Äntligen är den här – min nya bok!
Den ligger och dräller härhemma, i hundratal och den stirrar på mig med sina bokryggar och sin innehållsförteckning, med sina vingar och sina horn, med sina eldgafflar och sina glorior.
Det upprepar sig. Eländet. Vardagsrummet är igenproppat av blytunga kartonger fulla med texter om döden och om livet och av illustrationer bestående av änglar och djävlar och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, hur och vad jag ska känna och vad och hur jag ska tänka.
Min nya bok ”Själalycka” har just sett dagens himlaljus och jag tar mig för pannan och skakar på alla huvuden jag har – i detta fall tydligen endast ett, fast det känns som flera – och jag säger högt för mig själv; Vad har jag ställt till med? Nu igen?
Jag bävar nästan för vad folk ska säga, för detta är ingen vanlig bok. Den heller. Jag har inte för vana att skriva vanliga böcker. Vet inte hur man gör.
”Den är udda”, som någon i min omedelbara närhet och som mycket noggrant har korrekturläst boken, nyligen uttryckte det.
Ja, den är udda. Fullkomligt unik. Jag lovar att inget liknande någonsin har präntats ner. Jag lovar i alla fall att jag tror det.
Men om den är bra eller inte, det har jag inte den minsta uppfattning om.
Jag undrar ganska nyfiket vad kommer folk att tänka då de läser om änglastråk och om själakuckel, om undermåliga änglavakter och om tjejen som gick vilse i dödstunneln … Och om mina och Jan Romares tankar om prästerskap som bör tas ner på Jorden och om kyrkor som sedan barnsben översköljt oss med syndafall. Och när jag berättar att jag inte alls vill att de döda ska vila i frid, utan tvärtom, hålla änglaångan uppe.
Mina tankar och funderingar drog igång dagen efter det att vi begravde Lasse Eriksson, den så begåvade artisten, föreläsaren, musikern och författaren som, för nu drygt ett år sedan, så dramatiskt föll till scengolvet under showen ”4 lyckliga män 2”.
Plötsligt stod där endast tre förvånade och chockade artistkollegor som vid Lasses så abrupta frånfälle gick från lyckliga till olyckliga, inom loppet av några sekunder.
Mina varma tankar går, genom denna bok, till Erik, Jacke och Staffan samt till Lasses familj.
Även om min bok är udda och jag inte riktigt vet hur man som läsare kommer att reagera, har jag ändå lyckats spränga den nästintill ogenomträngliga betongväggen in till förlagsvärlden.
Två förlag har häpnadsväckande nog hört av sig och vill ge ut min nya bok. Trots detta, har jag valt att återigen göra det själv.
Det ena, större förlaget, vill ge ut den hösten 2013 och då vet jag ju inte ens om jag lever. Det andra är så litet att jag klarar det nästan lika bra själv. De skulle mest bara ta hand om mina eventuella pengar, vilket de mycket sympatiskt höll med om och insåg. De känns som mina vänner och de hjälpte mig att fatta rätt beslut.
Det ligger dessutom en viss charm i att sköta allt själv. Jag har full kontroll. Jag får en personlig kontakt med många av mina läsare, vilket ger ytterligare en guldkant åt projektet. Dessutom har jag total makt över utseendet och formen, då jag jobbar så nära och så bra tillsammans med formgivaren, Carina Söderberg.
Det blir helt enkelt mer personligt. Och jag kan tillåta mig att vara just så utfreakad, alternativt djup och allvarsam, som jag själv önskar.
Jag hoppas innerligt att ni vill köpa och läsa min nya bok och samtidigt ta del av ett hundratal av Jan Romares underbara änglar och djävlar i form av de teckningar, som nu har återuppstått från de bortglömda och halvdöda. Om man inte gillar mina texter så är det, tack vare den fullkomligt underbare serietecknaren Jan Romare, åtminstone en förträfflig seriebok!
Införskaffa gärna min bok ”Själalycka”. Och, om ni inte redan läst den, även min första bok; “Kan någon ta ett snack med mina uppnosiga blåsippor”.
För utan er läsare, vore jag intet.
Ni kan köpa den bl.a. här; http://www.musicrow.se/bocker/ann-zackrisson-allan/ann-allan-z-sjalalycka.html
Om ni går in på min hemsida www.annallan.se och klickar på rubriken ”Anns änglabok”, kan ni läsa några texter ur boken.
Under rubriken ”Så tycker läsarna” finns några reaktioner och kommentarer.
Och under ”Bokhandel” ser ni fler ställen där den finns till försäljning.
Sprid gärna info om min bok, via mailboxar och munväder och ni får en prick i min och Jan Romares alldeles egen lilla himmel!
