Hux Flux Klan i Rosenbad

Mitt under rådande pandemi och ansträngd svensk ekonomi anser den rödgröna röran med Jök-boets stödpartier att det åter är dags att utvidga och förbättra de s k ensamkommande /barnens/ rättigheter. De 35 000, i huvudsak unga ensamkommande män, som anlände 2015, saknade asylskäl och har därför fått sina asylansökningar både prövade och avslagna i flera domstolsinstanser. Vad har detta kostat inkl tolkar och advokater? P M Nilsson, Dagens Industri, skrev 2017 (30/6) att kostnaden då var 30 miljarder per år för denna grupp. 30 miljarder redan då!!! Vad ska det inte kosta oss skattebetalare idag?

De unga männen avkrävdes inte några papper el ID-handlingar. Ingen kontrollerade heller deras uppgivna ålder. Vid ankomsten till Sverige var det m a o ganska fritt in och fritt fram att ljuga att man var under 18 år för att få söka uppehållstillstånd som ensamkommande här. När Medicinalverket efter många om och men och högljudda protester och misstänkliggöranden från lobbyorganisationer och aktivistgrupper började ålderstesta dem man misstänkte var över 18, visade de första ålderstesterna att 75% av dem som testats var över 18 år. Löfven, landets högste ansvarige, kommenterade kort:

Bra att vi vet.

Vad säger det om honom? Jag saknar ord för hans brist på respekt för landets lagar och förordningar och för hur våra skattepengar används.

De unga männen hade (liksom alla flyktingsmugglare) allt att vinna på att få stanna; plats på gymnasiet, en hygglig dagpenning, boende på HVB-hem, det dyraste boende som kommunerna kunde erbjuda, m m. Om de sa att en el båda föräldrarna var döda, kunde de dessutom få en retroaktiv efterlevandepension på 50 000 kr.

De unga män som inte hade asylskäl, skulle däremot avvisas till sina hemländer. Någon större kontroll av att de avvisades förekom inte, så många av dem gick under radarn el jorden för att hålla sig undan de 4 år som krävdes för att på nytt få söka asyl. Vad som hänt med många av dem, finns det idag talrika berättelser om. Inte minst har de tvingats jobba på den svarta marknaden med de oacceptabla villkor som erbjuds där. Många av dem har också hittat en utkomst i den kriminella världen. Politiker, som inte godkänner tillfälliga låglöner till invandrare, har istället förvisat dem till den undre världen med svarta jobb och med oacceptabla arbets- och levnadsförhållanden. F ö är det märkligt att vår feministregering månar så mycket om att ge privilegier till unga män utan asylskäl och som inte sällan ljugit både om asylskäl och ålder.

I september 2018 meddelade Migrationsöverdomstolen att den hårt kritiserade s k gymnasieamnestin fick tillämpas trots att lagstiftningen underkänts av två av fyra migrationsdomstolar, som vägrat använda den. Lagrådet sågade lagförslaget i sin kanske hårdaste skrivning någonsin:

Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas.

Detta bekom inte den moraliskt överlägsna Annie Lööf, som ofta påpekat att hon är utbildad jurist.

NGL är ett haveri och ett svek, som underminerar tilltron till och legitimiteten i asylprocessen.  För varje person som stannar här utan giltiga asylskäl, stjäls plats fr någon som har giltiga asylskäl. Oanständigt och ovärdigt en rättsstat men helt i linje med mp:s politik och ideologi att låta 9 000 ensamkommande utan skyddsskäl stanna. Beslutet röstades igenom i riksdagen med aktiv hjälp av centern och innebär i stort att minderåriga ensamkommande som sökt asyl i Sverige före den 24 november 2015 skall kunna ges tidsbegränsat uppehållstillstånd (TUT) för gymnasiestudier, förutsatt att de har fått vänta minst 15 månader på beslut och hunnit fylla 18 år under perioden. Plötsligt blev väntetid och gymnasiestudier skäl för att få tidsbegränsat uppehållstillstånd. Hur är det möjligt? Jag misstänker att de ensamkommande som lydigt lämnade Sverige efter avvisningsbeslut ångrar att de inte höll ut längre här.

Som en följd av gymnasieamnestin sökte 11 803 ensamkommande TUT; 437 kvinnor och 11 366 män. Totalt beviljades 7 359 TUT enl nya gymnasielagen (NGL); 117 kvinnor och 7242 män. NGL stiftades för att särbehandla 9 000 män från Afghanistan och ge dem en gräddfil att få stanna i Sverige utan asylskäl.

Den rödgröna regeringsröran har gång på gång visat att de praktiserar fort och fel och noll konsekvensanalys. De har sedan 2014 hunnit skada gymnasielagens ändamål genom div trix-fix som specialparagrafer, undantag och kryphål för att tillåta tusentals män utan asylskäl stanna i Sverige. Ifjol fick tiotusentals migranter undantag från försörjningskraven. Gymnasiehaveriet har nu nått ännu en akut fas; en tredje våg el väg är nu här.

I måndags afton (23 nov) skickade enheten för migrationsrätt vid Justitiedepartementet ut en remiss till övr partier och remissinstanser (huvudsakligen lobbyorganisationer och aktivistgrupper, som månar om de unga männen, t ex Svenska Kyrkan). De hade bara 3 dgr på sig att sätta sig in i remissen, som skulle diskuteras i fredags. Detta är inget annat än ett omoraliskt och politiskt fulspel att runda riksdagen genom att driva igenom en förordningsändring och slippa utsätta hastverket för den riksdag som 2018 röstade igenom NGL, en illa skriven och ogenomtänkt lag, som under remisstiden mötte massiv kritik men slutligen röstades igenom i riksdagen tack vare centerpartiets aktiva medverkan. JÖK-boet har antagligen skäl att misstänka att riksdagen kanske inte skulle rösta igenom den coronaanpassade versionen, som ska börja gälla redan f o m 3 dec.

JÖKboet ändrar sålunda nu plötsligt i NGL:s godtyckliga och ogenomtänkta regelverk för att ännu fler ska få stanna. Pandemin anges som skäl. Den pandemi som drabbat mp:s opinionssiffror torde vara ett annat skäl. De vill få ut så mkt som möjligt för sina futtiga 4% väljarstöd innan väljarklimatet ödelägger deras makt. Remissförslaget innebär att det ska räcka med att få en 1-årig (ist för en 2-årig) anställning inom hela 12 (ist f 6) mån efter avslutad utbildning. Även bidragsjobb räknas. Dessutom får man nu PUT (permanent uppehållstillstånd) som till skillnad fr TUT inte kan återkallas.

Svårare än så är det alltså inte att få svenskt medborgarskap för en särskilt utvald och positivt särbehandlad grupp. Betydligt svårare är det däremot att införa långsiktigt hållbara och genomtänkta regler och lagar. Till det krävs en ny regering.

 

Monstruösa dåd på kyrkogård

Förnedrings- och dominansvåldet mot svenskar visar inga tecken på att avta. Ett av de värsta exemplen på detta är det brutala och grymma våldtäktsrån med inslag av tortyr, som pågick en hel natt på en kyrkogård i Solna i augusti. Offren var två svenska tonårspojkar och de två misstänkta gärningsmännen, 18 och 21 år, åtalas nu för ett antal brott.

Åklagaren, Anders Tordai, konstaterar i DN att han ”aldrig sett så grovt våld”. Varför utelämnar både han och DN att de åtalade, som överföll och mordhotade de svenska pojkarna och deras familjer, är män med utländsk bakgrund. Beror det på Journalistförbundets publicitetsregler (punkt 10), som  rekommenderar bl a följ:

”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande”

Åklagare Tordai uppger att pengar var motivet. Att förövarna skulle ägna så många timmar och så mycket brutalt och utstuderat våld för litet pengar verkar något långsökt. Hets mot folkgrupp rimmar bättre.

Det hela började med att gärningsmännen ville sälja narkotika till pojkarna, som inte ville köpa. Gärningsmännen, som påstod sig vara med i Dödspatrullen, ett ökänt kriminellt nätverk, tvingade därpå in pojkarna på kyrkogården, tog fram kniv och beordrade dem att klä av sig. Med kniven skar en av gärningsmännen sönder deras kläder och använde dem till att binda fast rånoffrens händer och fötter. En strumpa i var sin mun på offren hindrade dem från att tala.

En av pojkarna berättar i förhör om den långa misshandeln, där han tvingades ligga naken på mage med en sten under huvudet, medan förövarna satt på hans rygg. Pojkarna fick också ta emot slag och sparkar mot huvudet, de knivhöggs och torterades med en tändare över hela kroppen och en av dem fick en kotte och en pinne uppskörd i rumpan. Därefter tvingades de ner i gropar och täcktes med löv.

Pojkarna hade lovat sina föräldrar att vara hemma klockan 01.00. När de inte kommit hem som uppgjort, ringde ett par av föräldrarna efter några timmar polisen, eftersom de oroade sig över att pojkarna inte kommit hem. Polisen förde in dem i sitt efterlysningssystem, men ansvarigt befäl beslutade att inga operativa åtgärder skulle vidtas. (Va’ fa’n får vi för pengarna?)

Enl åklagaren bör ’rånet’ bedömas som grovt ”dels eftersom gärningsmännen visade synnerlig råhet genom att angripa målsägandena med kniv, dels eftersom gärningsmännen på ett hänsynslöst sätt utnyttjade målsägandenas skyddslösa och utsatta ställning genom att hålla kvar dem under en hel natt på en kyrkogård där målsägandena under lång tid utsattes för våld och hot”.

I åtalet står det också att misshandeln bör bedömas som synnerligen grov ”eftersom gärningen orsakade synnerligt lidande i form av stark dödsångest och stor psykisk påfrestning genom att målsägandena tvingades utstå våld under en hel natt på en kyrkogård”.

I tisdags åtalades förövarna för grovt rån, människorov, synnerligen grov misshandel, grov våldtäkt och övergrepp i rättssak. Om de två männen döms till maxstraff (sammanlagt 13 år) för den grova misshandeln och grova våldtäkten, skulle 18-åringen först få en åldersrabatt med halverad strafftid till 6,5 år. Sedan ytterligare rabatt i form av den obligatoriska svenska tvåtredjedelsfrigivningen. Vilket ger ett maxstraff på drygt fyra års fängelse. 21-åringen skulle inte få någon åldersrabatt utan ”bara” tvåtredjedelsfrigivning och max knappt nio års fängelse.

21-åringen, född i Iran, kom till Sverige som barn 2009 och har sedan han var 16 år dömts för stölder, trafik- och narkotikabrott. I somras dömdes han till ett och ett halvt års fängelse för mordbrand då han i dec 2019 tänt eld på sportbilar parkerade på Värmdö. Detta straff väntar han på att avtjäna. 18-åringen, son till invandrare från Tunisien, har varit i klammer med rättvisan tidigare. Redan som 12-åring var han misstänkt för rån och misshandel och omhändertogs då enl LVU (TT 17/11-20).

Rånöverfall, där unga män utsätts för omfattande våld och kränkningar av gärningsmän i grupp, har blivit allt vanligare i Sverige. Många av personrånen eller misshandel mot person handlar om att visa sin makt, dominera och förnedra sina offer, t ex genom att tvinga dem att kyssa förövarnas fötter, något som gärna filmas. Det är också en maktdemonstration som handlar om vi och dom, grupptillhörighet och status, ett uttryck för en ”hämndlysten klasskamp med etniska dimensioner”. Lunds universitet publicerade redan 2005 en studie om ungdomar som rånar. Titeln var Vi krigar mot svenskarna. Den verkar mer aktuell än någonsin.

Våra barn och ungdomar är dåligt förberedda för våldsverkare som drivs av raseri och viljan att hämnas på majoritetssamhället. Att inte kunna hantera eller slå tillbaka de unga, ofta afghanska, våldsmännens attacker ses som ett svaghetstecken. Ungdomsgängen behöver heller inte oroa sig för att åka fast, då de unga svenska offren sällan våga anmäla förövarna t ex av rädsla för repressalier. Det har gått så långt att polisen t o m rekommenderar familjer med barn som förföljs av ungdomsgäng att inte polisanmäla utan rentav flytta till annan ort. Polisen erkänner m a o att man inte kan skydda hotade medborgare. (Va’ fa’n får vi för pengarna?)

”Sverige har svaga auktoriteter. Problemet är inte bara otillräckliga lagliga befogenheter, utan även en mesproppsmentalitet – i bjärt kontrast till ordningsskapande nolltolerans och tydliga konsekvenser. Resultatet ser vi i form av anti-socialt dominansbeteende likväl som grova brott.” (SvD 20/11: Fredrik Kärrholm; Lag utan ordning).

Nya former av kriminalitet kräver nya lösningar och svar. Det är dags för staten och de politiskt ansvariga att sätta ner foten och visa vem som bestämmer. Börja med att skrota rätten till villkorlig frigivning och avskaffa mängdrabatten! Det är absurt att ju mer brott man begått och större skada man gjort, desto mer rabatt får man. Det är bestraffning brottslingen ska ha, inte ’belöning’. ”Old enough to do the crime, old enough to spend the time!”

Det är allvar nu. Vi måste snarast införa en lagstiftning som kan hantera de våldsamma, ointegrerade unga män (inte sällan utan asylskäl) som begår ytterst allvarliga brott mot oss svenskar, som generöst erbjudit dem att ta del av vår välfärd. Bristen på respekt och föraktet mot oss är ren och skär rasism och hets mot folkgrupp och borde straffas därefter. Dessa våldsamma och kriminella gäng förtjänar varken uppehållstillstånd eller silkesvantar. De ska placeras i fängelse och utvisas.

Avslutningsvis noterar jag att detta dåd liksom andra dåd mot vita personer, t ex Tommie Lindh, inte väcker några stora reaktioner eller protester bland alla svenska ’godhetsknarkare’ och vänsteraktivister. Annat var det när den svarte George Floyd dödades i samband med upplopp i Minneapolis. Då var det demonstrationer och manifestationer i hela Sverige. Rasism och negativ behandling av vita och tecken på att vita liv inte är lika viktiga som svarta liv?

USA-val fullt av kval

Efter veckor, ja månader, av högintensiv mediabevakning av subjektiva och partiska journalister, korrespondenter och kändisar, inte minst i och från Sverige, och coronadrabbat kampanjande, pekar nu valresultatet på att Biden blir USA:s näste president. Biden har försökt bli president några gånger tidigare men misslyckats. Nu lyckades han, 78 år gammal, för att han var det minst dåliga alternativet. Det är lätt att hålla med Johan Hakelius (Expr 14/11):

-Biden bedrev en usel kampanj. Delvis på grund av coronan, men inte bara. Han satt hemma i sin gillestuga och sände webb-tv. När han någon gång var ute och talade rörde han regelmässigt ihop det. Han glömde till och med vad hans barnbarn heter. Han gick segrande ur en av de två tv-sända debatterna, men inte av egen kraft, utan därför att Donald Trump inte förmådde hålla truten.

Mätningarna visar att Trump. inte Biden, var den som lyckades öka antalet amerikaner som röstade. 70% av alla dem som röstade på Trump gjorde det för att de gillar honom. De som röstade på Biden gjorde det främst för att de ogillar Trump, inte för att de gillar Biden. Den minst dåliga, inte den bästa, kandidaten vann sålunda.

https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/de-som-firar-biden-saknar-vilja-till-insikt/

Presidentämbetet kommer inte att bli någon räkmacka för Biden. I Senaten kommer republikanerna av allt att döma fortfarande vara i majoritet och i Representanthuset demokraterna. Det innebär att Biden får kämpa hårt för att få igenom sin politik. Hans partikamrater torde tvingas lägga mycket tid och energi på att tänka igenom sin strategi och på att hålla Biden på banan i ett USA hårt splittrat mellan stad och land, folket och etablissemanget/de besuttna.

I Sverige är det ytterst få, om ens några, skribenter och journalister som lyft fram några positiva sidor hos Trump. Inte minst Fredrik Ruinfeldt har lagt tid och energi på att risa Trump och rosa Biden. Tillsammans med sin son Gustaf publicerade han inför USA-valet en bok, 3 november 2020 ödesvalet: Om en demokrati i fara och en världsordning i upplösning.

Genom perfekt timing lanserades boken just när nyheten om Reinfeldts yngre sons narkotikainnehav avslöjades. Reinfeldt lyckades därigenom skickligt dra uppmärksamhet från att hans yngre son i slutet av augusti dömdes för narkotikainnehav och att husrannsakan gjordes i Reinfeldts bostad i samband med att sonen greps misstänkt för narkotikabrott. Reinfeldts PR-kupp räddade honom från kritisk granskning i riksmedierna, samtidigt som han fick sitta och göra PR för sin bok i TV-soffor och andra medier och försöka framstå som USA-kännare. Vad säger det om journalister, vars uppgift det är att granska makten åt folket? Demokratin i fara och en världsordning i upplösning?

Man får tycka vad man vill om Trump, ’folkets president’, men har någon president tidigare fått ta emot så mycket skit, främst från etablissemanget? T o m hans väljare har smutskastats och många av dem vittnar om att de inte vågat avslöja att de stöder eller röstat på honom. Vilken svensk politisk toppkandidat eller statsminister skulle ha accepterat att ständigt smutskastas så till den grad? Här finns utrymme för sans och balans, reflektion och självkritik.

I ett av sina kampanjtal (sept 2016) inför förra presidentvalet sa dåvarande demokratiska presidentkandidaten Hillary Clinton nedlåtande att ”hälften av Trumps supportrar hör hemma i en korg av deplorables” (beklagansvärda el bedrövliga personer). Så talar en representant ur den politiska demokratiska eliten. Varav hjärtat är fullt därav talar munnen.

I en krönika i The American Mind lyfter dock kolumnisten Ben Weingarten fram vad han anser att Trump lyckats åstadkomma:

”Oavsett hur presidentvalet slutar, överträffar en av Trumps otaliga bedrifter alla andra: han har exponerat den röta och korruption som genomsyrar det amerikanska systemet i en aldrig tidigare skådad omfattning.

I synnerhet har han exponerat den härskande klassen: det politiska etablissemanget med sina två partier och sina medhjälpare inom BigTech, stora mediabolag, Big Business, Woke Capital och akademin utgör ett nätverk som går ända upp till amerikanska samhällets toppar, som skickar ut sina kommandon från sin upphöjda positioner.”

https://americanmind.org/features/get-ready-for-a-fight/trumps-greatest-achievement/

Nu pågår intensiva diskussioner om valet var ’free and fair’. I valet 2016 ansåg 67% av demokraterna att ryssarna hade manipulerat valet i Trumps favör och bara 37% av dem ansåg att valet varit ’free and fair’. Hillary Clinton, många av demokraterna, media och ett antal kändisar har de senaste 4 åren hävdat att Trump är en illegitim president, ”not my president”, då ”ryssarna manipulerade valet”. Idag anser 90% av dem att årets val varit ’free and fair’ och beskyller nu republikanerna för att vara  ’foliehattar’ för att de hävdar att det förekommit fusk och oegentligheter i valet. Samtidigt går bidensupportrarna ut och ber trumpsupportrarna ställa upp på att ena landet!

https://www.youtube.com/watch?v=Oj757qYrXx8

Hur är det möjligt att USA och demokraterna inte kunde skaka fram en starkare presidentkandidat än Biden? Och hur är det möjligt att Sverige inte förmått skaka fram ett bättre alternativ till statsminister och regering än Löfven och hans kabinett? Svaret är kanske att både i USA och i Sverige är det partierna som beslutar vem som får kandidera oavsett politisk nivå. Väljarna tillåts inte välja helt fritt, bara svälja en uppsättning internt accepterade och nominerade kandidater. Våra valsedlar är mer el mindre resultatet av ’politisk incest/inavel’, men inget parti förespråkar personval fullt ut. De ’insuttna/besuttna’ gör förstås inget som skulle kunna äventyra deras platser vid köttgrytorna.

’Morganstudion’ i Svt

Stefan Löfven stod i mars 2018 bredvid Trump och beklagade sig över att han ärvt en ohållbar migrationspolitik. Efter drygt fem år vid makten havererade dock Löfvens eget halvhjärtade försök att få till en bred och hållbar migrationspolitik överenskommelse.

Den planerade parlamentariska utredningen med genomarbetade förslag reducerades som bekant till en kohandel, inte till en bred överenskommelse. Såssarnas makhunger och extremistpartiet Mp kom emellan, något vi sett gång på gång sedan 2014. Mp deklarerade att de inte skulle acceptera att vara dörrmatta än en gång. Med deras låga opinionssiffror tvivlar jag på att de skulle ha gjort allvar av sitt hot att avgå. Lämnar de regeringen nu, lär det bli svårt, för att inte säga omöjligt, för dem att ta sig in i en regering igen.

Nu var det inte bara Mp som protesterade utan också en stor intern och mäktig S-falang, som vill ha en generös migrationspolitik. Falangen är för stor och högljudd för att strunta i och den är inte lika lätt att köra över som Mp. I slutänden stod förhandlingarna mellan Jökboet å ena sidan och M och Kd å den andra. Sd hade vid det laget lämnat förhandlingarna.

Några dagar efter att förhandlingarna brutit samman, bjöd Svt (Aktuellt) in migrationsminister Morgan Johansson (s) och Maria Malmer Stenergard, moderaternas migrationspolitiska talesperson, till sin Morgonstudio för att debattera de havererade migrationsförhandlingarna. Någon debatt blev det dock inte för Johansson vägrade debattera. Hans krav för att ställa upp var att de skulle intervjuas var för sig. Trots att Malmer Stenergard satt mittemot Johansson i ’Morganstudion’, fick hon inte svara när Johansson kritiserade M i hårda ordalag. Är det nån mer än jag som osökt kommer att tänka på den engelska TV-serien Yes, Minister?

Många tittare reagerade mot detta upplägg och både Johansson och Svt har med rätta kritiserats. Svt skrev följande kommentar till nättidningen Nyheter Idag:

-SVT Nyheter fattar beslut utifrån varje enskild situation. I det här fallet valde de att öppet redovisa att Socialdemokraterna inte ville ställa upp på en debatt. Eftersom de är transparenta med förutsättningarna kan alla tittare själva bilda sig en uppfattning.

Media kallas den tredje statsmakten och har till uppgift att granska politikerna åt folket. Hur gör man det, om man tillåter makthavarna sätta ramar och villkor för granskningen?

På Twitter har Johansson i efterhand förklarat att han egentligen ville möta Ulf Kristersson, men att denne inte ställde upp. Vidare ville han inte debattera migrationskommitténs arbete, då han själv inte sitter i kommittén. Riktigt absurt och oacceptabelt blir det när Johansson, i slutet av intervjun, angriper Malmer Stenergard, som sitter mittemot honom i studion men inte får svara. Därmed får Johansson också sista ordet. Häpnadsväckande parodi! Så får det inte gå till i en demokrati. Så ovärdigt får landets migrationsminister inte heller uppträda, men värdighet och bildning är inte regeringens signum. Stor i orden och liten på jorden! (Nu har han dock gått ut och tagit debatten med Bianca Ingrosso för att hon och andra influencers festat om i Båstad i veckan. Ingrosso passar nog Johanssons nivå och debattförmåga bättre).

SR:s Studio Ett diskuterade debatten i torsdags. Torbjörn Nilsson, politisk reporter på Expressen, tog upp att dagens politiker undviker debatt överlag, speciellt med motståndare på lägre nivå. ”Grävaren” Janne Josefsson höll med:

-Min erfarenhet är att det har trappats upp till en nivå, och det hör man ju även på Socialdemokraternas representant här (Annelie Karlsson, gruppledare för S i riksdagen, som också intervjuades), att de är hysteriskt rädda för att på något sätt göra bort sig, att inte kunna klara en debatt.

-Jag har en erfarenhet från när jag var programledare för Debatt (i Svt) att man avskydde framför allt att möta vanligt folk, framför allt folk som kanske är beroende av politiken på något sätt, som är berörda av den. I Sverige i dag skulle det vara ett fullständigt otänkbart scenario att tre till exempel anställda inom hemtjänsten skulle få debattera med Stefan Löfven, den socialdemokratiska statsministern.

Apropå statsministern undviker han Svt:s Agenda. Mellan 2017 och 2020 har Sverige statsminister låtit sig intervjuas sammanlagt 3 ggr utan att infinna sig i studion. Senast han frågades ut i Agendas studio var hösten 2015. Han tackar alltid nej till direktsända utfrågningar. ”Skydda Löfven-strategin”, eller skydda partiets anseende, omöjliggör demokratiskt ansvarsutkrävande. Tyvärr duger det inte att landets högste politiker får ensamtid för monolog i statlig TV eller syns på presskonferens, där utvalda journalister får ställa mycket få frågor. Avsaknad av politiskt ledarskap undergräver demokrati och ansvarsutkrävande.

Under coronakrisen har det varit omöjligt att få till en intervju med Löfven, men han tog chansen att hålla ett tal till nationen den 22 mars. I mörk kostym och allvarlig min och med svenska flaggor i bakgrunden höll han ett förinspelat och redigerat tal till folket (i likhet med kungen). Han kom inte med något nytt, inga försäkringar, inga förslag eller lugnande ord. Så vad var syftet med talet?

Den självgoda ’Queen Ann’ Linde ställde i alla fall för några veckor sedan upp på en direktsänd TV-intervju om den svenska coronastrategin med tyska Deutsche Welle. Det skulle hon kanske inte ha gjort med tanke på resultatet. Hon har med rätta fått frän kritik från flera håll, då många av hennes svar var både aggressiva, arroganta och till viss del osanna. Hon hävdade bl a att orsaken till att så många dött på äldreboenden var att de bott på privata boenden och att dessa erbjuder dåliga löner och endast timanställning. Privata boenden har i själva verket hatt en något lägre dödlighet.

Så här kommenterade Kristersson intervjun på Facebook:

-Det var en krävande intervju, men utrikesministerns insats var inte bra för Sverige: Arroganta och självtillräckliga svar på omvärldens rimliga frågor om de höga svenska dödstalen. Illa underbyggda påståenden om vad som orsakat smittspridning och dödsfall på landets äldreboenden.

Vilka budskap använder regeringen i kontakt med omvärlden? Tror regeringen verkligen att vi kan återbygga förtroende genom att mästra andra?

Det är tur att dagens svenska ministrar sällan behöver konfronteras av pålästa journalister som inte väjer för svåra frågor och kontroversiella ämnen. Det skulle vara förödande för sverigebilden som Linde et al gör allt för att upprätthålla.

Lex Roberto och värdegrunden

För ett par veckor sedan genomfördes en stor polisrazzia, Insats Torsk, på en lägenhetsbordell i Stockholm. 28 sexköpare greps, bl a Paolo Roberto,TV-kändis, entreprenör m m. 11 personer lagfördes efter tillslaget misstänkta för ”köp av sexuell tjänst”. Redan dagen efter razzian talade TV4-profilen Roberto ut hos Jenny Strömstedt i morgonsoffan i ett försök att förklara varför han köpt sex. Om möjligt gjorde hans ’skademinimering’ skadan värre.

Snabbt tog twittervänstern och några ’goda och rättfärdiga’ såssekvinnor chansen att få några minuter i rampljuset och klubba ner en kaxig, heterosexuell, vit man som provocerat vänstern genom att öppet kritisera feminismen. Hur kan förresten dessa såssepolitiker ha mage att hävda att de bryr sig om kvinnors trygghet? Deras politik har resulterat i att den islamiska fundamentalismen blivit en del av svensk vardag. Varför upprörs förresten dessa vänsterfeminister inte över att utländska våldtäktsmän får stanna i Sverige? Det om något handlar väl om ”oaktsam våldtäkt”. Varför kräver de inte tuffa tag då? Gäller inte ”allas lika värde” i detta sammanhang? Är det viktigare vem som begår ett brott än vilket brott det handlar om?

Nyheten om Robertos sexköp hade knappt hunnit ut förrän moraldomstolen och värdegrundsväktarna sågade honom vid fotknölarna. Ett kollektivt moraliskt raseri uppstod och gav näring åt media. Ett antal ’influencers’ tog chansen att positionera sig och demonstrera sin beröringsskräck på sociala medier. Det gäller att passa på att stärka sitt varumärke, speciellt när det kostar så litet och är så riskfritt. För de ’goda’ feministerna är fördömandet av Roberto det viktiga, inte omtanke om sexarbetarna. Självklart var också den självgode Alex Schulman snabbt ute med en hånfull krönika. Rim, reson och självkritik är inte hans signum.

Även bland företag var beröringsskräcken tydlig. TV4 kapade genast alla band och raderade alla program med Roberto, ICA m fl livsmedelshandlare sa omedelbart upp allt samarbete och kastade ut hans produkter. Coop hänvisade till sitt krav på hållbarhet och etik för matproduktion. Märklig förklaring. Hundratusentals förpackningar av pasta, krossade tomater, pizzabottnar m m hade plötsligt blivit omöjliga att sälja. Vilket provocerande matsvinn! Varför inte skänka alla felfria produkter till välgörenhetsorganisationer, som kan dela ut dem gratis till människor som knappt har råd att köpa mat för dagen?

Bonniers ville inte vara sämre. De passade på att rensa ut allt Roberto någonsin rört vid eller medverkat i. De nöjde sig inte med att säga upp samarbetet med Roberto utan eldade också upp de 13 böcker som redan fanns. Innebär det att Bonniers nu kommer att gå igenom och rensa ut alla böcker som andra brottsliga och ’omoraliska’ personer medverkat i? Strävar Bonniers efter att uppnå moralisk certifiering? Jag försvarar inte Robertos brott, men jag anser att reaktionerna på det har nått helt orimliga proportioner. Det kändes nästan litet befriande att läsa att Amelia Adamo skickat Roberto ett sms, där hon säger att hon fortfarande är hans vän (Expr 30/5).

Inte heller regeringen kunde motstå att dras med, eller ned, av snaskigheterna. Mitt under den ödesdigra coronapandemin, som Sverige så totalt misslyckats att hantera, fick en känd persons sexköp regeringen att föreslå ny lagstiftning. Morgan Johansson har verkligen inte gjort sig känd som en handlingens man när det gäller att agera snabbt och driva igenom lagar. Tvärtom. Regeringen har länge haft alla chanser och all nödvändig information för att agera. Att agera först när en fråga blivit medial är populistisk signalpolitik snarare än genomtänkt och väl förberedd politik. Fort och fel.

Det populistiska och hastigt framtagna förslaget innebär att köp av sexuella tjänster inte längre ska leda till böter; fängelsestraff ska vara ”regeln”. Hur den förändringen kommer att påverka de redan överfulla fängelserna och det överbelastade rättsväsendet lär bli en svår nöt att knäcka. Men konsekvensanalys är inte regeringens styrka, något som tydligt framgått under regeringen Löfven.

En del av förslaget är att också svenskars sexköp utomlands ska kriminaliseras, ett förslag som bryter mot grundläggande rättsprinciper. Om svenskars sexköp i länder där prostitution är lagligt skall straffbeläggas, kan t ex Polen kräva att svensk polis ska utreda om dess medborgare gjort abort i Sverige. Här respekterar vi f ö månggifte som ingåtts i länder som tillåter detta för att man inte kan sätta sig över andra länders gällande lagar. Tvångsgifte för unga tjejer är ett annat problemområde, som regeringen inte ordar mycket om.

Vänsterpartisten Linda Snecker försatt heller ingen tid. Hon var snabbt ute på Twitter:

-Ingen torsk ska komma undan. Oavsett vem du är. Att köpa en annan människas kropp ska alltid leda till fängelse.

Vänstern gör skillnad på folk och folk. Vita män som köper sex ska fängslas utan nåd men s k ”rasifierade” män från Menaländer som /grupp/våldtar är det däremot synd om.

Snecker är dock en ombytlig person. I januari 2017 ansåg hon att:

-Kriminella blir inte mindre brottsliga för att dom sitter i fängelse, precis som sjuka inte blir mindre sjuka bara för att dom är på sjukhus.

Nu har är det annat ljud i hennes skälla:

-Att en så pass känd och vanlig person som Paulo Roberto köper sex visar tyvärr på hur vanligt förekommande det är. Att höja straffet kommer att ha en avskräckande effekt och den vanliga mannen kommer tänka efter både en och två gånger.

Så hur ser Snecker, Fritzon, Strandhäll m fl vänsterpolitiker på s k ’sugar mummies’ eller kvinnor som utnyttjar sin ställning och inleder sexuella relationer med asylsökande unga män? I en enkät med 103 ensamkommande, som sökt stöd hos en frivilligorganisation uppgav 38,5 procent av de ensamkommande att de gjort saker mot sin vilja för att de behövt pengar eller boende. Mer än en femtedel av dessa säger att de behövt utföra sexuella handlingar. I rapporten säger en anonym volontär:

-Ungdomar sitter fast i relationer med gamla kvinnor och män som de måste ligga med på natten. Ett 20-tal har berättat här att de utnyttjats sexuellt och är fast i relationer.

Ensamkommande unga män säljer sig för mat och boende. Varför /re/agerar inte ovan nämnda vänsterpolitiker och feminister mot detta? P4 Sjuhärads granskning visade våren 2019 att flera kvinnor i 40-årsåldern, som jobbat på boenden för ensamkommande asylsökande pojkar i Sjuhärad, inlett otillbörliga intima relationer med pojkar mellan 16 och 18 år. I två fall omplacerades personal p g a detta. Arbogakvinnan Johanna Möller är ett skräckexempel på hur äldre kvinnor utnyttjar unga asylsökande pojkar sexuellt.

Med tanke på hur många s k ensamkommande, asylsökande unga män utan försörjning som nu finns  i Sverige som ett resultat av den havererade ’gymnasieamnestin’, förväntar jag mig att Snecker, Strandhäll, Fritzon m fl ’självgoda’ feminister snarast tar tag i den fullständigt oacceptabla form av sexuella tjänster som ensamkommande män tvingas utföra i utbyte mot mat och husrum. Både ’gymnasieamnestin’ och dessa unga mäns svåra situation är ett resultat av de rödgrönas invandringspolitik och särbehandling av en enskild grupp.

Testa, testa, testa!

Den 1 februari klassade Sverige covid-19 som samhällsfarlig. Plötsligt visade det sig att många av Sveriges samhällsinstitutioner och myndigheter var helt oförberedda på en pandemi. Det stod också klart att nedmonteringen av vår beredskap varit katastrofal liksom att ansvariga myndigheter saknade förmåga och möjlighet att ingripa i en krissituation. Med drygt 340 myndigheter (en ny för varje dag nästan) under regeringen med närmare 230 000 årsarbetskrafter har vi alla levt med illusionen att Sverige är ett tryggt, väl förberett och välorganiserat samhälle. Alldeles för många kockar?

För många av oss var termen flockimmunitet ett nytt begrepp och Folkhälsomyndigheten förnekade länge att det var deras strategi. Ändå började man räkna på det och presentera prognoser för när den skulle uppnås. Tegnell konstaterade att vi ligger bättre till än andra länder då fler varit sjuka här. Samtidigt hävdade FHM att flockimmuniteten var effekten av den svenska strategin, inte själva strategin. Trots detta har FHM och närstående forskare ägnat mycket tid och stor möda åt att räkna fram att flockimmunitet enl deras senaste modellering borde uppnås i mitten av maj med 26% smittade i Stockholm. I Spanien har man just undersökt 60 000 slumpmässigt utvalda personer. Av dessa hade endast 5% antikroppar. Antalet immuna är m a o långt färre än vad man hoppats på trots att många varit sjuka i Spanien.

På en presskonferens i veckan förklarar FHM att det spanska resultatet inte förändrar något alls:

Alla länder är unika.

Sverige är nog det mest unika landet, ett riktigt ’utanförskapsområde’ när det gäller hantering av coronapandemin, något som väcker oro inte minst bland våra nordiska grannländer.

WHO-chefen Michael Ryan tvivlar starkt på den s k ”flockimmuniteten”, en strategi som enl uppgift saknar forskningsstöd”. ”Människor är inte flockar”. Den11 maj sa han i intervju med journalister:

-Den här idén om att länder med slappa åtgärder som inte gör någonting plötsligt magiskt kommer att nå någon sorts flockimmunitet, även om vi förlorar lite gamla människor på kuppen, det är en väldigt farlig kalkyl.

Och många gamla människor har vi förlorat. Ryans uttalande förändrar sannolikt inte heller något för Tegnell et al.

Norges smittskyddsdirektör Frode Forland har kritiserat Tegnell, och framför allt hans föregångare Johan Giesecke, för att de uttalar sig ”för tvärsäkert”. Han är också kritisk till att det inte förts någon kritisk debatt i Sverige om strategin

-Det känns som att man vill stötta sin egen regering och strategi. Men Sverige går ju emot hela världen, säger han till SvD.

-Med så stor dödlighet är det för farligt att hoppas på en kontrollerad spridning.

WHO varnar också för att coronaviruset kanske aldrig försvinner. Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar, oroar sig också för det och säger i Expressen:

-Vi måste byta strategi i Sverige, annars kommer detta fortsätta.

För att slippa dras med detta virus anser Olsen att Sverige måste börja testa mer och sätta upp stora tester för stora befolkningsgrupper.

Ulf Kristersson (m) är inne på samma linje och är kritisk till att regeringen inte gjorde mer tidigare:

-Regeringen underskattade hela frågan inledningsvis, det fanns ett obegripligt ointresse, säger han.

Redan 1/4  meddelade JÖKboet dock att de anslagit 1 miljard till testning. Inrikesminister Damberg (s), regeringens ansvarige för krishantering, förklarar att det tagit tid att komma igång, då man först måste besluta vem som ska göra testerna, varifrån remisserna ska komma etc.

I mitten på april presenterade socialminister Hallengren på en presskonferens hur testningen ska gå till. Befolkningen delas in i 4 grupper: 1) patienter 2) vårdpersonal 3) annan samhällsviktig personal 4) alla övriga. Grupperna 1 och 2 ska testas i den vanliga sjukvården, men grupperna 3 och 4 ska testas i en ny infrastruktur, där helt nya aktörer ska leverera, utföra och samla in testerna.

I veckan tillsatte regeringen plötsligt en särskild testkoordinator, Harriet Wallberg, f d rektor för Karolinska Institutet (2004-2013). Hon avsattes i samband med Macchiariniskandalen och förpassades till den s k elefantkyrkogården. Nu har hon grävts fram och fått uppdraget att förmå 21 regioner, 21 smittskyddsläkare, ett antal externa bolag och FHM att samverka medan ’oansvariga’ politiker försöker rentvå sig från skuld och smita ifrån allt ansvar. Målet är att testa 100 000 personer/vecka för coronaviruset.

Kristersson är inte nöjd och anser att det hade varit möjligt att agera snabbare för att få igång masstestning.

Ju mer veckorna har gått desto mer har regeringens intresse ökat. Men kapaciteten har inte ökat i samma takt, vi står fortsatt och trampar där mellan 25 000 och 30 000 tester i veckan, vilket är långt under vad vi borde legat på.

-Hade vi kunnat testa i äldreomsorgen så hade vi kunnat ta bort risken att människor, utan att veta om att de är smittade, tar med s smittan in på äldreboenden. Det står i eldskrift just nu.

Erik Salaneck, docent i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet och infektionsläkare på Akademiska sjukhuset samt ansvarig för smittskyddsarbetet på sjukhusets infektionsklinik, kritiserar regeringen för att inte ha haft tillräcklig beredskap för att stoppa coronaviruset inom sjuk- och äldrevården. Han anser att deras försumlighet är kriminell. I en intervju med Expressen säger han att planering och tydliga direktiv om skyddsutrustning i äldrevården hade kunnat rädda många liv och att det kan det fortfarande göra.

Den 16/3 gick WHO ut med uppmaningen ”testa, testa, testa”. Det är hela 3 månader sedan. På tisdag träffas partiledarna igen. Då hoppas jag att oppositionen gör sitt jobb och kräver svar på varför testningen gått så långsamt och vem som bär huvudansvaret för det.

Lika illa för alla

Björn Åstrand, sedan 2017 utredare på Utbildningsdepartementet, lämnade nyligen över en  utredning om likvärdighet och skolsegregation till utbildningsminister Anna Ekström (S). Det är förstås praktiskt att jobba nära Ekström, som då kan klargöra för Åstrand vad regeringen vill att hans utredning ska komma fram till. Denna styrning av utredare och utredningar har blivit allt vanligare sedan den rödgröna regeringen tillträdde 2014.

Utredningen pekar både på skillnader mellan olika skolor och på växande skillnader mellan olika kommuner. (I sin rapport 2015 påpekade OECD f ö att Sveriges problem inte var olikhet mellan skolor utan att både duktiga och svaga elever presterade sämre än väntat och att kvaliteten var ojämn). Skollagen slår fast att alla ska ha samma möjlighet att lyckas i skolan oavsett var man bor. ”Alla ska med”, men tyvärr har de politiskt ansvariga inte sagt hur det ska gå till. De har förstås  ”inte sett den negativa utvecklingen i skolans värld komma”.

Den svenska skolan har kantats av kriser inte minst som en följd av kommunaliseringen i början på 1990-talet. Den innebar ett brutalt politiskt ingrepp för att korrigera och styra utvecklingen. Ingreppet blev ett stort misslyckande och även om skolan överlevde detta brutala ingrepp, har det fått allvarliga konsekvenser. Kommuner, rektorer, lärare m fl ansvariga klarade inte av uppdraget och studieresultaten, likvärdigheten, lärarnas ställning m m försämrades, vilket ledde till misstro och bristande tillit. Den /s/ociala ingenjörskonsten misslyckades ännu en gång.

2015 kom den massiva invasionen av migranter p g a att den handfallna regeringen ”varit naiv” och ”inte sett det komma”. Denna helt okontrollerade invasion av migranter har sedan dess pressat en redan ansträngd skola ännu hårdare. Enorma mängder invandrade barn och ungdomar har fyllt på våra skolor till bristningsgränsen med elever som presterar dåligt, inte minst p g a att de inte behärskar språket. Skolverket har konstaterat att detta är den viktigaste orsaken till minskad likvärdighet. Den havererade integrationen har förvärrat situationen, som blivit mer och mer ohanterlig och resulterat i dagens stora segregation. Ett annat resultat är framväxten av många ’utanförskapsområden’. Utredningen föreslår nu att staten med tvång ska åtgärda skolsegregationen. /S/ocial ingenjörskonst igen.

Som bekant är den rödgröna regeringen inte särskilt positiv till friskolor. De är också kritiska till valfrihet, privat hemtjänst, privata vårdinrättningar och ”vinster i välfärden”. Om inte alla väljer, ska ingen tillåtas välja, bara svälja. Man ska heller inte tillåtas tjäna pengar på dessa samhällsviktiga områden. Att offentligt drivna skolor och vårdinrättningar går med stora förluster är däremot OK. Det tycker inte jag, som tvingas vara med och betala för förlusterna.

Åstrands utredning föreslår bl a att föräldrar inte längre ska kunna ställa sina barn i kö i tidig ålder till attraktiva friskolor. Alla ska ha det lika illa för att det ska bli rättvist, eller likvärdigt, som är det nya modeordet inom den /s/ociala ingenjörskonsten. De barn, vars föräldrar aktivt och medvetet väljer skola åt dem, ska nu ’tvångsplaceras’ i en skola och användas som verktyg för att minska segregationen, den stora uppgift som de politiskt ansvariga kapitalt misslyckats med. Hur kan man föreslå något så bisarrt? Är det värdigt en ’humanitär stormakt’ eller förenligt med Barnkonventionen?

Alla barn ska ha rätt att gå i en skola med ordning och trygg miljö. Sverige behöver snarast stänga alla usla, undermåliga skolor, där elever, lärare och övrig personal tvingas arbeta i en arbetsmiljö som omöjliggör inlärning, kunskap, respekt, ordning och reda. Ingen ska behöva acceptera en otrygg och  kaotisk skola, där stökiga elever tillåts störa undervisningen. Ett grundläggande krav på en skola måste vara att undervisningen ska kunna ske i en lugn och trygg miljö för alla elever. De elever som inte klarar av att uppföra sig som förväntat i skolan, måste man hitta andra alternativ för. Att tvinga skötsamma elever att betala priset för stök och kaos är ”fullständigt oacceptabelt.”

Utredningens två outtalade huvudförslag är att skolan ska förstatligas och att friskolorna ska bort. Statens inflytande ska öka och friskolorna ska kunna få lägre skolpeng. De ska också bli mer som de kommunala skolorna genom kvotering och lottning. Det viktigaste är inte hög kvalitet eller alla elevers rätt att utveckla sin potential. Jämlikhet, eller likvärdighet, är vad som nu ska gälla. Samtidigt minskar man valmöjligheten. Lika illa för alla är målet.

Utredningen föreslår att istället för det fria skolvalet ska man införa kvotering och syskonförtur. Kvoteringen ska utgå från bakgrund, bostadsområde, inkomst eller alltihop. Ingen vet förutom möjligen Ekström och de rödgröna. Utredaren har praktiskt nog inte klargjort detta. Det betyder att man senare kan fylla på med det som stämmer med ens egna syften. Klart är dock att barn och ungdomar ska kunna skiljas från sina kamrater för att ge plats åt elever med högre prioritet. Nyanlända går till och med före syskon som söker till samma skola. I bästa fall får eleven sitt förstahandsval, men om den skolan får fler sökande än den har platser till, utgår kommunen från sin beslutade prioritetsordning.

I Göteborgs kommun gäller följande prioritetsordning för grundskolan:

1 Nyanlända 2 Elever med syskon på skolan 3 Närhet till skolan 4 Lottning om två elever bor lika långt från skolan

Utredaren vill nu förutom att avskaffa kötiderna till friskolor och sänka skolpengen till dem att Skolverket och huvudmännen ska öka sitt samarbete. Han konstaterar att skolans decentralisering misslyckats. Däremot väljer han att bortse (surprise, surprise) från hur den oansvariga migrationspolitiken och den havererade integrationen starkt bidragit till dagens segregation. Om man hela tiden fyller på med nya migranter i utanförskapsområden och skolorna där, blir resultatet segregation, utanförskap, dåliga skolresultat och många svikna och missnöjda elever och föräldrar. Det förstår alla utom de politiskt ansvariga.

Nu avvaktar jag med spänning hur C och L kommer att ställa sig till Åstrands utredning.

Ättestupa 2.0

Den 16/1 nämner FHM, Folkhälsomyndigheten, för första gången det nya viruset i ett pressmeddelande, där statsepidemiolog Anders Tegnell säger att det inte är fastslaget att viruset kan sprida sig från människa till människa. Sedan följer en snabb och katastrofal utveckling.

Den 21/1 sätts 11 miljoner invånare i staden Wuhan i karantän av kinesiska myndigheter och den 31/1 utlyser WHO internationellt hälsonödläge p g a coronaviruset. Samma dag konstateras första fallet av coronaviruset i Sverige hos en kvinna som kommer direkt från Wuhan till Sverige. Denna dag konstateras också Italiens första fall av viruset hos två kinesiska turister som testat positivt. Alla flyg till Kina stoppas och Italien utlyser nationellt nödläge.

Den 1/2 säger Tegnell i intervju i AB:

-Min känsla är att det här kommer att ligga nära en vanlig influensa i farlighet och varaktighet.

Känslan är knappast rätt att förlita sig på för en expert.

Den 6/2 säger Johan Carlsson, GD för FHM, till SvD:

-Coronaviruset kommer inte att spridas i svenska samhället under nuvarande omständigheter. Vi kan få enstaka fall och enstaka sekundärfall inom familjer, det går inte att undvika.

-Får vi mot förmodan stor spridning skulle det undergräva trovärdigheten för myndigheten. Men där är vi inte. Vi gör i dag en kvalificerad bedömning. Skulle vi ha fel får vi ta det då. Men i dagsläget har vi rätt policy.

FHM:s trovärdighet idag kan diskuteras.

På nättidningen Nyheter idag hittar ni en utmärkt och informativ beskrivning och tidslinje för hur coronaviruset snabbt spreds i Sverige och världen och de förödande konsekvenserna av detta:

https://nyheteridag.se/tidslinje-sa-spreds-corona-i-sverige-prestige-ar-en-av-vara-dodliga-synder/

Enl statistik 22/4 från Region Stockholm har coronasmittan hittills invaderat 76 av 101 äldreboenden och drabbat dem som man skulle skydda mest. Hur är det möjligt? Vem har ansvar för detta? Vem tar ansvar för detta? Hur lyckades viruset tränga in på så många äldreboenden, där de svaga och sköra, som behövde skyddas bäst, drabbades värst? Jag har ännu inte hört en enda ”ansvarig” ta på sig ansvar för detta.

Ingen kan idag ge ett entydigt svar på detta. En teori är att personal, som smittats men inte insjuknat, kan ha fört in viruset och smittat vårdtagarna. Eftersom det ständigt fattas personal på dessa boenden och inom hemtjänsten, anställs många timvikarier utan utbildning och med mycket kort varsel. De har timlön och får därför ingen sjuklön, om de blir sjuka och stannar hemma. Dessa timvikarier kommer inte sällan från trångbodda, invandrartäta områden, där det visat sig att virussmittan slagit till hårdare än på andra ställen.

En annan orsak kan vara bristen på skyddsutrustning. Äldreomsorgens personal har på senare tid gång på gång larmat i media vittnat om hur de tvingas jobba utan tillräcklig skyddsutrustning, handsprit och tester trots att de är i ständig närkontakt med sina vårdtagare. Det är inte bara skämmigt utan ”fullständigt oacceptabelt”. Det saknas också ersättare om någon i personalen skulle blir sjuk. Flera vittnesmål har också kommit om chefer i kommuner som vägrat att skaffa både rätt skyddsutrustning och handsprit. Ansvariga politiker och tjänstemän är väl medvetna om denna personalkategoris dåliga arbetsvillkor, usla löner och pressande arbetsscheman. De som vårdar de gamla och sköra människor som byggt upp vårt samhälle förtjänar mycket bättre villkor än så.

Arbetsmiljöverket publicerade 2019 en rapport som visade att 90% av arbetsplatserna inom äldreomsorgen fått anmärkningar. I en vass krönika i DN (24/4) skriver Janne Josefsson bl a:

”Under senare år har regeringen snarare medvetet skapat ett låglöneproletariat inom hemtjänst och äldrevård med arbetsvillkor som bara är snäppet bättre än svartjobbarna i det illegala skuggsamhället.

Nu skördar situationen inom äldrevården i Sverige liv. De ansvariga kan inte säga att de inte visste. Larm efter larm har slagits genom åren.” 

Tomas Baudin, förbundsordf i Kommunal skrev 26 mars i en debattartikel i AB bl a följande:

”De yrkesskickliga medlemmarna i Kommunal ska inte behöva hamna i situationer där de riskerar bli smittade – och eventuellt smitta äldre.

Det är oacceptabelt att skyddsutrustning saknas. Även i hemtjänsten ska det finnas handtvätt, handsprit och skyddsutrustning när det behövs. De ska inte ha privata kläder, utan arbetskläder som tvättas i arbetsgivarens lokaler. Det är oerhört provocerande att det fortfarande finns arbetsgivare som inte tar sitt ansvar för arbetskläderna inom hemtjänsten fullt ut.

Det är mycket oroande att Kommunal nu nås av rapporter från våra skyddsombud om att det saknas skyddsmaterial. De ansvariga, arbetsgivare och staten genom Socialstyrelsen, måste göra sitt yttersta att se till att medlemmar i Kommunal kan skydda sig själva och omsorgstagarna. Utan skyddsutrustning inget arbete.

Underbemanningen är en enorm utmaning, men jag vill understryka hur allvarligt det är att uppmana personal som visar symptom att arbeta, speciellt med sköra äldre.”

För en tid sedan utfärdade Socialstyrelsen riktlinjer för hur coronasmittade personer ska prioriteras, när intensivvårdsplatserna inte räcker till. De svaga och sköra, som ska skyddas mest, kommer inte att prioriteras. De ska istället endast ges palliativ vård på sina boenden. Hur rimmar det med den s k värdegrunden och ”allas lika värde” eller med EU:s grundläggande rättigheter, som innehåller ett allmänt förbud mot diskriminering och att äldre inte får diskrimineras utan ska behandlas värdigt? Europadomstolen för mänskliga rättigheter har tolkat in rätten till hälsa i rätten till liv i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR). Detta är svensk lag sedan Sveriges EU-medlemskap.

Rätten till liv kräver en sjukvård utformad så att ”patienternas liv är skyddade” med adekvat utrustning. Sjukvården får heller inte vara underfinansierad eller utformad så att en viss grupp ges sämre tillgång till den. Jag förväntar mig att ansvarsutkrävande sker på många nivåer i Sverige, eftersom det saknats beredskapslager av medicin och skyddsutrustning och för att sårbara grupper riskerar att prioriteras bort då medicin, syrgas och respiratorer saknas.

Först den 1 april förbjöd regeringen anhöriga att besöka sina nära på äldreboenden. Sedan dess har vi fått många tragiska vittnesmål på hur många av de intagna coronasmittats på sina boenden och isolerats på sina rum trots allvarliga andningssvårigheter. Då personal utan skyddsutrustning inte kunnat gå in p g a smittorisken, har många av de sjuka inte ens fått dropp. I kvalfylld ensamhet och förtvivlan har de legat och kippat efter andan tills de dött utan någon anhörig eller vårdare vid sin sida. P g a smittorisken har deras döda kroppar sedan lagts in i svarta plastsäckar för att sedan begravas utan anhöriga.

Är detta ett slut ”de ansvariga” anser att gamla människor förtjänar? Människor som jobbat i hela sina liv och gjort rätt för sig tvingades dö i förtid på detta ovärdiga och inhumana sätt för att ”de ansvariga” inte agerade snabbt nog. Hur har vi kunnat tillåta ett så inhumant samhälle och styre att växa fram?

’Kompetensregnet’ 2015

Vi är många som oroat oss över integrationshaveriet och att utrikes födda har så svårt att bli självförsörjande. Många är vi också som alltför väl kommer ihåg hur Sverige fullständigt tappade kontrollen över det stora antalet ”flyktingar” som anlände 2015. Dåvarande arbetsmarknadsminister, Ylva Johansson (S), med ansvar för arbetsmarknad och integration, uttalade sig lyriskt om vilket enormt ’kompetensregn’ dessa människor från MENA-länder skulle innebära för Sverige. Johanssons partikamrat, LO-bossen K-P Thorwaldsson, var inte mindre lyrisk. I en intervju med Nyhetsbyrån Direkt (dec 2015) sa han bl a:

-Om Sverige lyckas med integrationen av nyanlända flyktingar på arbetsmarknaden kan Sverige om tre–fyra år ha en superekonomi med 4–5 procents tillväxt. Om vi lyckas kan vi bli rikast i Europa.

-Det är en enorm investering. Men redan 2020 kan de flesta av dessa 170 000 ha arbete.

Sverige misslyckades som bekant kapitalt med integrationen och superekonomin uteblev. Det kompetensregn som skulle berika välfärden riskerar nog snarare att utarma den. Man måste antagligen vara politiker för att göra sådana kvalificerade felbedömningar.

2018 publicerades ESO-rapporten Lönar sig arbete 2.0? Arbetsmarknad Integration Migration, författad av Eva Löfbom, nationalekonom. Rapporten fokuserade på de nyanlända flyktingarna, en av de grupper som har svårast att etablera sig på arbetsmarknaden och på vad de tjänar på att gå från olika ersättningssystem och bidrag till arbete:

”Flyktinggruppen är generellt yngre och många har mycket låg utbildningsnivå. Därför är den förväntade lönen oftast låg, vilket bidrar till ett litet ekonomiskt utbyte av arbete. Etableringen på arbetsmarknaden tar tid och få kvalificerar sig till inkomstrelaterade ersättningar. För mottagare av försörjningsstöd blir det ekonomiska utbytet av arbete litet, men med etableringsersättning som alternativ försörjningsform ökar det ekonomiska utbytet av arbete för många nyanlända.”

Utrikes födda utgör idag nästan 20% av befolkningen och tilltron till den svenska migrationspolitiken är låg. Enligt en Sifo-undersökning (nov 2019) ser verklighetens folk ett växande utanförskap och ett politiskt innanförskap som inte vet hur de ska hantera problemen.

I veckan publicerade forskningsstiftelsen Entreprenörskapsforum rapporten När blir utrikes födda självförsörjande? (mätperiod 1990 – 2016). Forskarna bakom rapporten, Johan P Larsson och Johan Eklund, konstaterar bl a att det ekonomiska utanförskapet bland utrikes födda är större än tidigare siffror visat. För att beskriva läget använder forskarna sig av självförsörjningsgrad, ett mer rättvisande mått än sysselsättningsgrad. Politiker och myndighetschefer talar oftare om sysselsättning än självförsörjning. Enl Eklund och Larsson är sysselsättning missvisande, då det täcker in såväl subventionerade anställningar som arbete ”en enda timme under november månad för att räknas som sysselsatt under hela året”. De konstaterar att:

-En majoritet av utrikes födda i arbetsför ålder har under perioden 1990 till 2016 inte uppnått självförsörjning.

Med en årlig inkomst på 186 000 kr el ca 12 600 kr netto/mån (2019) som utgångspunkt, kunde bara 38% i gruppen fr Afrika och 36% i gruppen fr Mellanöstern försörja sig. Alarmerande! Det visar hur svårt dessa grupper har att försörja sig och det skrämmande ekonomiska utanförskap som blir följden av det. Mot bakgrund av det stora antalet jobb som nu försvunnit på p g a coronaviruset, lär det bli ännu svårare för dessa grupper att försörja sig t ex inom servicenäringarna.

Forskarna konstaterar vidare att det sedan 1970-talet skett en stadig försämring av utrikesföddas integration på arbetsmarknaden och att deras andel av befolkningen ökat rätt mycket. Sverige har beviljat 2 miljoner uppehållstillstånd sedan millennieskiftet, de flesta permanenta. Särskilt mycket har antalet ökat fr länder och kulturer med litet el inget gemensamt med Sverige.

När kommunernas (och statens) skatteintäkter nu minskar dramatiskt samtidigt som socialbidragen skjuter i höjden, kommer inte minst integrationsproblemen att förvärras. Trots det fortsätter Sverige att ta in fler asylsökande än våra nordiska grannländer tillsammans tar in. Vi ”som sett det komma” har ’brunsmetats’ och de ansvariga har helt enkelt vägrat att diskutera frågan. Nu har de i vanlig ordning grävt ner migrationspolitiken i en parlamentarisk kommitté, som öppnar upp för fortsatt liberalisering. De borde istället för första gången, och nu med facit i handen, ha gjort en ordentlig konsekvensanalys av sin invandringspolitik. Dessutom borde de partier som vill ta emot fler invandrare presentera långsiktigt hållbara lösningar på hur de ska komma i jobb, inte bara gömma problemen bakom pladder om sysselsättning.

Rapporten konstaterar att det tar 12 – 13 år för utrikes födda att bli självförsörjande i Sverige. Hur ska politikerfrälset ändra på detta nu, när coronapandemin sveper fram som en tornado och tiotusentals personer i veckan varslas om uppsägning? Trots sitt vallöfte om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 lyckades såssarna inte fixa detta ens under rådande högkonjunktur. Nu ligger Sverige istället på 22:dra plats bland 28 EU-länder. Att AF nu bedömer att arbetslösheten ska landa på ca 10% är en politisk illusion, som sannolikt övergår i chock, när sluträkningen för coroapandemin presenteras.

Jag avslutar med en passage skriven av Patrik Engellau, Det Goda Samhället (18/4-20). Det är en utmärkt sammanfattning av de tankar som en växande andel av verklighetens folk numera har:

-/…/ Hur kan någon svensk ens komma på tanken att realisera ut och till och med få betala för att bli av med den välfärd som generationer landsmän mödosamt har byggt upp genom att låta människor från världens mest dysfunktionella länder välla in och få välfärdsstatens skattefinansierade rättigheter och bekvämligheter till skänks?

Migranterna är oftast människor som inte har sina id-handlingar i ordning, det gäller i alla fall för nio av tio asylsökande. Vi vet inte vilka de är. De kommer från länder som är våldsamma, sönderslitna, fattiga, klanbaserade med kultur och religion som ligger så långt ifrån våra egna värderingar som man kan komma. På denna grund lyckas PK-isterna med konststycket att intala sig själva att ett sådant inflöde är berikande för oss alla, och de ger sig själva rätt att uppmuntra eller tolerera angrepp på dem som säger emot. De påstår att migrationen främst rör sig om flyktingar, om människor som flyr för sina liv. Men de senaste 20 åren har bara en fjärdedel av alla asylsökande beviljats uppehållstillstånd med flyktingstatus enligt FN:s Genèvekonvention. De utgör cirka 100 000 av drygt 400 000 asylsökande som har fått stanna under perioden 2000 till 2019.

Under pågående coronapandemi har ekonomi och jobb hamnat överst på agendan, men det lär inte dröja länge förrän integration och segregation toppar igen. Integrationsproblemen har i själva verket bara börjat.

 

 

 

Lööf frågar chans

För nån vecka sedan skickade Annie Lööf, (C), och hennes vikarie, Anders W Jonsson, en inbjudan till Ulf Kristersson (M). Ja, skickade och skickade. Hon publicerade den på DN Debatt. Vågar hon kanske inte lita på PostNords tjänster, ett bolag som hennes föregångare, f d näringsminister Maud Olofsson, betalade miljarder för att skapa? Lööf förnekar sig inte; grandiost ska det vara. Att överlämna inbjudan när partierna ses på utskottsmöten såg hon tydligen inte som ett alternativ.

Lööfs syfte med att bjuda in M till överläggning med regeringen och övr JÖK-boet var att i kristid skapa ”bred politisk samling” kring framtida krisåtgärder. Hon refererar till krisuppgörelsen under 90-talskrisen, då den borgerliga regeringen samarbetade med S, det då största oppositionspartiet. Uppenbarligen vägrar hon själv fortfarande att inse att hon knäckte borgerligt samarbete för lång tid framöver genom att sätta sig på regeringsläktaren i JÖK-boet, ett demokratiskt haveri och en respektlös omyndigförklaring av väljarna.

Hennes skäl för att bjuda in just Kristersson var att M ”agerat ansvarsfullt och konstruktivt”. Lööf stiger plötsligt ner från sina höga moraliska hästar och in på scenen för att högmodigt klappa Kristersson på huvudet för att han uppfört sig väl. Så nedlåtande och osmart att göra det så publikt! En drottning skulle möjligen kunna ta sig denna rätt men skulle knappast göra det. Annie Toinette gör det som en självklarhet och från en ’nationalscen’. Vad har hon idag att erbjuda M, eller Sverige för den delen? Och varför skulle de lita på henne igen?

JÖK-boet bildades för att utestänga V och SD, de s k ”ytterkantspartierna”, från politiskt inflytande (Lööfs krav för att ”säkerställa” Löfvens fortsatta maktinnehav). Om Lööf nu vill skapa ”bred borgerlig samling”, varför bjuder hon inte in även KD? Sannolikt för att hon helt enkelt inte har någon direkt ’användning’ för dem just nu; det räcker med M för att ”säkerställa” riksdagsmajoritet för JÖK-boets förslag. Dessutom är Ebba Busch med sin naturliga charm och retoriska förmåga en svår konkurrent till Lööf.

Att bjuda in bara M skulle också omöjliggöra den oheliga allians som V och M nyligen bildade. Den lyckades med stöd av SD tvinga JÖK-boet till förödmjukande reträtter ifråga om Arbetsförmedlingen, pengar till välfärden och arbetskraftsinvandringen. Då denna hastigt uppkomna, oheliga allians ville finansiera sina egna förslag till ökade utgifter för landets bästa, lyckades den också sätta stopp såväl för Mp:s friårsvariant som för C:s ingångsavdrag, som var tänkt att ge sänkt avgift för arbetsgivare som anställer ”nyanlända”. De två ’ytterkantspartierna’ SD och V, som enligt Lööfs diktat skulle hållas utanför allt inflytande, har gjort stora framsteg och bl a visat Lööf var skåpet ska stå. Dessutom har väljarna idag högre förtroende för Sjöstedt och Åkesson än för Lööf, vars arrogans, floskler och bristande respekt för demokratin uppenbarligen inte imponerar på väljarna. Lööfs valspråk Framåt (jfr Macrons En Marche!) klingar allt mer inaktuellt.

Den nu föräldralediga Lööf saknar antagligen den adrenalinkick som den segslitna regeringsbildningen gav henne. Hon tilläts under lång tid hålla landet och politiken som gisslan och spelade taktiskt ut sina kort för att förverkliga sina personliga maktambitioner. Hon förnedrade t ex Löfven genom att rösta för moderaternas budget och därefter svek hon Kristersson i sista omröstningen om Löfven som statsminister. Fem i tolv kungjorde hon att hon inte kunde acceptera en alliansregering. Att hon vecka efter vecka innan upprepat sitt mantra ”jag vill ha en alliansregering och Kristersson som statsminister” betydde inte ett dugg. Det var bara politisk teater och taktik för att själv få spela huvudrollen.

Redan innan valet 2018 gav hon exempel på sina väl inövade förnedringföreställningar; först skarp kritik t ex mot Peter Hultqvist och förespeglingar om att rösta med oppositionen i misstroendomröstningen mot honom, i sista minuten nedlagda röster. Samma visa ifråga om den rättsvidriga ’gymnasieamnestin’, som den ”juristubildade” Lööf med fördömande ord förklarat rättsligt undermålig och som är så illa skriven och tänkt att den inte går att tillämpa. I sista minuten valde hon att släppa igenom den. När M riktade misstroende mot dåvarande socialminister Annika Strandhäll för att hon betett sig klandervärt när Försäkringskassans dåvarande GD, Ann-Marie Begler, avsattes, var Lööf skarpt kritisk och förespeglade att hon skulle rösta med oppositionen. Det hindrade henne ingalunda från att i sista minuten ändra sig; nedlagda röster i vanlig ordning.

Lööfs egentliga syfte med ovanstående inbjudan är inget annat än ett lumpet och klumpigt försök att än en gång splittra det lilla som finns kvar av den forna Alliansen. Kristdemokraterna och moderaterna har efter JÖK-boets tillkomst samarbetat bra och dessutom kunnat samtala med sverigedemokraterna, något som Lööf absolut inte kunde nedlåta sig till eller ens tillåta andra partier att göra. Antagligen är hon också rädd för att SD, V, KD och M skulle kunna gå ihop och lyckas fälla förslag som regeringen lägger fram. Lööf är sinnebilden av en maktmänniska, en produkt skapad av ett ungdomförbund, där hon lärt sig både politiskt spel och taktik och att underskatta sina motspelare i samma utsträckning som hon överskattar sig själv.

Löfven och S betalade ett orimligt högt pris för Lööfs insatser i JÖK-boet. Partiet slits nu sönder inifrån och hade fram till för någon vecka sedan (när coronaviruset drabbade landet och den tafatta regeringen) de sämsta opinionssiffrorna på årtionden. De trogna S-väljarna känner inte längre igen sitt parti, som numera för en mer borgerlig politik än vad t o m Alliansen gjorde.

Lööf försöker ge sken av att C är ett oppositionsparti trots att hon är ett tydligt stödhjul för den rödgröna regeringen. Är det på eget bevåg eller på regeringens uppdrag Annie Toinette nu bjudit in Kristersson och M? Drömmer hon fortfarande om att få leda en mittenregering eller mittenkoalition?

Kristersson svar på inbjudan var f ö både vuxet och väluppfostrat: ”Vi ses på utskottet”.

Ridå!