Jag hittar ofta de mest relevanta branschnyheterna via Twitter, så även när jag häromkvällen kikade genom flödet och läste en del artiklar som folk länkade till. Men då såg jag plötsligt också en skymt av framtiden. Följ med.
Wall Street Journal twittrade om att LinkedIn hade visat starka säljsiffror senaste kvartalet. Mycket intressant tyckte jag och klickade mig in för att läsa mer.
Och möttes av det nedan…
Jag måste llogga in för att kunna läsa artikeln. Inte orkar jag det. Det framgår ingenstans vad det kostar, jag blir inte upplyst om jag bara kan köpa enstaka artiklar, och liggande i sängen med ljuset släckt och en sovande fru bredvid känns kreditkort och annat väldigt långt bort. Jaha. Jag kikade vidare och hittade en annan artikel från AdAge om hur Super Bowl drev trafik. Hrm. Intressant.
Det framgår föredömligt redan i tweetet att artikeln är sponsrad, men jag köper det då innehållet verkar ge mig något. Jag klickar vidare.
Och denna gång får jag läsa hela artikeln. Det framgår fortfarande tydligt att artikeln är sponsrad av Adobe, vilket givetvis är nödvändigt för mig att veta om när jag ska värdera det jag läser. Jag antar att Adobe vill sälja ett spårningsverktyg för annonsörer och därför släpper lite fakta de har kunnat få fram med sitt verktyg. Men, för mig är artikeln givande och den ger mig information jag har nytta av.
Vilka nyheter av dessa två gör sitt jobb bäst? Den redaktionellt säkrade som jag inte läser eller den sponsrade jag faktiskt läser? Vilken av dessa nyheter kommer att gå segrande ur den förändring av medielandskapet vi just nu genomgår?
Högst troligt båda två. Men jag tror att WSJ och andra verkligen får fundera över hur de hanterar den läsare som knackar på dörren. Deras trovärdighet och journalistiska kunskap är värd oerhört mycket, och blir egentligen mer och mer värdefull för varje dag, men då måste de också förklara det, hantera det och sälja in det till mig. Helst direkt där och då. Exakt i samma stund som jag vill ta del av deras material, annars förstör de sin affär. Inte kommer jag att klicka på WSJ:s tweet nästa gång, bara för att sätta mig och stirra på en blank sida. Och känna mig utestängd och besviken. Denna gång hade de varken tydligt angivit hur jag kunde ta mig vidare genom att t ex betala, de lockar mig inte heller med en sammanfattning av artikeln eller liknande utan tonar liksom bara bort ingressen in i en vit yta. Inte så där jättesäljande….
Lätt ironiskt har AdAge-artikeln från Adobe en tydlig klickbar information om hur jag också kan köpa en liknande artikel, se den svarta plattan som har fällts ut nedan.
Tyvärr vinner ju Adobe denna gång. Visst, också ett starkt varumärke, men när det gäller journalistiska integritet är deras värde i princip noll och intet. De vill sälja. Punkt. Och därför måste jag värdera deras artikel med stor skepticism och därmed ger den mig inte lika mycket värde som WSJ:s artikel hade gjort. Jag litar helt enkelt inte riktigt på deras fakta. Däremot är AdAge och Adobe mycket bättre än WSJ på att upplysa mig om produkten i fråga och ger mig till och med möjlighet att köpa en liknande produkt. WSJ ger mig inte ett spår av detta.
Snälla Wall Street Journal, och alla ni andra som driver mediehus med journalistisk som affärsidé, skärp er. Börja förklara för mig. Börja leverera. Hjälp mig att älska er. Hjälp mig att börja betala. Nu. Innan det är försent.
/@jmjobring som lyssnar på Min Stora Sorg.
