Monica Zetterlunds Minnesfond har utsett 2022 års stipendiater.
Vi gratulerar Georg ”Jojje” Wadenius och Ellen Andersson.

Foto: Per Ole Haugen

 ”Att få spela och befinna mig i den musikaliska miljön, bland alla otroliga musiker, många av dem mina hjältar, mina idoler – det har varit min stora glädje i livet.”
Orden är Jojje Wadenius egna.

När man nämner Jojjes namn glittrar det till i människoögon. Han är djupt respekterad och älskad, både som människa och musiker, och många vittnar om hans stora betydelse som inspiratör och förebild. Jojje har varit en enormt uppskattad lagkamrat i en oändlig mängd musikaliska konstellationer och hans förmåga att smälta in i de olika sammanhangen är enastående.

Som ung hoppade han av läkarutbildningen och valde istället att hela och läka med hjälp av sin musik. Han lyssnade på allsköns musik under uppväxten; Jan Johansson och idolen Rune Gustafsson, men också Beatles, Simon & Garfunkel, Jimi Hendrix, Aretha Franklin och James Brown. Senare, efter flytten till New York, skulle Jojje komma att spela och turnera med många av sina idoler.

Alla hans tidigare utmärkelser talar sitt tydliga språk, och efter tjugo år som en av de mest hyllade studiomusikerna i USA är det få som kan överträffa hans diskografi. Där finns namn som Diana Ross, Dionne Warwick och Roberta Flack, men även Donald Fagan, Blues Brothers, Steely Dan och inte minst Luther Vandros. Och så förstås många av våra svenska storheter – däribland Monica Zetterlund.

Grupperna Made in Sweden och Solar Plexus var upptakten. 1969 kom en av Sveriges genom tiderna mest älskade och uppmärksammade barnskiva; Goda’ Goda’. Jojje fortsatte att komponera och spela in barnmusik, låten ”Kalles klätterträd” brukar han med glimten i ögat presentera som sin största hit.

Jojjes musik har nått fram till och starkt präglat en bred lyssnarskara, i alla åldrar, under hela sex decennier. Vi är många som bokstavligt talat spelade sönder LP:n Goda´ Goda´ när den gavs ut, och den är fortfarande lika älskad. Än idag går vi omkring och nynnar på hans barnvisor, de har boat in sig i våra gener. En av dem; ”Kråkbegravningen”, spelades in med Blood, Sweat and Tears under de år Jojje var medlem i gruppen.
Låten “She´s coming home”, som kan avnjutas på en annan av Blood, Sweat and Tears´ plattor, är också ett lysande exempel på Jojje som sångare. Efter att ha inspirerats av Steve Winwood utvecklade Jojje dessutom en alldeles egen scatsång, vilken blivit hans signum.

Hela Jojjes identitet är musik. Den är oefterhärmlig, alltigenom äkta och sprängfylld av lekfullhet och energier. Än idag är han aktiv i många skilda sammanhang, bland annat i bandet Cleo, där Jojje får utlopp för sin till synes aldrig sinande spelglädje.

Prissumman är 60.000 kronor och motiveringen lyder:

Du har inspirerat och berikat generationer med Din innerlighet och musikalitet, med oförglömliga kompositioner, en naturlig varm sångröst och ett virtuost, glittrande gitarrspel. Barnvisor, jazz, blues, rock eller pop – Du har lätt och lekfullt låtit musiken flöda över gränserna. Allt med ett enastående gehör, ett utsökt harmonisinne och en självklar följsamhet och melodisk lekfullhet som satt djupa avtryck inom oss. Din musik har fyllt oss med glädje, värme och kärlek och vi känner en djup tacksamhet.

*****

Foto: Satu Knape

I Ellen Anderssons barndomshem i Linköping ljöd musik av många skilda slag, men jazzenfångade tidigt hennes öra; särskilt gitarrister som Joe Pass, Wes Montgomery och George Benson, men också Nat King Cole som pianist. Och så förstås Ella Fitzgerald. Ellen framhåller Ellas betydelse som inspiratör med sin frasering, energi och attityd.

Sången har alltid varit ett naturligt uttrycksmedel, men under studier på Lunnevads och Skurups folkhögskolor öppnades Ellens ögon ytterligare. Hon gick från klarhet till klarhet och med tiden öppnades dörren till improvisationens värld.
Ellen har alltid närmat sig musiken från både ett vokalt och instrumentalt perspektiv. Där finns en förkärlek för standardrepertoaren som på ett alldeles särskilt sätt väckt hennes experimentlusta.

Debutplattan kom 2016, den prisades med Gyllene Skivan och Ellen tilldelades också P2:s Jazzkatten som årets nykomling. Turnéer följde i spåren, och hon har de senaste åren samarbetat med mindre jazzensembler men även med Norrbotten Big Band och Sveriges Radios, Norrköpings och Malmös Symfoniorkestrar. Hennes senaste skiva grammisnominerades och blev lyssnarnas favorit för Gyllene Skivan.

Inom Ellen finns ett otroligt driv, ett djupt allvar och en påfallande känslighet. I de allra mest magiska ögonblicken bjuder hon på musik av världsklass, såväl i scatsång som i ballader.
Ellen kan stoltsera med många fina recensioner och ser nu fram emot nya, spännande projekt. Så gör även Monica Zetterlunds stipendienämnd som nyfiket kommer att följa hennes väg framåt.

Priset är 40.000 kronor och motiveringen lyder:

Ellen bär på en brinnande kreativitet. Hon strävar oupphörligt och med stor hänförelse efter nya musikaliska uttryck – att förfina dialekterna inom de musikaliska språken. Med djup och innerlighet, med en virtuositet av sällan skådat slag, med en unik frasering och en imponerande improvisationskonst berör hon sin publik och skapar med sin röst en magisk atmosfär. 

 *****

Monica Zetterlund skulle den 20 september ha fyllt 85 år. Stipendierna delas ut under en hyllningskonsert på Berwaldhallen den 25 september.
Med på scenen finns även 2020 och 2021 års stipendiater: Bengan Jansson, Cornelia Nilsson, Elise Einarsdotter, Alexander Lövmark och Henrik Dorsin.
Förutom dessa medverkar också Tommy Körberg, Lise&Gertrud samt husbandet bestående av Calle Bagge, Hans Backenroth, Jocke Ekberg och Ulf Andersson.

För Minnesfonden, Ann Allan (ordförande)