Mes-alliansen och JÖKboet

På sensommaren träffades nötskrikan och truten för att prata om framtiden, som inte såg alltför ljus ut. Blåmesarna verkade plötsligt mer intresserade av varandra än av att bilda en mes-allians med nötskrikan och blåtruten. Det bådade inte gott.

Nötskrikan och truten började därför att se sig om efter nya partners att bygga bo med. De sneglade på rödhakarna och gröngölingarna, men rödhakarnas dominanta ställning kändes inte helt lockande. Rödhakarna å sin sida hade börjat kasta lystna blickar på nötskrikan. Att hon slagit sig ihop med truten var inget problem, eftersom truten försvagats och höll på att ramla ur sitt bo. Nu gällde det för rödhakarna att putsa fjädrarna ordentligt och slå sina drillar i skyn runt nötskrikan. Att hon hade tagit truten under sina vingars beskydd skulle kanske innebära att rödhakarna plötsligt fick två nya partners i ett vingslag.

Men nötskrikan och truten hade börjat smida andra planer. Rödhakarnas bo verkade inte längre så produktivt och livskraftigt och gröngölingarna tycktes mer intresserade av vädret än av att vårda boet. Genom att maskera sig med ’jökskrud’ skulle nötskrikan och truten kunna placera de 73 ägg de just höll på att producera i rödhakarnas näste. Blev det protester skulle de bara hänvisa till EBO-lagen. På så sätt skulle de själva slippa ta ansvar för ruvningen och bara lugnt sitta på en gren, kvittra och se hur deras ’jökungar’ kläcktes och utvecklades.

Sagt och gjort. 73 ägg placerades i rödhakarnas och gröngölingarnas gemensamma bo. Det innebar förstås en viss trängsel och krävde ett större bo, men det skulle lätt kunna fixas. Rödhakarna är kända för sin förmåga att ständigt utöka sitt revir.

Kläckningsarbetet tog mycket tid och kraft och resulterade i 33 ofärdiga ’jökungar’. Rödhakarna och gröngölingarna gladde sig mycket åt de nya fågelungarna även om dessa verkade nästan omättliga och hotade tränga ut boets befintliga fjäderfän. Eftersom tillskottet innebar att boet åter blev livskraftigt och produktivt, kunde rödhakarna nu se fram emot en fortsatt bra tillvaro i ett vitaliserat JÖKbo. Gröngölingarna kunde därmed kvittra vidare istället för att tvingas sjunga sin svanesång.

Blåmesarna kvittrade dock inte. De kände sig svikna över att deras artfränder plötsligt drillade ihop med främmande fåglar. Nötskrikan och truten hade ingen förståelse för dessa anklagelser. Om det var någon som svikit var det blåmesarna genom att visa att de kunde tänka sig att bilda bo utan nötskrikan och truten. Det var den verkliga orsaken till att mes-alliansen sprack och JÖKboet bildades.

Också brushanen i väster kraxade olycksbådande över de nya fåglarna i JÖKboet. Rödhakarna hade inte förberett honom på att de skulle ta hand om nötskrikans och trutens kommande kullar. Brushanen hävdade bestämt att det var han som borde finnas med i rödhakens bo men förgäves. Han hotade därför med att bilda en allians med andra brushanar som kände sig bortträngda av JÖKarna. Om inte det hjälpte var han beredd att ta till fågelinfluensa som ett sista desperat försök att ödelägga hela JÖKboet. Eftersom MSB numera styrdes av en blind och vingklippt uv, kunde brushanen kallt räkna med att vaccin till en sådan epidemi saknades i hela landet. Detta hot borde få rödhakarna att tänka om och bereda plats i boet också för honom. Då skulle han kunna ta kål på några av de 33 ’jökungarna’.

Det är inte svårt att ironisera över den regeringsfars vi utsatts för i över fyra månader. Efter 131 dagars  och mycket trixfix fick Sverige till slut en regering och riksdagen en kraftig icke-socialistisk majoritet. Trots att såssarna gjorde sitt sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes, kunde de genom sitt väl uttänkta maktspel behålla makten. Med 115 ja-röster mot 153 nej-röster och 77 nedlagda Löfven (S) med konststycket att på tredje försöket bli omvald till statsminister. Maktspel är såssarnas paradgren.

När 7-klövern förklarar varför SD inte ska få något att säga till om, hävdar de att drygt 82 % inte röstade på SD i höstens val. Samma logik och resonemang borde kunna användas på såssarna; endast 115 ledamöter röstade ja till Löfven medan 153 röstade nej och 77 la ner sina röster. Det är ingen seger att skryta om. Snarare är det en Pyrrhusseger.

Nu är det alltså Löfven som håller i taktpinnen. Trots att han hade så få som röstade ja till honom kan han utan större svårighet regera ganska ostört. Hans tre stödhjul har visserligen hotat att fälla honom om han inte håller sig till JÖKen, men det är tomma hot då Löfven då kan hota med nyval. Det vill inget av stödhjulen ha  för det skulle kunna betyda stora valförluster. Det skulle dessutom kräva att också SD förklarade sitt misstroende mot regeringen, men det enda 7-klövern har gemensamt är ju viljan och beslutet att se till att SD inte ska få påverka politiken.

JÖKen må ha getts en ny förpackning men den är inget annat än en DÖ 2.0, ett effektivt medel att sätta sig över valresultatet och en fjärdedel av väljarna, d v s de väljare som haft det dåliga omdömet att rösta på de s k ’ytterkantspartierna’ SD och V. Genom DÖ och JÖKen har de effektivt låtit ’ytterkantspartierna’ få styra regeringsbildningen både under Löfven I och Löfven II. Vilket formidabelt misslyckande inte minst för demokratin!

 

Bluff och båg?

Förra fredag tillkännagav Lööf att C nu säger ja till ’Jöken’, överenskommelsen mellan S, Mp, C och L och att de därmed släpper fram Löfven som statsminister. På lördag meddelade Björklund att också L skulle rösta ja till ’Jöken’ och till Löfven som statsminister. Av deras resp pressträffar framgick mycket tydligt att det i ’Jöken’ står:

-Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.

Lars Ohly, f d partiledare i V, sa i en debattartikel i Svenska Dagbladet (12/1?) att det ”måste ändå betraktas som uteslutet” att släppa fram en regering som för centerpolitik. Ohly pekade bl a på att arbetstagarnas rättigheter försvagas kraftigt om C får styra.

Från Sjöstedt, V:s partiledare, var det förvånansvärt tyst. Inte ett pip hördes om att den tänkta vänsterregeringen ska genomföra borgerlig politik. Däremot startade flera aktiva vänsterpartister en namnlista för att protestera mot att V sa ja till Löfven som statsminister, inte minst p g a den ’förnedringsklausul’ som ’Jöken’ innehåller. De fyras gäng tillämpade förstås största möjliga tystnad och höll säkerligen också andan. Hotet om ett extraval avskräcker.

Först på måndag f m hävde Sjöstedt upp sin stämma på en presskonferens med följande pressträffar Han meddelade att V inte kunde rösta fram Löfven som statsminister om de skulle utestängas från politiskt inflytande under den kommande mandatperioden. Ungefär samtidigt var Löfven ute och meddelade att:

Det är inte så att V är borta från all politiskt inflytande, utan borta från den politiska inriktningen. 

Schvammel och trams! Om man är borta från den politiska inriktningen är man självklart borta från allt politiskt inflytande. Däremot deltar man utifrån sitt mandat i riksdagens olika utskott och kan där påverka den politiska inriktningen.

Komiskt blev det när Sjöstedt också hotade med att V kommer att fälla den blivande regeringen, om den skulle driva igenom sin politik ifråga om bostadsmarknad och arbetsrätt, C:s och :s krav för att släppa igenom Löfven. För att fälla regeringen behöver Sjöstedt också SD, M och KD med sig.  Han vet att detta aldrig kommer att hända, men det hindrar honom inte från att bluffa och köra med tomma hot.

Jag misstänker att hela farsen mellan Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt var uppgjord från början. Båda visste att Lööf och Björklund måste övertyga sina riksdagsledamöter och väljare att det var omöjligt att acceptera ’ytterkantspartiet’ V som underlag för en ny regering, detta samtidigt som man helt utestängde ’ytterkantspartiet’ SD med nästan en femtedel av väljarna bakom sig. Det är svårt nog ändå för C och L att försvara sina odemokratiska beslut att stödja en socialistisk regering även om den lovat driva liberal reformpolitik. Därför agerade Löfven och statisten Sjöstedt, som för dagen fick huvudrollen, helt enligt det manus de i hemlighet förberett.

Först på måndag f m, när C:s och L:s partiråd beslutat om att rösta ja till en socialistiskt ledd regering med Löfven som statsminister, gick Sjöstedt ut och hotade med att V skulle rösta nej till Löfven.  Farsen fortsatte då Sjöstedt redan nästa dag avslöjade att han och Löfven gjort en hemlig uppgörelse:

-Vi har ett papper som ni aldrig kommer att få se.

Är detta papper kanske en ’servettskiss’? Hur rimmar detta hemlighetsmakeri med offentlighetsprincipen? Ska det nya regeringssamarbetet delvis vila på en ’servettskiss’? Och varför kräver inte C:s förtroenderåd och L:s partiråd att få veta vad som ingår i den (h)emliga uppgörelsen? I ett försök att ytterligare förnedra Lööf och Björklund förtydligar den ’försmådde’ Sjöstedt i efterföljande intervjuer att:

-Klausulen finns bara kvar på ett ställe – i överenskommelsen. Där förekommer den som en plågsam påminnelse för C och L om deras fiasko.

Sjöstedts partikamrat, f d riksdagsledamoten Rossanna Dinamarca, var dock mycket kritisk (inte ovanligt för henne) till att V låter sig köpas av några muntliga löften av Löfven: Hon skrev på Facebook:

Vänsterpartiets besked är ett historiskt misstag. Chansen till inflytande har gått oss förbi. Vänsterpartiet släpper nu fram en sosseledd högerregering utan att få något för det. Muntliga löften om att Löfven ska kämpa för att gamla V-reformer som försvunnit ska komma tillbaka under mandatperioden är långt långt ifrån tillräckligt för ett parti som hade vågmästarroll. Hot om att väcka misstroendeförklaring som kräver fler riksdagsledamöter än vad Vänsterpartiet har är inget annat än tomma ord. Vi hade en vågmästarroll som vi gav bort gratis.

Detta är nog både första och enda gången jag varit överens med Dinamarca.

Sjöstedt konstaterade under onsdagen att ’förnedringsklausulen’ enbart handlar om ”värdelösa ord på papper utan någon betydelse i praktiken”. Vad säger den juristutbildade Lööf om den tolkningen?

De fyras gäng bygger nu allt på stöd från V, som man samtidigt tar avstånd från i ’Jöken’. Ännu mer absurt är det att man låter S i strid med ’Jöken’ förhandla och gulla med V för att få dem att svälja uppgörelsen. V skulle ju inte få något inflytande! Nej, det hela faller på sin egen orimlighet. Jag misstänker att C och L klantat sig genom att inte förvissa sig om att ’förnedringsklausulen’ ska gälla  utan undantag samt att de missat att kräva sanktionsmöjligheter om den inte uppfylls. Eller också har de medvetet lurat väljarna genom att spela med i Löfvens charader, trix och fix. Det enda renhåriga i båda fallen är att rösta nej till Löfven som statsminister.

Löfven har lyckats splittra Alliansen och isolera SD. Har han nu också kunnat spela ut C, L och V mot varandra? På gränsen till demokratiskt oanständigt blir det när den blivande statsministern vägrar svara på om det finns en skriftlig överenskommelse mellan honom och Sjöstedt och vad som står i den.

Detta är århundradets största politiska blåsning, en fars och ett allvarligt övergrepp på demokratin. Sådana politiker ska vi absolut inte ha.

’Faulty powers’

Kommer du ihåg den engelska TV-serien Faulty towers (Pang i bygget på svenska) med John Cleese i huvudrollen? Den handlade om ett hotell med en hel del problem och brister. ’Jöken’, Januariöverenskommelsen mellan S, Mp, C och L påminner om detta hotell, där fasaden såg skaplig ut för den närsynte beskådaren, men V och Sjöstedt är inte närsynta. De upptäckte att sve-Tsaren hade glömt att kontrollera stödet på vänstra sidan av bygget. Därför blev det pang i det politiska bygget, när ’Jöken’ och de politiska akrobaterna stötte på patrull redan efter ett par dagar.

Lööf tillkännagav i fredags att C nu säger ja till Löfven som statsminister. I en långdragen presskonferens/föreläsning (det tar tid att förklara inkonsekvenser och absurditeter) förkunnade hon högmodigt att invandringspolitikens två extrempartier, C och Mp, nu ska ansvara för migrationspolitiken och landets gränser. Vidare hävdade hon att C fortfarande kommer att bli ett ”liberalt oppositionsparti” och att hon själv ”har en väldigt stark borgerlig liberal identitet”.

Lööf deklarerade också att C inte ska sitta i regeringen; C ska bara diktera politiken för en regering som de inte ens vill sitta i. Oavsett vad S (och Mp) gick till val på ska de enl Lööf driva:

-En liberal reformpolitik som vi inte sett de senaste två mandatperioderna.

Vilket underkännande av den reformpolitik som Reinfeldt och Alliansen drev under sin andra mandatperiod och som hon var medansvarig för! Tur att S likt kameleonten kan skifta färg och obesvärat förflytta sig från restriktiv migrationspolitik till öppna gränser till tuffare tag och tal om andrum och nu åter till öppna gränser för att uppfylla avtalet med C och Mp. Inget pris är för högt för S när det gäller att behålla makten. Men det återstår att ske hur mycket den rödgröna vänsterregeringens ministrar mot sin vilja och bättre vetande faktiskt genomför av den påtvingade politiska högersvängen, som inte utgör en naturlig del av deras egen politik, speciellt med tanke på att en lågkonjunktur väntar. De två liberala partierna som i enlighet med sina vallöften avsatt den vänsterregering de nu ska samarbeta med liknar mest en politisk satir av Galenskaparna eller kanske en provokation av konstnären Anna Odell.

C ska som sagt förbli ett ”liberalt oppositionsparti” och sitta på läkaren tillsammans med L. Det kommer inte att lyckas; C och L kommer att få bära det fulla ansvaret för att man varit med och bildat Löfven II. På läktaren får de sällskap av de två ”ytterkantspartierna” V och SD, som tillsammans fick en fjärdedel av rösterna i valet men som enl ’Jöken’ ska utestängas från allt politiskt inflytande. Mandatfördelningen kan ’maktpakten’ dock inte rubba. Nån jävla ordning ska det ändå vara i en demokrati för att parafrasera vad vänsterledaren C H Hermansson sa på Vpk:s partikongress 1969.

Jag har upprepade gånger förgäves försökt förstå hur Lööf tänker förutom att optimera sig själv och sin makt. Hon och Löfven har i olika sammanhang offentligt visat att de inte gillar eller litar på varandra. Hon och Björklund gick till val på att Kristersson var deras statsministerkandidat och allianspolitik deras mål. Sedan kom de plötsligt (!) på att Kristersson skulle vara beroende av SD:s stöd för att bli statsminister, något vi andra insåg långt innan valet. Då tvärvände C och L 180 grader för att istället säga ja till Löfven som statsminister, trots att han är beroende av ett annat ”ytterkantsparti”, V, för att väljas. Lööf och Björklund har nu lovat att släppa fram en socialdemokratisk statsminister trots att 60% av riksdagen är icke-socialistisk. Vilket oförglömligt svek! Än en gång bevittnar vi att såssarna gör vad som helst för att få regera medan borgarna gör vad som helst för att slippa regera.

Det enda 7-klövern varit helt överens om hela tiden är att ”ytterkantspartiet” SD ska hållas utanför allt politiskt inflytande, men det krävs mer än så för att regera landet. Nu har också V blivit ett ”ytterkantsparti” (enl ’undrekantspartiet’ L:s klassificering) och drabbats av utestängning, men Sjöstedt accepterar inte detta. V kritiserar såväl överenskommelsens inriktning som sakpolitiska förslag och kräver nu att S förhandlar med V innan omröstningen om Löfven äger rum. För att få igenom sin 4-partiöverenskommelse och för Stefan Löfvens fortsatta statsministerskap behöver man V:s välvilja. Vilken ödets ironi! Det tänkte tydligen inte de fyras gäng på. Så varför skulle V hjälpa till att släppa fram en regering som ska driva liberal politik och att utestänga V från ”inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden”? För att V ”vill se en regering utan borgerliga partier och Löfven som statsminister” och för att alternativen är klart sämre.

Sjöstedts besked (eller mjukisrevolt inför gallerierna) fick en något irriterad talman att skjuta upp omröstningen 2 dagar. Var god dröj! Det kan man ha synpunkter på. Löfven har haft mycket tid att prata med Sjöstedt men struntat i att göra det. Det vittnar om en maktfullkomlig och klantig politiker. Innan Sjöstedts presskonferens sa Löfven på en pressträff i ett försök att blidka V dock att V ska få stort inflytande i samarbetet (om vad??) med den regering som C och L tänker rösta fram.  Att sakna inflytande över den politiska inriktningen är inte detsamma som att sakna politiskt inflytande, försäkrade han. Trams!

I de intervjuer Sjöstedt gav efter sin presskonferens var han därför betydligt resonligare och lenare i tonen och krävde inte att uppgörelsen skall rivas upp. Han gick så långt att han t o m sa att det räcker med att Löfven ger honom muntliga löften mellan fyra ögon. Har han verkligen sitt parti bakom sig i detta? Om jag förstått det rätt kräver hans partiorganisation konkreta resultat för att inte rösta nej till Löfven på fredag. Hur sannolikt är det att de skulle nöja sig med Löfvens muntliga löften avgivna mellan fyra ögon i en mörk garderob? Varför ingår man f ö avtal om det är så lätt att frångå dem? Björklund, Mp:s båda språkrör och Löfven sa under måndagens presskonferenser att ’Jöken’ inkl skrivningen om att V inte ska ges inflytande ligger fast i sin helhet. Det blir svårköpt för V.

C och L har allt att förlora på ett extraval och är nog villiga att jämka något för att slippa ställas inför väljarna igen efter att ha tagit landet och väljarna till sin gisslan ända sedan i september och svikit den politik de gick till val på. Vem kan känna förtroende för de svikare som sålt ut Alliansen i utbyte mot ett löfte om 33 utredningar vars resultat ska presenteras 2021? De eventuella reformer som blir resultatet av utredningarna kan genomföras tidigast efter valet 2022. Det mesta av ’Jöken’ mellan C, L, S och Mp är till intet förpliktigande. Vad gör C och L om det 2021 visar sig att den rödgröna regeringen bara låtit utredningarna rinna ut i sanden? Redan innan han är vald, verkar Löfven vara i färd med att backa från överenskommelsen att inte förhandla med V. När Löfven väl är vald går det inte att avsätta honom, men än finns tid och orsak att inte tillsätta honom.

Såssarna (och facken) är kända för att försena beslut genom att lova att tillsätta utredningar för att sedan gömma och glömma resultaten eller för att förklara att tidpunkten inte medger att man genomför förslagen. Antalet utredningar är dessutom så många i dokumentet att sakpolitiken faktiskt fördunklas. Det kanske är meningen med tanke på den misstro som finns mellan de berörda partierna, men den bekymmersamma verkligheten kommer inte att kunna ’pausas’ eller skjutas upp.

Ingenting verkar normalt eller vuxet längre.  Folket, välfärden och landet kommer i sista hand för dagens överbetalda, respektlösa politiska heltidsamatörer, som vägrar acceptera den riksdag svenska folket valt eller de majoriteter som finns. Dessa demokratimotståndare klarar inte ens av att presentera ett regeringsunderlag som håller längre än ett par dagar. Enda målet verkar vara att isolera SD. Oavsett vad som sker under veckan, konstaterar jag att man kan lura några väljare en gång men inte alla väljare flera gånger. Eller kan man det med missfärgade dunster i Sverige?

Nu har C och L i alla fall visat sina rätta färger och det underlättar för oss väljare i nästa valomgång, som jag hoppas blir ett extraval den 7 april.

Klimataktivisten Greta

Du har säkert hört och läst om den 15-åriga Greta Thunbergs skolstrejk och sett bilder på hur hon sitter utanför Riksdagshuset med en hemmagjord skylt med texten SKOLSTREJK FÖR KLIMATET. Mellan 20 aug och valet i sept ’klimatstrejkade’ Greta. Hon är inte vilken skolelev som helst; hon är dotter till Malena Ernman, operasångerska och kändis. Men hennes skolstrejk skulle sannolikt inte ha blivit så känd om hon inte varit ett led i en mycket skicklig och välplanerad PR-kampanj.

Tack vare journalisten Andreas Henrikssons avslöjande av det bakomliggande PR-maskineriet, som förvandlade den okända Greta till en av klimatrörelsens frontalfigurer på ett par månader, och den oförtröttliga och skickliga grävaren Rebecca Weidmo Uvells blogginlägg om klimat-Greta (se länk nedan), visar det sig att det i själva verket handlar om ett välorganiserat PR-spinn och väl upplagt barnarbete.

Mannen bakom PR-spinnet heter Ingemar Rentzhog, grundare till företaget We don’t have time. Han ’råkade’ gå förbi Greta utanför Riksdagshuset och fotade henne. Som av en slump la We don’t have time upp bilden på Facebook och Instagram dagen då Gretas och mamma Malenas bok om klimatet lanserades. Redan samma dag som Greta startade sin skolstrejk publicerade Aftonbladet (efter tips från Rentzhog?) bild och helsidesreportage om Greta. Några dagar senare hade DN bilder på Greta och skolstrejken och en intervju med Malena Ernman och Göran Thunberg, Gretas föräldrar, med anledning av boken, Scener ur hjärtat. I intervjuer om boken säger Malena Ernman bl a (SvD 29/12):

Det var vår terapi.

-Vi är ingen vanlig, tråkig familj.

Nej, ingen vanlig, tråkig familj skulle nog komma på idén att låta sitt barn skolka för att skapa publicitet till familjens bok eller för att hjälpa till att lansera en klimatsmart PR-byrå, som vill tjäna pengar. Det som däremot är vanligt och tråkigt är den klimatångest som idag sprider sig i Sverige, till stor del p g a vänsteraktivister och MSM och deras klimataktivism/alarmism. När man lyssnar till de svenska forskare som länge studerat klimatet på en mer vetenskaplig nivå (Lennart Bengtsson, Lars Bern m fl) hittar man ingen motsvarighet till den klimatalarmism som MSM och klimataktivisterna sprider. Det är märkligt att en fråga, där den enskilde svensken har minst möjlighet att påverka, har blivit den viktigaste. Fast den flyttar förstås fokus från verkliga problem som migration, brottslighet, svag ekonomisk utveckling, bostadsbrist, stora reformbehov, allt sämre fungerande offentlig sektor mm. Är klimatångesten bara ett försök att få människor att inte oroa sig för dagens verkliga problem i Sverige?

Åter till Greta som under hösten också utnämndes till en av världens mest inflytelserika tonåringar. Inte nog med det; Limhamns kyrka kungjorde på Twitter 1 dec att:

Jesus från Nasaret har nu utsett en av sina efterträdare, nämligen Greta Thunberg.

Detta bad de ansvariga senare om ursäkt för.

Helt nyligen dök Greta så plötsligt upp som en av talarna på klimattoppmötet i Polen för att hålla tal för ”världens ledare”. Hur gick det till? Genom noggrann och skicklig planering av en klimatsmart PR-byrå förstås. Hur tog sig förresten Greta och övriga /svenska/ deltagare till Polen? Flyg? Vi vet numera att miljöminister Isabella Lövin inte drar sig för att flyga, i business class dessutom.

Greta, som enl föräldrarna har Asperger, säger själv att hon tycker det är jobbigt att stå i centrum. Att tala för världsledarna på klimattoppmötet torde därför ha varit mycket jobbigt för henne.

Svt beskrev Greta som ”klimatmötets superstjärna” och rapporterade om all uppmärksamhet Greta rönt:

Hon har talat inför FN:s generalsekreterare, blivit intervjuad av CNN, haft möte med politikern och miljöaktivisten Al Gore och nu ska hon hålla tal igen, som representant för civilsamhället. I publiken sitter bland andra Sveriges klimatminister Isabella Lövin.

I sin summering av årets mest engagerande nyheter rapporterade Svt att Greta ”talade inför världsledarna”. I efterhand har det avslöjats att ”superstjärnan” talade inför tomma stolar sent på kvällen, när inga världsledare var där. Av en del av klippet som Svt Morgon 28 dec visade (av misstag?) framgår det tydligt att när Greta går ner från scenen finna bara ett sekretariat och tre personer som applåderar i ’publiken’. En av de tre verkade misstänkt lik hennes pappa. Fake news av Svt? Eller lät Svt sig verkligen luras? Skämmigt oavsett vilket! Ska vi skattebetalare tvingas betala miljarder till public service, som gör ett så undermåligt jobb och låter sig luras av ’smart’ marknadsföring?

Förra veckan kröp Svt till korset och kontaktade Nyheter idag för att meddela att uppgiften att det saknades publik när Greta höll tal på klimatmötet i Katowice är korrekt. I en skriftlig kommentar meddelar Erica Lascelles på Svt Nyheter följande:

Det stämmer att det vid den tiden inte var så många delegater kvar i kongressalen.

Det måste kännas pinsamt och skämmigt för Svt att kontakta nättidningen Nyheter Idag, som representerar alternativ media, och erkänna att man gjort sig skyldig till ”fake news”. Undra på att förtroendet för Svt och public service sjunker samtidigt som oviljan att tvångsbeskattas för att bidra till dess verksamhet ökar dramtiskt!

Denna vecka har också Malena Ernman på Facebook erkänt att Gretas strejk regisserats av proffs. Greta fick iden till skolstrejken från Bo Thorén från Fossilfritt Dalsland. Han är initiativtagare i Sverige till den internationella radikala miljörörelsen Extinction Rebellion och rekryterade Greta till sin kampanj om att barn ska klimatstrejka. Det innebär att minst 2 olika ’proffs’ varit med och regisserat Gretas klimatstrejk och framträdanden på div scener.

Avslutningsvis frågar jag mig varför man som förälder exponerar sitt 15-åriga barn och använder henne som sin förlängda aktivistarm eller som en ”maskot i politik och propaganda” (Thomas Gur, SvD 30/12):

Ty barns vilja att bistå till spridningen och legitimeringen av olika budskap, utnyttjas av vuxenvärlden på ett instrumentellt sätt. Barnet med sina övertygelser, blir ett medel eller en vehikel i målförverkligandet.

Att barnet ifråga dessutom tycker det är jobbigt att stå i centrum, borde ha avhållit föräldrarna och PR-byrån och PR-proffs från att utnyttja henne i politiskt syfte. Till syvende och sist är det dock föräldrarna som bestämmer vad deras 15-åriga barn tillåts göra och utsättas för.

Läs även:

https://uvell.se/2019/01/09/malena-erman-missuppfattar/

https://uvell.se/?s=greta+thunberg&submit=S%C3%B6k

https://anthropocene.live/2018/12/27/dags-att-avsluta-klimatcirkusen/