Alice Babs egna ord

Tankesmedjan Timbro publicerade nyligen en rapport om förvaltarskap.
I vårt till synes moderna samhälle händer det alltför ofta att man tillsätter en förvaltare trots att det hade räckt med en god man, vilket får till följd att gamla och försvarslösa människor i vissa fall behandlas ovärdigt. Och de läkarintyg som används som underlag för beslut gällande förvaltarskap skrivs ibland alltför lättvindigt, under stress eller efter påverkan av anhöriga.

Jag har låtit Alice Babs Sjöblom personifiera problemet eftersom hon i februari, mot sin egen vilja, sattes under förvaltarskap.
Alice är rättslös. Alla beslut gällande hennes liv, hennes ägodelar och hennes vardag fattas ovanför hennes huvud och det värsta är att hon är högst medveten om det.
Hon är bestulen på sina mänskliga rättigheter. Och hon är inte ensam att vara drabbad. De starkt berörande mail jag fått från olika delar av landet, mail som vittnar om liknande fall, är oroväckande många.

Utan alla de människor som ställt upp och engagerat sig för Alice skulle hon inte haft en chans. Vi är många som kan vittna om hennes levande intellekt, hennes berättarlust, hennes glädje över att få både träffa och tala i telefon med sina många vänner, från förr och nu. Men förvaltaren gör allt för att hålla hennes vänner borta.
Sedan veckan före påsk har Alices dörr varit låst utifrån och besöksförbud råder.
Att alla hennes vänner och bekanta inte kan besöka henne jämt och ständigt är en självklarhet, men det har heller inte skett. Det är mycket få personer det rör sig om och det är Alice själv som bett dem att besöka henne. Det är ingen som ”trängt sig på”. Och att Alices finaste vänner, de som hon håller kärast, ”för överskådlig framtid” (förvaltarens ord) och mot Alices vilja har stängts ute, är ofattbart.
Två av Alices allra närmaste vänner har anmälts för att få till stånd ett kontaktförbud.
Anmälan ogillades och något kontaktförbud utfärdades inte. Ändå råder det i praktiken kontaktförbud. Mot Alices vilja. Men förvaltaren ger sig inte och hon har nu överklagat.
En av de drabbade har under 25 år arbetat som volontär på äldreboendet och har tittat in och hejat på Alice då han gått förbi hennes dörr … Men istället för att ta en personlig kontakt och be honom att inte gå in dit så ofta som Alice bett honom om, så valde man att anmäla.
Människans vägar att nå önskade resultat, är olika.
Att man dessutom beskyllt honom och hans fru för andra märkliga saker, det lämnar jag därhän då det är alltför knasigt.

Mina telefonsamtal med Alice har varit lustfyllda. Men hon har också i förtvivlan ropat på hjälp. Också det är grunden till mitt engagemang. En annan orsak är det som inträffade då min man, trumpetaren Jan Allan, före jul sände en nyutgiven cd-box med ”Trio Con Tromba” till Alice, som en uppmuntran och en hälsning från honom själv, Georg Riedel och Bengt Hallberg. Reaktionerna på denna uppmuntran gjorde att vi insåg allvaret.

Alice må ha någon typ av demens efter sin stroke men ofta då man träffar henne och talar med henne, märks det inte.
Oavsett om hon idag inte vet vem jag är eller minns mitt namn, så var de stunder vi talades vid i telefonen viktiga för henne.
Oavsett om hon mindes vem som hälsat på efter de gamla artistkollegornas besök, så var stunden viktig och full av glädje.
Oavsett om hon idag minns att hon före jul fick de där fyra cd-skivorna, så var hon ändå glad över att få lyssna till dem. På den lilla musikspelare som hennes vänner tagit dit …
Oavsett om hon blir trött eller ej så är det märkligt att hon inte släpps ut ur sitt rum för att lyssna till de konserter som bjuds.
Gör det verkligen så mycket om hon blir trött när hon har haft det roligt? Ska någon annan än hon själv tillåtas att bestämma över hur trött hon får vara och hur hon vill framleva sina sista dagar? Och ska man sluta leva innan man dör?
Därom kan de lärde inom förvaltarleden tvista.
Men jag hoppas att de släpper Alice fri medan de tvistar.

De experter jag talat med är helt ense om att mänsklig kontakt med sina äldsta och närmaste vänner samt musik och medverkan i olika sociala sammanhang är den bästa medicinen.
Alice har mot sin vilja förvägrats att åka till kyrkan och lyssna till Alice-kören, hon har förvägrats att rullas ut till den jazzkonsert på äldreboendet där man spelade några av hennes låtar. Och hon förvägrades, på självaste nationaldagen, att genom sitt fönster lyssna till de musikanter och artister som för att pigga upp henne gav en konsert utanför hennes fönster.
Man drog ner gardinen och stängde fönstret då de kom. Och man drog upp gardinen och öppnade fönstret då de gick därifrån.
De blommor artisterna hade med sig kastades upp på balkongen, för vidarebefordran till Alice, eftersom de inte fick komma in och lämna dem. Personalen vägrade att lämna dem till henne och de hamnade enligt vittnesmål undanskymda i allrummet.

Efter det att vi öppet berättat om det som händer Alice har vissa förbättringar skett. Människors starka reaktioner runt om i landet har gjort nytta.
Hon har fått en musikanläggning till rummet. Den lilla musikspelare som vännerna tog dit före jul lämnades nyligen tillbaka och ställdes en dag utanför deras dörr. Den har nu ersatts. Hon har god kontakt med sin familj som nu besöker henne lite oftare.
Man har också kontaktat några yngre musikanter och erbjudit dem att besöka Alice eller tala med henne i telefon. Förvåningen hos dem har varit stor eftersom de inte är nära vänner till Alice, men de har glatt sig åt samtalen med henne och upplevt att hon är pigg och glad över besöken.
Men – kontakten mellan Alice, hennes egna vänner och hennes käraste 84-åriga väninna, är fortfarande bruten.
Och mitt i centrat av detta spel sitter en gammal kvinna fråntagen sin rätt att själv bestämma vem hon ska umgås med.
Hon säger idag till några av de få människor som har kontakt med henne att hon “känner sig inlåst”.

Så här uttryckte sig trumpetaren Jan Allan för en tid sedan:

“Apropå Alice Babs:
Jag har känt Alice i nästan 60 år. Spelat in ett otal LP-skivor, deltagit i filminspelning, shower och TV-program och genomfört ett otal konserter under hennes samarbete med både Bengt Hallberg och Nils Lindberg.
Jag lovade henne i början av året att ringa minst en gång i veckan om jag hade hennes telefonnummer. Under en kort tid fungerade det att ringa men nu har hennes förvaltare bytt nummer igen och förhindrat detta. Att hon inte får bestämma själv, vem som får hälsa på eller ringa, är oerhört kränkande både mot henne och hennes vänner. Detta vill jag inte bli utsatt för, om eller när jag hamnar i samma situation. Hoppas att hennes exempel får bli en varningssignal för hur omgivningen eller samhället får behandla äldre människor.”

Här nedan har ni en länk till YouTube där ni kan höra Alice själv berätta om hur hon upplever sin situation. Bandupptagningen är från i mars 2013.
Och nej – den är inte fejkad. Det hon säger på bandet har hon sagt till mig och många andra, upprepade gånger.
Och de vänner hon så varmt talar om är just de som man ända sedan före påsk har avskurit henne från.
Ta ett djupt andetag – och ta in det hon säger.

Frågan om förvaltarskap måste upp på bordet.

Och det är hög tid för en Lex Alice.

 

Direktlänk till YouTube
http://youtu.be/oirwuIdm0Cg

Nedan en länk till Alices överklagande.
http://alicelevandebegravd.blogg.se/

Jag har publicerat fler texter i ämnet:

”Du bad mig berätta … lilla sångfågel” (19 april 2013)
”Den lilla sångfågeln Alice Babs mörklagda nationaldagsfirande” (7 juni)
”Alice Babs förlorade rättigheter” (3 dec)
”Hur man vingklipper en sångfågel” (5 dec)
”Nytändning i änglakören” (12 mars 2014)

 

21 kommentarer

    • Tack Ann! Det är helt magiskt att höra Alice tala om sin situation!
      men jag storgrät när jag hörde / hör hennes egna ord och RÖSTEN!!!
      Låt oss hoppas att hon ”har huvudet i behåll” så länge som möjligt!
      Och att denna ofrivilliga exil snart är över… Hoppas inte bara ”Uppe i himlen bor det en Konung” hinner först – även om utanför hennes låsta dörr, det kan stå någon som vill komma in nu och inte får… Ja, vi önskar allt det BÄSTA för en sådan värdig och fin Person som Alice är … Vilket öde, vilken misär som drabbat henne. Jag är både ilsk, ledsen och vill skrika i öronen på dem det gäller… Inga vackra toner precis. Mats Werner säger det så fint! Eloge! Och RESPEKT för Alice – Sångfågeln som blivit en burfågel! BEFRIA ALICE SNARAST! Ge henne det Liv hon har kvar att leva och glädja oss med!!!! BASTA! Ps; min Mor har Alz, långt gången, men hon lever i ett Paradis jämfört med detta… Pim Valborgsdotter (Mor heter Valborg, jag hedrar henne genom att bära hennes namn!) Må så gott!

  1. I et moderne samfund må ikke sånt skje.Dette minner om komunistiske
    forhold som praktiserat i Sovjet.Alice verkar jo så klar som noen av oss.
    Dette kunne i allefall ikke hendt i Norge.Da hadde det blitt store oppslag i både aviser og TV.

    • Så bra nu tycks ha det i Norge…Tyvärr är det i Sverige inte så bra ställt. Här finns inget rättpatos av den Norska kalibern… Dessutom tycks ingen veta var Vår Songbird Alice finns. Konflikten är djup och felvänd. Mot Alice själv, istället för att vara till hjälp! ” På hemlig ort.” ??? Inspärrad av sin egna Barn! ( Vilka Barn? Som inte visar sin Mor Heder och Hjälp i sin egen Anda och personliga önskningar…?) Jag är minsta sagt chockad att detta tycks fortgå… Och att svenskt Rättväsen inte reagerar när det behövs…

  2. Alice måste få hjälp NU!!!!
    Det är ofattbart att det tillåts att misshandeln får fortsätta. Det är ovärdigt att Alice Babs som glatt så många i mer än 60 år sitter i denna misär.

    Tack till Ann och Jan Allan som låtit oss få veta om detta hemska livsöde.
    Kramar till er båda!
    Margareta

  3. Professorn i geriatrik Gustavssons tal till svenska riksdagsledamöter att 50% av alla svenskar skall drabbas av demens-alzheimers. 70 % av alla äldrevårdkostnader palliativ vård sker i livets slutskede. Det finns inga så kallade bromsmediciner vilka kan ersätta grå neuronledande hjärnsubstans. Jag Kjell talar av egen erfarenhet efter egenvård blivit frisk från det mentala helvetet Alzheimers.Med rätt megadoserad hjärnkost går det att bota Demens-Alzheimers samt på ålderns höst få leva ett människovärdigt liv.

  4. Kan man återigen få påpeka: förmyndarskap är avskaffat i Sverige. Ingen får längre bli omyndigförklarad. Förvaltare är nåt annat. Och en sån har INTE rätt att ta över en människas liv. Hon är helt enkelt en brottsling!

  5. Är hon fortfarande inlåst på sitt rum? Inlåsning av personer får i Sverige bara göras 1. av psykiatrar på psyket. 2. i fängelser om man är en brottsling.

  6. Ja, hon är inlåst. På grund av att förvaltaren är rädd för att några få specifika personer, Alices äldsta väninna samt två av de närmaste vännerna m.fl. ska få en möjlighet att träffa henne. Tyvärr ligger lögner bakom det hela.
    Jag kan tyvärr inte skriva mer i nuläget. Återkommer om några veckor.

    • Har på sistone, bl.a. efter Jan Allan’s publicering av sin fantastiska fotobok, med många bilder av Alice Babs, uppdaterat mig på hennes situation. Jag hade nöjet att träffa Alice, då jag var ansvarig för ett större internationellt bolag att engagera både henne och Svend Assmussen i början på 70-talet, och som 33-åring få se ett par mycket minnesvärda underhållningar. Jag följde bl.a. med vid en flygresa som sällskap och fick uppleva en flygrädd och samtidigt mycket omtänksam Alice. Jag kan förstås inte veta mer än vad jag läst mig till den senaste tiden, men det hela verkar mycket 2000-tal med byråkratiskt avlägsnande av äldre oönskade och besvärliga föräldrar. Min fråga till dig Ann, vet någon av er var Alice finns idag? Skulle vara skönt att få besked om ni som kämpar rent praktiskt för hennes rättigheter, vet var Alice Babs finns.
      Hälsar ett gammalt musikfan!

      • Tack för din kommentar Ralph! Ingen utom familjen, förvaltaren och några enstaka utvalda vet var Alice finns. Hon försvann i augusti, efter IVO:s skrapa kritik för att man inte tagit hänsyn till Alices rätt till självbestämmande. Se ”Dokument inifrån” på torsdag, SVT2 kl. 20.00 ”Alice Babs förlorade rättigheter”. Du kommer att få veta ett och annat … Trailern ligger redan ute.

  7. För de som följer kommentarerna i denna blogg vill jag berätta att ”Dokument Inifrån” under nio månader har granskat händelserna kring Alice och samtidigt tagit sig an begreppet förvaltarskap. Dokumentären ”Alice Babs förlorade rättigheter” sänds i SVT2 torsdagen den 5 december kl 20.00.

  8. Pingback: ”Alice Babs förlorade rättigheter” torsdag i SVT2 | En kvinnas betraktelser

  9. Pingback: Hur man vingklipper en sångfågel | En kvinnas betraktelser

  10. De som i första hand skall ställas till svars för att Alice har omyndigförklarats är Titti och läkaren hon har anlitat för att genomföra detta. Det handlar om att släkten vill förhindra att Alice donerar pengar till kulturen.
    Till alla engagerade angrip det onda vid rötterna för det är bara Titti som kan ställa det hela till rätta.

    • Om det nu är så att man omyndigförklarat Alice Babs för att förhindra att folk skulle utnyttja hennes situation för att komma över en donation…

      I så fall kan ju inte alla hennes vänner vara hennes fiender!

    • Om hon nu är omyndigförklarad med familjens godkännande så finns det ju ingen risk för att hon kan donera något…allt kan ju ogiltigförklaras i så fall. Inte lär hon ha några pengar i sjukhusmadrassen att ge bort i smyg heller.

      Därmed borde ju dom vänner hon själv vill träffa kunna komma.

      Om familjen begär en förvaltare så kan man ju inte göra så mycket åt det, men att alla dementa skulle behöva en förvaltare det måste vi protestera mot.

  11. Har just sett tv programmet om Alice Babs och är djupt upprörd. Så får inte barn göra mot sin mamma och därigenom heller inte samhället.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *