Fredagsmys i Göteborg?

För att EU-eliten skulle kunna hålla en 3 timmars förmiddagskonferens med seminarier, som man både kunde ha och vara utan, där var och en fick prata i tre minuter och äta en ”arbetarlunch” för 625 kronor/person exklusive vin, lamslogs Göteborgs trafik totalt i ett par dagar. Skolor hölls stängda och boende i närheten av konferenslokalerna uppmanades att inte vistas utomhus eller på sina balkonger. Det påminner om forntida regenters distans från ’vanligt’ folk; allt sker över huvudet på medborgarna och i slutna rum trots att det är vi medborgare som bekostar hela kalaset inklusive den massiva polisinsatsen. Allt EU gör är höljt i dunkel och retorisk dimma för att få oss medborgare att tro att det man gör får inte ska medföra några konsekvenser för det nationella självbestämmandet i resp EU-land. Demokratiskt?

EU:s kärnuppgifter är t ex frihandel, miljö, brottsbekämpning, d v s uppgifter som nationalstaten har svårt att hantera på egen hand i dagens globaliserade värld. Behovet av samarbete ökar när länders ekonomier blir mer sammanlänkade, kriminaliteten mer gränsöverskridande och transportbranschen allt gränslösare. EU-toppmötet i Göteborg i veckan hade dock EU:s ”sociala pelare” som tema. I och med att EU-medborgare har rätt att arbeta i andra EU-länder utan uppehållstillstånd behöver man hantera frågor som en europeisk arbetsmarknad kan ge upphov till.

Syftet för mötet var att enas kring en sorts social miniminivå för välfärd och arbetsmarknad inom EU. Unionens grundvärderingar har nu fogats ihop till ett dokument, en social pelare, som undertecknades i Göteborg. Pelaren ska bära upp ett mer socialt och rättvist Europa. Det motsägelsefulla och häpnadsväckande är emellertid att inte ens initiativtagaren och värden för mötet, statsminister Stefan Löfven, vill att pelaren ska ha större bärighet än att ”fungera som en icke reglerad princip och som basen för ett frivilligt åtagande”. Den sociala pelaren kommer inte att medföra några nya lagar eller bindande regler. Så vad var då syftet med toppmötet om man inte räknar med förändring? Litet fredagsmys i Göteborg för eliten kanske? Ett fluffigt pratprojekt utan konkret innehåll?

Stödet i riksdagen för den sociala pelaren är bara 178 mandat, 51 procent, men för Löfven var EU-toppmötet ändå en framgång. Han har som bekant en svaghet för de stora, globala sammanhangen. 3-timmarsmötet hade enkelt kunnat ske i Bryssel. Då hade göteborgarna sluppit trafikstörningar och den redan överansträngda och resurssvaga polisen hade sluppit mycket extra arbete. Så mycket väsen bara för att enas om och underteckna ett färdigt dokument! Fast om mötet ägt rum i Bryssel i samband med andra möten hade den ”enkle svetsaren” förstås missat sina ”3 hours of fame”. Nu fick han posera med höjdare som May och Macron. Att Mutti Merkel, allas Frau Europa, hade viktigare saker för sig än toppmötet i Göteborg är lätt att förstå.

Löfven och socialdemokraterna brukar utge sig för att vara motståndare till mer överstatlighet inom EU. Så länge politiska sakförslag stämmer med vad de tycker, brukar hans partikamrater i EU-parlamentet dock inte bekymra sig om ifall en viss fråga är något för EU att besluta om. När det gäller den sociala dimensionen vill de socialdemokratiska EU-parlamentarikerna se skarp lagstiftning på europeisk nivå. Men EU:s sociala pelare är ganska långtgående och omfattande. Naturligtvis är den därför medvetet formulerad på ett luddigt sätt.

De 20 punkterna indelas i 3 kategorier: lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt social trygghet och integration. De 20 principerna handlar bl a om aktiva arbetsmarknadsåtgärder, minimilön, minimiinkomst, barnomsorg och sjukvård. Man har i princip enats om en sorts social miniminivå för välfärd och arbetsmarknad i EU, men man betonar att det handlar om riktlinjer och inte lagstiftning.

Social- och arbetsmarknadspolitiken tillhör de nationella kompetensområdena. Medlemsstaterna, inte Bryssel, bestämmer över sjukvård, arbetsmarknadspolitik och föräldraförsäkringar. Enligt EU:s subsidiaritetsprincip har unionen därför ingen makt över dessa områden. EU-reportern (SvD) Teresa Küchlers fråga:  ”Varför är vi egentligen här?”är i högsta grad berättigad.

Löfven försäkrade dock ivrigt att det inte alls handlar om ökad överstatlighet och mer makt till Bryssel. Han visar därmed än en gång att han är mer än lovligt naiv. Eller okunnig? Den sociala pelaren legitimerar nu plötsligt att social- och arbetsmarknadspolitiska frågor trots allt skulle vara en angelägenhet för hela unionen, även om det än så länge bara rör sig om icke bindande rekommendationer. Det har hänt tidigare att EU med de små stegens tyranni lagt under sig allt fler frågor och makt med hjälp av deklarationer som den ovan nämnda. Ett färskt exempel är en harmoniserad föräldraförsäkring med 4 pappamånader i hela EU.

Macron, Frankrikes president, var öppen med att han på EU-nivå vill införa bl a en lagstadgad minimilön, en lägstanivå för det sociala skyddsnätet, gemensam budget och samordnad skatte- och arbetsmarknadspolitik. Har Löfven och sossarna fattat innebörden av detta? Och varför bjöd de f ö in till detta sociala toppmöte om det ändå inte ska leda till något konkret? Har regeringen helt enkelt agerat nyttiga idioter till de krafter som ser mer maktöverföring till Bryssel som svaret på alla EU:s problem? Riskerar inte pelaren förresten att utgöra ett hot mot den svenska modellen?

Unionen består idag av 28 länder med olika förutsättningar och olika syn på de 20 principerna i den sociala pelaren. Att försöka skapa en slags gemensam socialpolitik är därför dömt att misslyckas. Om EU fortsätter på den inslagna vägen finns risken att fler länder på allvar börjar diskutera ett utträde

Löfven ser en social pelare som ”helt nödvändig”. Till TT sa han:

-Det är helt nödvändigt att sådana här samarbeten finns, annars skulle vi vara riktigt illa ute. Om inte politiken kan leverera blir risken stor för ökad populism och extremism.

Menar han att en ’diskussionsklubb’ bestående av EU:s maktelit skulle vara lösningen på den hotade demokratin? Är denna elit inte i själva verket orsaken till att demokratin urholkas?

På samma gång säger Löfven att pelaren inte ska ses som ett ”överstatligt projekt”. Kommissionen skriver dock uttryckligen att ”några principer och rättigheter kommer att kräva fler lagstiftningsinitiativ innan de kan träda i kraft. Befintlig EU-lagstiftning kommer vid behov att uppdateras, kompletteras och upprätthållas bättre.” Varför nämner inte Löfven detta? Har han tagit del men ej förstått? Tydlighet och stringens är inte Löfvens signum.

’Social gemenskap’ i all är men den viktigaste frågan för EU:s stats- och regeringschefer är och förblir den ekonomiska utvecklingen. Det är den som avgör morgondagens ekonomiska och sociala villkor inom EU. Man kan inte fördela kakan förrän man producerat den. Det är därför viktigt att gå från ord till handling och att lägga mer kraft på att fortsätta utveckla grundvalarna för EU:s samarbete; den fria rörligheten över gränserna för människor, kapital, varor och tjänster. Frågor som rör gränskontroller, migration, villkor för EU-medborgare som jobbar utanför sina hemländer, grundläggande rättsstatliga principer m m måste gå från ”politiskt käbbel” till gemensamma lösningar. Nu gäller det att sluta orera och istället börja att leverera.

”Vad fan får jag för pengarna?”

Leif Östling, ordf för Svenskt Näringsliv, har orsakat en häftig samhällsdebatt efter att Uppdrag Granskning med hjälp av den s k ’paradisläckan’ avslöjat att han inte betalat mer skatt än lagen kräver. När Östling ställdes mot väggen av en reporter utbrast han:

Vad fan får jag för pengarna?

Debattstormens magnitud tyder på att Östling trampat på en mycket öm tå. Moralens väktare har under den gångna veckan ryckt ut på bred front och ondgjort sig över Östlings skattemoral, eller brist på skattemoral.

Som vanligt när det gäller att fördöma förmögna personers lagliga skatteplanering gick socialdemokraterna ut snabbt och hårt. Statsministernvar ”storligen förvånad” över att Östling uttalat sig ”problematiskt”. Socialminister Annika Strandhäll, hon som tillhör regeringens smartaste tjejgäng och twittrar innan hon tänkt klart, kallade det ”skamlöst” och ”stöld”. LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson tyckte att det finns ”moraliska betänkligheter”. Finansminister Magdalena Andersson kallade det ”helt oacceptabelt” och lovade åtgärder mot det hon kallar ”skatteundandragande” och ”aggressiv skatteplanering”. Det är som bekant dumt att kasta sten när man sitter i glashus, men sådant bryr sig inte den socialdemokratiska eliten om.

Att Margot Wallström inte lever som hon lär är ingen hemlighet. Redan för drygt 2 år sedan hade jag här ett blogginlägg om Margot Wallströms bristande skattemoral.

https://blogg.vk.se/asasuh/2015/10/19/wallstrom-solid-arisk

Till skillnad från partikamraterna i parlamentet som frivilligt valde svensk skattesats, valde Wallström under sin tid som kommissionär den mycket låga EU-skatten. Detta trots att det rimmar illa med hennes parti, som är besatt av att höja skatterna och ständigt föreslår nya skattehöjningar. Varken Östling eller Svenskt Näringsliv har föreslagit att skatterna ska höjas. Wallström gjorde inget olagligt, men utifrån dagens socialdemokratiska brösttoner måste hennes val betraktas som ”omoraliskt”, ”helt oacceptabelt”, ”aggressiv skatteplanering” och ”skatteundandragande”.

För snart två år sedan avslöjades det f ö att Wallström fått ett förstahandskontrakt i attraktiva kvarter i Stockholms innerstad av fackförbundet Kommunal. När Wallströms hyreskontrakt avslöjades av medierna skyllde hon på att hon aldrig bett om någon lägenhet utan blivit erbjuden den av Kommunals dåvarande ordförande Anneli Nordström. Idag lär Wallström, som blivit stenrik tack vare sin partibok och våra skattepengar, enl uppgift betala en hyra på 32 kronor i månaden för sitt boende. Jag ser med stor förväntan fram emot Uppdrag Gransknings reportage om hennes förmögenhet, skatteplanering och beskattning. Mer om detta finns att läsa på bloggen

https://uvell.se/2017/11/06/32-kronor-hyra-och-andra-margot-wallstrom-skandaler-vi-minns/

Även Annika Strandhäll har fått ett förstahandskontrakt av fackförbundet Vision, där hon tidigare var förbundsordförande; en 105 kvadratmeter stor lägenhet på Östermalm. Den har hon kvar trots att hon och familjen har köpt en villa på Värmdö i Stockholms skärgård. Är inte det också en form av ”stöld ” och ”skamlöst” med tanke på att hon inte behöver lägenheten medan så många andra personer är bostadslösa i Stockholm? Inte minst står många migranter utan bostad. Dags för Strandhäll att lämna ’twitterhets-akademin’ till förmån för vitterhetsakademin.

Östling har enligt uppgift betalat 180 miljoner i skatt sedan 2010, d v s den skatt lagen kräver. Är det verkligen rimligt att skylla välfärdens ev brister på honom? Hur mycket skatt har Wallström bidragit med till svensk välfärd under denna tid? Och hur mycket skattepengar har vi övriga skattebetalare bidragit med till Wallströms välfärd de senaste 10 åren? Mycket mer än vi mår bra av att veta skulle jag gissa. Wallström som skattat 0 kronor i Sverige på 24 miljoner kronor under 10 år försvarade sin höga ersättning från skandalbolaget Postkodlotteriet med “jag måste ju försörja mig”. En dåres försvarstal! Hur ska då alla svenska fattigpensionärer klara av att försörja sig? Det bekymrar förstås inte den tondöva giriga Wallström.

Slutsatsen blir att när Wallström, eller någon annan socialdemokratisk ’höjdare’, inte betalar mer skatt än lagen kräver är det helt OK, men när andra gör det är det moraliskt förkastligt och helt oacceptabelt. Hon har i sanning gett girigheten och dubbelmoralen ett namn och ett ansikte. Åtminstone verkar hon anse att dubbelmoral är dubbelt så bra som vanlig moral i skattesammanhang.

Läs också: https://uvell.se/2017/11/09/sossarna-och-skattefifflandet/

där Rebecka Weidmo Uvell som vanligt mycket grundligt och förtjänstfullt avslöjat gapet mellan ord och handling inom ’sosseriet’. Ingen kan som hon gräva fram fakta och avslöjande dokument. Uppdrag Granskning ligger definitivt i lä när Uvell laddar. Hon har också granskat hur t ex Timbuktu och Lena Endre m fl godhetsapostlar från ’vänstersidan’ ser till att deras inkomster hamnar under brytpunkten för statlig skatt. Resten av inkomsterna sätter de in i egna bolag. Sedan plockar de ut pengar i form av utdelning från de egna bolagen. På utdelningen behöver man bara betala 20 % skatt.

Uvell har också visat hur t ex Jonas Gardell sett till att betala minimalt med skatt genom att skaffa sig två stiftelser, ”en pensionsstiftelse för sig själv där givetvis en hel del kapital finns dolt, och en barnfond, gissningsvis är förmånstagarna parets egna två barn endast, den har inget allmännyttigt ändamål så vitt jag kan se, utan är säkert enbart ett sätt att skydda förmögenheten.”

https://uvell.se/2016/07/20/ha-ha/

Det vore förresten klädsamt om Uppdrag Granskning och finansministern började intressera sig för hur t ex Henrik Schyffert m fl höginkomsttagare (som ständigt ’trakasserar’ och gör sig lustiga över människor som klagar över att välfärden håller på att raseras) genomför ”aggressiv skatteplanering” och ”skatteundandragande”. Varför inte vända på strålkastarna som omväxling?

PS Enl Svenskt Näringslivs sajt Ekonomifakta gick 2015 endast 27 % av skattepengarna till vård, skola och omsorg. Ynka 5 % av skattepengarna gick till försvar och polis. Den allra största delen, 42 %, går till olika former av bidrag och andra förmåner till personer som inte jobbar. Att nästan hälften av våra skattepengar går till bidrag och personer som inte jobbar borde skapa en riktig folkstorm och ett formidabelt skatteuppror. DS