En pojke kallas ”neger” av sin skolkamrat, en beslöjad kvinna blir spottad på av sin granne och en annan kvinna blir kallad för ”äckliga flata” av en okänd person på bussen.
Så skriver BRÅ i sin rapport om hatbrott 2011.

Under förra året uppgick det totala antalet anmälningar som identifierats som hatbrott till drygt 5 490. Så många anmäldes. Tänk dig hur många människor som blivit kallad ”neger” eller ”äcklig flata” och som inte anmält detta till polisen.

Organisationer och politiska partier som Sverigedemokraterna har stärkt sin position i Sverige och jag undrar vilka dessa människor är? Eftersom de uppenbarligen är så många så måste jag ju statistiskt sett känna dem, jobba bland dem och möta dem i kassan när jag storhandlar. Det är för mig helt obegripligt! Jag tappar liksom luft av tanken.

Jag tror gott om alla människor. Ibland visar det sig att jag har fel, men jag vägrar utgå från att dem jag möter är dumma, onda, diskriminerande eller rasister. Vissa kallar mig naiv, men då får jag väl vara det. Jag vägrar gå med på att uppfostra mina barn i tron att alla inte är lika mycket värda. Alla människor har rätt att behandlas med respekt. Hur de än klär sig, vilken religion de än tillhör, vem de än älskar eller var de än må vara födda. Detta är mitt vapen och jag måste tro att det fungerar. Alla behöver inte tycka lika, men vi behöver inte hata varandra för att vi är olika.

”Jag måste verkligen städa och tvätta. Och jag borde absolut fara ut och springa för det var så länge sedan. Jag måste ringa Telia och ändra mitt abonnemang och jag måste fixa matlådor till helgen då jag jobbar. Och en sak är säker – jag borde gå och lägga mig tidigare på kvällarna.”

Men vill jag det?

Jag har fått lära mig att försöka byta ut borde och måste mot vill.
Vill jag ha städat? Ja, men sätt igång då.
Vill jag ha med mig lunch till jobbet i helgen? Kör igång och laga mat.
Vill jag vara piggare på dagarna? Men se till och masa dig i säng då, människa.

Jag behöver inte ha dåligt samvete för de saker jag inte har gjort, för jag ville inte tillräckligt mycket. Och det jag väl gör duger gott.

Det är lättare sagt än gjort, men det tål att tänkas på.
Vad vill du?

Våldtäktsförsök. Alltså ett försök att våldta en annan människa, kvinna eller man, är lagligt i Sverige 2012. I alla fall är det lagligt för en 61-årig man som friats i Örebros tingsrätt. Denne man har försökt våldta en kvinna som varit man. Hon har genomgått hormonbehandling och hennes identitet är en kvinnas. Den 61-årige mannen har överfallit och misshandlat henne brutalt. Hans intention var att våldta just henne och det finns inga tvivel om att 61-åringen ser på kvinnan som just kvinna. Hennes expojkvän blev lyckligtvis vittne till händelsen och kunde stoppa övergreppet.

Kvinnan som genomgått behandlingar under flera år för att uppnå rätt könsidentitet är rent fysiskt en man, det vill säga att hon saknar slida. Detta är orsaken till att tingsrätten väljer att döma 61-åringen för misshandel istället för våldtäktsförsök. Försöket hade aldrig kunnat leda till en fullbordad våldtäkt menar tingsrätten. Läs artikel om händelsen här och krönika här.

Så – det går alltså inte att våldta vare sig män eller kvinnor. I alla fall inte i Örebrotrakten. Det här resonemanget gör mig så rädd. Jag är medveten om att det finns väldigt många människor som har fördomar om HBTQ-personer och dem som byter kön. Säkert har jag det också. Oftast handlar ju fördomar om rädslor och okunskap. Ska vi tillåta vårt rättssystem att döma andra utifrån fördomar och okunskap? Eller handlar det om idioti? För det är alltså okej enligt vårt rättssystem att försöka våldta en annan människa. Idiotiskt!

”Man kan inte bara plocka blommorna, man måste plocka bladen också.”

Det fick jag höra en gång angående liljekonvaljer. Jag tycker det är fint sagt. Man behöver inte tolka det bokstavligt. Det kan även betyda att det vackra i livet inte blir lika vackert om inte den grå vardagen fanns. Eller hur tolkar du det?

Jag har fram till ett par år sedan trott att jag tycker om hundar, men det gör jag inte har jag nu konstaterat. De skitar ner, dreglar och förstör saker.

Det som stör mig mest är att de ska hoppa på mig hela tiden. Träffar jag en hund, oavsett storlek, som jag ska hälsa på så hoppar den på mig och skitar ner mina kläder. Jag vill inte det! Eftersom jag har trott att jag tycker om hundar så har jag år efter år fortsatt att hälsa på dem och de har straffat mig med smutsiga kläder. Nu har jag slutat titta på dem när jag hälsar på deras hussar och mattar, och då stör de mig i mindre utsträckning.

Efter en närmare analys så är det egentligen inte hundarnas fel. Det är ägarna som har dålig pli på sina bästa vänner. Så – egentligen är det dessa hundägare jag inte tycker om. Det är ju ändå hundägarens ansvar att se till att deras djur inte hoppar på någon över huvud taget. Hallå – gå en kurs! Dagens tips.

Min syster och svåger har skaffat en dvärgschnauzer. Svante. Han är gudomligt söt, och kommer självklart att bli en väluppfostrad, välartad familjemedlem. Egna hundar, andras jyckar, du vet.