Ett skamligt förslag

Jakten på Makten XV

I påskveckan får Kristina en dag mail från Allan. Hon blir genast på sin vakt, när hon läser det:

”Hej!

Jag tror att det ur partiets synpunkt vore utomordentligt viktigt om Du och jag kunde framträda i samma artikel vid tillfälle. Vi utgör tydligen huvudfigurer som allt kretsar kring. Tänk så betydelsefulla vi är.

Jag har bifogat ett förslag som jag hoppas att du vill ställa dig bakom. Det är skrivet i all hast innan bilen packas för fjällen, varför formuleringar säkert bör justeras.

Trevlig Påsk vill jag av hjärtat tillönska dig.

Allan”

Kristina hämtar andan, innan hon läser det bifogade dokumentet. Hon minns med obehag det dokument han skickade henne för att hon skulle få tycka till och ändra i samband med att Hux Fluxklanen försökte avrätta henne offentligt efter det beslut hon ställt sig bakom i Björkstabostäder.

-Hur kan han ha mage att tro att jag skulle gå på de blå dunster han nu kör en gång till? tänker hon indignerat. ”Vi utgör tydligen huvudfigurer som allt kretsar kring. Tänk så betydelsefulla vi är.” Har han tappat allt sinne för proportioner eller ironiserar han?

Hon hade visserligen fått en första trevare ett par månader tidigare, när hon helt oväntat fått ett mail från honom.

”Hej .                                                                                                                        

God fortsättning på det nya året.

Tänkte börja med att ge dig ett erkännande för en utmärkt artikel om Gudruns kärleksbudskap. Hennes partis hycklande vet inga gränser. Jag hoppas det kommer att bli tydligt till valet.

Ha en bra dag.

Allan”

Kristina har inga som helst illusioner om Allan och hans avsikter längre, men hon läser ändå den bifogade artikeln, som han vill gå ut med i sitt eget och hennes namn:

”Svenskars intresse för partipolitiskt arbete minskar oroväckande. Detta samtidigt som partierna förlorar medlemmar återfinn nya enfrågeorganisationer som samhällsdebattörer. Inte minst ungdomar finner utlopp för sitt samhällsengagemang i frågeställningar som inte platsar i det traditionella partiarbetet. Visst tillvaratas exempelvis djurens rätt inom partiernas program, men inte tillräckligt starkt menar Djurens vänner. Det finns således anledning för varje parti att rannsaka den egna organisationen och sättet att föra det politiska samtalet, men också att reformera valsystemet i grunden.

Den senaste tiden har vi kunnat följa partiernas interna våndor inför stundande val. Noggrant har vi på tidningarnas förstasidor kunnat läsa om Rosenpartisternas interna kamp om antal valsedlar och kandidaternas rangordning. Vi Partister har inte varit bättre utan intern pajkastning har luftats flitigt i media.  Nu senast i raden har vi kunnat läsa om Bladpartisternas bråk om förstaplaceringen på riksdagslistan. Allt detta är naturligtvis mycket negativt både för partiernas förtroende hos väljarna, men också för de kandidater som på ett eller annat sätt figurerat i de interna duellerna.

Upprinnelsen till samtliga interna person- och partikonflikter kan förklaras med det ofullständiga personvalssystem vi håller oss med. Fortfarande har det betydelse vilken rangordning på valsedlarna partierna sätter upp. Fortfarande har nummer ett på valsedeln ett försprång framför den som står på plats två eller nio. Väljarna kan visserligen visa sitt förtroende för en given kandidat oavsett placering på listan, men väljarnas preferenser tillåts inte gälla fullt ut. Till riksdagen finns spärren på åtta procent och till kommun och landsting fem procent. Först när minst åtta procent av de röstande på ditt parti kryssat en kandidat kan man avancera på riksdagsröstsedeln. De spärrar som finns utgör fortfarande en effektiv spärr för dugliga kandidater att kunna lyftas av väljarna. Detta är naturligtvis fel. I förra riksdagsvalet t ex blev endast tolv riksdagsledamöter inkryssade förbi högre stående kandidater. Två stycken faktisk från just vårt län. Roligt för dem men ett rejält fiasko för valsystemet.

Enligt vår mening bör framtida interna partikonflikter kunna undvikas med ett utpräglat personvalssystem. Flest kryss placeras först. Näst flest tvåa o s v. Röstsedlarna utformas i lämplig bokstavsordning utan partiernas egna rangordning. Då får vi ett rakt och ärligt personval fritt från otrevliga interna partistrider som både skadar partiernas och de inblandade personernas förtroende. Väljarna ges istället fullt förtroende att rangordna kandidaterna.

Den interna kamp som speglats i medier vad avser Partiet i Björksta, förutsätter vi nu är över, så att vi gemensamt kan fokusera på det viktiga målet att bryta den socialistiska trend som otvetydigt, om än med små osynliga steg, leder oss till ett fattigare och tråkigare Björksta och Sverige.

 Allan Lundsjö                                                                 Kristina Nord

riksdagsledamot (P)                                                      vice ordf Partistkvinnorna”

När Kristina läst artikelförslaget är hon så upprörd att hon måste ta ett varv runt huset för att kyla ner sig.

-Gång på gång går han offentligt ut och föreslår saker som han inte har en tanke på at tillämpa. Om han stod för en bråkdel av vad han säger skulle björkstapartisterna blomstra.  Nu vill han ’bakbinda’ mig genom att få folk att tro att också han nu tycker att väljarna ska bestämma. Han tror tydligen att han kan använda mig Vanish eller Klorin för att rentvå sig, men så mycket Vanich eller Klorin finns inte i hela regionen, säger Kristina högt för sig själv.

”Fortfarande har det betydelse vilken rangordning på valsedlarna partierna sätter upp. Fortfarande har nummer ett på valsedeln ett försprång framför den som står på plats två eller nio. Väljarna kan visserligen visa sitt förtroende för en given kandidat oavsett placering på listan, men väljarnas preferenser tillåts inte gälla fullt ut.”

-Nehej, och vem kan ändra på det, om inte insuttna politiker, som bara jobbar för att bli ännu mer insuttna och besuttna? tänker Kristina. Snacka går ju!

”Väljarna kan visserligen visa sitt förtroende för en given kandidat oavsett placering på listan, men väljarnas preferenser tillåts inte gälla fullt ut.”

 -Ska han säga, som till och med sätter sig över vad hans egna medlemmar vill! I medlemsprovvalet finns det ingen som helst anledning att nedvärdera eller underkänna medlemmarnas val och rangordning av kandidaterna. Men Hux Fluxklanen nöjer sig inte bara med att underkänna väljarnas rangordning. Dom fuskar till och med i provvalet för att själva vinna. Hur vågar han utmana så där? tänker Kristina rosenrasande.

”De spärrar som finns utgör fortfarande en effektiv spärr för dugliga kandidater att kunna lyftas av väljarna. Detta är naturligtvis fel.”

 -Varför vägrade han och resten av Klanen då för mindre än två månader sen att skriva på ett bindande avtal om att kryssen i årets kommunval ska gälla fullt ut så att den som får flest kryss får första mandat? Tror han att han kan bluffa hur mycket som helst? Hur kan han bara underskatta mig och alla väljare på detta tarvliga sätt? tänker hon ilsket.

”Enligt vår mening bör framtida interna partikonflikter kunna undvikas med ett utpräglat personvalssystem. Flest kryss placeras först. Näst flest tvåa o s v. Röstsedlarna utformas i

lämplig bokstavsordning utan partiernas egen rangordning. Då får vi ett rakt och ärligt personval fritt från otrevliga interna partistrider som både skadar partiernas och de inblandade personernas förtroende. Väljarna ges istället fullt förtroende att rangordna kandidaterna.”                                                                                                       

 -Jag tror baske mig att han plankat Ivar Sonessons förslag till avtal! Ivar kommer att dåna, när han läser sig själv, tänker Kristina upplyft. Synd bara att detta är Partistretorik och inte Partistpraktik.

Hon börjar på fullt allvar fråga sig, om det kan vara så att politiken lockar personer, vars förmåga eller kompetens inte räcker för att få makt, position och pengar genom vanligt hederligt arbete. Enda möjligheten för vissa personer att få allt detta blir då att göra politisk karriär.

-För den som gillar att härska genom att söndra, eller som saknar skrupler och moral och är beredd att gå över allt och alla, är politiken ett perfekt val. Allan, Ante och Ted har dom egenskaper som krävs, muttrar Kristina för sig själv och ser framför sig själva sinnebilden av den politiska prototypen.

Plötsligt får hon en idé:

-Jag håller Allan på halster några dagar. Sen svarar jag på hans mail. Partisttaktik, you know.

Efter en vecka tycker hon att tiden är mogen och mailar honom:

”Hej Allan!

Tack för mail! Hoppas du haft en skön påsk!

Jag har funderat över ditt förslag, men känner att jag i dagsläget inte vill gå ut med artikeln. Tack i alla fall!

Hälsningar

Kristina”                                                                                                                  

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>