Iksu fick ingen revansch för fredagens minifiasko mot serieledarna Djurgården.
Detta trots att Iksu gjorde en bra insats och skapade goda möjligheter för seger.
Men ineffektiviteten framåt visade sig bli för kostsam.

Djurgården lyckades nämligen göra fyra rätt enkla mål och det räckte till seger då Iksu bara gjorde tre.

Personligen kom jag lite sent till matchen, och väl på plats halkade jag in på ett bananskal i rollen som kommentator på Iksus webbsändning.

(Ber om ursäkt ifall jag smaskade lite – men konditoritårtan som det bjöds på var lite för god för att motstå)

Att förlora mot Djurgården är långt ifrån en skam. Men med tanke på hur matchbilden såg ut var det en minst sagt onödig förlust.

Iksu tog nämligen kommandot tidigt och höll det sedan relativt länge. Men 2-0 kom aldrig – trots goda möjligheter i både 5-mot 5 och i powerplay.

Istället gjorde Djurgården två slumpmål upp till 2-1. Det senare av dessa mål skrevs till ett självmål efter bra förarbete av förre Iksu-backen Malin Eriksson i spel 6-mot 5.
Tycker för övrigt att Eriksson var den stora behållningen på planen. Hon var en gigant – framförallt defensivt.

Noterbart är också att Minne Dahlerus gjorde comeback i Djurgårdens förstalina. Två assist blev hennes facit. Det finns mycket klass i den rutinerade kroppen.

En som däremot gjorde mig lite besviken var Emelie Lindström. Hon avgör förvisso matchen, men innan det var hon osynlig och spred passningar som en vattenspridare. Målet är ett klassmål även om jag tycker att ”Mackan” i Iksus mål borde ha kunnat täta till första stolpen bättre. Vinkeln som hon hade var så pass dålig.

Iksu då? Ja, många kan bättre. Emelie Wibron var t ex en bra bit ifrån den sanslösa form hon visade upp i Champions cup. Hon lossade bössan allt för sällan enligt min smak.

Iksus bästa spelare tycker jag var Cassandra Edberg som med ett rejält närkampsspel och bra passningar försökte bana väg för sitt lag. Även Josefina Eiremo och Therese Andersson förtjänar beröm liksom doldisen Frida Norström som sällan gör en dålig insats. Andrea Gidlund är en annan personlig favorit då hon ständigt har fart under fötterna vilket förmodligen är den viktigaste egenskapen av alla hos en innebandyspelare.

Nåväl. Tillbaka till själva matchen. Djurgården ledde alltså med 2-1 efter två perioder. I den tredje kunde sedan Therese Andersson kvittera från samma kvadratmeter av planen som Djurgården gjort sina två första mål på. D.v.s. en dryg meter utanför stolpen närmast fiket.

Iksu var då rejält på gång men Djurgårdens rollspelare Annsofie Sundholm tystade hallen med sitt mål till 2-3 efter att ha vunnit en närkamp mot Sara Wilhelmsson.

Men Iksus replik var snabb den här gången. Ett fantastiskt snyggt mål gav 3-3. Wibron stod för sin bästa insats i matchen då hon pressar sig förbi 2-3 motståndare innan hon lägger en backhand ner till Eiremo som på ett tillslag hittar in till den ständigt i-slottet-instormande Therese Andersson. Avslutet var kliniskt och resultatet blev 3-3.

Iksu fortsatte sedan mala på och det var ofta fyra spelare djupt nere i Djurgårdens zon. Det var också det som blev lite dyrbart när Emelie Lindström blev sopren efter en väl avvägd passning av Minne Dahlerus.

I slutet var Iksu millimetrar ifrån att kvittera i spel 6-mot 5 för tredje matchen i rad. Självklart var det Therese Andersson som var framme och högg framför mål.

Den här gången var det dock stolpe ut som gällde och det blev signifikativt för Iksu den här aftonen.

Iksu lär träna en hel del anfallsspel nu inför mötet med Rönnby.
Sex mål på helgens två matcher är på tok för dåligt med tanke på att laget har kapacitet att göra sex mål på en period mot Karlstad.

Jag både tror och hoppas på målfest mot Rönnby!

Jag varnade inför matchen att Iksu skulle bli för ”puttinuttiga” mot tunga Karlstad. Det faktum att Karlstad vann med 4-3 i förlängning visar att jag hade rätt i mina farhågor.

Att bara göra tre mål mot Karlstad är förstås för dåligt med tanke på all den offensiva kvalitet som finns i Iksus trupp.

Det är dock starkt att än en gång kvittera en match i slutskedet. Den här gången var det Josefina Eiremo som med 27 sekunder kvar kvitterade till 3-3 sedan Iksu tappat den 2-1-ledning som man hade med sig efter två perioder.

I förlängningen var det sedan Filippa Rosendal som gav Karlstad extrapoängen med sitt andra mål för dagen.

Olyckligt nog skadade sig Frida Rydfjäll i matchen. Oklart hur allvarligt än så länge men kryckorna vittnar om att det kan vara allvarligt. Vi håller tummarna för att det inte ska vara någon fara med henne.

Imorgon spelar Iksu hemma mot Djurgården. Roligare än så blir det inte…
Jag räknar med full fart i de orangea buggarna då!

Dalens offensiv är ganska ofta kritiserad här på bloggen. Samtidigt är defensiven ofta hyllad. Mot Falun i går kväll var det lite tvärtom. Dalen bjöd på en frenetisk, offensiv innebandy, och man gjorde hela tio mål på Falun – som inför matchen låg på samma poäng som IBK Dalen.

Segern visar att Dalen vill hänga med i topp 4-striden på allvar den här säsongen.
Men det kommer bli riktigt tight att knipa den platsen då lag som Endre, Rönnby, Falun och Pixbo ligger efter och jagar.

En standardmening på bloggen just nu är att Malin Hall är stekhet. Så även denna match. Tre nya mål från den rivige forwarden.

En som däremot har haft lite poängtorka på slutet är Sandra Larsson. Fyra poänglösa matcher i rad närmare bestämt.
I den här matchen lossnade det rejält igen med fyra mål och en assist! Viktigt för Dalen att få igång fler formationer än Halls.

– Jättebra att Halls femma har levererat så pass bra. I går lossnade det inte bara för mig utan för hela min femma så var skönt. Var faktiskt halvkrasslig inför matchen men bestämde mig för att bita ihop och köra, säger Sandra Larsson.

– Det är alltid jämna matcher mot Falun men de har lite utav ett spöke i Gammliahallen. Tror vi har vunnit fyra år i rad på hemmaplan mot dom. I går vi fick bra utdelning på våra chanser så då är vi extra svårslagna, fortsätter hon.

Imorgon väntar ny match mot Jönköping.

– Jag har inte sett Jönköping något i år så det är svårt att veta vad vi ska förvänta oss. Men vi vet ju att de vann mot Rönnby nyligen så det gäller att se upp. Det blir en tuff match. Samtidigt vet vi att vi ska vinna om alla tar jobbet, säger hon.

Vinst med 3-1 igår över Karlstad. Förlust med 3-2 mot Djurgården i dag.
Det var två tighta matcher som IBK Dalen var inblandade i under denna helgturné.

Iksus förra stjärnback Malin Eriksson gav Djurgården ledningen innan den glödheta Malin Hall kvitterade till 1-1. Men kvitteringsglädjen blev kortvarig då Kajsa Åkerman gjorde 2-1 för Djurgården i bytet efter. En ledning som höll i blott en minut innan det var dags för Dalens andraformation att göra mål igen. Den gången genom Amanda Öhman. 

2-2 stod sig perioden ut. I sista perioden blev Ranja Varlis 3-2-mål på tiden 03.02 det matchavgörande målet. Dalen låg på hårt mot slutet, vilket skottstatistiken 19-34 i Dalens favör vittnar om, men bollrackaren ville inte in.

– Surt. Det är aldrig kul att förlora. Men vi forcerar hårt på slutet och får ett bra tryck på ett så pass bra lag som Djurgården. Det var en jämn match rakt igenom med hård kamp över hela banan, säger en samlad Urban Karlsson från bussen på väg hem mot Umeå.

Dalen släppte bara in fyra mål på två matcher vilket är oerhört starkt.

– Vi har verkligen stängt igen bakåt. Det enda målet vi släppte in mot Karlstad var på ett målvaktsutkast, och i dag såg det också bra ut. Våra målvakter stod en match var (Felicia mot Karlstad och Katarina mot Djurgården) och båda skötte sig riktigt bra, berömmer Karlsson.

Framåt var det andraformationen med Malin Hall, Amanda Öhman, Lina Örnberg, Anna Asplund och vikarierande Linn Mikaelsson (Linnea Ivarsson var sjuk och medverkade ej) som producerade.

Det mesta går Malin Halls väg just nu. FOTO: ibkdalen.se

***

Jag hade önskat att få se några fler namn i poängprotokollet också den här helgen. Tänker inte minst på offensiva hot som Isabell Larsson, Sandra Larsson och Linn Lundström.

***

Karlsson vill även lyfta fram en av de yngre förmågorna.

– Förutom våra båda målvakter vill jag lyfta fram Linn Mikaelsson. Hon gör sin tredje match från start i dag och spelar 2-0 i matchen-i-matchen, säger Karlsson, som också passar på att skicka en gratulation till det svenska landslaget som krossade Finland i dagens VM-final:

– Underbart. Äntligen är vi bäst igen. Det var precis vad vi behövde. Vi har inte bara de bästa ligorna utan också de bästa landslagen. Ett stort grattis till laget och ett extra grattis till de gamla Dalen-killarna, säger Karlsson

Som ni säkert har märkt dimper det ner en och annan gratistidning i brevlådan nu för tiden.

I ”Umeå Tidning”, som min pluggpolare Jonas Pekkari är ansvarig utgivare för,  fick Iksus landslagsforward Victoria Wikström äran att skriva en sportkrönika.

Den var så pass bra och träffande att jag vill publicera den även här.

***

Idrott, idrott, idrott… Vad är det egentligen som är grejen med just idrott?
Hälsofrämjande aspekter i all ära, men vad är det som får människor att viga all sin tid, sina pengar och ja sitt liv åt detta? Själv lägger man ner X antal timmar per år, planerar upp helgerna, fixar med jobbet, åker buss runt hela Sverige utan att få en enda krona för det! Det är ju rätt uppenbart att det är något med detta fenomen som jag med flera tycker är något alldeles särskilt, extraordinärt, utöver det vanliga-roligt eller är det ren idioti?

När man träffar någon gammal bekant och börjar prata om vad man gör och att den kanske varit ute och rest, jobbat som Aupair utomlands, pluggat i någon annan stad osv.. slutar det oftast med att man får man ofta frågan ”..men du bor fortfarande i Umeå och spelar innebandy eller?” Ja precis.. När man säger det sådär låter det faktiskt jävligt tragiskt måste jag också medge. Som en guldfisk som irrar runt i ett gammalt 80-talsakvarium i form av en glasskål och tycker det är superspännade och upphetsande, då man glömmer bort hur det ser ut i ena änden medan man simmar till den andra eller något liknande.

Men nej det är inte synd om mig för att jag vigt större delen av mitt liv åt idrott. Det är ett aktivt val jag själv gjort. Elitidrott kan man hålla på med EN gång i livet, resa och allt annat du som ung och fräsch funderar på kan du faktiskt göra senare. Klart det hade varit drömmen att kunna få ekonomiskt stöd för att förenkla vardagen och slippa stressa mellan träning-jobb-träning och förbättra sina förutsättningar, men man får ut så mycket mer.

”Vickan” på sitt gamla jobb. Numera jobbar hon på kommunikationsbyrån Pondus.
Foto: (Arkiv) Per A Adsten

Man får uppleva saker tillsammans och vara med om äventyr och känslor som ingen ”vanlig” människa får. Om det så är allt man får uppleva på köpet på sidan av planen – Som att bo på världens skabbigaste vandrar hem i Tjeckien, vara nära att drunkna i en fors, när magsäcken vänder sig ut och in på en gungade Lettlands-färja a lá Titanic. Eller om det är den obeskrivliga känslan av att faktiskt vinna ett VM eller SM-guld! Senaste finalen hade vi till och med förmånen att få bryta oss ur bubblan, kolla utöver publikhavet och fånga ögonblicket. Vi stannade upp på banan, kollade varandra i ögonen och sa ”-njut nu tjejer”, Det var mäktigt. Titlar i all ära, men det är sådana tillfällen man spelar för.

Idrott är för mig som spelare ett knark- allt i ett innehållande: Hopp, förtvivlan, glädje, tårar, blod, smärta, njutning och adrenalinkickar. Klyschigt men sant. Du som idrottsintresserad vet hur berörd du kan bli av att bara titta på en match av något slag, tänk då att faktiskt uppleva den på banan? Känslan man får efter att ex. ha vunnit ett SM-guld får en att känna att allt slit och tid man lagt ner är värt det. På så sätt kanske man är lite som en guldfisk eller Dory i Hitta Nemo ändå. (Håll i er här kommer den största men o så sanna klyschan som avslutning): Det är lätt att glömma allt man har offrat för just det ögonblicket, men minnet av det man uppnått kommer alltid finnas kvar – för äkta guld rostar aldrig…?

/Victoria Wikström

Precis som väntat blev det ingen vidare spänning mellan totaljumbon Linköping och IBK Dalen i dag. Linköping åkte på sin elfte (!) raka förlust efter siffrorna 3-9 i Dalens favör.

– Det gick bra i dag, Linköping försökte så gott de kunde och det var ofta ganska jämnt spelmässigt – men vi var betydligt mer effektiva, säger tremålskytten Amanda Öhman.

Öhmans femma, med Hall, Stattin, Asplund och Ivarsson bredvid sig, gjorde fem av Dalens nio mål.

– Vi hade bra flyt i spelet. Jag fick riktigt bra passningar på målen, säger Öhman ödmjukt.

Nu väntar en skön bussresa hem. Väntad ankomst i Umeå är 03.30.

– Tur att vi har tre poäng i bagaget i alla fall, annars hade det varit riktigt segt, skrattar hon.

I nästa match väntar Karlstad. Ett av många lag som, liksom Dalen, slåss om de åtråvärda slutspelsplatserna.

– Det är ju lite av en sexpoängsmatch. Karlstad är ett grisigt lag så det kommer bli tufft. Det gäller att vi är på tå, säger Öhman.

Dalens övriga målskyttar: Sofie Andersson, Malin Hall, Anna Asplund, Katarina Bjuhr, Linn Lundström, Isabell Larsson.

I går var det tänkt att Iksu skulle säkra tre nya poäng mot Gotlands stolthet Endre. Så blev dock inte fallet. Gästerna reste hem med en poäng – och de var bara tre sekunder ifrån segern.

Therese ”Mini” Andersson kvitterade nämligen, med sitt tredje mål för dagen, till 4-4 på tiden 19.57 i spel 6-mot 4.

”Mini” är hetare än sin bil just nu. FOTO: Hennes gamla blogg.

– När man kvitterar så pass sent så får man ändå se det som en vunnen poäng snarare än två förlorade, säger Mini, som ändå erkänner att laget förväntade sig en seger på förhand:

– Visst är det så men vi fick en taskig uppförsbacke och låg under med 3-0. Dom gör det bra och spelar tight samtidigt som vi spelar lite för svårt och omständigt, säger hon.

Den vindsnabba landslagsforwarden Anna Jakobsson (två mål) hade liksom en storspelande målvakt i Liisa Kokkonen (30 räddningar och matchens lirare) stor del i gästernas framgång.

– Anna är en spelare som man inte får ge några ytor alls. Hon gör två mål från långt ifrån solklara lägen – men vi får ändå inte ge henne den tiden. Och målvakten gör några riktigt svettiga räddningar, säger ”Mini”.

För Thereses del var det andra matchen i rad hon gjorde hattrick. När jag pratar med henne är hon rejält hes – och hon erkänner att det blivit lite väl mycket jublande på slutet…

– Haha, ja, det är nog mina måljubel som gjort att jag tappat rösten, jag är då inte förkyld, skrattar hon, och fortsätter:

– Det är skönt att bollarna börjar sitta. Jag missade så otroligt mycket lägen i början av säsongen.

I förlängningen jagade Iksu extrapoängen och de plockade också keepern med dryga minuten kvar. Men utdelningen uteblev och det hela slutade 4-4.

– Det ska bli intressant att analysera den här matchen på video och se vad vi kunde ha gjort annorlunda, säger hon avslutningsvis.

I nästa match spelar Iksu mot slutspelsjagande Karlstad på bortaplan.