Yahoo + Tumblr = roliga pressmeddelanden

måndag 20 maj 2013 kl 21:18 av Jakob Mjöbring

Om gårdagen präglades av en en rätt skeptisk inställning till vad Yahoo skulle kunna göra med Tumblr har de båda bolagen idag gjort sitt absolut bästa för att sticka hål på alla farhågor. Yahoos VD Melissa Mayer skriver att ”we promise not to screw it up”, se hela pressmeddelandet från Yahoo på Melissas egen Tumblr-sida, som åtföljs av en animerad gif som anspelar på kritiken de har fått, se dump nedan på Marissas Tweet och från Tumblr-sidan nedan.

Och Tumblrs chef David Karp lovar att ”We wont let you down.” och signerar sitt pressmeddelande med ”Fuck Yeah, David”, se skärmdump från Tumblrs meddelande nedan och läs hela här.

Tanken är förstås att visa sin relativt unga målgrupp att de menar allvar med att ta vara på det som Tumblr har byggt upp med sin creddiga plattform.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men man får verkligen ge Mayer och Karp att de bjuder på sig själva och visar hur företag idag faktiskt tjänar väldigt mycket på att våga agera som människor.

Tänk så mycket surare och nervösare alla reaktioner hade varit idag om de hade skickat ut standardiserade skitnödiga pressmeddelanden om affären. Det är ju rätt mycket svårare att tycka illa om någon som sträcker ut en hand och lovar att inte förstöra något än en aktör som trycker upp ett byråkratiskt formulerat meddelande i ansiktet på sina kunder.

Och det, mina vänner, är riktigt smart PR. Visst har vi sett det förut, men just denna uppvisning var faktiskt bland de bättre. Så, vi får helt enkelt keep calm, and carry on.

/ @jmjobring

Yahoo köper Tumblr – bra eller dåligt?

måndag 20 maj 2013 kl 07:02 av Jakob Mjöbring

[dagens låt kommer förstås från Daft Punkt]

I helgen läckte det ut att Yahoo tänker köpa Tumblr, för i runda slängar 1 miljard dollar, läs t ex AdWeek här, . Tumblr är en social bloggplattform där du kan blogga, men också följa, gilla och blogga vidare sådant du gillar hos andra bloggare. Så här ser t ex min Tumblr-sida ut och så här använder Coca cola plattformen och jag skrev om plattformen här.

Vad ska då Yahoo med Tumblr till? Ja, det är väl frågan, men Tumblr har varit en av de mest omtalade plattformarna på senare tid, främst att det är dit de unga söker sig när man nu pratar om att de lämnar Facebook. Bolaget bakom Tumblr sitter i New York och inte i Silicon Valley, som de flesta andra. Det har också gjort att det finns en lite cool glans över hela Tumblr.

En annan sak där Tumblr står ut lite är att de har undvikit att lusa ner sin sajt med en massa banners, men ändå har de börjat dra in lite pengar, till skillnad från t ex Instagram. De säljer något de kallar Tumblör Radar som är en lite annonsplats där man kan lyfta upp sin Tumblr-site. Också kan du köpa dig in i deras rekommendationer över bloggar att följa.

Läs mer tankar bakom köpet, här är Miriam Olsson Jeffery på SvD, här kan du läsa Forbes som har listat fem anledningar till varför köpet är bra för Tumblrs användare.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att framförallt Yahoo kan tjäna på det här köpet – de köper sig cred bland de unga och tar ett stort steg in i den sociala världen. Och i mina ögon är de mer än välkomna in där, det behövs konkurrens och större aktörer som kan utveckla plattformarna och hjälpa kommersiella aktörer att hitta sin plats i den sociala världen.

/ @jmjobring

Är sociala medier en klassfråga?

torsdag 16 maj 2013 kl 21:41 av Jakob Mjöbring

[dagens låt kommer från nyuppvaknade Primal Scream]

Hade häromdagen en lunchspaning med några kunder om vart våra sociala medier är på väg, du kan se alla länkar till det jag pratade om på min Pinterest-sida. Då kom ämnet upp. Jag har även varit intervjuad i diverse tidningar efter avslutad 100-dagars bloggning och då även pratat om detta. Och häromdagen såg jag en artikel om att American Airlines öppnar sin finaste lounge för alla med ett Klout-score över 55. Klout är alltså en sajt som mäter ditt ”inflytande” i sociala medier, se min profil nedan, och ja, jag har just nu tillträde till loungen.

Och frågan som har skavt lite är: Vem tjänar på sociala medier? Ökar det klyftorna mellan människor? Eller minskar det kanske klyftorna? Finns det en viss ”klass” som kommer att förlora på att alltfler använder sociala medier? Kommer din anställningsbarhet att påverkas av att du har ett högt Klout-score? Kan du kapitalisera på dina följare om du startar eget företag?

Sociala medier och digitaliseringen minskar klyftorna
Vem som helst kan skapa sig stort inflytande i de sociala medierna. Oavsett vilket yrke du har kan du ägna din fritid åt att twittra, blogga och facebooka och annat som gör att du når ut med ditt budskap. Du kan konversera politiker på Twitter och påverka myndigheter genom att skapa tryck via de sociala medierna. Alla verktyg är gratis, det handlar endast om att prioritera sin tid. Du kan lägga ut krokar om att du söker jobb i vidare kretsar än bara till dina närmaste vilket ökar chansen att du får jobb. Dessutom kan du redan idag faktiskt utbilda dig till (nästan…) vad som helst bara genom att läsa på via Internet. I princip all kunskap finns där ute idag, redo för vem som helst att ta för sig av. Ska du starta företag har du idag större möjligheter än någon gång tidigare i historien att nå ut med ditt budskap utan stora medieinvesteringar.

Sociala medier och digitaliseringen ökar klyftorna
Det finns ett gap mellan medieklassen som behärskar Twitter, bloggar och andra sociala medieuttryck och de som väljer att avstå. Kan du inte föra dIg på Twitter tappar du länken till att kunna diskutera med politiker och tipsa medierna om just dina hjärtefrågor. Det kräver skrivkunskap, och det är det inte alla som har. Det kräver tid och du måste ha tillgång till en dator eller smartphone. Du kan få jobb, bostad och kunskap via de sociala medierna, om du bara behärskar dem. Och nyckeln är att du kan skriva, helst på det språk du ska jobba med eller på det språk i det land du söker bostad. Dessutom måste du ha tiden att kommunicera. Alla har och kan inte det, därför ökar sociala medier faktiskt klyftorna.

Men i långa loppet vinner den ökande kunskapsspridningen…
Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag vill tro att i ett långsiktigt perspektiv kommer de sociala medierna faktiskt att minska klyftorna mellan människorna. Främst tack vare att vi kan ta del av kunskap på ett helt annat sätt och att vi kan upplysa våra medmänniskor om orättvisorna i världen. Vi kan snabbt påverka företag och myndigheter som försöker ta genvägar eller köra över folk. Och möjligheten att sälja saker över nätet och berätta om det på sociala medier öppnar för ett helt nytt företagande som kan försörja mängder av människor och skapa regionala kluster där vi minskar påverkan på miljön genom närsålda produkter med tydlig och spårbar historia.

Eller kommer vi bara att se ännu fler katter, få ännu fler lustfyllda inlägg skapade av företag, beställa mer onödiga prylar från Amazon i USA som ska skeppas över hela världen och sedan stöta på dyra betalväggar när vi försöker läsa mer relevanta nyheter? Vad tror du?

/ @jmjobring

100 dagar av reflektion

torsdag 2 maj 2013 kl 00:09 av Jakob Mjöbring

[dagens musiktips och hela listan för #blogg100]

Det funkade. Den 23 januari började jag blogga 100 dagar i rad efter en utmaning av frilansskribenten Fredrik Wass, läs mer här. Här hittar du lite fakta från Twingly kring oss som är med i #blogg100. Och just idag är det alltså den 100:e dagen och det 100-inlägget. Därför tänkte jag ta mig friheten att stirra mig lite i naveln och försöka hitta russinen bland alla dessa inlägg.

Att varje dag tvinga sig själv att reflektera över det man sysslar med har varit väldigt lärorikt. Jag har bloggat helt och hållet på min fritid, men bloggen handlar i mångt och mycket om det jag gör på dagarna – jag försöker övertyga dig som driver företag om att vi genomgår en kommunikativ revolution skapad av de sociala medierna, och jag försöker ta reda på hur du kan använda resultatet av denna revolution till att stärka ditt företags konkurrenskraft inför framtiden. Och inte bara företagets konkurrenskraft för den delen, din egen också.

Tecken i tiden
Så, varje dag i 100 dagar har jag försökt skriva om tecken i tiden som tillsammans skapar trender, eller helt enkelt ge praktiska tips om saker du ka ha nytta av, som t ex min Twitterskola i sex delar. Men jag har även skrivit om aktuella händelser som Tommy och chockladhistorien, att diskussionen mellan VK och SVT Västerbotten var felriktad, min egen födelsedag och nätkärleken.

Jag inledde den 23 januari med att skriva om DJ:n Avicii som jag tycker använder sina fans på helt rätt sätt, han involverar dem i sitt musikprojekt. Och musik har faktiskt fått ett stort utrymme i mitt bloggande, även om det handlar om social masskommunikation har jag varje dag också tipsat om en ny låt. Alla dessa 100 väl utvalda låtar är samlade i denna grymma Spotifylista. Men jag har även skrivit om Spotify, både här och här. Och jag skrev om Avicii igen när han var klar med sitt projekt.

Företagsblogg och Tumblr
Jag har också skrivit om att företagsbloggen kan bli ditt viktigaste skyltfönster som jag tycker är en viktig bloggpost att ha läst. Kanske ska du också läsa om hur du (inte) har tid med sociala medier eller varför inte lära dig lite mer om Tumblr och om varför jag inte håller med Unicef om att ”likes” inte gör skillnad, som jag skrev om här och här.

Ungefär 7.000 unika besökare har under dessa 100 dagar besökt min blogg och mest kommentarer tror jag att bloggen fick för inläggen om Post-it-lappar eller iPad – måste sjukvården vara analog, inlägget om vad dåliga uppkopplingar i glesbygden kan innebära samt det om Läckberg och Gubslemsdebatten i Göteborg, som egentligen handlade om hur man idag hittar nyheter.

Det slutar inte här
Jag kan, som vanligt, ha helt fel , men jag hoppas verkligen att du har haft nytta och glädje av mina inlägg, och det är inte slut bara för att det har gått 100 dagar. Jag tänker givetvis fortsätta blogga här! Men det blir nog inte ett nytt inlägg varje dag, jag ska lägga lite mer tid på såväl familjen som att öka den fysiska träningsdosen. Dessutom gör ju de ljusa kvällarna att man gärna vill börja vistas utomhus lite mer. Så, tack för dessa 100 dagar, vi ses om några dagar igen!

Och bilden då? Jo, byrån där jag jobbar till vardags, Plakat, har gjort ett pressmeddelande för att uppmärksamma mina 100 dagar, och i samband med det tog min kollega Erik Trysberg bilden ovan. Jag springer inne på vår kontor på Norrlandsgatan i Umeå och Johan Backlund håller i målsnöret utanför bild. Stort tack till dessa och övriga vänner på Plakat som dagligen inspirerar mig med all sin kunskap och erfarenhet. Tack också till alla kunder som får mig att anstränga mig och stå på tå för att leverera bra input som kan utveckla deras företag och organisationer.

Tack för dessa 100 dagar. Nu kör vi.

/ @jmjobring

Det här är inlägg 100 i #blogg100, jag har alltså just idag bloggat i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här. Alla låtar jag har tipsat om under #blogg100 finns i denna lista.

Second screen i första hand

onsdag 1 maj 2013 kl 20:48 av Jakob Mjöbring

[dagens musiktips]

Man brukar kalla den smartphone eller surfplatta vi har i handen när vi ser på tv för ”second screen”, alltså den andra skärmen. Men frågan är vilket skärm som är den viktigaste för oss? Den som du interagerar med dina vänner på eller den som helt ensidigt matar dig med visuella intryck?

Att vi ständigt har en skärm bredvid oss som konkurrerar om uppmärksamheten från tv-skärmen är ett stort problem för de som vill få oss att se reklam på tv. För så fort något på tv-skärmen blir för trist växlar vi över till skärm två. Och reklamen talar ut i tomma intet.

Antingen ser vi som verkar i reklambranschen det här som ett hot och försöker skrika ännu högre i reklampauserna, eller så inser vi att det är ett faktum och ser det som en ny utmaning. Vad kan få den som vänder ner blicken i paddan att agera på ditt budskap?

– Kanske kan man skapa upplevelser och erbjudanden som hänger på att man just under denna unika reklampaus använder sin padda/telefon för att via sociala medier ta del av ett unikt och extremt tidsbegränsat erbjudande.

– Kanske kan man tydligare försöka styra det faktum att många googlar saker de ser på tv.skrämen. T ex när Clint Eastwood var med i reklamfilm på SuperBowl så googlade otroligt många honom för att se hur gammal han var. Kunde man ha utnyttjat det på något smart sätt?

–Eller så hoppar man helt enkelt över tv-reklamen och lägger resurserna på att skapa riktigt bra innehåll och otroliga erbjudanden i de sociala medierna och trycker på det faktum att man har styrt om sin reklambudget. Tänk om till exempel MediaMarkt skulle erbjuda oss det; ”Okej, vi slutar göra usel tv-reklam och lägger pengarna på att underhålla er i de sociala medierna och komma med unika och riktigt bra erbjudanden ni inte kan motstå”. Nog skulle det kännas rätt sympatiskt?

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men det faktum att vi snart allihop stirrar mer ner i telefonen eller paddan än in i tv:n under tv-kvällen gör också att det blir allt viktigare för företagen att verkligen behärska denna nya arena. Företagen måste lära sig att prata med oss så att vi tycker det är intressant, de måste lära sig att dansa och underhålla oss och de måste lära sig att vi vill känna att vi är viktiga och kan påverka.

/ @jmjobring

Det här är inlägg 99 i #blogg100, jag har alltså snart bloggat i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här. En enda dag kvar alltså i denna 100 dagars svit, fast bloggen lever så klart vidare även efter torsdag 2 maj! Alla låtar jag har tipsat om under #blogg100 finns i denna lista.

Ubersmart reklam?

tisdag 30 april 2013 kl 16:00 av Jakob Mjöbring

[dagens musiktips]

Kollade lite på sändningen från TechCrunch i New York häromdagen, som för övrigt InfoTech Umeå bevakar föredömligt på plats, följ med på deras Facebooksida. Där deltog en investerare, Bill Gurley, som hade investerat i företaget Uber. Kort beskrivet är Uber en taxitjänst som använder outnyttjade limousiner och du bokar dem enkelt via din mobil, och betalningen dras från ett kort du har föranmält till Uber. Priset är ungefär som en vanlig taxiresa. Läs mer på Ubers webbplats.

Enligt investeraren Gurley växer Uber fortare än vad eBay gjorde när han investerade i det. Det är ett ganska intressant uttalande med tanke på att eBay nog får anses vara en av slutet av nittiotalets stora raketer. Gurleys företag Benchmark investerade 6,7 miljoner i eBay 1997 och på två år växte det till 5 miljarder, läs artikeln här.

Men, det intressantaste i intervjun med honom är kanske ändå att;

“The product (Uber, min anm.) is so good, there is no one spending hundreds of thousands of dollars on marketing,” Gurley said. eBay and Uber are both consumer companies that have reached a lot of customers
in a very short time.

It contrasts a lot with his comments about the past failures of the tech industry. “On the consumer side, the risk is what there was in the late 1990s, with too much money spent on marketing,” Gurley said.”

Taxitjänsten Uber växer alltså lika fort som en raketsajt i IT-bubblan. Taxitjänsten Uber spenderar inte en massa pengar på marknadsföring. Taxitjänsten Uber får en mängd uppmärksamhet på Twitter och på bloggar när de drar igång i Stockholm och får lite problem med myndigheterna, här bra sammanfattat av Fredrik Wass på hans Bisonblogg.

Okej… varför då? Varför får en ganska enkel taxitjänst all den här uppmärksamheten. Varför växer den snabbare än eBay? Hur kan detta ske utan att traditionella reklampengar pumpas in? Ett tips är att kika en bit ner på Ubers sajt, där finns titeln ”Community Manager”. Och sedan se flödet nedan vad denna Community Manager sysslar med och det som Fredrik Wass sammanfattade på sin blogg.

När Uber lanserades i Stockholm fick man till exempel ett par minuter på Webbdagarna. Där satt i runda slängar 1.000 early adopters i publiken. Uber förklarade på ett par minuter vilka de var och delade snabbt och smidigt ut ett presentkort till alla oss som var där när vi lämnade salen. Ett snyggt svart kort i ett litet svart kuvert. Vi kände oss utvalda. Smart.

Uber har en väldigt enkel tjänst som utgår från din mobil som du garanterat har i din hand när du vill ha en taxi. De har betygsättning på sina förare och tydlig prissättning. Och förstås väldigt coola bilar som de erbjuder dig att glida runt i. Smart.

Jag kan, som vanligt. ha helt fel, men insikten vi ska ta med oss är nog ändå att – om du idag får dina kunder att berätta om din tjänst i sina egna sociala medier blir det förstås snabbt en så mycket effektivare investering än en annons i Dagens Nyheter. Med det inte sagt att det är gjort i en handvändning. Eller att det är speciellt enkelt. Men det kanske är dags att se över reklamköpen i din marknadsföringsbudget och styra om en del av dem. Vem vet vilka som skulle vilja börja prata om din produkt eller tjänst i morgon om du också bjöd på såväl dig själv som på en del av dina produkter/tjänster?

/ @jmjobring

Det här är inlägg 98 i #blogg100, jag har alltså snart bloggat i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här. Två dagar kvar alltså i denna 100 dagars svit, fast bloggen lever så klart vidare även efter torsdag 2 maj! Alla låtar jag har tipsat om under #blogg100 finns i denna lista.

Bloggen kan bli ditt bästa skyltfönster

måndag 29 april 2013 kl 20:28 av Jakob Mjöbring

[dagens musiktips]

Det är inte nödvändigtvis det enklaste, men faktiskt det viktigaste. Innehållet. Och egentligen. Om du tänker efter. Visst har du ganska mycket spännande i din verksamhet att berätta om? Dessutom är du förmodligen inte ensam i ditt företag eller organisation att kunna berätta. Tänk vad mycket ni kan berätta om alla vill och kan dela med sig av sin arbetsvardag. För innehålet är otroligt viktigt för att lyckas i sociala medier.

Jag började försöka rita upp hur man idag kan använda och sampublicera det innehåll som man skapar. Och vem som kan ha nytta av innehållet på de olika plattformarna. Men, som du ser nedan, det blir snabbt rörigt. Själva poängen med att ändå visa mitt försök är att potentialen liksom blir tydlig i alla denna otydliga rörighet, och då har jag säkerligen ändå missat ett gäng pilar.

I bilden ovan har jag också valt att välja bort flera plattformar och ännu fler externa och interna aktörer som kan ha nytta av och bidra med innehåll. Till exempel kunde man tänka sig medarbetarnas familjer som kan se vad mamma/pappa gör på jobbet via företagets Facebooksida.

Säljarna kan blogga de frågor de stöter på när de är ute och säljer och på så vis öka synligheten på Google och kanske i förlängningen svara på färre frågor och sälja mer. Leverantörer skulle lät platsa på högersidan också. De kan ha stor nytta av att se på er blogg åt vilket håll ni utvecklas för att kunna bli en ännu bättre leverantör. Och så vidare. Och så vidare.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men när jag försökte rita upp mina tankar hamnade webbplatsen nere till höger. Det är ingen slump. Jag tror att vi alltmer måste betrakta bloggen som centrum kring vilket allt snurrar, om vi nu kan prata om något centrum längre. Alla plattformar lever sitt eget liv och har sina egna förutsättningar, men är något mer centralt är det bloggen idag.

Med företagets blogg som hjärta hamnar du högt på Google tack vare frekventa uppdateringar och mycket textinnehåll, tonen kan vara familjärare och intressantare att följa för kunder, leverantörer och framtida medarbetare – lite som att tjyvkika in i din verksamhet. Du kan regelbundet låta såväl medarbetare som ledning komma till tals på ett naturligt sätt. Och du genererar bra material till alla dina andra plattformar.

För att återknyta till innehållet du ska publicera – som ju faktiskt är det centrala när du börjar arbetar med dina sociala medier på ett professionellt sätt – så är ju dina medarbetare, förutom dina kunder, de överlägset bästa på att skapa det. Där tänker jag mig också att bloggen på ett naturligt sätt blir deras skyltfönster in i den nya världen av sociala medier, medarbetarna kan förstå vad för material som efterfrågas utan att de själva behöver vara aktiva på alla plattformar.

Så, vad väntar du på? Börja företagsblogga nu. Eller gör du det redan? Dela gärna med dig av dina tankar!

/ @jmjobring

Det här är inlägg 97 i #blogg100, jag har alltså snart bloggat i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här. Tre dagar kvar, på torsdag gör jag sista inlägget i denna 100 dagars svit, fast bloggen lever så klart vidare även efter torsdag 2 maj. Alla låtar jag har tipsat om under #blogg100 finns i denna lista. Lyssna och njut!

Hallå Nike, var är ni?

söndag 28 april 2013 kl 21:37 av Jakob Mjöbring

[dagens musiktips]

Sedan den 2 april 2007 har jag sprungit med Nike-grejor och reggat mina löppass på Nikeplus. Vi snackar alltså över sex år. 327 pass. 2.789,92 km. Medeldistansen är 8,5 km. Jag har i många år sprungit med en pod i skon som synkar med en iPod och på senare år med en Nike/Tomtom GPS-klocka på armen.

Vad har jag fått av Nike för att jag har laddat upp mina 327 pass i sex år till deras portal? Nada. Inte en enda rabatt på prylar. Inte en enda gång har de på ett mer ”mänskligt” sätt hört av sig och sagt att det är kul att jag år efter år använder deras portal för min löpardata. De har aldrig tackat för att jag har twittrat ut deras taggar eller spridit deras portal på Facebook.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, och jag är inte bitter, men när man läser att Nike är så duktiga på det sociala har jag svårt att stämma in, t ex här och här. Visst de hjälper oss att dela med oss av våra data, och de använder säkert sociala medier på ett bra sätt för att få ut sina grejor, men de är i min värld usla på att bygga lojalitet, i varje fall utanför USA. Där är det kanske något helt annat, men som bortglömd svensk ställer man sig lite oförstående inför hyllningarna. Nike är nämligen i min värld totalt osynliga. Nog borde deras kundlojalitetssystem ha slagit till vid det här laget och gett mig en rabatt på ett par skor eller någon annan pryl? På sex år? 327 pass?

Eller är jag bara gnällig? Och visst, jag har gnetat på i sex år eftersom jag har all min data där och tycker att deras portal ändå gör sitt jobb, så något rätt har de ju förstås ändå gjort. Har du andra erfarenheter av Nike, dela gärna med dig och bevisa gärna att jag har fel!

/ @jmjobring

Det här är inlägg 96 i #blogg100, jag har alltså snart bloggat i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här. Fyra dagar kvar, på torsdag gör jag sista inlägget i denna 100 dagars svit.

Visit Umeå tävlar med appen Foap

lördag 27 april 2013 kl 13:08 av Jakob Mjöbring

[dagens musiktips]

Blir lite glad av att se att Visit Umeå har anammat appen Foap för sin fototävling. Appen Foap är en svensk skön idé om att vi ska förvandla vår smarttelefonsbilder till pengar. Har skrivit om den tidigare här i Bostadens tidning ”Hej” och här. Foap vill helt enkelt koppla ihop företag och organisationer som behöver bilder med alla oss som går runt och plåtar med våra mobiler.

Och nu har utmanar alltså Visit Umeå oss att dela med oss av våra favoritplats i Umeåregionen, se reglerna nedan. Du kan vinna mellan 450 till 150 fina dollar.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tycker det är vaket av Visit Umeå att testa lite nya grepp, jag kanske också ska påpeka att jag ej har varit inblandad i att ta fram tävlingen. Utmaningen är förstås att det är några steg innan man kan delta – installera appen, om man inte har den, skapa ett konto och ladda upp sina bilder, sedan måste man också betygssätta fem andra bilder för varje egen bild man laddar upp – men å andra sidan är ju belöningen hyfsad. Och om inte Visit Umeå belönar dina bilder finns det ju en chans att någon faktiskt vill köpa någon av dina bilder. Så, in och tävla nu!

/ @jmjobring

Det här är inlägg 95 i #blogg100, jag har alltså snart bloggat i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här. Fem dagar kvar…

Digital vintage?

fredag 26 april 2013 kl 22:17 av Jakob Mjöbring

[dagens musiktips]

Sitter i vårt fritidshus och bläddrar bland vinylskivor och gamla böcker och spelar ett och annat gammalt analogt familjespel. Vi har fått vinylskivor och böcker från ganska många olika håll så här finns skivor jag aldrig har hört förut. Man bläddrar, kikar på omslagen och provspelar. Vi har också fått ett gäng uppslagsböcker och köpt många egna pocketböcker som fyller bokhyllorna. Arvet från förr är så fysiskt påtagligt. Det går att känna, lukta och bläddra bland minnena och tidsdokumenten.

Men hur blir det för kommande generationer? Både böcker och musik streamas förstås vid behov. Kommer mina barn att ha appar i Spotify (eller vilken streamingtjänst för musik som gäller då) som heter ”Discover The Oldies” och ”Like It Use To Sound” med filter för olika knastervolymer? ”Idag väljer jag filtret som motsvarar en nål på en Dualspelare från 1972 och en vinylskiva från Decca från 1965″. Och finns det behov av att skilja på pocketböcker och hårdryggar? Knappast.

Och hur gör alla de som idag fyndar vintageböcker och vinylskivor på loppisar och hos antikvitetsmånglare? Eller hittar gamla sällskapsspel på vinden för den delen? ”Den försvunna diamanten” eller ett gammalt ”Kinashack”? Drar de igång en gammal iPhone 3 och dammar av en app med ”Pettsons uppfinningar”? Kommer man att kunna bläddra bakåt till gamla årgångar av iTunes Store och köpa appar från tidigt 2010-tal? Tyvärr tror jag inte det, redan idag finns där ju många appar som inte är kompatibla med till exempel den första iPaden.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag vet verkligen inte om det spelar det någon roll att vi några generationer bort inte kommer att kunna uppleva samma ”genuina” nostalgitripp som vi kan med vinyler och böcker? Spelar det fysiska någon roll för upplevelsen av att vi verkligen återupptäcker något som fanns förr? Kan man få samma känsla av att streama en ljudfil som är 50 år gammal som att placera en skiva från 60-talet på ett snurrande tefat? Troligen kan man det om man är uppväxt utan de fysiska exemplaren av skivorna och böckerna. Troligen finns nostalgin även i det digitala och bortom det rent fysiskt påtagliga som vi fortfarande är beroende av. Vad tror du?

/ @jmjobring

Det här är inlägg 94 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här. Det är alltså endast 6 dagar kvar…