De betydelselösa

Jag har blivit lite småtrött på flera författares uppslag på tema för sina romaner. Jag kanske är avundsjuk men absolut inte missunnsam. Det gäller att hitta bra uppslag till romaner. Detta är bland annat författarens stora utmaning. Ibland har jag skämtat om att jag aldrig kan bli författare för jag har haft det för bra i livet. Kanske jag inte skall ropa hej ännu. Å andra sidan skall jag inte bli författare heller. Jag skall bara skriva och tala. Man kan inte bli någon man redan är, sade min lektor på universitetet.

Inte slog far mig, inte söp mor, själv vare sig rökte eller snattade jag. Vem vill förresten läsa om en horisontell klassresa. Men det verkar underlätta bokuppslaget om det är dramatiskt redan i titeln. Det kan handla om otäcka saker som Pest och Kolera, Tsunami och gud vet vad. En liknande sak, som en analogi, utgör hemmareportagen om hus och inredning. Det är alltid någon som köpt ett stort gammalt hus och renoverat det för minst fem miljoner eller några som dragit hem auktionsinköp från Capri och London och låtit det umgås med möbler fån Ikea. Bara för att kokettera.

I min nyliga C-uppsats i Skapande Svenska har jag gjort en, Narratologisk studie av Torgny Lindgrens roman, Ormens väg på hälleberget. Ingen kan som Torgny Lindgren, upphöja det ringa, (”Konsten att upphöja det ringa”, Marcus Willéns doktorsavhandling). Till detta kommer att jag under min skoltid i Storfors i Värmland hade Torgny Lindgrens som klassföreståndare några år.

Det kanske är därför jag kom på det. I morse kom jag i alla fall på ett arbetstema för min kommande roman. Den skall heta, ”De betydelselösa”. En sådan titel kan väl få säga allt? Är det några som vill anmäla sig som förgrundsgestalter för romanens huvudpersoner? Kom ihåg att ni bör vara betydelselösa annars blir det inte trovärdigt.

Makten, politiken och ärligheten

I ärlighetens namn har väl tjänstemännen aldrig för stor makt om politikerna inte vill det eller ser till det? Som illustration citerar jag en strof i ett blogginlägg i dagens Västerbottens-Kuriren. ”Jag tycker det är märkligt att enskilda tjänstemän ska ha större makt än politiker…”. Jag tycker att det är en förhastad slutsats som denna politiska artist drar. Var i stället lite mera precis och exakt i språket. Fullständig bli dock ingen. I sammanhanget bör frågan; makt till vad? ställas.

I det politiska systemet finns det en instans som bestämmer och en som utför. Det är ofta utföraren som beskylls för att ha för stor makt. De utförande tjänstemännen har förmodligen dragit nytta av ett otydligt beslutande från politikerna. Visst är det så att det är politikerna som har makt över makten genom att bestämma ordningen i det hela? Av detta vill jag dra en slutsats, en slutsats där jag utelämnar en premiss och låter det hela vara underförsått. Slutsatsen blir därför. Endast om politikerna tillåter det får tjänstemännen för stor makt.

God Morgon Storuman Tärnaby Hemavan

Tärnaby Hemavan är ett av landets starkaste varumärken för en skidort, där tycks kommunen och företagen ha vaknat upp efter nästan trettio år. Det som i dag kan läsas som en nyhet borde inte vara en nyhet i dag. ”Nya mål stakas ut för Tärnaby” borde ha stakats ut för decennier sedan. Men nu ser det ut att bli av. Legender som Ingemar Stenmark, Anja Person och flera andra ha laddat ett varumärke utan dess like. Under tiden har kommunen stått med händerna på ryggen. Företagarna har gjort så gott de kunna genom att göra samma sak som tidigare med samma deltagare. Men detta har aldrig varit en framgångsrik metod.

Jag som inte riktigt har med saken att skaffa, som åker skidor där ibland, kommer att ha blåslampan tänd i ändan på dem som säger sig ordna till detta. På skidspråk kan man denna gång säga, ni kommer i alla fall ner eller upp.

Kommunstyreslens ordförande Tomas Mörtsell (c) har yrvaket konstaterat”… finns redan förutsättningarna där.” Bäste Mörtsell (c), de har funnits där minst sedan du konfirmerades. Nu krävs ett annat tänk, ett annat sätt att arbeta och inte minst ett budskap till din partiledare, näringsministern (c). Se till att de små företagen får det enklare att starta, utvecklas och överleva!

Tack till dem som gav oss sociala medier

Lennart Holmlund, kommunalråd i Umeå, är bara ett av många exempel som inte längre är utelämnad till medias nyhetsvärdering. Tack vare de sociala plattformarna såsom Facebook, Twitter och bloggar kan meningar komma till uttryck. I just Holmlunds fall har det varit intressant att följa historien. Numera kan den följas i Folkbladet, Västerbottens-Kuriren, Holmlunds egna bloggar i Folkbladet/http://blogg.folkbladet.nu/lennart-holmlund/ och Västerbottens-Kuriren/http://blogg.vk.se/lennart-holmlund-kommunalrad/. Det går bra att läsa endast den ena av Holmlunds bloggar eftersom de är kopior av varandra.  Även Daniel Nordström i Folkbladet har behandlat det hela då och då, http://blogg.folkbladet.nu/nordstroms-blogg/.

Det hela handlar om den demokratiska kraften i de sociala medierna och i viss mån även en politiker som sällan eller aldrig ångrar vad han skrivikt trots att det i mångas ögon blivit fel. Kanske vi skall hedra honom för detta, vad vet jag? Det beror väl kanske på vad han tänkt sig nästa mandatperiod.

Jag minns en gång för flera årtionden sedan när jag själv skrev en debattartikel i Västerbottens-Kuriren i form av en platsannons som träffade Lennart Holmlund, kanske olyckligt. Jag skrev något om att denne nya ledare borde vara en god kommunikatör. Men vad hjälpte det om det inte fanns några kanaler som tillät att komma till tals? I form av Facebook, bloggar och Twitter med flera har hela välden fått revansch och är inte utelämnade till mediernas nyhetsvärderingar. En fördel i de nya öppna medierna är snabbheten och tillåtelsen. Nackdelen är just snabbheten och tillåtelsen. Det innebär att fingrarna kan slinta på tangentbordet i takt med hjärnans svallande känslor. Detta kan naturligtvis vara till fördel för läsvärdet på ett inlägg för med känsla och inlevelse blir läsvärdet och underhållningsvärde större.

Det är intressant att läsa Lennart Holmlunds fina inlägg idag om Facebookvänner. http://blogg.folkbladet.nu/lennart-holmlund/2012/07/11/varfor-blir-man-van-med-en-person-pa-facebook/

 

Kanske därför det går dåligt för vissa företag och organisationer

Chef eller ledare är inget man plötsligt är när man vaknar en morgon. Man kan däremot ha fallenhet för det. Det krävs utbildning och träning för ett humant, etiskt och lönsamt ledarskapet. Just detta är det stora tillkortakommandet i näringslivet och den offentliga sektorn. En av våra långsamma katastrofer, förutom tågtrafiken, är det bristfälliga ledarskapet som jag kallar för ”icke-ledarskap”. När det upptäcks att kompetensen brister betyder det att ständiga förbättringar av sättet att arbeta uteblivit. Världen är full av chefer som är rekorderliga kollegor men små som ledare. När en organisation inte längre kan konkurrera, betyder det i första hand att ledarskapet brustit. Det har brustit i ledarens och ägarens kompetens att rekrytera chefer som har förmågan att förnya och förbättra.

Nu kan jag tänkta mig att alla chefer och ledare som alla tycker att de är lämpliga och kompetenta blir arga på mig. Jag kan och törs påstå att ”icke-ledarskapet” är ett av näringslivets och organisationernas största underlåtanden.

Mitt råd är, gör inte vem som helst till chef, som saknar lämplighet, utbildning och träning.

Varför utförs arbete inte på arbetsplatsen?

I många år har jag undrat över varför arbete inte utförs på arbetsplatsen eller rättare sagt varför det bästa arbetet inte vill utföras på arbetsplatsen. Så ser det i alla fall ut om man frågar folk i allmänhet.

Jason Fried, gav mig något av svaret som jag vill förmedla till er: Why work doesn’t happen at work. Se, http://www.youtube.com/watch?v=5XD2kNopsUs

Eländig politisk retorik

Eländes, elände, elände och elände. Elände! Elände och åter elände, som de andra ställt till med. Politisk retorik kan vara riktigt eländig. Vanstyre och vårdslöshet. Vanvård och vanföreställning. Missförhållande, missförstånd och misstag. Förr var det missväxt. Så lyder nyckelorden i många politikers budskap. Så vill många politiker få nya efterföljare. Tänkt om det lät så på en arbetsplats? Inte vill så många gå dit för att jobba om de inte var så illa nödgade. Men vi som lever mitt i samhället, vi måste lyssna på detta varje dag från dem som har till uppgift att utveckla samhället och förbättre tillvaron för många människor. Politiker som springer runt med plakat och skyltar där det ofta står, ner med allt, borde tänka över sitt val av sysselsättning. Men måste vi inte berätta sanningen då? säger vaken och kritiskt granskande politiker. Visst gör det, missa inte det. Men missa heller inte att det finns en hel räcka med sanningar som kan berättas. Det gäller att samla styrkorna både inför små och stora bekymmer. Idag är jag glad ändå, men för att solen skiner.

Språklig ohyra

Håll käften! Det bjuder mig emot att skriva håll käften. Men jag måste skriva, håll käften för att åskådliggöra effekten av det. Uttrycket håll käften är inte ”bara retorik” som någon skulle vilja påstå. Håll käften, kan även tolkas som ett uttryck för ignorans, respektlöshet och nedvärdering. Det kan också uppfattas som obildat och fult. Det är svårt att hitta de positiva tonerna i uttrycket, håll käften. För att hitta det gestaltade eller kanske det brutalt poetiska behöver man förflytta sig in i litteraturen eller konsten där mycket mera är tillåtet. Men det var inte en konstnär som sade, håll käften. Det var en framträdande politiker som tappade tålamodet inför en journalist. I min yttersta vidsynthet och tolerans såg jag inte heller denna konstiga politiska konstnär som en som hade legitimitet att säga, håll käften.

Himlen skulle öppna sig om denna ”ordets konstnär” gjorde ett utspel i stil med; Okay, jag har flera gånger uttryckt mig opassande, jag har använt fula ord, jag har förmodligen på detta sätt generat många människor. Därför är jag mycket ångerfull och ber uppriktigt om ursäkt. Men detta kommer förmodligen inte att ske. För det finns det ordspråk. Ett är, ”Inga träd får växa till himmelen”.

Rätt att ha fel och fel att ha rätt

Ikeas etablering söder om Umeå har överklagats. Det tycker vissa är fel. Dem som överklagat tycker helt annat. För några år sedan inträffade något liknande i Luleå när Facebook skulle etablera sig med gigantiska serverhallar. Vad som anses vara rätt ur en synvinkel för en människa kan vara helt fel för en annan. Den som hävdar att det som är juridisk rätt är det enda riktiga är en rättsetiker. Så är fallet med överklagandet av Ikeas etableringen söder om Umeå. Dem som är för och tycker att överklagandet är fel är dem som anser att det som är bra för många människor är det rätta. De är vad filosoferna kallar för utilitarister. I Luleå fanns det en person, en miljöetiker, som ansåg att det enda rätta var att ta hänsyn till en hotad djurart. Medan riktigt många i Luleå ansåg att det var rätt och riktigt att det som var så bra för en hel kommun var det rätta. Inom juridiken och rättssystemet kolliderar det rättsetiska ofta med vad folk i allmänhet tycker är rätt och riktigt.

Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi frågar, ”Hur bör vi handla för att göra vad moralen kräver av oss?”  Samma fråga ställer många av oss. För att söka vägledning för svaret bör vi våga se saken från olika håll.

Var Facebooks etablering i Luleå rätt? Skall Ikea få etablera sig söder om Umeå? Det beror alldeles på. Det beror på vem som svarar. Det är oftast inte helt solklart vad som är helt rätt eller helt fel.