Vi är många som oroat oss över integrationshaveriet och att utrikes födda har så svårt att bli självförsörjande. Många är vi också som alltför väl kommer ihåg hur Sverige fullständigt tappade kontrollen över det stora antalet ”flyktingar” som anlände 2015. Dåvarande arbetsmarknadsminister, Ylva Johansson (S), med ansvar för arbetsmarknad och integration, uttalade sig lyriskt om vilket enormt ’kompetensregn’ dessa människor från MENA-länder skulle innebära för Sverige. Johanssons partikamrat, LO-bossen K-P Thorwaldsson, var inte mindre lyrisk. I en intervju med Nyhetsbyrån Direkt (dec 2015) sa han bl a:
-Om Sverige lyckas med integrationen av nyanlända flyktingar på arbetsmarknaden kan Sverige om tre–fyra år ha en superekonomi med 4–5 procents tillväxt. Om vi lyckas kan vi bli rikast i Europa.
-Det är en enorm investering. Men redan 2020 kan de flesta av dessa 170 000 ha arbete.
Sverige misslyckades som bekant kapitalt med integrationen och superekonomin uteblev. Det kompetensregn som skulle berika välfärden riskerar nog snarare att utarma den. Man måste antagligen vara politiker för att göra sådana kvalificerade felbedömningar.
2018 publicerades ESO-rapporten Lönar sig arbete 2.0? Arbetsmarknad Integration Migration, författad av Eva Löfbom, nationalekonom. Rapporten fokuserade på de nyanlända flyktingarna, en av de grupper som har svårast att etablera sig på arbetsmarknaden och på vad de tjänar på att gå från olika ersättningssystem och bidrag till arbete:
”Flyktinggruppen är generellt yngre och många har mycket låg utbildningsnivå. Därför är den förväntade lönen oftast låg, vilket bidrar till ett litet ekonomiskt utbyte av arbete. Etableringen på arbetsmarknaden tar tid och få kvalificerar sig till inkomstrelaterade ersättningar. För mottagare av försörjningsstöd blir det ekonomiska utbytet av arbete litet, men med etableringsersättning som alternativ försörjningsform ökar det ekonomiska utbytet av arbete för många nyanlända.”
Utrikes födda utgör idag nästan 20% av befolkningen och tilltron till den svenska migrationspolitiken är låg. Enligt en Sifo-undersökning (nov 2019) ser verklighetens folk ett växande utanförskap och ett politiskt innanförskap som inte vet hur de ska hantera problemen.
I veckan publicerade forskningsstiftelsen Entreprenörskapsforum rapporten När blir utrikes födda självförsörjande? (mätperiod 1990 – 2016). Forskarna bakom rapporten, Johan P Larsson och Johan Eklund, konstaterar bl a att det ekonomiska utanförskapet bland utrikes födda är större än tidigare siffror visat. För att beskriva läget använder forskarna sig av självförsörjningsgrad, ett mer rättvisande mått än sysselsättningsgrad. Politiker och myndighetschefer talar oftare om sysselsättning än självförsörjning. Enl Eklund och Larsson är sysselsättning missvisande, då det täcker in såväl subventionerade anställningar som arbete ”en enda timme under november månad för att räknas som sysselsatt under hela året”. De konstaterar att:
-En majoritet av utrikes födda i arbetsför ålder har under perioden 1990 till 2016 inte uppnått självförsörjning.
Med en årlig inkomst på 186 000 kr el ca 12 600 kr netto/mån (2019) som utgångspunkt, kunde bara 38% i gruppen fr Afrika och 36% i gruppen fr Mellanöstern försörja sig. Alarmerande! Det visar hur svårt dessa grupper har att försörja sig och det skrämmande ekonomiska utanförskap som blir följden av det. Mot bakgrund av det stora antalet jobb som nu försvunnit på p g a coronaviruset, lär det bli ännu svårare för dessa grupper att försörja sig t ex inom servicenäringarna.
Forskarna konstaterar vidare att det sedan 1970-talet skett en stadig försämring av utrikesföddas integration på arbetsmarknaden och att deras andel av befolkningen ökat rätt mycket. Sverige har beviljat 2 miljoner uppehållstillstånd sedan millennieskiftet, de flesta permanenta. Särskilt mycket har antalet ökat fr länder och kulturer med litet el inget gemensamt med Sverige.
När kommunernas (och statens) skatteintäkter nu minskar dramatiskt samtidigt som socialbidragen skjuter i höjden, kommer inte minst integrationsproblemen att förvärras. Trots det fortsätter Sverige att ta in fler asylsökande än våra nordiska grannländer tillsammans tar in. Vi ”som sett det komma” har ’brunsmetats’ och de ansvariga har helt enkelt vägrat att diskutera frågan. Nu har de i vanlig ordning grävt ner migrationspolitiken i en parlamentarisk kommitté, som öppnar upp för fortsatt liberalisering. De borde istället för första gången, och nu med facit i handen, ha gjort en ordentlig konsekvensanalys av sin invandringspolitik. Dessutom borde de partier som vill ta emot fler invandrare presentera långsiktigt hållbara lösningar på hur de ska komma i jobb, inte bara gömma problemen bakom pladder om sysselsättning.
Rapporten konstaterar att det tar 12 – 13 år för utrikes födda att bli självförsörjande i Sverige. Hur ska politikerfrälset ändra på detta nu, när coronapandemin sveper fram som en tornado och tiotusentals personer i veckan varslas om uppsägning? Trots sitt vallöfte om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 lyckades såssarna inte fixa detta ens under rådande högkonjunktur. Nu ligger Sverige istället på 22:dra plats bland 28 EU-länder. Att AF nu bedömer att arbetslösheten ska landa på ca 10% är en politisk illusion, som sannolikt övergår i chock, när sluträkningen för coroapandemin presenteras.
Jag avslutar med en passage skriven av Patrik Engellau, Det Goda Samhället (18/4-20). Det är en utmärkt sammanfattning av de tankar som en växande andel av verklighetens folk numera har:
-/…/ Hur kan någon svensk ens komma på tanken att realisera ut och till och med få betala för att bli av med den välfärd som generationer landsmän mödosamt har byggt upp genom att låta människor från världens mest dysfunktionella länder välla in och få välfärdsstatens skattefinansierade rättigheter och bekvämligheter till skänks?
Migranterna är oftast människor som inte har sina id-handlingar i ordning, det gäller i alla fall för nio av tio asylsökande. Vi vet inte vilka de är. De kommer från länder som är våldsamma, sönderslitna, fattiga, klanbaserade med kultur och religion som ligger så långt ifrån våra egna värderingar som man kan komma. På denna grund lyckas PK-isterna med konststycket att intala sig själva att ett sådant inflöde är berikande för oss alla, och de ger sig själva rätt att uppmuntra eller tolerera angrepp på dem som säger emot. De påstår att migrationen främst rör sig om flyktingar, om människor som flyr för sina liv. Men de senaste 20 åren har bara en fjärdedel av alla asylsökande beviljats uppehållstillstånd med flyktingstatus enligt FN:s Genèvekonvention. De utgör cirka 100 000 av drygt 400 000 asylsökande som har fått stanna under perioden 2000 till 2019.
Under pågående coronapandemi har ekonomi och jobb hamnat överst på agendan, men det lär inte dröja länge förrän integration och segregation toppar igen. Integrationsproblemen har i själva verket bara börjat.
