Visste ni att man kan komma längst upp på listan även om man skriver något till synes meningslöst? Listan benämns på internetspråk ibland för ”Timeline”. Först ligger jag först en stund med vad jag än åstadkommit. Därefter sjunker jag i rang och försvinner in under bildskärmens nedre del. Vad som kan vara utan mening för en människa kan dock vara meningsfullt för en annan. Jag funderar ärligt talat en del över detta. Den räcka med ord jag kommer att tänka på är; mottagarorienterad, intressant, anpassat, värdefullt, givande, välformulerat, med flera.

Många tycks skriva för sin egen skull. Jag gjorde väl det denna gång. Skulle det vara något fel med det? Risken är väl att inte bli läst, om det nu var det som var meningen. Meningen är därför intressant. Det kanske är själva meningen som är meningen vilket kan innebära att det räcker med att skribenten har sin egen mening med det hela. Möjligen är det själva effekten som trots allt ändå är meningen. Det kanske finns något liknande som http://klout.com/corp/kscore för texter, helt vilt publicerade i cyber?

Debatten om enhetliga korvvagnar däckar det politiska anseendet. Det finns en chans att visa Umeå och övriga landets medborgare att staden är modern, tolerant, vidsynt och tillmötesgående. Det är enkelt, säga bara; ”Vi hade fel, vi gick för långt, vi skall lära oss av detta och tar till efterrättelse för vad folk i allmänhet tycker är rätt och fel, korvvagnar måste inte vara monument över Designhögskolan”, eller något i den stilen. Personligen tycker jag inte heller att allt är estetiskt tilltalande.

Jag säger det än en gång. Få jag se en, två eller flera ansvariga beslutsfattare, vare sig det är politiker eller tjänstemän, gående i centrala Umeå och deras klädsel och stil inte faller mig i smaken kommer jag att erinra dem. Jag skall bedöma enhetligheten, stilen, klädvalet för dagen och kanske jag även tittar på hårvården och sådant som glasögon. Varför vill jag göra detta? När en kommun utövar estetisk diktatur för korvvagnar kan en medborgare försöka sig på samma sak för dem som utövar estetisk diktatur. Hur får en spark se ut eller en cykel parkerad i stadens centrum?

Googlar man på ”Helmer Holm Umeå”, han som inte längre får ha sin korvvagn, får man 45 300 träffar. Söker man på ”korvvagnar” i Google får man 4 580 träffar.

Debatten förs i många läger om detta. Se även gruppen på Facebook. https://www.facebook.com/groups/383127815044660/

Med glimten i ögat uppmanar jag beslutsfattarna. Se till att staden är modern, tolerant, vidsynt och tillmötesgående!

Så här ser det ut utanför mitt fönster. Om det ändå bara vore en vy i fönstret men de jobbar på ordentligt någon våning upp.

Jag kommer att tänka på en artikel jag läste i söndagens DN om att forskare kommit fram till att ”oljud” skapar en kreativ miljö. ”…- ny forskning visar att kaffémiljöer får hjärnans kreativa förmåga att gå på högvarv.” Min fundering blir om håltagningsbolaget får min kreativa förmåga att gå på högvarv eller om det är min affektiva förmåga som kommer att gå på högvarv. Det bästa är väl om jag snarast tar mig ut till ett kaffé.

Politiker kan faktiskt vara riktigt dåliga förlorare, i alla fall när det gäller etableringar av kontor och enheter för myndigheter. Detta hör till spelet och det skall säkert också vara så. För att börja från början. Jag är övertygad om att varje politiker och även tjänstekvinna, skulle det vara tjänsteman? kanske befattningshavare, gör sitt absolut yttersta och lite till, för att locka etableringar till sin kommun. Är det så att domaren dömer fel eller att man inte gillar reglerna hör det till att angripa dem också.

Varje politiker och befattningshavare måste även visa sina egna att om de inte lyckats i sitt lobbyarbete beror det i så fall inte på ett eget tillkortakommande utan på att något annan, eller på mygel. Allt detta tror jag även gällde när den ”fjärde migrationsdomstolen” placerades i Luleå. Till sist kan jag undra, om Per-Ola Eriksson varit landshövding i Västerbotten och gjort samma sak som han påstås ha medverkat till för Luleå, skulle då Karl Petersen ha sagt som Holmlund eller Holmlund rent av gett sin landshövding en knäpp på näsan?

Man skall inte vara otrevlig, man bör rent utav vara trevlig och snäll. Det finns en glidande skala mellan att vara otrevlig, kanske ibland mobbande, och att uppträda behagligt och hänsynsfullt så att andra känner uppskattning över det. Varje människa kan uppfattas som ett avgörande inslag i andra människors psykosociala miljö. Vi kan inte undandra oss den betydelse vi har för andra i vår närhet. I dagens samhälle med sociala nätverk har vi inverkan på andra även om vi skulle befinna oss i t.ex. Australien. Det är enklare med dålig andedräkt och armsvett. Den försvinner lätt när avståndet ökar men minnesbilden finns naturligtvis kvar. Betydligt värre är det med ord, meningar, blickar och rörelser. Till och med ett blåmärke går bort om det uppstår i en svängdörr av misstag. Men otrevligt beteende stannar kvar i en liten ryggsäck hos var och en. Varje människa har sannolikt också något som kan liknas vid en vågskål. På den fula sidan lastas det otrevliga och på den fina sidan lastas det trevliga och behagliga. Detta kan vägas upp tills båda skålarna blir så tunga att vågen faller samman. Några vaknar med ett tungt sinne, andra med att lättare sinne. Tänk om dem med det lättare sinnet skulle stänka, du läste rätt det skall vara stänka, lite mer på dem med det tyngre sinnet. Tänk om vi skulle förstå vilken betydelse vi har för andra genom att säga eller inte säga och genom att göra eller inte göra. I åratal, i min ungdom raljerade jag över uttrycket som ofta fälldes, ”Men han eller hon är ju snäll i alla fall…”. Idag inser jag att detta var betydligt mera värt än jag någonsin anade. Snälla, var snäll, i dag och de andra dagarna också!

Man ser på TV efter det intresse och behov man har. Folk i allmänhet väljer och sovrar i den information som drabbar dem eller den de själva söker upp. Några dras till skräck, några till det vackra och romantiska, andra är sensationsorienterade och några dras till problematiken i samhället. Många vill också bli upplyfta och ha saker att tro på.

Som politiker är du ständigt utsatt för denna sovring trots att du inte är ett bokstavligt TV-program. En problemorienterad politiker drar till sig människor som attraheras av samhällets problem. Det är bra för då kanske en del missförhållanden kan lösas. Vill du få nya anhängare kanske du bör blanda in lite mera av, ”Nu samlar vi trupperna, tro på mig jag har ett par nya goda lösningar” eller ”Är du trött på gnället i samhället, vi skall lösa problemen, vi skall hitta vägarna,…”. Kontentan av det hela är att, några megafoner är man trött på, några vet man att de nästan bara klankar på andra, några är så vansinnigt förutsägbara och några orkar man bara inte med för de skapar negativa vibbar. Man söker ljusglimtar, dem som passar in på något som påminner om ett bra TV-progam, en novell eller en trovärdig roman. Men bäste politiker, du är inte ensam om att vara utsatt och bli betraktad som ett TV-progam. Allt för många har krängt sig upp i vår överlastade båt och vi skulle vilja lämpa några överbord. Eller sitter de redan i vår TV-soffa och trängs med oss?

Han steg in på vandrarhemmet. En norsk ung man, i trettiofem års ålder, som kommit direkt från Tyskland där han bott ett tiotal år. Han hade ljusblå jeans, en röd tunn fleecetröja och en bladgrön t-shirt under. Han hår var halvlångt, ostyrigt och såg ut att vara oklippt sedan månader. Med sitt något solblekta hår, ljusa hy och fräknar kanske han ändå liknade en norrman.

– Vad gör du här i Sverige på vandrarhemmet då? frågade Villroy.

– Jag skall försöka hitta ett jobb, svarade den tyske norrmannen.

Villroy som var välutbildad och högavlönad men ändå vandrarhemsgäst funderade inom sig vad denne unge man kunde ha för möjligheter.

– Vad har du för utbildning och vad har du jobbat med?

– Jag har ingen utbildning och har jobbat med lite av varje, svarade han på norsktyskengelska.

– Jaha, sade Villroy tyst.

Villroy tänkte för sig själv, om vad den unge norsken kunde ha för chanser på arbetsmarknaden. Det visade sig efter en stund att han hette Odd Viking. Heter man Odd Viking och är en tysk norrman utan utbildning och kommer till Sverige för att hitta ett jobb gör man nog det, tänkte Villroy.

Coach verkar ha ett flumjobb som nästen vem som helt kan utföra bara de betalar kursen.

Militärer verkar vara helt överskattade som ledare inom näringslivet.

Före detta idrottsledare passar sällan som företagsledare och chefer inom näringslivet.

Efter en politisk riksdagskarriär på omkring tolv år är det omöjligt att få ett annat jobb varför det behövs en kraftfull pension.

Det är kommunens fel att en del rektorer inte är lämpliga som chefer.

Lärare är ett bortskämt släkte som inte haft haft ett vanligt jobb men alltid en lång semester.

”Man kan inte vinna ett val på andras passivitet”, säger Kjell-Olof Feldt i dagens DI Weekend. Bra sagt var det. Lika lite kan man vinna anhängare och röster genom att tala om hur dåligt andra klarat av vissa saker. Det bästa vore att på ett övertygande sätt argumentera för varför den egna lösningen eller vägen skulle vara bättre. Den högre konsten är att balansera argument mot något och på samma gång presentera förslag för en bättre läsningar. Då tror många, i synnerhet, förmodligen politiker, att detta begriper folk inte för de analyserar inte det som sägs särskilt djupt. Men där kan de ha riktigt fel. I politisk retorik räcker det inte med att enbart klanka ner på andra. Antagligen är det så att intuitionen spelar roll. Vad lyssnar du helst på, en kör med tio kråkor och en lärka eller en kör men tio lärkor och en kråka?

Frågan är om jag skall skydda varumärket Villy Hansen. Behöver jag redan nu säga att jag inte menar fullt allvar? Många andra har skyddat sitt namn. Men de har varit så kallade kändisar på ett eller annat sätt. Man söker varumärkesskydd i olika klasser. Det kostar 1500 kr för en klass och 700 kr för varje ytterligare klass. Jag tänkte närmast på att vi alla är vandrande varumärken och att om det skulle gå bra för en så kanske någon kom på att inregistrera ett varumärke med mitt namn. Om jag t.ex. skulle råka bli känd för att vara riktigt klyftig kanske någon ville inregistrera en nu liten dator med mitt namn. Kanske jag fick namn om mig att fatta snabba beslut. Då kanske något IT-bolag ville kalla sitt beslutsstödsprogram för mitt namn.

Det är numera på de olika sociala plattformarna, Facebook, Twitter, Instagram, Youtube med flera, som man helt och hållet själv kan bestämma vem man vill bli uppfattad som. ”Hej jag sitter på Hotell Metropol i Bryssel och äter ostron”, ”Nu har vi packat bilen och åker till Åre”, ”Oh, jaa, vi beställde en kartong med Amaronevin på bolaget i går, jag kan bara inte bärga mig”, ”Läser handlingar, väntar på att gå ombord”, arbetssamma tråkiga politiker. På detta sätt danar man sitt varumärke. Därför, tro inte allt som ser ut att vara på ett visst sätt.

Ni som tänkt göra på samma sätt som Salming och andra. Klicka in på sidan; http://www.prv.se/varumarke/?gclid=CMnKwM6fwK8CFUx0mAodr2qVyg