Kungen av Liljeholmen och kärleken på Grillen o O´Learys sportbar

Som borgerlig officiant kommer jag nära människor. Jag får dela sorg och glädje med individer jag aldrig tidigare mött. Jag får förtroenden, jag får dela hemligheter; jag får ta del av både enastående och osannolika livsöden.
Allt detta måste jag givetvis hålla för mig själv, eller åtminstone inom ramen för den kommande ceremonin. Men det finns en person och ett sammanhang som jag både vill och har tillåtelse att berätta om, och det är Kungen av Liljeholmen; Jörgen Sommar, Grillens och sportbaren O´Learys så högt älskade stammis på Liljeholmens torg.

Jörgen föddes den 12 januari 1956 och dog på nyårsaftons morgon, år 2016. Grannarna fann honom död i trappuppgången. Grillens chef hade som vanligt skjutsat hem Jörgen efter stängningsdags, men denna morgon visade sig bli den sista. Jörgens lungkapacitet var väldigt dålig och till slut orkade inte kroppen längre. Han visste att hans dagar var räknade.

Jörgen hade ett unikt rykte i skridskovärlden. Ishockeyspelare och konståkare reste från hela Europa och även Ryssland för att få sina skridskor monterade av honom. Och eftersom han var djurgårdare hjälpte han givetvis också favoritlaget med deras skridskor.

Jörgen levde ensam. Han hade dock sina katter, och en passion för smycken med döskallar. Han hade en döskalle till och med på telefonens display, och ett gitarrspelande skelett. Och så förstås djurgårdsmärket.

Jörgen var en profil i Liljeholmen och den kärlek han åtnjöt var gränslös.
Sportbaren O´Learys och Grillen på Liljeholmstorget var båda hans andra hem, om inte rent av hans primära. När Jörgen slutat med skridsko-monterandet för dagen gick han alltid direkt till O´Learys där han blev kvar till stängningsdags.
När de stängde gick Jörgen istället över till Grillen. Där satt han tills de stängde för natten, och chefen för Grillen skjutsade sedan Jörgen hem.
Detta upprepades, kväll efter kväll. Och om det någon gång hände att Jörgen inte infann sig, ringde de oroliga och undrade var han var, varför han inte kom och hur han mådde. 

Jag fick uppdraget som officiant på Jörgens begravning, och hans syster Lotta och jag stämde träff på O´Learys för att planera det hela. Vanligtvis sker dessa möten i de anhörigas hem, men i det här fallet var O´Learys ett klockrent val av plats.
Det första som mötte oss när vi steg in på denna gigantiska sportbar var snittblommor i vaser, brinnande stearinljus och inramade bilder på Jörgen ovanför den mässingsskylt som sen några år sitter fastnitad på bardisken. På skylten är ingraverat: För alltid reserverad till Jörgen Sommar”.
Med ens insåg jag Jörgens betydelse på Liljeholmens torg.

Personalen tog emot oss som vore vi en av dem. De lyfte undan den snodd som satt framför trappan upp till övervåningen och signalerade att den för tillfället var avstängd. Lotta och jag erbjöds respektfullt en plats i lugn och ro; vi fick en hel våning att husera i.
Vi planerade ceremonins utformning, hon delade med sig av sina minnen av Jörgen och jag fick ta del av hans livshistoria för att kunna forma mina tal på ett personligt sätt.

När samtalet var över, efter knappa två timmar, stegade vi nerför trappan och gick en sista gång förbi bardisken där kärleksbevisen för Jörgen tronade.
TV-apparater i mängder visade någon ishockeymatch, människor åt mat, drack öl och samtalade. Stämningen var varm, gemytlig, familjär.

Innan Lotta och jag skildes åt gick vi över till Grillen på andra sidan torget. Även här fanns det blommor och tända ljus, och därtill en kondoleansbok där mängder av människor skrivit en sista kärleksfull hälsning till Jörgen. Efter Jörgens död satte även Grillen upp en mässingsskylt med en inskription till minne av honom. Som grädde på kärleksmoset utökade de sin meny med Jörgens rulle.

Begravningen var rörande. Kapellet fylldes till bredden av släkt, vänner och personal från de två barer som under många år varit Jörgens hemvist. Musikerna Johan Kvarnström och Ronny Norberg sjöng och spelade gitarr under ceremonin. De två har ofta ingått i de grupper som uppträtt på O´Learys, och jag rös av välbehag av deras professionella, känslofyllda musicerande.
Efter begravningen bjöds det på kaffe och tårta på sportbaren, medan Grillen erbjöd en gratis Jörgens rulle till de som var hungriga.

O´Learys har bett att få rama in det minnestal jag skrev till Jörgens begravning och sätta upp det på väggen.

Tänk ändå, så mycket kärlek det finns i den här världen.

 

 

IMG_2991.JPG

IMG_3016.JPG

IMG_2971.JPG

IMG_3073 IMG_2994

FullSizeRender

 

Fotografierna har jag fått av syster Lotta.