Politiska partier tävlar idag om att öka mångfalden genom att rekrytera personer med invandrarbakgrund. Syftet är att locka nya grupper av väljare som kan identifiera sig med de invandrade politikerna och förbättra integrationen. Etnicitet, kön och religion har därmed blivit viktiga faktorer i jakten på nya väljargrupper.
På sistone har Miljöpartiets identitetspolitiker Mehmet Kaplan fått lämna sin ministerpost p g a sitt umgänge och sina uttalanden. Också identitetspolitikern Yasri Khan har tvingats lämna sina uppdrag i Mp för att han inte vill ta kvinnor i hand. Peter Ericsson, f d språkrör för Mp, hävdade efter Kaplans avgång att kritiken främst berodde på att Kaplan var muslim. Häpnadsväckande och omdömeslöst! Att Kaplan fick hållas så länge var just tack vare att han var muslim. Rädslan att betraktas som islamofob har medfört att både media och Mp:s språkrör avstått från att gräva djupare i Kaplans umgänge och uttalanden tidigare.
Lars Nicander, forskare på Försvarshögskolan, framförde förra veckan farhågor för att Miljöpartiet har infiltrerats av islamister, något som avfärdas av Mp:s ledande företrädare. Men Nicanders varning bör tas på stort allvar. Det säger en del både om Mp och om utvecklingen i Sverige i stort.
I socialdemokraterna valdes Omar Mustafa in i partistyrelsen redan 2013, men han tvingades avgå inom en vecka. Anledningen var att det avslöjades att han som ordförande i Islamiska Förbundet hade bjudit in antisemiter och homofober till olika konferenser. Carina Hägg, landstingspolitiker (S) från Jönköping, plockades inför valet 2014 bort från riksdagslistan efter att hon kritiserat Islamiska Förbundet och varnat för den radikala islamism med antisemitiska undertoner som finns i partiet. Hon ansåg politisk islam vara en viktigare fråga att hantera än vinster i välfärden.
I Malmö t ex genomsyras den palestinska diasporan av detta men eftersom den består av bl a riksdagsledamoten Hillevi Larssons kärnväljare kan man inte ifrågasätta den. Westerholm skriver:
-Larsson poserar villigtmed ett leende på bilder med kartor där Israel är utraderat. Larsson har även dykt upp i demonstrationer där öppen antisemitism deklamerats. Hon uppvisar samma talang för plausibla bortförklaringar som Mehmet Kaplan men återfinns trots detta gång på gång i dessa sammanhang.
Flera av dagens socialdemokratiska ministrar är exempel på identitetspolitik:
Ardalan Shekarabi, civilminister (S), representerar shia-muslimer i Sverige.
Aida Hadzialic, gymnasie- och kunskapslyftsminister (S) och är bosnisk muslim och i partiet känd för att ha byggt sin politiska karriär genom att förstärka sitt muslimska utomnordiska ursprung.
Ibrahim Baylan, energiminister (S), kommer från den assyrisaka/syrianska kristna folkgruppen i Turkiet.
Gabriel Wikström, ansvarig för Socialdepartementet. Han var ordförande i SSU och blev över en natt ansvarig för ett av de tyngsta departementen. Wikström representerar ungdomsväljarna.
Så här skriver Johan Westerholm:
–Stefan Löfvens strategi, att utnämna ministrar som har mindre av kompetens inom verksamhetsområdet men desto mer av identitetspolitiska profiler, och därmed agendor, slår nu igenom med full kraft.
Westerholm anser att de som främst sitter på ett identitetspolitiskt mandat presterar svagare än vad som borde kunna vara rimligt.
Redan 1999 ingick dåvarande Broderskapsrörelsen, numera Socialdemokrater för tro och solidaritet, ett avtal med Muslimska Råd (SMR). Syftet var att ge SMR inflytande över svensk politik. På ett bestämt antal kommunfullmäktigelistor, landstinglistor och riksdagslistor skulle det finnas muslimer. Dessutom skulle Broderskapsrörelsen hjälpa till att påverka lagstiftning av muslimska helgdagar. Denna identitetspolitiska kohandel innebar att socialdemokraterna fick tillgång till nya väljargrupper medan SMR fick inflytande och politisk makt.
Inte bara S och Mp har idkat identitetspolitisk kohandel och lyft fram företrädare som kanske inte haft så mycket gemensamt med partierna som lyft fram dem. I valet 2010 t ex valdes Abdirisak Waberi till riksdagsledamot för de nya moderaterna och utsågs till suppleant i försvarsutskottet. Hans kopplingar till islamistiska Muslimska Brödraskapet var uppenbarligen inget som bekymrade Reinfeldt och partiet med den ’öppna dörrars’ politik som då gällde.
http://ledarsidorna.se/2016/04/identitietspolitikens-pris/
http://ledarsidorna.se/2016/05/en-forsta-maj-som-baktander/
