Politik som affärsidé

Jakten på Makten V – Långsiktigt politiskt och ekonomiskt hållbar – Hux Fluxklanens affärsidé

Ante har mer och mer insett att politik är en affärsidé, som måste utvecklas för att ge maximal utdelning. Det har blivit trendigt att se väljarna som konsumenter eller marknad, som man måste erövra. Noggrant och mycket metodiskt formar han därför det framgångskoncept, eller den affärsplan, som långsiktigt ska göra honom och hans edsvurna politiskt och ekonomiskt hållbara. Arbetsnamnet på affärsplanen är Designing good life.

VISION:       PPM: Pengar, Position och Makt

MÅL:            att ta makten över Partiet och medborgarna att skapa behov av oss själva och våra politiska produkter

att öka avkastningen på våra insatser

att långsiktigt säkra positioner för oss själva och Partiet

METOD:      att steg för steg implementera nedanstående affärsplan

  • Se till att skaffa minst två trogna kompisar som vi kan stödja oss på i allt
  • Se till att även kompisarna blir etablerade i Partiet, men inte på positioner eller poster som innebär att de konkurrerar med oss. Det optimala är att vi i ett första steg lägger beslag på förstaplatserna på vallistorna för riksdag, landsting och kommun
  • Se till att införa nolltolerans så att alla som kritiserar oss får stiga åt sidan oavsett hur seriöst de jobbar i Partiet. Om det blir problem, kan man t. ex skylla på personkonflikt eller kräva att de ska avgå för att de är dåliga politiker och driver en politik som strider mot Partiets ideologi. Hjälper inte det, får vi indirekt se till att den som står i vägen eller har ’fel’ åsikter mobbas eller skräms iväg
  • Se till att vi tar kontroll över alla Partistföreningsstyrelser, ombud, Föreningsrådsmöten, nomineringskommittéer och Regionrådsmöten. På så sätt kan vi få makt att på regionala nomineringsmöten ’kuppa in’ eller ’kuppa ut’ den som ännu  står i vägen, innan vallistorna slutligen spikas. Här gäller det att vara ute minst ett år i förväg så att vi hinner säkra ’nyttiga idioter’ och ’sovhjärnor’ till ombud och lägga beslag på föreningarnas budgetar för våra egna personvalskampanjer               Se till att var och en av oss skriver minst en motion och ett par enkla frågor till varje fullmäktigemöte, minst en debattartikel per månad och minst en insändare i veckan
  • Se till att vi skaffar oss bra kontakter med pressen så att vi lätt kan ta spaltutrymme och få fokus på oss själva. Vi måste profilera oss t ex genom att angripa politiska motståndare och presentera idéer som tilltalar väljarna
  • Se till att vi gör oss oumbärliga under de perioder då medlemsprovval sker. Det gör vi enklast genom att erbjuda oss att gå in och ta över ansvaret för provvalen. Ingen är speciellt intresserad av att ta hand om dem ändå. För att göra det måste vi ha full tillgång till Partistkontoret. Därmed är vägen öppen för våra egna ’kreativa’ initiativ
  • Se till att vi skaffar några trogna falangister eller ’nyttiga idioter’ med egna politiska ambitioner, som inte direkt utgör ett hot mot våra positioner. Tillsammans med dem tar vi kontroll över de nomineringskommittéer som föreslår hur vallistorna ska se ut och över alla nomineringar och nomineringsmöten
  • Se till att vi tillsammans med våra falangister är de som utgör valberedningar efter valet. Då kan vi bestämma vilka personer som ska få poster av oss. Om vi kan bestämma vilken position var och en ska ha, blir det lätt att samarbeta. Det gäller att få till ett lojalt gäng, som känner tacksamhet för de poster vi gett dem
  • Se till att vi står på god fot med så många som möjligt. Det enda som egentligen krävs är att vi ler och håller med alla vi pratar med. Den konsten behärskar vi. Vi måste alltid vinnlägga oss om att bli kompis med så många som möjligt för att värva sympatisörer som kan stötta oss i våra politiska karriärer
  • Se till att vi tar oss in i olika användbara föreningar och herrklubbar, t ex Rotary, Frimurarna, Odd Fellow m fl. Det ger oss makt och där får vi en massa nya sympatisörer, som kan rösta på oss. Dessutom kan vi belöna Partistlojalister genom att ta in dem i klubbarna. De kan sedan användas till att stötta oss även i den interna karriären både i föreningarna och klubbarna. Medlemskapet kan också ge oss personliga fördelar i olika sammanhang och viss ’immunitet’; man ifrågasätter inte en ’broder’
  • Se till att vi luckrar upp Partiets regler och stadgar genom att smyga in ’luddiga’ formuleringar. Det är inte särskilt svårt eftersom de flesta medlemmar och aktiva inte orkar läsa igenom reglementet. Detta gör det lättare att kringgå gällande regelverk och möjliggör en viss mån av manipulation i medlemsprovvalen.  Valfusk är tillåtet i provvalet förutsatt att vi sköter det så diskret att bara de närmast inblandade är medvetna om att det skett. Exempel på säkra sätt att manipulera är att se till att personer före medlemsprovvalen blir ’tvångsinskrivna’ i Partiet utan att ha en aning om det och sedan använda deras valsedlar och rösta på ’rätt’ kandidater genom att förfalska deras namnteckningar. Detta är en klar vinna-vinna situation eftersom också Partiet tjänar på att medlemsantalet ökar. Ändamålet helgar medlen
  • Se till att vi får Regionrådet att besluta att alla medlemsröster skickas till eller lämnas in på Partistkontoret i Björksta. Då kan vi genom att tillfälligt jobba där direkt byta ut de valsedlar som ger poäng till ’fel’ kandidater och ersätta dem med valsedlar vars poäng tillfaller oss själva och i viss mån våra falangister
  • Se till att på Partistkontoret skaffa oss tillgång både till medlemsregister och till röstlängder så att vi kan fylla på våra egna poäng också genom att rösta åt de medlemmar som enligt röstlängderna inte röstat
  • Se till att genast undanröja allt bevismaterial som kan finnas i provvalsmaterialet. Detta gör vi bäst genom att se till att någon pålitlig person av misstag råkar bränna det

Hux Fluxklanen, som nu består av Ante, Allan och Ted, träffas en kväll 1999 för att diskutera igenom Antes förslag till affärsplan. Efter några smärre justeringar beslutar de sig för att anta den. Den känns både klockren och heltäckande. Ante ler belåtet och känner hur Teds beroende av honom växer. Han kommer inte att få några som helst problem med att styra Ted eller att se till att Ted inte konkurrerar med honom. Allan blir heller inget problem. De är helt överens om hur de i ett första steg ska dela upp makten mellan sig; kommunalrådsposten till Ante, landstingsrådsposten till Ted och riksdagsplatsen till Allan.

-Hur gör vi med Gunnel efter valet 2002? frågar Ted.

-Henne tar jag hand om, svarar Allan. Hon blir nöjd, om hon får några ledande poster i våra kommunala bolag. Det ger henne både ett fast månadsarvode och ersättning för alla styrelsemöten och resor hon deltar i. Hon gillar att glida runt och att dansa och är minimalt intresserad av att sticka ut eller delta i den allmänna debatten.

-När jag tar kommunalrådsposten, behöver jag inte längre serva henne med en massa skrivande, säger Ante. Då får grevinnan klara sig utan betjänten. Vilken lättnad! Hon kommer knappast att klara av att skriva nåt själv eller gå ut i medierna och debattera utan vårt stöd. Hon börjar bli lite av en sprätthöna, som helst umgås med tupparna.

-Nästa mandatperiod får hon återgå till hönsgården där hon hör hemma, säger Allan. Och om hon ändå skulle insistera på att vara kvar i toppen, får hon helt enkelt betala trängselskatt. Det är trångt på toppen och det kostar att ligga där. Fråga mig som vet!

-Lysande! Nu återstår bara jobbet att sjösätta och hårdlansera vår nya affärsplan, som ska erövra marknaden och väljarna, säger Ted. Det är viktigt att vi inte uppför oss som amatörer. Vi måste vara proffs för att övertyga marknaden.

Proffs att övertyga, korrigerar Ante, som vill ha full kontroll över alla detaljer. För att erövra väljarna måste man göra dom delaktiga och engagerade. Den mest framgångsrika metoden för att lyckas med det är att säga att vi värnar och bryr oss om dom. Nästa steg blir att gå ut och rekrytera nya personer, som ännu inte upptäckt den politiska produkten och se till att dom vill vara med och producera det vi ska leverera.                      

-Men stopp nu! Använd inte leverera! Säg marknadsföra eller sälja istället! föreslår Allan. Vi vill inte binda upp oss genom att lova att vi ska leverera.                            

-Det har du rätt i, säger Ante tacksamt. Marknadsföra då. Vi går helt enkelt ut och annonserar efter morgondagens eller framtidens politiker och så väljer vi ut dom som vi bedömer ’lämpliga’. Sen behöver vi inte göra så mycket mer förutom att få dom att jobba. Dom kan läsa in sig på Partiets ideologi och politik på egen hand. Det råder ingen som helst brist på material, som vi kan sticka åt dom.

-Vi måste kanske hyfsa till förpackningen också på dom nya, men det kan jag åta mig. Förpackningen är viktigare än innehållet. Jag vet vad som krävs för att gå hem hos alla. Ju fler som blir beroende av vår produkt, desto mer långsiktigt politiskt och ekonomiskt hållbara blir vi. Dessutom gagnar det Partiet. Vilket vinna – vinna koncept! utbrister Allan leende och tänker på hur han kan sälja detta koncept till andra regioner. Och partier också för den delen.

Och så en sak till, fortsätter Allan. Vi måste se till att begränsa utbudet och slimma säljkåren och istället satsa mer på annonsering och reklam. Några skarpa, väl definierade klockrena budskap eller produkter, som marknaden lätt kan svälja och bara ett mycket begränsat antal personer som marknadsför dom. Väljarna klarar inte av att hantera för många alternativ. En tydlig säljande produkt, en mycket slimmad säljkår och massiv marknadsföring. Vilket framgångskoncept!

-Bra tänkt! För att kunna nå ända fram måste vi också se till att behålla kontrollen över våra aktiva Partistkamrater, fortsätter Ante, som nu är i sitt esse. Det gör vi enklast genom att öka deras behov av att få vara med och producera det vi ska leverera.

-Nu sa du leverera igen, avbryter Allan. Här kan du använda sälja.

-Ja, visst ja. Tack, säger Ante. Alltså, om vi ökar deras behov av att få vara med och producera det vi ska sälja, skapas ett ömsesidigt beroende eller utbyte. Det förstärker symbiosen och vi behöver inte ta till skrämseltaktik. Men tillväxten inom Partiet måste begränsas för varje individ, så vi inte riskerar att tappa greppet. Begränsad tillväxt internt matchad med maximal tillväxt externt. Ja, ungefär så tänker jag mig att vi smartast och bäst kan uppnå våra mål.                                                                    

Affärsidén känns klockren. Den kan bara inte misslyckas. Jönssonligans politiska motsvarighet i Björksta har fått upp segervittringen och det känns helt riskfritt att ta ut en del av segern i förskott. De avslutar mötet med att gå till puben för att svinga en bägare tillsammans och fira alla de kommande framgångarna och vinsterna.

-Den ljusnande framtid är vår. Och Partiets, skrålar de belåtet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *