Tycker nog ändå att ”likes” kan göra skillnad…

[dagens musiktips]

Jag fick en del mothugg från vänner, kollegor och på Twitter för mitt inlägg där jag tyckte att Unicef och byrån Forsman & Bodenfors var fel ute när de dissade de som ”bara gillar” något på Facebook, och som inte gör något som gör skillnad på riktigt. Här är mitt inlägg med rubriken Kan vi gnälla bort slacktivismen?

Jag reagerade instinktivt på annonsen jag såg, men sedan dess har det kommit en del fördjupningar på temat, bland annat en film med Schyffert och Yohio. Och visst. Kul filmer. Snyggt genomförda. Och jag började tro att jag kanske var ensam om min åsikt. Men…

Idag lyssnade jag på Lina Thomsgård (@LinaT) från Rättviseförmedlingen (@rattvise), som för övrigt jobbar på nämnda byrån Forsman & Bodenfors, och hela hennes skapelse Rättviseförmedlingen bygger ju i grunden på just ”likes”. Närmare bestämt drygt 40.000 just nu. Hon hade ju inte kunnat skapa detta så fort på något annat sätt än genom ”likes” på Facebook.

Vet du inte vad Rättviseförmedlingen gör så beskriver de sin verksamhet så här: ”hjälper er som vill hitta alternativ ur underrepresenterade grupper. Vi vill korrigera skevheter och verka för en rättvis representation i ett jämlikt samhälle. Vi hjälper till exempel er som har svårt att hitta annat än män för medverkan i era tidningar, tv-program, historieböcker, föreläsningar, på konserter, klubbar, debatter och galor.”

Skärmavbild 2013-04-25 kl. 12.46.24

Även om alla som gillar Rättviseförmedlingen förstås inte bidrar till att skicka in namn på de efterlysningar som görs på sidan så påverkas ”gillarna”. Förstås. De ser detta fladdra förbi i sina Facebookflöden. Lina Thomsgård tog själv exemplet att ett tv-program efterlyste en kvinnlig trollkarl. Och ja, bara det väcker ju en tanke. Finns det? De har ju kostym, hatt och skjorta och sågar itu lättklädda flickor. Inte kan väl de vara…?!?!

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men det var en ovan sits att vara lite motvalls med sin åsikt och därför extra skönt att någon höll med. Och det där bör jag förstås reflektera över. Tänk vad många som säkert möter det där dagligen, att deras åsikt är på kant med allas uppfattning. Faktiskt kan det ju fortfarande räcka med att vara kvinna för att ens åsikt ska vara mer ifrågasatt än männens, helst i miljöer där männen är norm, som i företagsledningar och styrelserum.

Det måste förstås också hindra en massa duktiga kvinnor att våga ta steget. Inte konstigt att jämställdhetsarbetet går så segt. Tänk vad bra då att jag kan ”gilla” något som faktiskt gör skillnad bara genom att jag ”gillar” det. Eller kan jag det? Ser jag det bara som en ursäkt för att inte göra något annat?

Fast… inte hade Lina Thomsgård stått i Umeå idag och berättat om Rättviseförmedlingen om ingen hade gillat hennes Facebooksida. Och inte hade jag suttit i publiken och faktiskt lärt mig att ifrågasätta mer om ingen hade ”gillat” hennes Facebooksida. Och inte hade du läst det här inlägget om ingen hade ”gillat” Rättviseförmedlingens sida. Och ja… du förstår min poäng?

LinaT

/ @jmjobring

Det här är inlägg 93 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här. Det är alltså endast 7 dagar kvar…

 

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *