Liten tuva …

Nooshi Dadgostar, Vänstern, accepterar inte Jökboets ’kompromiss’ att låta de s k parterna förhandla om hyressättningen i nyproduktion fram till 1 sept. Om parterna inte lyckas, kommer punkt 44 i januariavtalet att träda i kraft; en gisslansituation enl Dadgostar. Om inte punkt 44 stryks, kommer hon att använda misstroendevapnet mot regeringen. Det är aldrig fel att rösta bort en misslyckad regering. Dock har en statsminister aldrig tidigare fällts i en misstroendeomröstning.

Som vanligt är Löfven snabb att lägga ansvaret för en /regerings/kris utanför sig själv och regeringen. Änglamakerskan Lööf likaså. De skuldbelägger nu Dadgostar och Vänstern för att orsaka en regeringskris ”mitt i pandemin”, som nu är på tillbakagång och hanteras av regioner och myndigheter, inte av enstaka partier. Hur kan Lööf f ö hävda att Vänstern har det fulla ansvaret för en regeringskris? Lööf har skriftligen i Jöken utestängt Vänstern från politiskt inflytande.

Är det någon som har ansvar för denna regeringskris är det Annie Lööf genom att plötsligt vända allianspartierna ryggen och liera sig med L, S och Mp. Löfven var efter valet villig att göra avkall på sitt eget partis politik och det resulterade i januariavtalet; 73 punkter som måste genomföras för att regeringen ska kunna regera. För att tillfredsställa änglamakerskan Lööf och få behålla makten har den rödgröna regeringen tvingats ta ett ordentligt steg till höger och driva en politik som många av Löfvens väljare inte känner igen eller ställer upp på och som är ett hot mot demokratin.

Vidare har de fyras gäng utestängt både SD och V från politiskt inflytande under denna mandatperiod. Jökboets övergripande mål denna mandatperiod har varit att se till att V och SD inte ska ha något politiskt inflytande, trots att dessa partier tillsammans fick en fjärdedel av alla röster 2018. Både decemberöverenskommelsen (2014) och januariöverenskommelsen (2019) är det konkreta beviset på att politikerna bakom dessa sätter makten före folkets bästa. De utestänger därmed en fjärdedel av folket från politiskt inflytande. Varför röstar man på så odemokratiska partier?

Stefan Löfven må ha stora problem inför morgondagens misstroendeomröstning, men det inser han. Han har helt enkelt lovat en sak till Centern och Liberalerna och en helt annan (?) till Vänstern. Han har dessutom i flera år förödmjukat Vänstern genom att utnyttja deras stöd samtidigt som han uppfyller Centerns och Liberalernas krav på att utestänga Vänstern fr politiskt inflytande. Fullständigt oacceptabelt! Märkligt att Vänstern inte satt ner foten tidigare, men Sjöstedt vågade inte göra det den nytillträdda Dadgostar nu vågar. Heder åt Dadgostar, som vägrar att fortsätta som JÖKboets dörrmatta! Hon kommer garanterat heller inte att nöja sig med en socialdemokratisk statsminister med en politik som på viktiga punkter dikteras av Centern och som rundar både partier och väljare.

Lööf har också stora problem, men det inser hon inte/låtsas hon inte om. Hyresregleringen är tillsammans med LAS den skalp som rättfärdigar Centerns övergång till det rödgröna blocket. Den kan hon inte backa ifrån. Hon har dessutom bundit upp sig för frågan om att utestänga ytterkantspartierna. Hennes förhandlingsutrymme krymper dag för dag och hon kan inte vika en millimeter utan att riskera det maktkapital hon byggt upp sen 2018. Hon står så hårt surrad vid JÖK-masten att hon riskerar följa med den ner i det nyliberala djupet. Centerns relation till Vänstern har blivit kärnan i svensk politik och är helt och hållet en konsekvens av de val och beslut som Annie Lööf och hennes parti gjort och JÖKboet godkänt. Hon hånar nu Vänstern för att de ”krokar arm med SD”. Snart kan kanske Lööf hånas för att ”C krokar arm med V”.

Lööf och Centern vill inför nästa riksdagsval profilera sig som ”det tydligaste mittenpartiet” och målar upp en bild av framtiden där ”mitten” är det enda legitima regeringsalternativet är C, som råkar utgöra just denna mittpunkt. Vad innebär detta? Vilken politik ska hon driva där? Mycket tyder nu på att C blir ganska ensamma i mitten, eftersom vi antagligen får ett ’vänsterblock’ med S, V och Mp och ett ’högerblock’ med M, SD, KD och L. Lööf tvingas då välja mellan pest och kolera, d v s V och SD. Blir en röst på C en röst som ger V ett avgörande politiskt inflytande eller en röst som ger SD ett avgörande politiskt inflytande? Eftersom hon säger en sak före ett val och gör tvärtom efter valet är det nog säkrast att inte rösta på C.

Lennart Daléus, en av hennes företrädare som partiledare för C, gick förresten till val med affischer om Mittens rike? Han försvann innan han nådde dit. En politisk mittenposition är knappast någon valvinnare ens för Lööf. Hennes bäst-före-datum kan i själva verket redan ha passerat liksom hennes politiska dragningskraft. Då kan hon ägna ännu mer tid åt att testa semlor, visa sina klädkombinationer och med sina fladdrande händer ”ge kraft åt varje människa” på sin videokanal.

Jag avslutar med en ypperlig passage ur P J Anders Linders krönika Misstroende för Förtroende  (Axess 17/6):

Alliansregeringen 2006–2010 hade en politik och drev den. Alliansregeringen 2010–2014 varken hade eller drev någon politik. S-MP-regeringen 2014–2018 hade en sorts politik men kunde inte kunde driva den, och sedan januari 2019 har vi en regering som Alliansregeringen 2006–2010 hade en politik och drev den. Alliansregeringen 2010–2014 varken hade eller drev någon politik. S-MP-regeringen 2014–2018 hade en sorts politik men kunde inte kunde driva den, och sedan januari 2019 har vi en regering som som ska driva politik den inte har. Däremot har den stödpartier som gärna vill ha inflytande men helst inget ansvar.

Undermåligt, Region Västerbotten!

”Telefonproblem hos Region Västerbotten” orsakade av byte av telefonväxel läste jag för snart en vecka sedan i VK  (24/5). Det är inte det enda kommunikationsproblemet Regionen har just nu.

Umeå är idag en av världens mest uppkopplade städer, där alla hushåll erbjuds bredbandsuppkoppling och där det finns ’hotspots’ på publika platser för att man alltid ska ha tillgång till nätet. Redan 2010 placerade Umeå sig högt upp i den globala bredbandstoppen med västvärldens snabbaste bredband. Det är m a o inget fel på infrastrukturen. Ändå har det i veckor inte gått att via 1177.se boka en vaccinationstid där. Skämmigt och fullständigt oacceptabelt!

Jag försökte i början av april att boka tid via min vårdcentral, men där möttes jag av telefonbeskedet att vaccinationsbokning måste göras via 1177.se. Under hela april och halva maj försökte jag flera ggr i veckan att boka tid via 1177.se. Så fort jag valt region (Västerbotten) följde jag anvisningarna och loggade in med mitt BankID. Direkt fick jag då varje gång beskedet ”Du är nu utloggad p g a inaktivitet”.  Hur är detta möjligt? I regionsammanhang måste en sekund vara en synnerligen kort tid!

Jag ringde för drygt en vecka sedan till supporten där. De kunde inte ta mitt samtal just då, men lovade att ringa upp. Det samtalet väntar jag fortfarande på en vecka senare. Det är under all kritik. Skämmigt är det också att Regionen inte gjort ngt åt det månadslånga inloggningshaveriet. Har de ansvariga ens en aning om, hur illa det funkar och hur länge det varit så illa? De är välkomna att kontakta mig för information.

Eftersom jag bor i Västernorrland under sommarhalvåret, ringde jag Region Västernorrland för att fråga, om jag kunde få min första dos där. Inga problem. Gick in på 1177.se, valde Region Västernorrland och önskad vaccinationsenhet. Inget BankID krävdes, bara mina person- och kontaktuppgifter samt ett ifyllt frågeformulär om min hälsa. Sen var det bara att gå in önskad vaccinationsenhet och hitta en tid. Efter några dagar dök det upp flera lediga tider för restdoser av första vaccinationssprutan och jag bokade. Lätt som en plätt jämfört med alla veckor jag gång på gång direkt efter inloggningen loggades ut p g a inaktivitet i Region Västerbotten.

Jag kan förresten avslöja att sköterskan som vaccinerade mig berättade att en hel del andra umebor också vaccinerat sig på hennes enhet. Det är inte försvarbart t ex ur klimatsynpunkt att tvingas åka så många mil för att kunna vaccineras. Är man dessutom ambivalent till att vaccinera sig, är det nog lätt att strunta i det och därmed utsätta både sig själv och andra för smitta.

Västerbotten i allmänhet, Umeå i synnerhet, slår sig ofta för bröstet och lyfter fram sina olika framgångar. Att vara Norrlands huvudstad, tillika universitetsstad med många kompetenser och framgångsrika företagare förpliktigar. Tyvärr har regionen under lång tid inte levererat när det gäller vaccinationsbokningen.

Regionen kan heller inte leva på minnen från fornstora da’r. Vem minns t ex inte de stora, dyra satsningar på konsulter, datorutrustningar, datasystem m m som gjordes för många år sedan av dåvarande Västerbottens landsting? Ändå tvingades man överföra information manuellt mellan avdelningar och andra landsting, om jag minns rätt.

Hur kan Regionen fortsätta med sin höga svansföring mot bakgrund både av tidigare IT-problem och pågående haveri inom vaccinationsbokningen? ”Va’ fa’n får vi för pengarna” i vår Region? Och vad gör de högt betalda politiska regiontopparna för att se till att allt fungerar ända ’nere på golvet’? Känner de ens till bokningshaveriet?

Ta gärna fram en ny och aktuell policy/strategi för forskning, utbildning och innovation, men se först till att åtgärda haveriet med vaccinationsbokningen här och nu!

Posörerna Lööf och Stenevi

Den senaste tiden har fem kvinnor brutalt mördats i Sverige. Så ovärdigt en humanistisk stormakt med en feministisk regering! Mycket medialt fokus riktas därför nu mot mäns våld mot kvinnor. Annie Lööf (c) och Märta Stenevi (mp) kom påpassligt och ’spontant’ ut som skjutna ur en kanon och tog i så att många av oss kräktes. Lööf var först ut:

-Var är vrålet från mina politiska kollegor? Var är kommissionerna, de hårda tagen? Den gemensamma signalen? Jag är redo för att sätta mig ner på partiledarnivå för krafttag mot mäns våld mot kvinnor när som helst.

Lööf har också som av en händelse i dagarna lanserat sig som statsministerkandidat inför nästa mandatperiod (DI Weekend 23/4). Den förträffliga Rebecca Weidmo Uvell har förtjänstfullt, som vanligt, granskat och avslöjat hur Lööf och hennes ’bunker’ i några år nu försökt revidera Lööfs C V och profil för att lansera henne som feminist. Ifjol tog hon t ex med oss in i garderoben för att visa sina ombyten (valda av en stylist) och för ett par månader sedan bjöd hon in till digital semmelprovning. Det gäller att vara ute i tid inför nästa val, men nog måste man vara rätt naiv och oerfaren för att köpa detta.

Som svar på Lööfs ’vrål’ äntrade Märta Stenevi, Mp, blixtsnabbt den mediala scenen och bjöd in till partiledarsamtal för att diskutera hur man kan angripa mäns våld mot kvinnor. Samtidigt hävdade hon att det finns normer i Sverige, som leder till att män slår kvinnor, något som psykiatern David Eberhard beskriver som en ”felaktig och farlig uppfattning”.

Till tidningen Dagens Samhälle (19/4) säger Märta Stenevi att:

-/…/ det är ett djupt samhällsproblem att pojkar och män fostras att slå.

Varifrån har hon fått den erfarenheten? Känner hon till familjer där föräldrarna fostrar sina pojkar och män till att slå kvinnor? Har hon anmält detta t ex till Socialtjänsten? Eller hittar hon bara på för att hälla mer bränsle på brasan? Rätt kränkande oavsett orsak.

Den känslosamme Stefan Löfven hakade förstås genast på och sa att:

/…/ det går inte att känna annat än djupaste förakt för de män som förnedrar, slår och mördar kvinnor”.

Att känna har dessvärre nog ingen effekt på mäns våld mot kvinnor.

Ulf ’den vuxne i rummet’ Kristersson meddelade att ”hans parti vill höja straffen för den typen av brott”. Att höja straffen vore definitivt mer effektivt än att känna.

Som ett resultat av medial fokus, Lööfs krav på krafttag mot mäns våld mot kvinnor och Stenevis krav på partiledarsamtal arrangerade regeringen för några dagar sedan ett partiledarsamtal för att diskutera frågan. Både Busch och Åkesson beklagade att det bara var ett samtalsmöte och inget möte med konstruktiva åtgärdsdiskussioner som kan leda till handling. Mer prat skyddar knappast kvinnor från mäns våld. Det har regeringen redan stor erfarenhet av. Regeringen la fram 4 förslag på mötet, bl a förslag om fotboja. Fotboja beslutade riksdagen om redan för 3 år sedan! Inte förrän nu, under dagens mediala tryck, agerar man. Denna regering är en katastrof, inte minst för kvinnor!

Det är förresten rätt absurt att Stenevi och Löfven tar täten i detta ’partivrål’. Det innebär i själva verket att de opponerar mot sin egen politik el brist på politik. De rödgröna har suttit vid makten sedan 2014 och har haft gott om tid att adressera mäns våld mot kvinnor. Varför har de inte agerat utan bara orerat? Vem riktar sig Mp:s kravlista på hårdare krav om inte till den regering med samarbetspartier som de nu är en del av? Politisk signalpolitik och fernissa!

De rödgröna vill aldrig införa hårdare tag eller skärpta straff. De vill heller inte slopa straffrabatter, avlyssna fler, införa förvaringsstraff och frihetsberöva fler. Framför allt vill de inte utvisa fler ens om de begått /upprepade/ brott. Tvärtom kämpar den rödgröna röran stödd av C ihärdigt mitt under rådande pandemi och ansträngd svensk ekonomi för att utvidga och förbättra de s k ensamkommande /barnens/ rättigheter. De 35 000, i huvudsak unga ensamkommande män från MENA-länder, som anlände 2015, saknade asylskäl och kunde ofta inte klarlägga sin identitet eller sin ålder och har därför fått sina asylansökningar både prövade och avslagna i flera domstolsinstanser. Hur tänker S och Mp?

Enl uppgift har 4 av de 5 som mördat kvinnor på sistone utländsk bakgrund. Också 4 av de mördade kvinnorna ska ha haft utländsk bakgrund, om jag förstått det rätt. Redan i november 2001 konstaterade Brå i en rapport att utlandsfödda är överrepresenterade när det gäller dödligt våld i nära relationer och att offret och förövaren ofta har en bakgrund från samma land. Detta samband torde snarare ha ökat än minskat som ett resultat av invandringen av i synnerhet män fr MENA-länder. Vilken roll spelar Mp:s gränslösa invandringspolitik i detta sammanhang?

Här handlar det främst om att positionera sig och få väljarna att se och tro att man gör ngt utan att faktiskt göra ngt konkret. Lööf och Stenevi tävlar nu om att framstå som de som är mest emot kvinnovåld samtidigt som deras migrationspolitik i verkligheten kraftigt bidragit till kvinnors (och mäns) otrygghet. Det gäller för Lööf och Stenevi att snabbt hitta en fråga som kan dra uppmärksamheten från den besvärliga migrationsfrågan och den växande kriminaliteten, som båda partierna aktivt bidragit till genom dagens okontrollerade migration, havererade integration och växande kriminalitet. Om de är genuint intresserade av att lösa problemet, borde de gå ihop med övr partier, som också vill lösa problemet. Men det skulle förstås innebära att dessa två solister får mindre uppmärksamhet och ljus på sig själva.

Så vilket ansvar har Lööfs och Stenevis partier för att ”dessa satans mördare” finns i Sverige? Varför börjar man inte med att utvisa dem som inte har rätt att vara här? C och Mp har röstat nej till förslag som kanske kunde ha räddat de mördade kvinnorna. M föreslog t ex 2019 att kontaktförbud skulle utfärdas genom att man bedömer risken i det enskilda fallet istället för att vänta tills förövaren bryter mot ett utfärdat kontaktförbud. S, Mp, C och V röstade nej. M la också fram förslag på att skärpa straffskalan för ”grov fridskränkning” och ”grov kvinnofridskränkning”. S, Mp, V och C röstade nej också till detta.

Om Lööf (och Stenevi) på allvar vill göra ngt åt mäns våld mot kvinnor, kan hon ganska lätt och snabbt komma överens med övr partier om ett kraftfullt åtgärdsprogram. Om inte utnyttjar hon problemet och dagens mediala fokus för att profilera sig själv och partiet inför valet 2022. Upp till bevis, Lööf!

Läs också: https://uvell.se/2021/04/21/loof-och-cvt/

Asylrättens återupprättelse?

Asylrätten har inte fungerat som tänkt på många år i Sverige. Asylrätten ger människor rätten att få sina skyddsbehov el asylskäl prövade i första säkra land. Det är ingen hemlighet att de hundratusentals migranter som sökt sig till Sverige bara det senaste decenniet har färdats genom ett antal säkra länder för att ta sig hit. De borde m a o omedelbart ha tvingats återvända till första säkra land de anlände till och där söka asyl.

Alla som kom fr Syrien fick löfte om permanent uppehållstillstånd i Sverige. De behövde inte ens styrka sin identitet trots att de hade skyldighet att göra det. Vidare genomfördes inga ålderskontroller. Resultatet blev att ’skäggiga unga män’, som uppgett att de var barn, behandlades som barn och placerades i skolklasser med svenska barn, som ofta var många år yngre än de ’skäggiga männen’. Fick de asylsökande avslag på sina asylansökningar, kunde de ändå på folkets bekostnad stanna kvar i landet, få bostad, gå i skola och ta del av vår sjukvård. Dessutom hade de rätt att kostnadsfritt överklaga avslagen på sina asylansökningar i flera instanser.

Hur kunde det bli så här? Varför tilläts de söka asyl i Sverige, trots att de passerat flera säkra länder på väg hit och därmed inte uppfyllde kravet på att söka asyl här? Varför slapp de kravet på att styrka sin identitet? Bara dessa två fakta borde ha stoppat dem vid gränsen. Och varför mörkade de ansvariga att en mkt stor del av dem saknade asylskäl, att många av dem ljugit om att de var barn, att ett stort antal hade många identiteter och falska dokument? Varför släpptes de in i strid med gällande regler och förordningar och varför mörkades så mkt av detta för oss, som tvingas betala kalaset? Inte nog med det. Om vi dristar oss till att påtala eländet, brunsmetas vi.  Att sanningen anses farlig är mkt allvarligt i en demokrati.

Redan i aug 2016 sa Frans Timmermans, nederländsk socialdemokrat, bl a följ till NOS (nederländsk public service):

-Det handlar om 60% av alla flyktingar. Det är människor som man kan anta inte har en enda anledning att ansöka om flyktingstatus.

Under de senaste åren har de rödgröna med aktivt stöd av C och V velat få igenom den s k gymnasieamnestin. Den ger utomeuropeiska migranter, unga ’ensamkommande’ afghanska män i synnerhet, rätt att leva och studera här på svenska folkets bekostnad bara för att de vid ankomsten hit hävdat att de är under 18 år. Men det finns ingen lag som ger minderåriga denna rätt. De aktiva och aktivistiska nätverk som omger de tusentals unga afghanerna respekterar dock varken lagar eller Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas processer och beslut. Aktivisterna upprepar med dårars envishet sina krav på att dessa ’ensamkommande’ ungdomar ska ges uppehållstillstånd i Sverige. Att de därmed särbehandlar denna grupp bekymrar dem tydligen inte.

De senaste åren har asylrätten grovt missbrukats i Sverige. Krav på fastställd identitet, ålder och nationalitet verkar ha slopats. Dessutom kan man stanna kvar i Sverige trots att man fått flera avslag på sina asylansökningar. Många av dessa invandrare vet vi praktiskt taget inget om. Det vi vet är att de inte har kommit hit för att de flytt fr krig och förföljelse utan för att de sökt ett bättre liv. Det är här vi som skattebetalande svenskar kommer in i bilden; vi är garanten för deras ’goda liv’ här.

Redan 2010 fick Mp chansen att påverka Sveriges migrationspolitik. Det har varit förödande för landet, då de är mer aktivister än realpolitiker. Trots sina ynka opinionssiffror har de tillåtits styra 3 regeringars migrationspolitik; först Alliansen II och därefter Löfven I och II. När den rödgröna regeringen för några dagar sedan med hjälp av Powerpointbilder presenterade sin lagrådsremiss om migrationspolitiken åtföljdes presentationen inte av några dokument. Varför undvek Morgan Johansson att lämna svart på vitt av remissen till journalisterna?

Johansson betonade att regeringen nu inför ”den stramaste flyktingpolitiken på 40 år” Har vi hört det förut? Jag tror det när jag ser det! Miljöpartiets språkrör betonade däremot alla undantag och såg misstänkt nöjd ut. Det innebär förstås att mp än en gång styrt såssarna framför sig. För såssarna är makten viktigare än landet och folket. För det känslostyrda och förnuftsbefriade mupparna är allt till alla den bärande idén.

Efter år av missbruk är det nu dags att återupprätta asylrätten i enlighet med hur den var avsedd att fungera. Kan man åka ’hem’ på semester till sitt hemland efter att ha fått uppehållstillstånd här p g a att man flytt fr krig och förföljelser saknar man asylskäl oavsett vad ’godhetsaktivisterna’ hävdar. Den som saknar asylskäl ska nekas asyl och utvisas. Det kostsamma mp ska snarast förvisas från maktens boningar.

Slukhål och demokratiunderskott

I december 2008 överförde riksdagen en stor del av svenska folkets grundlagsskyddade makt till EU genom att godkänna Lissabonfördraget. Strax innan omröstningen ställde Svt frågor till riksdagsledamöterna om vad fördraget handlade om. Skrämmande många av ledamöterna kunde inte svara men röstade ändå ja till förslaget. Hur förtroendeingivande var det att många av dem duckade under partipiskorna och uppträdde som ett ’knapptryckarkompani’? Med Lissabonfördraget försvann vår vetorätt på flera områden. Uppenbarligen såg de röstande riksdagsledamöterna inte detta komma. Eller röstade de medvetet för mer makt till EU och mindre makt till Sverige och folket?

Nu har vi fått ett färskt exempel på hur t ex moderata riksdagspolitiker säger ja till EU:s s k återhämtningsfond fast de egentligen är emot. I ett tidigare Facebookinlägg  pläderade M bl a för att:

-EU inte skulle ges beskattningsrätt och utbetalningar av EU-bidrag skulle villkoras med motprestationer från mottagarländer.

Under Europaparlamentsvalrörelsen var det moderata motståndet mot att ge EU beskattningsrätt ett centralt tema för partiet, ungdomsförbundet och studentförbundet. Samtliga invalda kandidater, Tomas Tobé, Jessica Polfjärd, Jörgen Warborn, och Arba Kokalari, utställde personliga löften om att inte stödja EU-skatter. Vad gör man inte för att säkra sina platser vid EU:s köttgrytor? Skämmigt och bedrägligt!

I onsdags (24/3) röstade riksdagen om EU:s s k återhämtningsfond. Genom att acceptera paketet godtar moderaterna skrivningar som i realiteten gör EU- skatter oundvikliga. Det medger de själva. Hade M valt att rösta nej tillsammans med KD, SD och V, hade Sverige stoppat stödpaketet. Av rädsla för att ett nej ”kommer störta EU-samarbetet i djup kris”, la de istället ner sina röster. Vem kan känna förtroende för en potentiell statsministerkandidat som inte står upp för partiets politik och linje? Att lägga ner sin röst är att tiga. Att tiga är att samtycka.

Konflikträdsla och en önskan om konsensus är som bekant svenska företeelser; vi ska hålla med varandra och uppnå enighet. Människor som är olika stör enigheten och ordningen. Men är det inte för att förändra, förbättra och göra skillnad som man engagerar sig politiskt? Vad händer förresten om beskattningsrätt införs längre fram? Kommer det att ”störta EU-samarbetet i en mindre kris” då? Nu hade man chansen att stoppa förslaget och dess långsiktiga följder, men av feghet avstod man. Är det sådana politiker vi vill ha? Både M och KD har fått skarp och rättmätig kritik i olika medier för sina ställningstaganden t ex av sina resp ungdomsförbund, MUF och KDU.

Enligt flera källor möts M:s partiledning nu av intern kritik och oförståelse för sitt beslut att släppa igenom EU:s stödpaket. Inte minst MUF:s kritik har varit hård. Så för att kristhantera och skademinimera tog M centralt strax innan omröstningen fram ett dokument, där M-politiker runt om i landet får råd, hur de ska försvara riksdagsgruppens agerande:

”Vi har varit väldigt kritiska till både förslaget och till regeringens bristfälliga hantering av frågan. Men om Sverige lägger in sitt veto och säger nej till EU:s återhämtningsfond som varit färdigförhandlad sedan i juli, så öppnar vi dörren till en både politisk och ekonomisk kris i hela EU”, uppger M-ledningen som lyfter fram vikten av att Sverige är en del av EU.

Politiker som känner sig tvingade att försvara sitt partis beslut och behöver hjälp med att formulera sitt försvar för partiets politik platsar inte i en ’förtroendebransch’. Så agerar inte en ’vuxen i rummet’, i synnerhet inte en potentiell statsministerkandidat. Ovärdigt!

JÖK-boet bestående av S, C, L och MP, partierna som konsekvent kramat EU:s utveckling mot överstatlighet, röstade i onsdags ja till den miljardrullning, som EU:s enorma återhämtningspaket innebär.  Paketet medger EU-lån på upp till 8 000 miljarder kronor. Lånen är tänkta att löpa över 30 år och Sveriges andel av lånen är 150 miljarder kronor.

Vänsterregeringens hantering både av EU:s långtdsbudget och av EU-politiken förtjänar kritik. En betydande del av återhämtningspaketet ska betalas ut som bidrag och inte som lån. Det är mycket problematiskt. Regeringen hävdar att de försökt men misslyckats att få bort bidragen. Så varför lånar EU upp pengar till coronaåterhämtning? Varför gör inte medlemsländerna själva det? Varför ska vi nu öppna upp för att EU ska kunna fungera som en ’transferunion’, kunna bedriva finanspolitik och ges beskattningsrätt? Och varför fick vi inte folkomrösta om återhämtningspaketet?

Debattörer knutna till Forum för EU-debatt skriver bl a följ (SvD 23/3):

-Den samlade maktförskjutningen till EU är nu så stor att det borde vara befogat med en avstämning med svenska folket. I dag kommer riksdagen under stor enighet fatta beslut som gör att EU
tar ännu ett steg mot ett federalt EU och därmed ytterligare undergräver svenska folkets självbestämmande
.

-Oviljan att fråga väljarna är bekymmersam i demokratiskt hänseende: för hur väl representerar
riksdagens ledamöter väljarna i EU-frågor?

-Varje beslut som flyttar fram EU:s positioner framstår kanske inte som särskilt dramatiskt i sig – undantaget var bildandet av EMU – men sammantaget har de inneburit en väsentlig maktförskjutning till Bryssel. Dagens EU är något helt annat än det vi valde att gå med i
1994.

Inför beslutet att gå med i EU talades mest om den frihet och de möjligheter EU skulle innebära. Nu tycks man inte ens ha frihet el möjlighet att stå upp för sitt partis och sitt folks vilja och uppfattning av rädsla för att skapa kris i EU-samarbetet. Dagens EU ’tight’ är verkligen inte det EU ’light’ jag röstade ja till.

Debattörerna tar upp långtidsbudgeten som ett av flera exempel på hur EU sakta men säkert utökar sin makt. Den ’sociala pelaren’, initierad av Löfven, kan t ex hota grundpelare i den  svenska arbetsmarknadsmodellen genom att möjliggöra EU-förslag om lagstiftade minimilöner, vilket alla parter på den svenska arbetsmarknaden protesterar mot. Vidare pratas det i Bryssel nu om en ’hälsounion’. Efter EU:s vaccinhaveri är den förhoppningsvis inte längre aktuell, men osvuret är bäst.

Ett resultat av Coronapandemin är att motståndet mot ökat beslutsfattande på EU-nivå i viss mån minskat. Å andra sidan är svenskarnas stöd för EU-medlemskap inte så mycket större än britternas året innan Brexitomröstningen. En folkomröstning om återhämtningspaketet hade sannolikt riskerat att hota de politiska EU-kramarnas beslut att säga ja till paketet. Vad Sverige behöver är en EU-politik som tydliggör våra prioriteringar och styr unionen i önskvärd riktning. Dessutom måste vi slå fast en gräns för hur mycket makt vi vill överföra till EU. Detta har Löfven och den rödgröna regeringen hittills inte klarat eller prioriterat. Löfven, som numera oroar sig mycket för demokratin efter valet 2022, borde börja med att ta itu med demokratiunderskottet inom EU.

Trots att tyska parlamentets båda kamrar sa ja till fonden meddelar nu Tysklands högsta domstol, Konstitutionsdomstolen i Karlsruhe, att president Frank-Walter Steinmeier i dagsläget inte kan underteckna den lag som ska ratificera EU:s s k återhämtningsfond. Först när domstolen studerat och analyserat alla rättsliga utmaningar mot den skuldfinansierade fonden, kan den godkännas (Deutsche Welle). Det innebär att fonden stoppas, åtminstone tillfälligt och inte tack vare svenska politiker el domstolar.

Avslutningsvis är det värt att påpeka att det var fler riksdagsledamöter som inte röstade ja till återhämtningsfonden än som gjorde det; 15 nej, 14 avstod och 27 röstade ja.

 

En avskyvärd religion?

I veckan som gick deltog Richard Jomshof, SD:s partisekreterare, i ett debattprogram på Svt. Där sa han bl a att ”islam är en avskyvärd religion”. För detta har han fått stark kritik av folk i allmänhet, av politiska motståndare i synnerhet. Så säger man inte ostraffat i Sverige. Kanske ingen annanstans heller. I efterhand har Jomshof hävdat att hans uttalande vantolkats och att han menade att politisk islam är avskyvärt.

Löfven var snabb att fördöma uttalandet, likaså hans ständiga ackompanjatörer på slagverk (Strandhäll, Morgan Johansson m fl). Också Annie Lööf, ridandes på sina moraliska höga hästar, lät ridpiskan vina mot både Jomshof och SD, hennes ständiga hatobjekt. Att Lööf i sitt eget parti t ex haft nämndemän, som praktiserat sharialagar i domstolen, borde få henne att ’tagga ner’, men i likhet med Pavlovs hundar reagerar hon omedelbart, när hon får en gratischans att kritisera SD.

I samma debattprogram medverkade Luai Ahmed, invandrad hbtq-person fr Jemen, debattör och författare. I en tweet igår (13/3) skriver han:

”Skrämmande att vi i Sverige har hädelselagar 2021 (!)- fast bara när det gäller islam. Man hyllas om man hånar kristendomen. Man hånas, ifrågasätts och rasiststämplas om man kritiserar islam.”

I Sverige gäller tystnadskultur ifråga om islam. Vi har visserligen lagstadgad yttrandefrihet, men den är underordnad, om muslimer känner sig kränkta. Av rädsla för att anklagas för islamofobi backar vi allt längre in i en återvändsgränd. Ytterst beklämmande.

I en tweet idag (14/4) skriver Ahmed:

”När vänstern hör ordet ”mångkultur” tänker de endast på kebab och falafel. Vi ”rasister” tänker på dödstraff för ateism. Vi tänker på de 300.000+ ungdomarna som lever under hedersförtryck. Vi tänker på ”balkongflickor”, skjutningar och förnedringsrån. Vi tänker på verkligheten.”

Han kallade i TV-debatten islam förkastligt och ”ett hot mot mänskligheten”. Hans uttalanden har inte rönt särskilt stor uppmärksamhet fast de säkerligen delas av många.

I Sverige är allas lika värde A och O. Är det då inte märkligt att vi nu har ett samhälle, där ett stort antal människor anser att icke-muslimer är mindre värda än muslimer? Vidare får muslimska kvinnor ärva mindre än män, kvinnors vittnesmål väger inte lika tungt som männens och kvinnor får heller inte behålla barnen vid skilsmässa. Varför godtar vår s k feministregering detta och varför är den så tyst ifråga om alla barnbrudarna och hedersvåldet? Varför talar man inte om allas lika värde när det gäller muslimer, som idag utgör en del av vårt samhälle? Hur är det att vara muslim i Sverige och leva i ett område som styrs av sharialagar?

Ledande företrädare för Mp gick på internationella kvinnodagen ut på altinget.se med följ krav:

”Det är nog nu – vi måste stoppa mäns förvridna kvinnosyn ”

Mp poserar och signalerar som vanligt, men vad har de under sina snart 7 år vid makten gjort när det gäller hedersförtryck, hedersvåld och barnbrudar? Hur har deras generösa och kravlösa invandringspolitik påverkat muslimska mäns och kvinnors situation i Sverige? Det är nog nu – vi måste stoppa Mp:s förvridna syn på invandringen.

Trots att Mp vurmar för en ökad invandring, kan jag inte påminna mig att de el övr politiska invandringsentusiaster någonsin tar upp de fördelar de anser att islam har. Inte heller ser jag att invandrade muslimer gör det. Hur kommer det sig? En religion som praktiseras av 1,8 (?) miljarder människor torde ha en hel del att erbjuda. Är det kanske ’haram’ att tala och skriva om detta? Jag skulle gärna vilja veta hur muslimer i Sverige ser på sin religion och de likheter/olikheter islam har med kristendomen.

Ronie Berggren, konservativ debattör och författare, hade 11/3 en intressant artikel i Nyheter idag (https://nyheteridag.se/berggren-darfor-behover-varldsreligionen-islam-kritiseras/). Han tar bl a upp boken The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order (1996) av Harvard-professorn Samuel Hunt. Hunt skriver att islam är en civilisation som skiljer sig från den västerländskt kristna i synen på individuell frihet, religionsfrihet och inte minst kvinnor.

Huntington ansåg att vi i väst felaktigt tror att det går att tämja den islamiska civilisationen genom modernism och ekonomi, men historien talar emot detta:

”So long as islam remains islam (which it will) and the West remains the West (which is more dubious) this fundamental conflict between the two great civilisations and ways of life will continue to define their relations in the future even as it has defined them for the past fourteen centuries.”

”The underlying problem for the West, is not islamic fundamentalism. It is ISLAM, a different civilisation whose people are convinced of the superiority of their culture and obsessed with the inferiority of THEIR power.”

Berggren konstaterar att:

-Vi har europeiska samhällen som har anpassat sig för en växande muslimsk minoritets religiösa värderingar, utan att något indikerar att den muslimska minoriteten i grund och botten ändrat sin syn på religiösa avfällingar eller på kvinnlig frihet. Den stora utmaningen för Europa är på sikt inte ytterlighetsfenomen som islamisk terrorism, sådant kan motverkas med hårdare lagstiftning och utökad polismakt. Den stora utmaningen handlar istället om den stora muslimska massans mainstreamvärderingar, som krockar med våra värderingar.

Hans slutsats är:

-Istället måste vi inse att det finns värderingsskillnader våra civilisationer emellan, och därför våga kritisera, även om föremålet för kritik råkar vara en världsreligion.

Instämmer helt!

 

Fel plats, fel tillfälle?

Vetlanda drabbades i onsdags (3/3) av ett terrordåd (?). En 22-årig afghan (fick asyl i Sverige 2016, folkbokförd här 2018 och känd av polisen), ett s k ’ensamkommande flyktingbarn’, försökte mörda 7 män på 5 platser i Vetlanda. Ett av offren säger i en intervju med Joakim Lamotte att afghanen skrek Allahu akbar, innan han stack kniven i honom. Ett tecken på islamistisk terrorism eller inhemsk terrorism? I övr Europa skulle detta ses som ett terrordåd. Det blir intressant att se hur Sverige ser på dessa mordförsök. Oavsett definition är denna traumatiska händelse lika förfärlig både för de drabbade och deras familjer och för Sverige.

En vetlandapolis, Johan Lindell, intervjuas i Rapport och säger:

-Mycket tyder på att de här offren är slumpvis utvalda. Dom var på fel plats vid fel tillfälle, helt enkelt.

En standardklyscha idag när våldsbrott inträffat. Ett försök att få oss medborgare att inte undra varför terroristen befann sig där och då? Hur kan någon påstå att t ex Willys i Vetlanda är fel plats för vetlandabor att vara på en vanlig eftermiddag, när de behöver handla? Varför ställde inte Svt denna fråga till polisen i Rapport?

Redan samma kväll skrev Jörgen Huitfeldt (f d reporter på public service), chefredaktör och ansvarig utgivare för nättidskriften Kvartal, följande på Twitter:

”Det finns TVÅ frågor varje nyhetskonsument ställer sig efter en sådan händelse som den i Vetlanda: VEM? VARFÖR? Hur är det möjligt att ingen av frågorna ens berörs i ett inslag i SVT? Jag vet inte vad som ligger bakom. Kanske vet SVT inte så mkt ännu. Men SÄG det då i så fall!”

Instämmer helt i hans resonemang.

Senare är det dags för ännu en tom standardfloskel från en allvarlig Löfven:

-Terrorn i Vetlanda har inte något med invandring att göra.

Vem försöker han lura? ’Invandrarterror’ har självklart med invandring att göra, men att kritisera invandringen är ett större problem än förekomsten av ’invandrarterror’. Mordförsöken är en direkt följd av den rödgröna regeringens oansvariga och huvudlösa invandringspolitik. Utan den, Löfvens ”mitt Sverige bygger inga murar” eller den s k Gymnasieamnestin skulle denne terrorist inte ha befunnit sig i Sverige.

DN har talat med två av afghanens vänner, som berättat att han vill tillbaka till Afghanistan, där han har sina syskon. Dagen innan mordförsöken träffade han socialtjänsten i Vetlanda för att försöka få hjälp med hemresan, men han fick nej och var upprörd över det. Hur kan han förresten utan risk för sitt liv åka tillbaka till Afghanistan, som han flytt ifrån?  Hur rimmar det med att han beviljats asyl här? Och hur påverkades han av att han inte fick hjälp att åka hem dit? Var det möjligen en orsak till hans knivdåd mot oskyldiga offer utvalda på måfå? Mordförsöken får mig plötsligt att tänka på dubbelmorden på IKEA i Västerås.

2015 högg en 36-årig eritrean ihjäl 2 oskyldiga offer, mor och son från Skellefteå på tillfälligt besök i Västerås och IKEA där. Offren valdes inte ut på måfå utan för att de såg svenska ut, ett rasistiskt dåd m a o. Detta var mördarens hämnd för att hans asylansökan avslagits. Hur kom det sig att mördaren var i Sverige, på fel plats och vid fel tidpunkt? Löfven kommenterade inte med ett enda ord detta brutala dubbelmord. Både regering och regimmedia gjorde sitt bästa för att ligga lågt om dubbelmordet, eftersom det kunde skada regeringens anseende och migrationspolitik, en politik som det fruktansvärda dubbelmordet var en direkt följd av.

Om Löfven och övr regeringen hade haft förmågan att reflektera och att göra konsekvensanalyser, borde de ha funderat över vilken roll deras och JÖK-boets politiska beslut efter haft för hanteringen och utvecklingen av extremism, drogmissbruk, psykisk ohälsa, mäns brottslighet m m. Hur har tryggheten i småstäder, där polisen ofta finns många mil bort, påverkats av regeringen beslut, eller avsaknad av beslut, när det gäller migration och integration?

Regeringens förmåga att ta ansvar har, inte minst under pandemin, tyvärr visat sig vara näst intill obefintlig. Invandringen fortsätter med nästan oförminskad styrka. Åtminstone är antalet invandrade personer ungefär detsamma år efter år trots regeringens försäkran om att de stramat åt. T o m de invandrare utan asylskäl, som ska utvisas tillbaka till sina hemländer, finns oftast kvar här. Vem kommer inte ihåg hur posören /l/Ygeman 2016 självsäkert meddelade att 80 000 av dem utan asylskäl skulle utvisas? Har ens 8 000 av dessa åkt?

Så hur många utan asylskäl finns i Sverige idag? Att dessa ofta ’försvinner’ i väntan på att på nytt söka asyl efter 4 år, är ingen hemlighet. Det bidrar aktivt till att skuggsamhället med alla sina problem ständigt växer. Hur tryggt är det att veta att hundratusentals migranter utan asylskäl, och inte sällan med oklar identitet, uppehåller sig olagligt i landet?  Förekommer detta i något annat land? Varför tillåter våra politiskt ansvariga att detta kaos fortsätter?  Hur kan regeringen trots sina grova misslyckanden få sitta kvar?

Vi medborgare har rätt att få veta sanningen, för det är vi som drabbas både av otryggheten och kostnaderna som detta innebär. Dags för det sovande folket att resa sig och avsätta dagens politiskt /o/ansvariga, som så kapitalt misskött sin uppgift att regera landet. De aktuella opinionssiffrorna ser lovande ut just nu. Låt oss hoppas att de står sig till valet 2022!

Avveckla Mp i förtid!

För två veckor sedan skrev jag här ett inlägg om Sveriges skadligaste och sverigefientligaste parti. För att omöjliggöra deras förödande inverkan på landets politik föreslår jag att de i likhet med Ringhals 1 avvecklas av ekonomiska skäl. Aldrig tidigare har ett så litet parti med ynka 4% av väljarna i ryggen lyckats pressa sig fram till så oproportionerlig stort inflytande över landets politik och ekonomi. Tack vare Löfvens makthunger och välutvecklade beroende av regeringsmakten har Mp:s utpressningsteknik rikligt belönats.

Ett av Mp:s senaste kostsamma tilltag är skrotandet av de 10,5 miljoner utsläppsrätter som inte använts. Bolund motiverar detta sanslösa slöseri med att man inte vill att ngn annan ökar sina utsläpp. Vad säger alla de som betalat för utsläppsrätterna om detta? De borde ju känna sig grundlurande. Bolund hävdar att folket gillar detta men erkänner att Sverige sticker ut genom att skrota sina utsläppsrätter istället för att sälja dem vidare. Tror jag det! Priset för detta slöseri kan handla om miljardbelopp, då varje enhet har ett uppskattat värde av 25€. Dessa pengar kunde ha varit ett bra bidrag till regeringens (läs Mp:s) senaste projekt, ’utvecklingstid’, som innebär att den enskilde ganska fritt kan välja vad man vill studera, t ex en kurs i filosofi, för att nå dit man vill i arbetslivet. Det känns aningen luftigt och ’fridolinskt’. Ersättning för att studera borde endast ges till dem som utbildar sig till bristyrken och kan få jobb efter ’utvecklingstiden’.

För några veckor sedan (6/2) skrev DN att Mp:s språkrör nu kräver att mängden skyddad skog måste dubbleras och att vi ska ha 40 nationalparker istället för 30. Detta är ett sätt att konkurrera med C som jobbat mycket med sin miljöprofil på senare år.

– Skogen har hamnat i centrum av debatten. Det är dags att verkligen ta striden. Vi behöver markera att vår syn på skogen skiljer sig från andra partiers, säger Stenevi.

Denna kamp mellan C och Mp blir spännande att följa. Likaså blir det intressant att ta del av böndernas/skogsägarnas reaktioner på detta. Det kan bli knepigt för Löfven att få dessa två partier att jämka ihop sig i JÖK-boet.

2015 beslutade Vattenfall att stänga ned Barsebäck 1 (i gott skick enl uppgift) och Barsebäck 2 av ekonomiska skäl 6 år i förtid. Också Mp bör både av ekonomiska skäl och sitt oskick att idka politisk utpressning stängas ned i förtid. Årets kalla vinter har nu fått elpriserna att rusa och industrier att stänga ned produktionen. Svt har t o m uppmanat oss att inte dammsuga. Men i Mp:s värld är elbrist ett eftersträvansvärt normaltillstånd, inte ett undantag. Deras kärnkraftsfobi tillåter endast opålitlig, klimatberoende vindkraft, vilket torde innebära att vi framöver får vänja oss vid att spara på elen och att inte dammsuga, när elen krisar. Att förlita sig på kraftverk som står stilla från ena dagen till den andra eller på solkraft på våra breddgrader kommer att förvärra vår sårbarhet för varje avstängd kärnkraftsreaktor. Klart bättre vore det att stänga ner det uttjänta aktivistpartiet Mp.

Hur har partiet förresten tänkt att uttjänta vindkraftverk ska tas om hand om några decennier? Där råder en talande tystnad. De cyklar vidare på sina kraftigt subventionerade elcyklar, som fungerar bäst i stadsmiljö och tätbebyggda områden, där kollektivtrafiken är väl utbyggd. Samtidigt har de infört flygskatt och ständigt höjda skatter på bensinpriser och avgifter på bilar, vilket försämrar rörligheten för alla i glesbygd och på mindre orter, likaså för näringslivet. Men näringslivet är inget Mp månar om.

Mp har ägnat stor kraft åt signal- och plakatpolitik under åren vid makten. Plastpåseskatten är ett praktexempel på detta. Efter ett år med den galna plastskatten kan vi nu också konstatera att den varken varit särskilt lönsam för staten eller inneburit någon miljövinst. Den skulle dra in 2,1 miljarder kronor till statskassan 2020, men enl regeringens budget har den bara genererat en bråkdel av beloppet. Den har lyckligtvis heller inte ökat väljarnas förtroende för Mp.

Mp har sett med tämligen blida ögon på månggifte, rätt naturligt med deras nära band till muslimska invandrare, t ex partimedlemmen Mehmet Kaplan, Fridolins nära vän, som blev bostadsminister i Löfven I, men tvingades avgå efter flera kritiserade uttalanden och sitt samröre med de högerextrema, fascistiska Grå Vargarna. Nu har Morgan Johansson efter påtryckningar från en riksdagsmajoritet tagit upp frågan om utländska månggiften. Också C ville som bekant tillåta månggiften för ett antal år sedan. Nu råder en talande tystnad om månggifte från Mp:s sida. Varför pressar inte regimmedia Mp i denna fråga? Är det för att en stor del av journalistkåren sympatiserar med partiet?

Trots att Mp nu är en del av feministregeringen har jag heller inte sett några allvarliga försök av Mp att ta tag i problemen med barnbrudar, ’oskuldskontroller’, balkongflickor och hederskultur. Rädsla för sina muslimska väljare? Mp har gjort så mycket mer för att gynna tiotusentals ’afghanska’ skäggiga män än för att hjälpa alla flickor och unga kvinnor, som förtrycks av sina familjer och tvingas leva ett liv som de inte själva valt.

Mp har på senare år återgått till aktivistrollen med fokus på invandringspolitiken och tumskruvarna på såssarna, något som inte stärkt deras ställning i väljarkåren. Inte såssarnas heller för den delen, men de i sin tur hoppas nu att brunsmetning och lögner om M och Kd ska göra det jobbet. Med sin olidliga lätthet har ’godhetsaktivisterna’ i Mp gett sig själva allt större rätt till andras pengar. De lever på och för att ge allt till alla som inte gör sin plikt, saknar asylskäl eller vägrar att integrera sig, vilket innebär att landet får mindre pengar till vården och omsorgen. De skulle helt klart fungera bättre som världssamvete än regeringsparti. Deras förslag tömmer snabbt statens kassa. Jag kan inte komma på ett enda lönsamt förslag de lagt eller genomfört.

Just nu förhalar Mp medvetet beslutet om kärnkraftsavfallets fortsatta förvaring, som måste fattas denna mandatperiod. Om inget beslut kommer, riskerar detta att bli slutet för svensk kärnkraft och stora svårigheter för svensk industri.

Mp har helt klart passerat sitt bäst-före-datum och förstör idag mer än de tillför ekonomiskt, politiskt och idémässigt. Innan de hinner åstadkomma ännu mer skada, ska de därför likt Ringhals 1 avvecklas, nedmonteras och skickas till säker slutförvaring utan möjlighet till återanvändning. Där hoppas jag på ’marknadskrafterna’ i nästa val.

Kraftkarlen /l/Ygeman i hetluften igen

Trots vinter, kyla och akut elbrist i Stockholm har Anders /dr/Ygeman åter lyckats hamna i hetluften. Hans senaste kreativa påhitt för att avhjälpa elbristen i Stockholm är att använda en miljard kr av nationella beredskapspengar. Denna manliga motsvarighet till Mona Sahlin har, liksom ’våran Mona’, lyckats ta sig till partitoppen trots ruffel och båg, halvsanningar och lögner, bristande moral och omdöme, oförmåga att ta ansvar, arrogans, noll ledarskapsförmåga, inkompetens, ringa självinsikt och gränsöverskridande agerande. Vad säger detta om såssarna?

Ygeman hävdar med en dåres envishet att Sverige inte har någon brist på el. Det är en sanning med modifikation. I Norrland finns det gott om el men i södra landsänden råder ibland elbrist p g a flaskproppar i ledningarna, vilket gör att industri, näringsliv, infrastrukturprojekt och privata elkonsumenter drabbas. Tillväxtregionen Stockholm, där Ygeman bor, står t ex för 15% av landets elbehov. Kapacitetsbristen kommer att finnas kvar till 2030 men redan idag tvingas div infrastruktur- och bygginvesteringar skjutas upp. Den akuta elkrisen beror på bristande och undermåligt underhåll av stamnätet, som är fullt. Det går därför inte att mata in all el som behövs under de ’toppar’ behovet är som störst. Då importerar vi istället ’fulel’, koleldad el, något Ygeman talar tyst om. Mp likaså.

Barsebäck 1 och 2 stängdes av politiska skäl och Ringhals 1 stängdes nyligen av ekonomiska skäl (eller för att Vattenfall skulle tjäna extra pengar genom kundernas höjda elavgifter under tider av hög belastning?). Vi har sålunda ersatt säker inhemsk kärnkraftsproducerad el med importerad utländsk ’fulel’. Självklart uppstår problem när ansvariga politiker stänger ner väl fungerande och stabila kraftkällor i södra Sverige och överföringskapaciteten av el fr Norrland inte fungerar optimalt. Usel planering, inkonsekventa beslut med snabb nedmontering av planerbar elproduktion och storskalig satsning på väderberoende, kraftigt subventionerad vindkraft har orsakat elbrist och rusande elpriser. Att såssarna p g a sin makthunger låtit Mp styra energipolitiken är en minst lika stor orsak.

Följden har blivit elbrist och höga elpriser, importerad kolkraft och en uppstart av oljekraftverk i Blekinge, följt av ett förhalande av kärnbränsleförvaringens fortsatta verksamhet p g a Bolunds och Mp:s kärnkraftsfobi. Kommer inget beslut om förvaringens fortsatta verksamhet under denna mandatperiod, kan det betyda slutet för svensk kärnkraft och uppfyllande av Bolunds våta dröm. Det kommer antagligen också att betyda stora svårigheter för svensk industri, men det verkar inte bekymra Mp, som dessutom fortsätter att kräva allt åt alla och som innan mandatperiodens slut vill införa ’utvecklingstid’, d v s ersättning för att man finns till.

I torsdags (18/2) avslöjade DN att den ’elenergiske’ och påhittige Ygeman intecknat en miljard kr av nationella beredskapspengar (avsedda att skydda elförsörjningen i händelse av krig el andra katastrofer) för att fixa Stockholms akuta elkris. Dessutom framkom att tjänstemän på Ygemans departement via sms pressat tjänstemän på Svenska kraftnät att hjälpa till med att förverkliga detta hemliga avtal, som innebar att Svenska kraftnät också skulle bidra med en miljard kr ur beredskapspengarna. Dessa två miljarder skulle användas till att renovera ett uttjänt oljekraftverk. Tjänstemän på Svenska kraftnät blev upprörda över den hemliga uppgörelsen och påpekade att Ygemans miljardlösning skulle bli fyra ggr dyrare än alternativen.

Beträffande hemlighetsmakeriet kan det kanske ha att göra med Ygemans väldokumenterade oförmåga att hitta ett säkerhetsklassat rum att informera berörda parter i. Han nekar dock till att ett miljardbelopp från elberedskapen skulle ha använts till att lösa den akuta elkrisen i Stockholm. I Ekots Lördagsintervju (20/2) säger han bl a:

-Det stämmer inte. Det finns inget öppet eller hemligt avtal.

DN skriver också att tjänstemän vid infrastrukturdepartementet via sms pressat Svenska kraftnät för att få affären i hamn.

-Jag har ställt frågan till alla mina tjänstemän om det finns någon som har påverkat den här processen. Då har svaret varit nej och jag tror att det där sms:et går att tolka på flera olika sätt, säger han i Lördagsintervjun.

Ygemans uttalande tolkar jag bara på ett sätt; han ljuger och hans förtroendekapital är sedan länge förbrukat.

Ygeman hävdar att det hela handlar om ett missförtånd kring två parallella processer; hans eget initiativ tillsammans med energibranschen för att öka eltillgången i bl a Stockholm och Svenska kraftnäts arbete för att se till att landet har en beredskap i händelse av elbrist. Vilka beslut Svenska kraftnät har fattat säger han sig inte känna till:

-Det är beslut som generaldirektören för Svenska kraftnät har fattat självständigt. Jag har inte vid något tillfälle diskuterat det med generaldirektören, hävdar han i Lördagsintervjun.

Det skulle jag vilja syna. Näringsutskottet och antagligen KU kommer dock att syna detta och förhoppningsvis prickas han, vilket i bästa fall leder det till en misstroendeförklaring.

Ygeman har, i likhet med Sahlin, ertappats med byxorna nere flera gånger, men han har liksom katten alltid landat på fötter och lyckats fortsätta stå på god fot med S-ledningen. I juli 2017 tvingades Ygeman avgå som ansvarig för Sveriges genom tiderna största IT- och säkerhetshaveri. Redan i början av 2018 återanvändes han som digitaliseringsminister! Vad säger det om såssarna? En titt på Ygemans CV avslöjar bl a följ:

1987-1995: Över 30 betalningsanmärkningar hos Kronofogden

1992-1996: Ordf för SSU Sthlm

1992: Döms i Hovrätten för olaga intrång – betalar inte böter

1993: Döms i Tingsrätten för obetalda hyresskulder

1994: Jobbar för att Sverige inte ska gå med i EU

1995: Slipper betala större delen av sina hyresskulder – hyresvärden i konkurs

1995: Blir Mona Sahlins ersättare i riksdagen

1995-1997: Vice förbundsorf i SSU

1996: Blir ledamot i riksdagen

2014: Blir Sveriges inrikesminister

2016: Blir ordf för Socialdemokraterna i Stockholms stad

2017: Tvingas avgå som minister efter Transportstyrelseskandalen och blir istället ledare för

Socialdemokraternas riksdagsgrupp

2018: Blir Sveriges digitaliseringsminister

2019: Blir Sveriges digitaliserings- och energiminister

Det blir spännande att följa DN:s fortsatta rapportering om Ygemans ’hemlis’. Har han ljugit igen eller är DN:s artikel s k ’fake news’?

Sd anmälde Ygeman till KU redan i oktober och nu har Näringsutskottet kallat in både Ygeman och Svenska kraftnäts generaldirektör, Lotta Medelius-Bredhe, för utfrågning. Jag ser med stort intresse fram emot denna utfrågning.

 

Kostsammaste, sverigefientligaste partiet?

Miljöpartiet har just valt nytt språkrör efter avgångna Isabella Lövin. Märta Stenevi, partisekreterare i mp fram tills nu, är nu Per Bolunds nya parhäst. Till skillnad från Bolund och Lövin sitter Stenevi inte i riksdagen. Men kommer hon till skillnad från Bolund och Lövin att kunna lyfta partiet?

Trots byte av språkrör, ’omstuvning’ av ministrar och stort medialt utrymme backar Mp i senaste Väljarbarometern (feb 2021) ner till 3,6% (=under riksdagsspärren). Vidare har partiet misslyckats med att kapitalisera på den s k ’Gretaeffekten’, vilket flera av deras europeiska systerpartier lyckats med. Beror partiets usla opinionsläge på att ju mer väljarna får veta om partiet och dess politik, desto mindre villig är man att rösta på dem? Kan Stenevi ändra på detta?

Med sin nuvarande bråkdel av väljarna i ryggen har Mp ändå lyckats styra Löfven och Co framför sig sedan 2014, men det har uppenbarligen inte stärkt Mp:s väljarstöd. Hur kan ett så litet parti pressa igenom så mycket av sin kostsamma och sverigefientliga politik och tillåtas besluta så mycket över så många? Förklaringen är såssarnas makthunger och C:s och L:s odemokratiska krav på utestängning av Sd och V från politiskt inflytande genom JÖKen. Däremot har S, Mp, C och L aldrig kritiserat eller vägrat ta emot Sd:s stöd i riksdagen eller nekat att samarbeta med dem i utskotten.

Så vad har Mp åstadkommit under det senaste decenniet? 2005 införde regeringen Persson friåret på Mp:s initiativ. Friåret, en reform som ingen annan är Mp ville veta av, innebar att den som arbetat i 2 år kunde ta ledigt i 3-12 månader med 85% A-kassa, medan en arbetslös gick in som vikarie. Friåret kostade omkring två miljarder per år. En utvärdering från IFAU visade dock att de ’friårslediga’ fick lägre lön, när de återgick till arbetet, medan vikarierna stärkte sin ställning på arbetsmarknaden.

Friåret avskaffades 1 jan 2007, men Mp lyckades i jan 2019 få in ’utvecklingstid’ (en av deras valfrågor 2018) i JÖKboets 73-punktsprogram. Lyckligtvis stoppades denna reform av oppositionspartiernas uppgörelse i jan 2020. Bolund meddelade dock snabbt att partiet vill genomföra reformen under denna mandatperiod, trots att den fått kalla handen från såväl fack (LO och TCO) som Svenskt Näringsliv. Pandemin innebär förhoppningsvis slutet för denna reform.

Skattesubvention på elcyklar var också viktigt för Mp att införa. Vem kommer inte ihåg bilden på Bolund cyklande i stadsmiljö på en holländsk (?) paketcykel hösten 2017? Ca 100 000 personer sökte och fick upp till 25% premie (max 10 000 kr), när de köpte en elcykel. Denna symbolpolitik kostade ca 1 miljard. Cyklat har Bolund f ö gjort inom politiken sedan 2014.

Miljöpartister avskyr plast av princip och socialdemokrater gillar att få in ytterligare skattepengar. Den rödgröna rörans plastfobi har medfört en ineffektiv och kontraproduktiv skatt på 7 kr på plastbärkassar. Plastpåseskatten har resulterat i mer skadlig skatt, inte mindre, och att även miljövänliga påsar straffas, eftersom ”de ser ut som plastpåsar”. Men mer vill ha mer och nu vill Mp också driva igenom nya punktskatter på engångsmuggar och matbehållare av plast. De föreslår dessutom ett regelrätt förbud mot engångsartiklar som plastbestick, plastmuggar och sugrör. I bästa fall sätter pandemin sätter för införandet av aviserade punktskatter på engångsmuggar m m av plast. Plastpåseskatter, höghastighetståg, fler elcyklar, vad vegetarisk korv ska få kallas etc har ingen nämnvärd betydelse för klimatet. Däremot stjäl det fokus från effektiv klimatpolitik.

Ett annat aktuellt förslag från Mp är införsel av ’basinkomst’ eller medborgarlön, d v s bidrag utan krav, för att människor ska få mer fritid. Hur rimmar det med att färre idag tvingas försörja allt fler, inte minst p g a partiets generösa och kravlösa invandringspolitik? Lyckligtvis är Mp det enda riksdagspartiet som vill att man ska ersättas för att man finns till.

Förutom höjda elpriser, import av miljöskadlig kolkraft och aktiveringen av det oljedrivna reservkraftverket i Blekinge, har regeringens senfärdighet, som misstänks vara ett resultat av Mp:s ovilja mot säker kärnkraft och förkärlek till väderberoende vindkraft, nu också lett till att det krisar med förvaringen av kärnbränsleavfallet. Slutförvaringen är beslutad att ske i Forsmark, där allt fungerar som det är tänkt. Men regeringen har ännu inte gett klarsignal till start av slutförvaringsanläggningen och mellanförvaringen börjar bli full. Enl Vattenfall är detta nu ett akut problem, som kan medföra att kärnkraftverken tvingas stänga ned redan 2023. Sverige skulle då plötsligt tappa källan till 40% av sin elproduktion. Vinterns elbrist och elpriser skulle fullständigt blekna i jämförelse med en så dramatisk utveckling/avveckling.

Just nu är migrationsfrågan den fråga som dominerar Mp och debatten. Redan våren 2011 blev migrationsfrågan i högsta grad aktuell för Mp. Alliansen II gjorde då en heltäckande ramöverenskommelse med dem om migrationspolitiken. ’Historisk’ kallade Ruinfeldt överenskommelsen:

-Den lägger en långsiktig grund för en human rättssäker och ordnad migrationspolitik, sade han.

Det viktigaste med överenskommelsen var enl Maria Wetterstrand, Mp:s dåvarande språkrör, att Sverige inte skulle tillhöra de länder som skulle försämra asyl- och migrationspolitiken p g a att främlingsfientliga partier kommit in i riksdagen:

-Eftersom regeringen valt Miljöpartiet drar det politiken bort från Sverigedemokraterna (SD).

Även DÖ (decemberöverenskommelsen mellan ett ’sexpack’ bestående av S, Mp, M, C, L och Kd), syftade till att göra våld på demokratin, omyndigförklara väljarna och utestänga Sd (och V) från politiskt inflytande. Påpekas bör att Ruinfeldt och allianspartierna samarbetade med Sd i utskotten. Inte heller kritiserade de eller protesterade mot att Sd röstade för deras förslag i riksdagen. Nöden har som bekant ingen lag. DÖ var tänkt att gälla från dec 2014 till valdagen 2022 men skrotades tack vare Kd redan i okt 2015. I jan 2019 föddes JÖKen, en överenskommelse med 73 punkter mellan regeringen (S och Mp) och samarbetspartierna C och L.

Under Maria Wetterstrands och Peter Erikssons ledarskap växte och utvecklades ’gräsrötterna’ till ett bredare och mer pragmatiskt parti, var klimat- och miljöpolitik lockade allt fler. Idag uppfattas Mp mer som ett aktivistparti, i synnerhet inom migrationspolitiken, med ett antal posörer och mycket signal- och symbolpolitik. Deras förödande inverkan på invandringspolitiken har gjort den till allt annat än ”en långsiktig grund för en human rättssäker och ordnad migrationspolitik”. Trots att Löfven och såssarna säger sig vilja har en reglerad invandring, låter de Mp tvinga igenom den kostsammaste och vidlyftigaste invandringspolitik Sverige någonsin haft. T o m Migrationsverket ifrågasätter om man kan se regeringens reviderade migrationsförslag som reglerad invandringspolitik. 96,4% av väljarna ogillar Mp:s politik, men med tummen i ögat på såssarna kan Mp bekymmerslöst fortsätta att strö skattepengar också över dem som saknar asylskäl och inte styrkt sin identitet.

L har nu satt ner foten och hotat att lämna JÖKen om inte regeringen återgår till det migrationsförslag som JÖKboet kommit överens om. Löfven säger förstås nej och ’hedrar’ därigenom det omarbetade förslaget. Smart! Mp kan därmed inte anklaga honom för att lämna överenskommelsen. Istället får de nu hoppas att L löser problemet genom att lämna JÖKen. Morgan Johansson med sitt makrobehov av makt förminskar den betydande förändring som lagts till efter JÖKboets överenskommelse genom att kalla den ’ett mikroförslag i marginalen’. För micropartiet L är det en ödesmättad macrofråga. Det borde det också vara för Mp.