Reinfeldts rotvälska

Moderaterna är besatta av att berätta om ett ”omslag” som ska ha inträffat i svensk ekonomi.

Om det är bondepraktikan, astrologin eller dåliga opinionsmätningar som daterar omslaget till 17 februari 2014 ska vi låta vara osagt. En utfrågning av Fredrik Reinfeldt i Agenda klargjorde att det finns en person som fastnar i obegripliga motsägelser när omslaget ska förklaras. Statsministern själv.

 

Varför ska inte skatten sänkas ännu mer? Reinfeldt svarade att ekonomin nu tar ”bättre fart av sig själv”. Skatten ska bara sänkas i lågkonjunktur, alltså. Men när skattesänkningarna inleddes var tillväxten 3,3 procent. Alltså: M satsar på sänkt skatt oavsett konjunktur, förutom valår då ambitionerna ska mörkas.

 

M-stämman i höstas fattade också beslut om nya skattesänkningar på 35-40 miljarder. Och dagen efter presskonferensen om ”omslaget” hade riksdagens skatteutskott möte. På agendan stod 16 (!) förslag på skattesänkningar.

 

Bankernas ekonomer har tvärtom dundrat mot M:s snåla omslag. DI:s Henrik Mitelman påpekar att statens finanser aldrig har varit mer stabila. Det är ”tjänstefel att bromsa Sverige”.

 

Men i Agenda fick vi fick höra att svensk ekonomi har stimulerats ”år ut och år in” – i kontrast till andra EU-länder som har ”dragit ned på välfärden”. Men under krisen 2008-09 var Sverige ett av få länder som inte bedrev en expansiv politik enligt OECD.

A-kassan, en försäkring som Obama gjorde generösare under USA:s lågkonjunktur, har urholkats. Reinfeldt borde ha fått svara på Paul Krugmans fråga: Bidrar fattigare och desperata arbetslösa till att skapa jobb?

 

Efter sju och ett halvt år och 157 miljarder i skattesänkningar är det tomt i ladorna. Resultatet: Den svenska skolan försämras snabbast i hela västvärlden samtidigt som inkomstklyftorna har ökat i samma hastighet. Varje vecka hörs nya skandalnyheter från vården och omsorgen.

Arbetslinjen är en bidragslinje som har tvingat många människor till socialbidrag. Och i det läget konstaterar den svenska regeringen att pengarna är slut.

Jobbskatteavdraget skulle öka antalet jobb, lät motiveringen. Nu har vi facit – och den bedrivna jobbskaparpolitiken har fått ett fett Icke-Godkänt av samtliga expertinstanser.