Statministerns och de berörda statsrådens redogörelser för hur IT-haveriet på Transportstyrelsen hanterats inom regeringen och regeringskansliet börjar allt mer likna en ’story’, som de försöker sälja in i hopp om att sanningen inte ska komma fram. Transportstyrelsens IT-haveri har äventyrat svensk säkerhet och följderna är idag mycket svåra att överskåda.
Flera inom regeringen har länge känt till ”haveriet”. Löfven, Ygeman, Hultqvist och Wallström ingick i det säkerhetspolitiska rådet, som sägs träffas en gång i månaden för att ta gemensamt ansvar och fatta gemensamma beslut i frågor som rör landets säkerhet. Men det finns ingen existerande dokumentation vare sig från eller om att säkerhetsrådet någonsin mötts.
På bloggen Cornucopia / http://cornucopia.cornubot.se/2017/08/stefan-lofvens-sakerhetsrad-en-icke.html/ läser jag bl a att den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson försökt få ut allmänna handlingar kring säkerhetsrådet men mötts av att sådana inte existerar. Inte ens mötesdatum eller de obligatoriska tjänsteanteckningarna. Ericson skriver:
-Svaret var alltså ordagrant detsamma som det tidigare och mina följdfrågor nonchalerades helt. Regeringskansliet vägrar alltså berätta ens om det finns några hemligstämplade handlingar från Säkerhetspolitiska Rådets möten eller inte. Man vill inte ens berätta om när möten hållits eller ens hur många möten man haft – uppgifter som knappast kan vara säkerhetsmässigt problematiska att redogöra för. Jag har aldrig varit med om något liknande hemlighetsmakeri tidigare, man kommer ju inte ifrån känslan av att man verkligen har något att dölja.
Nu vet vi också att Ygemans dåvarande statssekreterare Ann Linde (idag EU- och handelsminister) informerades av Säpo redan i september 2015 om Transportstyrelsens IT-brister. Det var några månader innan Transportstyrelsens läckage ägde rum i december 2015. Det innebär att regeringen flera månader i förväg kände till att driften av hemliga personuppgifter skulle hanteras av icke säkerhetsklassad personal i Östeuropa. Varför ingrep man inte när Säpo varnat för säkerhetsriskerna? Och varför valde man att mörka hela haveriet i två år, d v s ända tills media började intressera sig för vad som hänt? Det kan bara betyda att man med berått mod försökte mörka haveriet i hopp om att undvika en praktskandal ett år före nästa års val.
I likhet med många andra anser jag det osannolikt att statsministern inte visste vad som skett innan januari 2017. Efter de nya uppgifterna misstänker jag att säkerhetspolitiska rådet, om det ens existerar, i själva verket är en ’klubb’ där regeringens ’utvalda’ utan anteckningar eller protokoll under största möjliga tystnad diskuterar hur de bäst kan ’mörka’ allt de inte vill att folket ska få veta. Eller är rådet kanske bara är ett ’hitte på’, en kuliss för att få oss alla att tro att regeringen tar säkerhet på allvar?
Min gissning är att både Ygeman och Hultqvist håller inne med sanningen för att ’täcka upp för’ Löfven och för att undvika en politisk praktskandal. När Svt och DN i början av juli avslöjade Ågrens strafföreläggande, tvingades Löfven inse att det inte gick att köra samma linje längre. Därför kom man överens om att koka ihop en historia om att Löfven informerades först i januari i år, men att han ”valt att hålla tyst om det tills Ågren fått sin dom”. Jag gissar också att någon ’däruppe’ haft ett finger med i det spel som fick åklagaren att på tvivelaktiga grunder låta Ågren komma undan med ett så blygsamt straff och därigenom slippa en uppseendeväckande rättegång, som skulle ha avslöjat regeringens mörkande och lögner.
Enligt välunderrättad källa har Ygeman lovats en ministerpost i nästa socialdemokratiska regering. Det skulle nog kunna få honom att hålla inne med hela sanningen. Tala om att sälja skinnet innan björnen är fälld! Det visar att Löfven struntar i demokratin, riksdagen och väljarna, ett transportkompani som han behöver endast på valdagen. Han kommer att göra allt för att hålla sig kvar vid makten genom att sätta sig över demokratin. Makten och partiet före landet i traditionell socialdemokratisk anda.
Det ska bli intressant att följa fortsättningen av ’Transport-gate’. Ygeman, Hultqvist och Löfven hävdar att alla inom resp departement gjort allt rätt och att man vidtagit olika åtgärder för att minimera skadorna. Det är en sanning med modifikation. Ågren tvingades lämna TS i januari 2017, men regeringen gjorde inget förrän media började ställa frågor och avslöja brottet. Det vittnar om en svensk författningstradition i fritt ’förfall’.
Skandalen rullar vidare och nya fakta avslöjas nästan dagligen. Dessa fakta följs av regeringens och regeringskansliets motvilliga erkännanden eller av nya dimridåer. Nästa rond bör bli att rikta strålkastarna på de inblandade statssekreterarnas roll och ansvar. Och så kommer Konstitutionsutskottets granskning att starta om ett par veckor, där de inblandade ministrarna, statssekreterarna m fl kommer att utfrågas. Ja, såvida de inte gör som Maud Olofsson – trotsar riksdagen och KU genom att vägra att infinna sig.
