[dagens musiktips]
Sveriges Radios nya webbplats har skapat en i mina ögon underlig debatt. Poängen från ett antal stora mediehus har varit att Sveriges Radio inte ska ha sin sajt till annat än att sprida information om sina program, typ. Det de har byggt nu är en nyhetsportal som konkurrerar med mediehusens nyhetsportaler. Idag gav sig Ingvar Näslund, ansvarig utgivare på VK, in i debatten, du hittar Näslunds blogginlägg här. Johan Everljung, ansvarig utgivare på på SVT:s Västerbottensnytt och Sverige Idag, var inte sen att svara, du hittar Everljungs svar här.
De flesta mediekonsumenter kan nog se att VK och de andra stora mediehusens största problem inte är att Sveriges Television eller Sveriges Radio skapar en ny bättre sajt. Det stora problemet är intäkter. Och det är verkligen ett problem, så visst förstår man deras reaktion på SVT och SR, de svingar väl bara mot det de kan svinga mot. Mediehusen kan inte gärna börja skälla på kunderna för att de inte vill betala tillräckligt för att konsumera produkten de erbjuder…
Vi som är vana vid prasseltidningen på morgonen tycker att det här är ett problem. Everljung skriver bland annat: ”När färre läser tidning får vi också en mindre informerad befolkning. Nätsurfandet används inte till att skaffa samma sorts information som den analoga tidningen gav.” Jaha? Men, det problemet är i princip olösligt oavsett hur dåliga sajter SVT och SR än hade byggt, eller ska vi tvinga alla att fortsätta läsa morgontidningen? Och hur vet vi att morgontidningen är det absolut bästa sättet att informera folk?
Samma år som Västerbottens Kuriren grundades kan man på Wikipedia (som inte är en papperstidning) läsa att ”den 25-årige krigskorrespondenten Winston Churchill lyckas fly efter en månad som fånge hos boerna.”. Året var 1900. Under det 1900-tal som sedan VK och andra papperstidningar hade i princip ensam majoritet om att hantera nyhetsflödet och sätta agendan skedde ganska många hemska saker, som inte så där överdrivet många brydde sig om att förhindra. Och hur skötte tidningarna det ansvaret?
Jag hårdvinklar nu förstås. Kanske är papperstidningen den ultimata bäraren av nyheter, men det låter lite osannolikt i mina öron. Näslund och Everljung får vara hur överens de vill om att papperstidningen var bra, vi kommer ändå att se att vi alltmer söker nyheter på nätet och på andra ställen än de som vi ibland kallar ”traditionella”, inte minst hittar vi det idag i de sociala medierna. Och vad är då det viktigaste? Vad borde kanske dessa mediehus, ansvariga utgivare, redaktörer och publisher egentligen fundera över?
Källkritiken förstås. Det VK och SVT fortfarande faktiskt har kvar är ju trots allt trovärdigheten. Och där finns väl knäckfrågan? Borde de inte ägna sig åt att på alla sätt och vis förklara för de kommande mediekonsumenterna att det viktigaste är – ”du kan lita på oss, vårt varumärke står för kvalitet och vi är inte köpta av någon”.
Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag säger hot och löften, reklamkampanjer och skrämselpropaganda, indoktrinering av dagisbarn, sponsrade läromedel, ständiga upplysningskampanjer och lite vanlig hederlig lobbyverksamhet. Där har ni det ni borde ägna de närmaste åren åt. Ni måste förklara och förklara igen att källkritik är det absolut viktigaste att lära sig, och i förbifarten ska ni förstås nämna att ni är de absolut bästa på att såväl lära ut det som att erbjuda det.
Lägg energin där och inte på att skriva insändare till varandra. Om ni menar allvar med att demokratin är hotad kanske ni till och med borde samarbeta om detta? Hemska tanke! Och vem vet, om ni sköter era kort rätt kanske ni till och med kan ta betalt för era tjänster även i framtiden?
/ @jmjobring
Det här är inlägg 74 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här.
