Fredagsmys i Göteborg?

För att EU-eliten skulle kunna hålla en 3 timmars förmiddagskonferens med seminarier, som man både kunde ha och vara utan, där var och en fick prata i tre minuter och äta en ”arbetarlunch” för 625 kronor/person exklusive vin, lamslogs Göteborgs trafik totalt i ett par dagar. Skolor hölls stängda och boende i närheten av konferenslokalerna uppmanades att inte vistas utomhus eller på sina balkonger. Det påminner om forntida regenters distans från ’vanligt’ folk; allt sker över huvudet på medborgarna och i slutna rum trots att det är vi medborgare som bekostar hela kalaset inklusive den massiva polisinsatsen. Allt EU gör är höljt i dunkel och retorisk dimma för att få oss medborgare att tro att det man gör får inte ska medföra några konsekvenser för det nationella självbestämmandet i resp EU-land. Demokratiskt?

EU:s kärnuppgifter är t ex frihandel, miljö, brottsbekämpning, d v s uppgifter som nationalstaten har svårt att hantera på egen hand i dagens globaliserade värld. Behovet av samarbete ökar när länders ekonomier blir mer sammanlänkade, kriminaliteten mer gränsöverskridande och transportbranschen allt gränslösare. EU-toppmötet i Göteborg i veckan hade dock EU:s ”sociala pelare” som tema. I och med att EU-medborgare har rätt att arbeta i andra EU-länder utan uppehållstillstånd behöver man hantera frågor som en europeisk arbetsmarknad kan ge upphov till.

Syftet för mötet var att enas kring en sorts social miniminivå för välfärd och arbetsmarknad inom EU. Unionens grundvärderingar har nu fogats ihop till ett dokument, en social pelare, som undertecknades i Göteborg. Pelaren ska bära upp ett mer socialt och rättvist Europa. Det motsägelsefulla och häpnadsväckande är emellertid att inte ens initiativtagaren och värden för mötet, statsminister Stefan Löfven, vill att pelaren ska ha större bärighet än att ”fungera som en icke reglerad princip och som basen för ett frivilligt åtagande”. Den sociala pelaren kommer inte att medföra några nya lagar eller bindande regler. Så vad var då syftet med toppmötet om man inte räknar med förändring? Litet fredagsmys i Göteborg för eliten kanske? Ett fluffigt pratprojekt utan konkret innehåll?

Stödet i riksdagen för den sociala pelaren är bara 178 mandat, 51 procent, men för Löfven var EU-toppmötet ändå en framgång. Han har som bekant en svaghet för de stora, globala sammanhangen. 3-timmarsmötet hade enkelt kunnat ske i Bryssel. Då hade göteborgarna sluppit trafikstörningar och den redan överansträngda och resurssvaga polisen hade sluppit mycket extra arbete. Så mycket väsen bara för att enas om och underteckna ett färdigt dokument! Fast om mötet ägt rum i Bryssel i samband med andra möten hade den ”enkle svetsaren” förstås missat sina ”3 hours of fame”. Nu fick han posera med höjdare som May och Macron. Att Mutti Merkel, allas Frau Europa, hade viktigare saker för sig än toppmötet i Göteborg är lätt att förstå.

Löfven och socialdemokraterna brukar utge sig för att vara motståndare till mer överstatlighet inom EU. Så länge politiska sakförslag stämmer med vad de tycker, brukar hans partikamrater i EU-parlamentet dock inte bekymra sig om ifall en viss fråga är något för EU att besluta om. När det gäller den sociala dimensionen vill de socialdemokratiska EU-parlamentarikerna se skarp lagstiftning på europeisk nivå. Men EU:s sociala pelare är ganska långtgående och omfattande. Naturligtvis är den därför medvetet formulerad på ett luddigt sätt.

De 20 punkterna indelas i 3 kategorier: lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt social trygghet och integration. De 20 principerna handlar bl a om aktiva arbetsmarknadsåtgärder, minimilön, minimiinkomst, barnomsorg och sjukvård. Man har i princip enats om en sorts social miniminivå för välfärd och arbetsmarknad i EU, men man betonar att det handlar om riktlinjer och inte lagstiftning.

Social- och arbetsmarknadspolitiken tillhör de nationella kompetensområdena. Medlemsstaterna, inte Bryssel, bestämmer över sjukvård, arbetsmarknadspolitik och föräldraförsäkringar. Enligt EU:s subsidiaritetsprincip har unionen därför ingen makt över dessa områden. EU-reportern (SvD) Teresa Küchlers fråga:  ”Varför är vi egentligen här?”är i högsta grad berättigad.

Löfven försäkrade dock ivrigt att det inte alls handlar om ökad överstatlighet och mer makt till Bryssel. Han visar därmed än en gång att han är mer än lovligt naiv. Eller okunnig? Den sociala pelaren legitimerar nu plötsligt att social- och arbetsmarknadspolitiska frågor trots allt skulle vara en angelägenhet för hela unionen, även om det än så länge bara rör sig om icke bindande rekommendationer. Det har hänt tidigare att EU med de små stegens tyranni lagt under sig allt fler frågor och makt med hjälp av deklarationer som den ovan nämnda. Ett färskt exempel är en harmoniserad föräldraförsäkring med 4 pappamånader i hela EU.

Macron, Frankrikes president, var öppen med att han på EU-nivå vill införa bl a en lagstadgad minimilön, en lägstanivå för det sociala skyddsnätet, gemensam budget och samordnad skatte- och arbetsmarknadspolitik. Har Löfven och sossarna fattat innebörden av detta? Och varför bjöd de f ö in till detta sociala toppmöte om det ändå inte ska leda till något konkret? Har regeringen helt enkelt agerat nyttiga idioter till de krafter som ser mer maktöverföring till Bryssel som svaret på alla EU:s problem? Riskerar inte pelaren förresten att utgöra ett hot mot den svenska modellen?

Unionen består idag av 28 länder med olika förutsättningar och olika syn på de 20 principerna i den sociala pelaren. Att försöka skapa en slags gemensam socialpolitik är därför dömt att misslyckas. Om EU fortsätter på den inslagna vägen finns risken att fler länder på allvar börjar diskutera ett utträde

Löfven ser en social pelare som ”helt nödvändig”. Till TT sa han:

-Det är helt nödvändigt att sådana här samarbeten finns, annars skulle vi vara riktigt illa ute. Om inte politiken kan leverera blir risken stor för ökad populism och extremism.

Menar han att en ’diskussionsklubb’ bestående av EU:s maktelit skulle vara lösningen på den hotade demokratin? Är denna elit inte i själva verket orsaken till att demokratin urholkas?

På samma gång säger Löfven att pelaren inte ska ses som ett ”överstatligt projekt”. Kommissionen skriver dock uttryckligen att ”några principer och rättigheter kommer att kräva fler lagstiftningsinitiativ innan de kan träda i kraft. Befintlig EU-lagstiftning kommer vid behov att uppdateras, kompletteras och upprätthållas bättre.” Varför nämner inte Löfven detta? Har han tagit del men ej förstått? Tydlighet och stringens är inte Löfvens signum.

’Social gemenskap’ i all är men den viktigaste frågan för EU:s stats- och regeringschefer är och förblir den ekonomiska utvecklingen. Det är den som avgör morgondagens ekonomiska och sociala villkor inom EU. Man kan inte fördela kakan förrän man producerat den. Det är därför viktigt att gå från ord till handling och att lägga mer kraft på att fortsätta utveckla grundvalarna för EU:s samarbete; den fria rörligheten över gränserna för människor, kapital, varor och tjänster. Frågor som rör gränskontroller, migration, villkor för EU-medborgare som jobbar utanför sina hemländer, grundläggande rättsstatliga principer m m måste gå från ”politiskt käbbel” till gemensamma lösningar. Nu gäller det att sluta orera och istället börja att leverera.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *