Reinfeldts rotvälska

Moderaterna är besatta av att berätta om ett ”omslag” som ska ha inträffat i svensk ekonomi.

Om det är bondepraktikan, astrologin eller dåliga opinionsmätningar som daterar omslaget till 17 februari 2014 ska vi låta vara osagt. En utfrågning av Fredrik Reinfeldt i Agenda klargjorde att det finns en person som fastnar i obegripliga motsägelser när omslaget ska förklaras. Statsministern själv.

 

Varför ska inte skatten sänkas ännu mer? Reinfeldt svarade att ekonomin nu tar ”bättre fart av sig själv”. Skatten ska bara sänkas i lågkonjunktur, alltså. Men när skattesänkningarna inleddes var tillväxten 3,3 procent. Alltså: M satsar på sänkt skatt oavsett konjunktur, förutom valår då ambitionerna ska mörkas.

 

M-stämman i höstas fattade också beslut om nya skattesänkningar på 35-40 miljarder. Och dagen efter presskonferensen om ”omslaget” hade riksdagens skatteutskott möte. På agendan stod 16 (!) förslag på skattesänkningar.

 

Bankernas ekonomer har tvärtom dundrat mot M:s snåla omslag. DI:s Henrik Mitelman påpekar att statens finanser aldrig har varit mer stabila. Det är ”tjänstefel att bromsa Sverige”.

 

Men i Agenda fick vi fick höra att svensk ekonomi har stimulerats ”år ut och år in” – i kontrast till andra EU-länder som har ”dragit ned på välfärden”. Men under krisen 2008-09 var Sverige ett av få länder som inte bedrev en expansiv politik enligt OECD.

A-kassan, en försäkring som Obama gjorde generösare under USA:s lågkonjunktur, har urholkats. Reinfeldt borde ha fått svara på Paul Krugmans fråga: Bidrar fattigare och desperata arbetslösa till att skapa jobb?

 

Efter sju och ett halvt år och 157 miljarder i skattesänkningar är det tomt i ladorna. Resultatet: Den svenska skolan försämras snabbast i hela västvärlden samtidigt som inkomstklyftorna har ökat i samma hastighet. Varje vecka hörs nya skandalnyheter från vården och omsorgen.

Arbetslinjen är en bidragslinje som har tvingat många människor till socialbidrag. Och i det läget konstaterar den svenska regeringen att pengarna är slut.

Jobbskatteavdraget skulle öka antalet jobb, lät motiveringen. Nu har vi facit – och den bedrivna jobbskaparpolitiken har fått ett fett Icke-Godkänt av samtliga expertinstanser.

Centerns partikassa

2005 blev Centerpartiet ett av Europas rikaste partier.

Det året sålde man tidningskoncernen Centerpress för 1,8 miljarder kronor. Pengarna placerades i det nystartade bolaget Randello.

Två år senare fick ett särskilt kapitalförvaltningsråd i uppdrag att förvalta en större del av pengarna. I stort sett hela vinsten går rakt in i Centerns partikassa. Randello har inte ens en egen lokal och det är därför förvaltningsrådet håller sina möten på Arkitekternas pensionskassa, där en av rådsmedlemmarna, Maritha Lindberg är vd.

När börsen vände uppåt 2009 vågade man ta större risker och placerade hälften av pengarna i aktiefonder. Mångmiljonvinsten kom lagom till valåret.

Vinsten till Centerpartiet

– Meningen är att vi ska kunna ha mer verksamhet och lägga mer pengar på val än vad vi annars kunnat, säger Håkan Granlund, Centerpartiets ekonomichef och vd för Randello Invest.

Av 2009 års vinst gick 110 miljoner direkt in i Centerpartiet. Förra valet satsade man 60 miljoner kronor i valrörelsen. Men det gick ändå åt skogen för Centerpartiet.

 

Tydligen är det så att den stora partikassan har dragit till sig personer som ser andra alternativ när man tagit över centern. Det skapar möjlighet för dom att bli anställd med en god lön. Och att föra ut ”sin” dvs Timbros politik. Tydligen var Annie Lööf vägen in för dom. 

 

Men jag tror inte att en överfull partikassa kan köpa centerpartiet in i riksdagen den här gången. De har allt för många gånger ställt sig till höger om högern.

 

Men det kanske är det som Reinfeldt vill genom att nu snacka om skattehöjningar. Då kanske moderatväljare röstar på ”skattesänkarpartiet i alla lägen för de rika” istället – och att de då röstar på centerpartiet……………..

 

Vi kommer att bli dränkta av centerpropaganda till hösten!  Var så säker!

 

1300 jobb borta med Alliansen

Under Alliansens tid har länet förlorat:

/Klicka på länk för att se fakta/

I Glesbygdskommunerna -420 jobb.

För Landstingets del -250 jobb

Förlorade Plus jobb: -656 jobb 

Totalt ca -1300 jobb!

 

Alliansen hann knappt komma i regeringsställning 2006 förrän man slopade 20000 jobb i landet. Däribland 656 plusjobb i Västerbotten. Källa www.ifau.se. Främst unga kastade man ut i arbetslöshet som förlorade en avtalsenlig lön.

Man har brandskattat Landstingets resurser motsvarande 250 jobb då inse statsbidragen följt med löneutvecklingen. Landstingen har därmed inte haft råd att höja lönerna för tex. sjuksköterskor.  Se fakta här.

Kommuner och Landsting har i viss mån motverkat nedgången genom att de tvingats höja skatter och avgifter!

Resurser som tagits från vår välfärd har istället förts över genom bidrag till höginkomsttagare. Fast dom har fräckheten att kalla bidraget för avdrag.

Men det är bidrag det handlar om då man först tar ut skatt av oss alla. Och sedan ”delar ut” bidraget bara till vissa.

 

Köpkraften för oss pensionärer, studenter, arbetslösa, sjuka och föräldralediga duger inte för den orättvisa Alliansregeringen!

Vi ska nu svältas ut genom högre avgifter! Och de som inte idag är pensionärer får sämre möjlighet att pensionsspara! Och studenterna ska nu tvingas spara för att Borg o co varit slösaktiga med våra skattepengar! Nu är börsen tom för SD-Alliansen.

 

.

 

Avhopp från centerpartiet

 

Artisten Alexander Bard var med om att arbeta fram Centerpartiets idéprogram En hållbar framtid som antogs 2013. Enligt DN.

Men nu lämnar han partiet.

Bard säger: – Beslutet har vuxit fram under en längre tid. Men Centerkvinnornas utspel om att den svenska sexköpslagen ska gälla utomlands som de publicerade i en debattartikel i Svenska Dagbladet blev droppen. Jag kan inte på något sätt bli associerad med ett parti som skriver så dåliga debattartiklar, säger Alexander Bard.– Centerpartiet kommer att dö, jag ser ingen framtid för det. Partiet kan inte ena sekunden säga att man är för frihet och samtidigt driva en politik mot frihet. Jag är gärna råttan som lämnar skeppet först.

Alexander Bard sade upp sitt medlemskap i Centern på tisdagen.

 

Enligt Expressen säger Bard:  att ”han tycker att Centerpartiets politik allt mer liknar ”en dålig kopia av moderaterna”, och att man helt övergivit sin frihetliga linje.

– Det visade sig bland annat när man skrotade partiprogrammet. Man borde aldrig tagit tillbaka det. Varför ska man annars rösta på dem? Det finns inget som sticker ut längre!”

Samtidigt säger en ledande centerpartist i Uppsala – Stefan Hanna – att han ”inte har någon kommentar” till om han har förtroende för Annie Lööf.

 

Centerpartiets kommunalråd i Sveriges fjärde kommun har varken tid, ork eller lust att engagera sig i den nationella politiken, och han kan heller inte uttrycka sitt stöd för sin partiledare.

 

Man undrar hur länge Annie Lööf kan sitta kvar?

Hon  verkar då inte ha någon kraft att få förtroende för centern!

 

Inbördeskrig i centern?

 

I förrgår fick Centern en kalldusch när Sifo-mätningen visade att blott 2,8 procent av den svenska väljarkåren stödjer det varmt socialliberala ekohumanistiska decentralistiska partiet med närodlad politik. Det blev inte många sura miner utåt sett men det var igår, idag är det en annan femma. Igår skriver Östersundspostens Sven-Olov Lööv en rasande ledartext om partiets förfall och det är Fredrik Federley som står i skottgluggen.

Lööv börjar sin med att likna Federley med en sektmedlem

”Jag är hellre med i ett fyra-fem-sex-procentsparti som vill något, som har en riktning, än ett 20-procentsparti utan ryggrad” sa Fredrick Federley (C) vid sin kampanjkickoff inför EU-valet. Så uttrycker sig knappast en politiker, men väl en sektmedlem.

i ärlighetens namn är Federley med i ett treprocentparti som inte vill något som någon utanför partiet förstår. Men men. Lööv går vidare och liknar Federley vid Mitt Romneys ökande uttalande om de 47 procent som enligt Romney är lata och inte röstar på Republikanerna. Lööv menar att Federley tycker 95 procent av väljarna är ointressanta och drämmer till med ett rejält karaktärsmord

Fredrick Federley har byggt sin politiska karriär på aparta åsikter om allt mellan himmel och jord, från återinförande av adelskap till fri prostitution. Han har samlat in pengar till Israels armé och som riksdagsman låtit sig bjudas på mutresa med förklaringen att det var hans kvinnliga alter ego Ursula som åkte.

Ouch. Men Lööv är inte klar på långa vägar utan går in på Timbros inflytande på den krympande centerrörelesen

Det var på näringslivets tankesmedja Federley fann sanningen. CUF är, hävdade han, både Centerns och Timbros ungdomsförbund, men ”jag vill inte ha det inskrivet i några stadgar för det vore att förstöra en del av den dynamik som gör Timbro till en levande enhet.” Federley hade inte samma omtanke om Centern.

I klartext: Federley skiter i Centern. Men vänta det finns mer

Med en psykologisk fingertoppskänsla värdig Livets Ords Ulf Ekman utnyttjade Timbros nyfrälsta de avgörande svagheterna i Centerns immunförsvar: oförmågan att hantera konflikter och en närmast monoman strävan efter koncensus. Med partiledningens goda minne implementerades utan några nämnvärda protester en extremliberal idévärld i Centern.

Lööv gillar verkligen inte Timbro. Men han menar att en rejäl dos nyliberalism funkade ett tag

I valet 2006 funkade det; brygden av Maud Olofssons rättframma kämpaglöd och Stureplanscenterns frifräsighet hade samma verkan på Centern som arsenik på en gammal häst. Kärnväljarna på landsbygden förundrades eller förskräcktes men röstade grönt ändå. För många allmänborgerliga väljare i storstäderna kändes nya Centern fräck och fräsch.

Men det funkar inte i längden

Tråkigt nog är såväl arsenikens som nyliberalismens kurerande effekt av övergående natur. I gårdagens Sifomätning fick Centern 2,8 procent av väljarsympatierna. Partiet har med sekteristernas sätt att se på tillvaron blivit ännu smalare – och ännu vassare.

Såhär i slutet av inlägget bör vi reflektera över det faktum att texten är publicerad i en centertidning.

Det mullrar ute i Centerleden och med sådana vänner som Lööv är det inte konstigt att det går som det går för folkölspartiet.

(För övrigt har spelbolagen sänkt oddsen för att centern ska åka ur riksdagen!)

När centern faller så faller Reinfeldt!

Källa: Alliansfritt Sverige

Centerpartiet 2,8%

Så läser vi då i Svd att Alliansen ligger under med 17%. Fast egentligen ligger man under med 23% eftersom vare sig centern eller kd kommer in i riksdagen om det vore val idag.

 

Centern slår nytt ”all-time-low” med 2,8%.

Svenska folkets dom mot centerpartiet att dom gett sig in i sitt totala stöd till moderaterna är total!

 

De har totalt tappat greppet när Annie Lööf förklarat (s) som dess största motståndare!

 

Centerns tid i Svensk politik verkar vara ute!

När jordbruksministern äter hotade räkor så väljer vi andra att ta miljövarningarna på allvar! Och en skalad räka ser ju ut som C ….

Centerns siffror är inte bara krumelurer….

Centerns miljbrottspolitik

”Centerpartiet vill vara ett miljöparti och har försökt marknadsföra sig som ”alliansens gröna röst”. Precis som det går kasst generellt för partiet går det även åt skogen i miljöfrågan. Det går så dåligt att de snarare genom sitt agerande motarbetar miljöarbetet.

Vi har sammanställt en lista på ett antal tillfällen de snarare stjälpt miljön, istället för att hjälpa miljöarbetet.

  • Världsnaturfonden (WWF) varnade för att fiska räkor på västkusten på grund av att räkorna hotas av överfiske. Men vem bryr sig om det? Inte vatten och havsmyndigheten. Fiska på, sa dem.
  • Centerpartiet var med och slopade skatten på handelsgödsel och kadmium, trots att dessa är farliga ämnen och trots att expeter var väldigt kritiska
  • Eskil Erlandsson, centerpartistisk landsbygdsminister, tänker entusiastiskt fortsätta äta räkor trots att deras existens är hotad. Miljömedvetenheten!
  • Centerpartiet är ävem emot lastbilsskatt vars syfte är att minska utsläppen. Detta är något som Svensk Transport ställt sig postiva till. Men centern är som sagt emot. Att värna om miljön i faktisk politik är bara jobbigt.
  • Partiet värnar även om kolkraft, vilket får ses som inte speciellt miljövänligt det heller.
  • De har även varit med och tillåtit giftfisk på den svenska marknaden.
  • Först var Centerpartiet visserligen emot svavel i fartygsbränslen och ville sänka svavelnivån för att sen, såklart, vika sig när Moderaterna satte ner foten när de tog strid FÖR svavel i fartygsbränslen.
  • Amibitonerna kring klimatet har kraftigt sänkts med Centerpartiet i regering.
  • Samma visa igen. Centerpartiet var emot oljeborrning i Arktis, men lade sig platt när stora och farliga Moderaterna hade en annan åsikt.

Här har ni några exempel på hur Centerpartiet i konkret politik är långt ifrån ett miljöparti. Men det klart, prata räcker långt.

I det här fallet ner mot fyraprocentspärren.”

  • Att centern dessutom varit med och tagit bort skotbilspremien har gjort att det står miljöläckande skrotbilar på många ställen.

De är inte värda att komma över kamrat 4 procent –  som man var med och införde! Faller de på ”eget grepp”?

 

Källa

Varför skolan gått snett

 

”Regeringens särskilde utredare Leif Lewin hade uppgiften att utreda om det är kommunaliseringens fel att studieresultaten sjunker och att likvärdigheten försämras. Med kommunalisering menar han den decentralisering av beslutsbefogenheter från staten till kommunerna som skedde 1991.

 

Leif Lewins svar är att kommunaliseringen delvis har påverkat elevernas resultatutveckling och att skolans likvärdighet har försämrats. Kommunaliseringen är en av flera faktorer som påverkat denna negativa utveckling. Jaha, men det visste vi redan. I flera avseenden slår Leif Lewin in öppna dörrar.

Att många lärare var negativa till kommunaliseringen, det är ingen nyhet. Men att dessa lärares missnöje är så omfattande att det skulle påverka även elevernas resultat, det är en djärv tolkning som Lewin gör.

Den andra förklaringen som Lewin tar upp är att Göran Persson ställde upp ett antal styrmedel som staten skulle behålla för att säkerställa likvärdigheten i skolan. Det var tillsyn, meritvärdering vid tillsättning av lärartjänster, målformulering i läroplanerna, uppföljning och utvärdering, lärarutbildning, nationellt motiverad fortbildning samt det specialdestinerade statsbidraget till skolan.

Alla dessa styrmedel togs bort av den borgerliga regeringen när den tillträdde. Dessutom infördes en helt ny kommunallag med mycket stor frihet att organisera om i kommunerna. Självklart innebar dessa förändringar att decentraliseringen kom att gå mycket längre än vad Socialdemokraterna hade tänkt sig.

Men Lewin stannar där. Han beskriver inte att den moderatledda regeringen 1991–1994 dessutom införde världens mest marknadsliberala skolsystem.

Mycket snabbt, utan några utredningar kom besluten om de fristående skolorna, systemet med skolpeng och att det blev tillåtet för aktiebolag att driva skolor. I ett slag marknadsutsattes den svenska skolan. För att skynda på den processen gavs de fristående skolorna mycket förmånliga ekonomiska bidrag och dessutom undantogs de från i stort sett hela skollagen. Den privata skolsektorn fick beslutsbefogenheter som gick långt utöver vad kommunerna fick och de blev därmed den mest decentraliserade delen av skolsektorn. De fick göra i stort sett som de ville.

Under 1990-talet infördes även mål- och resultatstyrningen och man hämtade en lång rad organisationsmodeller från näringslivet och testade dem på skolan.

Det är denna giftiga blandning av decentralisering, extrem privatisering och nyliberala styrningsmetoder som har förändrat den svenska skolan i grunden. De flesta av dessa idéer har påverkat alla offentliga verksamheter och säkerligen skulle de ha påverkat skolan på i stort sett samma sätt som i dag även om skolan varit kvar hos staten.

Det är privatiseringen och det fria valet som är huvudorsak till de ökade skillnaderna mellan skolor och mellan elever som vi kan se i dag. De drivkrafter som drar isär skolan och som minskar likvärdigheten verkar mellan skolor inom kommunerna.

De skillnader som uppstått mellan kommunerna när det gäller elevernas resultat är marginella i sammanhanget. Den ökade mellanskolvariationen har huvudsakligen skett i de kommuner där de fristående skolorna har växt i antal. De vinstdrivna friskolorna är själva motorn i det systemskifte som skett.

Lewin pekar också på problemet med den ökade mängden dokumentation och administrativa arbetsuppgifter för lärarna och han varnar för granskningssamhället. Men det är inte kommunerna som står för dessa arbetsuppgifter utan det är i huvudsak staten och utbildningsminister Jan Björklund som infört dem. Förutom att de visar att staten inte litar på lärarna om de inte kontrolleras noggrant, så medverkar de också till att lärarna får allt mindre tid för eleverna och undervisningen. Den ökade administrativa arbetsbördan bidrar till att sänka elevernas resultat och det är Björklunds ansvar.

Till sist vill vi peka på att staten har återtagit styrningen i en lång rad frågor. Det har skett genom en kraftigt utbyggd och skarpare skolinspektion, fler och tidigare nationella prov, en ny betygsskala, tydligare mål i läroplaner och kursplaner, en ny skollag med mer regelstyrning, lärarlegitimation och en ny lärarutbildning. Staten detaljstyr skolan i stort sett lika mycket i dag som den gjorde före kommunaliseringen.

Lägg sedan till den stora privata skolsektorn som tillkommit. I dag går 13 procent av grundskolans elever och 26 procent av gymnasieskolans elever i en fristående skola. I Stockholms län, den kommun i Sverige där det fria valet är mest utbrett, går 37 procent av grundskolans elever i en fristående skola. Den sektorn kan inte kommunerna påverka särskilt mycket. I kommuner med många fristående skolor kan kommunerna inte längre bestämma över sin skolorganisation och skoletableringar utan det gör staten tillsammans med de stora skolföretagen. Sedan är det marknaden som fyller de fristående skolorna genom det fria valet. Men om denna nya stora skolsektors påverkan på skolan, på elevernas resultat och på likvärdigheten, finner vi inte mycket i Lewins utredning. Därav blir värdet av Lewins utredning nära noll.

Utredningen sprider en känsla av att den bara haft ett syfte och det är att fördela en del av skulden för det borgerliga skolhaveriet på Socialdemokraterna. Marknadsskolan har blivit en svartepetter som de borgerliga skolideologerna försöker bli av med lagom till valet.”

 

Denna artikel är skriven av nedanstående och står i dagens SvD. Bra skrivet tycker jag!

STEN SVENSSON

skolutredare Katalys, medförfattare till ”Slaget om den likvärdiga skolan” och tidigare chefredaktör Lärarnas tidning

DANIEL SUHONEN

chef Katalys – institut för facklig idéutveckling