Så kommer ännu en rapport som hävdar att invandringen sedan 1950 gett en vinst på totalt 900 miljarder kronor. Rapporten är skriven av Sandro Scocco, chefsekonom för Arena Idé, en vänsterorienterad tankesmedja, och Lars Fredrik Andersson, docent i ekonomisk historia vid Umeå universitet. Den är utan tvivel ett politiskt beställningsjobb utfört av den vänsterorienterade tankesmedjan och utgår dessutom inte från relevanta begrepp eller fakta. Oseriöst! Att rapporten presenterades på SD:s dag i Almedalen var förstås ingen tillfällighet.
Arbetskraftsinvandring där det finns arbetskraftsbrist är alltid lönsam. Mellan 1950 och 1980 skedde en betydande arbetskraftsinvandring. Invandrarna kom från t ex Tyskland, Finland och Italien, d v s från liknande kulturer och närliggande geografiska områden och de kom hit frivilligt för att jobba. Det fanns både jobb och bostäder till invandrarna vilket möjliggjorde integration. Idag har vi varken jobb eller bostäder till de 80 000 eller mer som anländer bara i år.
Jag har skrivit om det förut och upprepar det igen; varför lägger makteliten gång på gång så mycket energi och pengar på att sprida dimridåer för att få oss att tro att invandring är lönsam? Säg som det är; invandring sker av humanitära orsaker, inte för att generera vinster!
Rapporten tar upp den invandring som skett från 1950 till idag. Vilket trix fix! Jag är övertygad om att våra 3 invandringstätaste orter, Södertälje, Botkyrka och Malmö, inte håller med om att invandring är lönsam. Dessa orters allt sämre ekonomi har förvandlat dem till ”ekonomiska katastrofzoner”, som överlever med hjälp av skattepengar från andra delar av landet.
Som tur är finns det seriösa forskare som snabbt kan visa hur ovetenskaplig rapporten är och mala sönder den på nolltid med sakliga argument och riktig statistik. ”Arenarapporten fuskar sig fram till vinst genom att utgå från sina egna påhittade siffror över intäkter i stället för riktig statistik från SCB eller Skatteverket.” Så skriver Tino Sanandaji, forskare och debattör, på sin blogg. Scocco och Andersson anser uppenbarligen att verkligheten inte riktigt stämmer med kartan. Ja, deras karta.
Med tanke på hur många journalister som bevakar vad som händer i Almedalen är det häpnadsväckande att ingen journalist kritiskt granskat rapporten och kritiserat den för att utgå från felaktiga ingångsvärden istället för från fakta. Medierna har makten över agendan och avgör vem som slipper de svåra frågorna och vem som kommer undan mer lättvindigt. Dock är det anmärkningsvärt att journalister från SR, SVT, AB, DN m fl inte är så professionella, objektiva och pålästa att de reagerar mot rapportens ingångsvärden och slutsatser.
Av en händelse läste jag i Samtiden en artikel skriven av Tomas Brandberg, debattör. Så här säger han: ”Medias motstånd mot SD får i alla fall sägas ha förblivit kompakt. Man undviker förvisso att angripa SD:s faktiska politik, istället målar man upp en nidbild av den, raljerar över partiets historia eller ger sig hän åt intetsägande emotionella resonemang med oklar innebörd.
Det är här som den verkliga konfliktlinjen går i svensk politik, ett diffust kollektiv av mediala makthavare mot ett politiskt parti bestående av medborgare som fått nog av mediekratin. Att lägga sin röst på SD är den ultimata protesten mot medias makt. De övriga partierna är egentligen bara statister i detta drama.”
Lena Mellin, kolumnist i AB, efterlyste för några veckor sen en ”nordisk kriskommission” som kunde undersöka varför SD (och andra liknande partier) växer, trots konstant smutskastning och fasciststämpling.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article20999431.ab
Lena Mellin har skrivit spaltmeter om SD och deras väljare. Hennes ständiga smutskastning av SD kan vara en av förklaringarna till varför SD växer. Om journalister, kolumnister, politiska kommentatorer m fl ägnade mer tid åt att diskutera SD:s politik istället för att kritisera deras verklighetsuppfattning skulle det möjligen kunna vända trenden.
