-Efter varje attentat utfört av terrorister kommer en förutsägbar våg av förklaringsmodeller, psykologiska analyser, politiska debatter och timtal av diskussioner i tv. Alla försöker förklara det inträffade, och alla har det gemensamt att det inte nämnvärt påverkar risken för att det ska ske igen.
-Det är enbart direkta åtgärder och handling som minskar sannolikheten för att något ska ske – inte maratonseanser i försök till förståelse. Vad som krävs är konkreta åtgärder som direkt påverkar de planer och idéer som potentiella attentatspersoner har. (http://www.dagenssamhalle.se/debatt/atgaerder-inte-foerstaelse-stoppar-terrorister-23698)
Attentaten i Bryssel visar att utanförskapsområden inte bara riskerar att utgöra grogrund för radikalisering, utan även tjänstgöra som skydd för kända terrorister. En förutsättning för ett framgångsrikt förebyggande arbete är att skygglapparna kastas, skriver terrorforskarna Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren på DN Debatt 24/3 2016:
-Både i Belgien och i Sverige har utanförskapsområden varit kraftigt överrepresenterade när det gäller extremism och utländska stridande. Vi ser i dagsläget inget som tyder på att den sociala situationen i dessa områden kommer att markant förbättras inom en snar framtid, utan riskerna är överhängande att de fortsätter att utgöra en grogrund för extremism och kriminalitet. Mer behöver göras för att skapa en basal trygghet i dessa områden, vilket inte minst Polismyndighetens rapport om kriminellas inflytande i lokala områden från december 2015 pekar på. Det är sannolikt ingen slump att flera av de områden där kriminella har stort inflytande också stuckit ut avseende extremism och utländska stridande.
Efter terrordåden i Belgien måste vi nu titta på vad som gäller för Sverige. Efter Belgien har vi det näst högsta anatalet jihadistresenärer i EU. Migrationspolitiken har misslyckats och resulterat i ett massivt utanförskap. Den misslyckade integrationen har skapat en bra grogrund för radikalisering i alla utanförskapsområden. Idag finns närmare 60 ’no go zoner’ som en försvagad poliskår har svårt att tränga in i och kontrollera och polisen har dålig beredskap för terrorism. Säpo har avslöjat att hundratals svenskar åkt för att slåss t ex med IS, men mycket få åtalas för brott de begått utomlands. För att motverka terrorresor har regeringen tillsammans med allianspartierna tagit fram en rad åtgärder, bl a har riksdagen kriminaliserat sådana resor.
Terrorforskaren Magnus Norell tror inte att regeringens åtgärder i praktiken haft någon större effekt. Han tror att det effektivaste sättet att motverka terrorresor är att sända ut en stark signal om att alla som åker till IS-kontrollerat område, eller kan misstänkas ha något med terrorgrupper att göra, systematiskt kommer att häktas under lång tid när de återvänder. Syftet är att utreda om de begått brott, även om misstankegraden är låg. Han anser att det är den enda preventiva metoden som verkligen fungerar (SvD 8/3-16). Det är viktigt att samhället klart och tydligt går ut med att detta händer dem som åker, och att den typen av resor inte accepteras. Signalvärdet är det viktigaste. Förslaget kan kombineras med indragna bidrag och liknande.
Det är både problematiskt och kontraproduktivt att stat och kommuner i Sverige fortsätter att betala ut generösa bidrag till islamistiska föreningar som försvarar terrorister och bjuder in hatpredikanter, som inte respekterar den liberala demokratin. Svenska politiker har valt att blunda för terrorhotet och åtgärder kommer för sent eller är tandlösa. Att som rödgröna politiker ge återvändande jihadister terapi, jobb och förtur i bostadskön är både världsfrånvänt och absurt.
Nu måste kommunpolitiker, skolor, kyrkor och imamer m fl tillsammans gå ut och erkänna att radikalisering är ett problem i Sverige och att dessa värderingar måste bekämpas. Sist men inte minst måste Löfven med flera sluta upp att gå in och relativisera när den islamistiska terrorn slår till. Det spelar ingen roll hur tydliga de har varit i sina tidigare fördömanden när de avslutar med “Men det finns faktiskt andra som mördar också…” Det är då de visar vad tycker, tänker och känner egentligen. Pinsamt!