Sluta ligga med telefonen?

[Punk från Laholm – bröderna Enqvist återuppstår]

Enligt en artikel i Business Insider sover 90% av 18-29 åringarna med sin smartphone och 95% av dem pillar på den strax innan de somnar. Jag har ingen aning om hur tillförlitliga dessa uppgifter är, men jag behöver inte gå längre än till mig själv för att se att iPhonen eller iPaden allt som oftast ligger bredvid mig på natten.

Jag tror dock få sträcker sig så långt som i denna undersökning som hävdar att 1 av 3 hellre ger upp sexet än telefonen, men det säger ändå en hel del om hur kära vi är i våra smartphones.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men det kanske är dags att våga lägga telefonen på laddning i ett annat rum när vi lägger oss ikväll?

/ @jmjobring

Är Magine morgondagens TV?

[Sväva iväg med denna sång]

Ska direkt erkänna – är ingen TV-nörd som följer arton TV-serier och ser nio filmer i veckan. Ser typ ”Kobra” och ”Så mycket bättre” och rätt mycket nyhetsprogram förstås. Ungefär så. Men är det inom något område det utvecklas fort idag är det inom TV-världen, så det är otroligt spännande att se vad som händer.

Bland det mest uppmärksammade just nu är svenska tjänsten Magine, där skärmdumparna här är hämtade från. Jag har i några veckor kört deras betaversion på iPad och iPhone och den fungerar egentligen exakt som en hederlig TV-tablå. Med skillnaden att du kan klicka direkt på ett av programmen och börja titta omedelbart. Antingen kollar du ”live” på det som sänds för tillfället eller så skrollar du bakåt med fingret i tablån och ser program som redan har sänts.

Du kan förstås ”spola” fram och tillbaka i de sända programmet hur du vill. En av orsakerna att Magine har fått uppmärksamhet  (förutom att den är svensk) beror på att den är så enkel och snabb, läs bl a inlägg av Joakim Jardeberg (@jocke) som blir ganska upphetsad av Magine.

Upplägget är intuitivt och programmen startar omedelbart då du klickar på dem. Men det kanske mest intressanta är att du har så många TV-kanaler i en och samma app. Det påminner om Spotify-tanken även om antalet kanaler än så länge är starkt begränsat. Men, får de in t ex SVT-play och BBC-play och ett gäng amerikanska kanaler kan det säkert lyfta. Det är ju egentligen så här jag vill se på TV: Precis när jag vill, exakt det jag vill se, på vilken plattform som helst, och gärna ”live” om det passar.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men kanske kan en svensk uppfinning återigen förändra en bransch till att bli mer samarbete och mindre skyddsmurar? Hoppas kan man ju.

/ @jmjobring

 

 

 

 

Du är köpt, men också värdefull

[Svenskt sväng]

Det kom en del reaktioner på mitt förra blogginlägg om Facebooks galna annonser. Jag riktade kritik mot att Facebook urvattnar sin egen plattform genom att premiera pengar framför relevant innehåll, som ju egentligen är det vi alla söker på Facebook. Får vi bara ta del av ointressant reklam lämnar vi väl så småningom för någon annan tjänst.

För nu är det ju så en gång för alla – Facebook är ingenting utan sina användare. Priset vi får betala för att det är gratis är att vi utsätts för reklam, det är en modell vi har sett sedan reklam föddes. Det nya är att reklamen i Facebooks fall hamnar mycket närmare hjärtat eftersom det presenteras i en miljö där många delar med sig av allt från baranfödslar till begravningar. Det gör den förstås mycket känsligare.

Jag vill kanske följa en riktigt bra företagssida, och det gör troligen inte så mycket att det syns även för mina kompisar. Men jag vill kanske inte rekommendera det där produkterbjudandet eller specifika reklamfilmen från samma företag, men det är numera möjligt tack vare att jag gillade deras sida, se exemplet här nedan.

Det är naturligtvis helt frivilligt att vara på Facebook och Facebook är ett börsnoterat bolag som gör allt för att optimera sin vinst. Men den intressanta fråga som jag tycker börjar väckas här är om det går att förena den gamla ekonomin – som börsbolagen representerar med kvartalsdriven vintmaximering till varje pris – och den nya formen av kundgenererade plattformar. De senare, som t ex Facebook, kräver ju att användarna investerar en hel del eget arbete och tid för att de själva och deras kompisar ska ha något utbyte av det – laddar upp bilder, delar länkar, skriver statusuppdateringar o s v. Medan kvartalsvinster i princip kräver att man hela tiden skruvar i affären för att varje månad öka vinsten lite till.

För att vi ska våga investera vår tid krävs också någon form av överenskommelse att Facebook inte bara helt plötsligt ska förändra villkoren. Men, någon sådan överenskommelse finns ju egentligen inte.

Inte mer än att vi alltid har möjligheten att ta våra statusuppdateringar, bilder och kompisar till en annan platform. Om det nu hade funnits någon annan stor konkurrent förstås. Allt funkade ju ganska bra så länge som det skedde en automatiskt tillväxt genom det snabbt ökande antal nya användare. Nu börjar tillväxten i form av nya användare ta slut samtidigt som kraven på vinst ökar i och med börsintroduktionen, vilket leder till att reklamköparna får ta allt större plats på plattformen till förtret för användarna. Det kanske helt enkelt är en ekvation som inte går ihop?

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att Facebook måste bli tydligare mot sina användare med de förändringar de gör, annars öppnar de nog snabbare för konkurrenterna som högst troligen lurar i vassen. Det finns som sagt en stor tröghet i att sno kunder från Facebook eftersom vi har investerat mycket tid i vår Facebooknärvaro, men det finns alltid en gräns för allt. Och varje litet steg bildar snart en trappa som leder någon annanstans.

/ @jmjobring

 

 

 

 

Välj bort den galna annonseringen på Facebook

[Robin gör finpop igen]

Du har säkert sett dem, annonserna som talar om att din vän tycker om en viss sida eller produkter förknippade med den sidan. Du kan faktiskt välja bort att vara med i dessa. Gå in på den lilla pilen till höger om ”Startsida” längst uppe till höger. Välj kontoinställningar.

Välj sedan ”Facebook-annonser”

På nästa sida ska du klicka på den blåa texten ”Redigera inställningar…”

Om du i dessa båda väljer ”Ingen” så ska Facebook inte använda ditt namn till den formen av annonser igen.

Som marknadsförare tycker jag kanske inte att du ska klicka i ”Ingen” eftersom det försvårar för oss som vill använda Facebook även för marknadsföring 🙂  Men… jag har verkligen full förståelse om du är less på hur så många företag idag ser Facebook som ännu en reklamkanal istället för att utnyttja mediets fantastiska möjligheter till dialog och umgänge.

Och en annan sida av samma mynt ser du i bilden nedan, alla sidägare erbjuds nu att köpa räckvidd, innan krävdes att du skapade bra innehåll, nu kan du pröjsa dig till allt istället…

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men det verkar som om börsintroduktionen har tagit Facebook åt ett helt galet håll. Det nya sättet att ranka företagens sidor har inneburit att de företag som inte jobbar aktivt med sin sida nu alltså måste köpa räckvidd för att deras sidor ska nå ut. Samtidigt använder man våra gilla-klick för att skapa annonser som de flesta mottagare uppfattar som irrelevanta. Det här innebär att Facebook i princip säger: ”Det är helt okej att inte utnyttja den sociala delen av vår plattform, det är bara att pröjsa så trycker vi ändå ut din sida till användarna där ute, vi bryr oss inte om de blir sura.”

Blä.

/ @jmjobring

 

Den nya nyhetscykeln kräver ödmjukhet

[27 minuter vacker Neil]

Ja, du har säkert också reflekterat över det, men det finns ett nytt nyhetsdygn som utmanar alla medier och medborgare med sin hastighet och ringa chans till eftertanke. I korthet ser det ut så här:

Kl 05.45: Morgontidningen skriver om en nyhet, gärna något som många kan uppröras över, t ex att en snubbe vill plocka bort en Tintin-bok från hyllorna i ett bibliotek.

Kl 06.03: Nyheten plockas förstås upp i sociala medier, oftast först i Twitter och framåt dagen på Facebook. På Twitter delas det med en rasande fart, inte minst för att alla vill visa att ”jag har koll och använder den senaste #hashtaggen…”, som #tintingate.

Kl 10.35: Sedan kommer bloggarna. De vädrar klick och skriver om ämnet för att få lite trafik till sin blogg. Orkar och hinner de plockar de upp andra vinklar på det hela, gärna som sticker ut och kanske till och med klargör ibland.

Kl 15.05: Framåt eftermiddagskaffet kommer nätskämten. De är ofta skapade som bilder för maximal spridning, men kan också vara en vass formulering.

Kl 19.34: Och på kvällen fortsätter förstås debatten i TV-studion med bekymrade/upprörda/oroade/ gäster som sedan hela kvällen diskuteras av alla på Twitter. Igen.

Kl 05.45: Morgonen därpå kan morgontidningen stolt skriva om det på nytt – att deras nyhet blev ”en storm i sociala medier” och uppmärksammades stort. Nyhetscykeln är fullbordad.

Kl 14.32: Dags för förnumstiga blogginlägg, som det här, som rekapitulerar och påtalar att den stora risken med det här är att vår tid för eftertanke, källkritik och reflektion i princip är noll innan vi delar inlägg med den där tidiga hashtaggen. Detta ställer förstås stora krav på de professionella medierna, men i takt med nedmonterandet av de traditionella medierna ställer det ännu högre krav på alla oss som delar dessa nyheter. Vi måste lära oss att väga och värdera innan vi blixtsnabbt bara delar till allt och alla.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men det borde ju finnas någon slags självstädande process i detta – delar vi för många felaktigheter tappar vi snart följare och får minskat inflytande och kan dela färre felaktigheter. Men det känns som att det är en lång process innan vi har lärt oss hantera detta nyvunna ansvar.

Vi kommer förstås alla att gå på många nitar eftersom källorna hela tiden förnyas och förändras. Det viktigaste vi kan ta med oss är kanske insikten om att vi aldrig blir fullärda och att ett visst mått av ödmjukhet lönar sig i längden, även på nätet.

Att journalister och politiker skulle kliva av Twitter, som Lennart Holmlund skriver om idag, bidrar knappast till något konstruktivt i mina ögon. Sociala medier är givetvis här för att stanna, oavsett om du eller jag är aktiva där eller inte. Delaktighet ger möjlighet att påverka, stå vid sidan och sucka hjälper sällan.

/ @jmjobring