hela åtta spelare till samlingen (Mini, Cassi, Mackan, Iza, Wibron, Eiremo, Vickan, Tjärnström) och det är såklart häpnadsväckande, men samtidigt vann laget SM-final – med 7-1 (!)-

Näste spelare till Allstarmatchen blir:
Foto: Mats Ragnarsson
Emil Johansson, Umeå City är klar för spel i Lindbergs lag i allstarmatchen. Johansson fyller på en mycket starkt backuppsättning som redan består av Cassandra Edberg, Emelie Wibron, Robin Nilsberth och ytterligare två namn som presenteras i dagarna.

När jag kontaktade Johansson om att delta i matchen så blev svaret:

– Ja, för fan. Det är klart jag är med. Det lär ju bli hur kul som helst.

Det blev ingen ”intervju” i ordets rätta bemärkelse utan med ett snack om hans framtid där det pratades om alternativen, Umeå City och framtiden. Just nu är mycket oklart och jag har ju sagt mitt i frågan. Det återstår nu bara att se vart den tekniske och otroligt talangfulle backen/centern kommer att spela kommande säsong.

Lindbergs kommentar:
Det känns såklart grymt bra att ha en så spelskicklig och offensiv back i mitt lag. Emil kan ju även användas som center och det tilltalade mig då jag kommer vara hård med hur mycket show mina spelare bjuder på i matchen. Det är lite prestera-eller-aldrig-mer-spela-tänk i mitt lag, så det är bra att ha många olika kvalitéer i spelarna. Jag ser Johansson som en perfekt pusselbit i mitt lagbygge och han kommer att passa väl in i mitt lag.

Tidigare presenterade spelare:
Johan Samuelsson
Erik Nilsson
Erik Forsgren
Julia Nordin
Emelie Wibron
Cassandra Edberg
Robin Nilsberth
Adam Larsson
David Rundblad

SM-finalhelgen är över och nu börjar det inte vara länge kvar innan vi ska avsluta säsongen – i alla fall i Umeå – med en Allstarmatch och en Innebandygala där vi på Innebandybloggen nu skickat in våra nomineringar och nu ska bara vinnarna utses. Förutom den magiska helgen så åker jag och en hel drös Umeåspelare till Karlstad eller Schweiz, jag åker till Värmlandsskogarna, för World Challenge. Och ni kommer såklart att få rapporter på hur det går för tjejerna där och kollega Nurmi åker till Schweiz.

I dagarna kommer mycket att handla om Allstarmatchen och Innebandygalan där vi kommer börja släppa nomineringarna här på bloggen och även summera lagen som vi nu växlar upp i presentationen av. Jag kommer bland annat att presentera minst ett namn idag.

På nyhetssidan så kommer vi såklart återkomma med vad som händer i Umeålagen. Både Iksu, IBK Dalen – dam och herr – men även Iksu, Team Thorengruppen och Sandåkern ska ha in nya spelare. Vi kommer såklart att bevaka och rapportera om det. Förutom det ska det summeras säsonger. Vi ska betygsätta spelare, kritisera och hylla och analysera. Så säsongen här på bloggen är definitivt inte över.

Korta nyheter med Umeårelevans:

* Ulf Hallstensson hoppar in i herrlandslaget för att ersätta Isac Carlsson som tackat nej på grund av familjeskäl. Hallstensson återförenas med Jan-Erik Vaara.

* RIG-målvakten Amanda Hills pappa: Mikael Hill, har skrivit på som ny tränare i Mullsjö. Hill var förra säsongen i Lockerud.

Nu är båda SM-finalerna avverkade och siktet börjar snart ställas in på ”mobilspel” som jag lovat att kalla det. Men innan dess tänkte jag ge min bild av Iksus match, Jacke kommer senare i afton/i kväll att delge sina tankar kring Dalenmatchen.

Iksu kom ut och spelade ett imponerande försvarsspel som laget satt till punkt och pricka. Förutom det hade Malin Marklund verkligen bestämt sig för SM-guld och det här blev dagen då Iksu klev tillbaka högst upp på den där innebandytronen som laget faktiskt förtjänat i och med sju finaler de senaste åtta säsongerna och dessutom fyra SM-guld.

Spelarkritik så gör samtliga matcher en kanonmatch. Iza Rydfjäll var riktigt bra defensivt och Sara Wilhelmsson spelade tufft och rejält. Susanne Ekblom spelade som en kapten ska göra och ska ha stor kred för hennes slutspel. Hon gör i år ett lika bra slutspel som Namita Andersson gjorde i fjol.

Emelie Wibron berättade igår om hennes dröm att göra mål i en SM-final och idag gjorde hon två. Framåt var Victoria Wikström en gigant. Hon stod för flera bra assist och viktiga poäng.

Martina Söderqvist skadade sig på uppvärmningen och spelade knappt i matchen. Cassandra Edberg fyllde på och gjorde det bra. Frida Norström visade finalnerver, men det släppte nog då hon fick göra ett finalmål. Therese ”Mini” Andersson fick kanske göra det snyggaste då hon rundade Fredriksson och la in den. Den glädjen är nog svår att beskriva med ord, men ni kan se den suddigt här nedan.

Efter matchen firade Iksu ordentligt och hade en egen ramsa på fem bokstäver som inte passar sig i det här forumet, men fira gjorde laget – och det lär nog bli mer under kvällen om jag misstänker rätt för tjejerna.

Niklas Ekblom ska såklart ha en stor eloge för sitt arbete i lagbygget och kring laget, men även alla spelare, ledare och viktiga personer runt laget kan idag sträcka ordentligt på ryggen.

Men det finns en spelare som ska hyllas extra mycket, som i mångt och mycket vinner matchen för Iksu. Malin ”Mackan” Marklund var magisk i matchen och spelade med en pondus och bestämdhet som var underbar att se. Marklunds medverkan i matchen var alltså osäker fram till igår kväll och hon spelade trots att läkarna avrådde henne från det då hon vid en smäll mot huvudet faktiskt till och med kunde få men av det hela. En hjältesaga får man nästan säga.

Något annat jag vill hylla var tränarnas beslut att låta de spelarna som satt på bänken att spela på slutet. Oerhört fin gest som betyder mycket för dem – låta de spelarna känna sig som en större del av segern och att de fick känna på att spela en SM-final och dessutom vinna.

Innebandybloggen säger ett stort grattis till Iksu för guldet och ännu mer tankar om detta under morgondagen. Kolla in videointervjuerna på Expressen och Innebandy.se om ni vill se mer om matchen och kommentarer efteråt.

Här till exempel!

Dags för plastafton.

Tankar flyger runt och sekunder blir till minuter som rinner ut till timmar. Natten till denna fantastiska dag lär säkerligen ha varit lång för vissa nervösa och förväntansfulla spelare inför dagens crescendo. Det är nu allt ska avgöras och jag tänkte här delge lite av mina tankar och bevakningspunkter i matcherna.

Vi börjar med damerna då den matchen helt enkelt avgörs först. Iksu spelar sin tredje raka final och sjunde av de åtta senaste finalerna har haft Umeålaget som ett av lagen. Ett väldigt imponerande facit och med tanke på att Kais Mora vid det namnet aldrig tidigare upplevt en final så är det klart att rutinen talar för Iksu.

Kais Mora har egentligen en sak som inte Iksu har och det är sin bästa spelare i superform. Therese Karlsson har varit magisk den här säsongen och bär verkligen Kais Mora på sina axlar tillsammans med resten av förstafemman. Iksus dito, Viktoria Wikström, har dragits med skadeproblem under säsongen och är fortfarande inte 100 procent återställd. Hon spelar såklart på en hög nivå då hennes teknik och spelförståelse står över majoriteten i elitserien, men hennes snabbhet har såklart påverkats och dessutom hennes pondus på planen. Vickan bågar inte in och stänker dit bollarna som för ett drygt år sedan utan letar allt oftare instick till Martina Söderqvist och Josefina Eiremo.

Just Eiremo har det hackats en del på och den stora anledningen är att hon inte spelar på ett sätt som gynnar laget lika mycket i år som i fjol. Hon har börjat ta mer offensiva initiativ och är ju så gott som aldrig dålig. Däremot har jag inte en enda gång den här säsongen tagit ut henne som en av de tre spelarna i VF-ligan och ni får säga vad ni vill om det, men Eiremo tillför FÖR LITE offensivt för det i år. Hon har en kapacitet som få med sin löpstyrka och positionssäkerhet på banan, men då kontringarna blir färre så har hennes roll i laget förändrats. Eiremo måste hota mer än hon gjort den här säsongen.

Just spelvändningarna är en annan sak som talar emot Iksu. Laget har börjat ta kortare byten, framför allt i de senare delarna av matcherna, och exakt det har gjort att laget valt att vända hem och behålla bollen inom laget för ofta istället för att gå för chanserna till kontring i större utsträckelse – något laget inte alls gynnas av då föreningens framgång till en början byggdes på just spelvändningar.

Däremot har Iksu en bredd på sina spelare som inget annat lag kan matcha. Jenny Gustafsson, en av de bästa spelarna i landslaget direkt hon får på sig landslagsdräkten, är bänkad(!). Även en spelare som varit en av lagets absolut bästa de senaste två åren, Cassandra Edberg lär inte starta matchen heller på grund av att hon inte hittat formen från skadan till 100 procent ännu. Vilket annat lag i elitserien skulle ha råd att ställa av två så bra spelare. För att jämföra i Mora så skulle det vara som att lyfta ut Martina Lööf och Amanda Larsson eller för Djurgården att bli av med Malin Eriksson och Sandra Mattsson – det är klart att det märks.

Men min känsla i år är faktiskt att Iksu är så pass mentalt förberedda att de klarar av att bärga guldet, trots att de ställs mot ett så oerhört skickligt lag som Mora är. Det är verkligen Sveriges två bästa lag som möts och de två lagen som är roligast att titta på och därför talar exakt ALLT för att vi kommer att få se något utöver det vanliga i år. Frågar du mig så tyckte jag inte att fjolårets damfinal var sådär oerhört bra rent spelmässigt och just därför har jag så oerhört stora förväntningar på årets final.

Iksu måste göra exakt så som Emelie Wibron konstaterade när jag intervjuade henne igår: ”Vi kan inte lita på att någon annan ska ta tag i det om vi vill vinna. Alla spelare måste gå inom sig själv och få ut allt av sig själv för att vi ska spela på topp. Det är inte bara våra nyckelspelare utan alla i laget måste vara som bäst imorgon”.

Och just det har känslan varit. Iksu är inte beredda att förlora dagens match, de har inte tänkt göra det och även om jag hyser en enorm respekt för Kais Mora och stundtals inte kan hålla mig från att le när laget spelar innebandy på deras frenetiska och offensiva sätt – så tror jag att Iksu vinner den här matchen.

Det var damfinalen det. Jag tar herrfinalen i ett enkomt inlägg som jag publicerar 12.00. Nu laddar vi för plast. Det är nämligen plastafton idag.