Tänk – om människor inte brydde sig. Om alla vände bort blicken och lät alla dumheter ske …
Jag förbannar de förfäder som stoppade mig så proppfull med rättspatos.
Varför måste jag hålla på så här … Kan jag inte bara gå ut och mata fiskarna i dammen och gulla med barnbarnet och se solen gå ner över vattnet och sova skönt i min varma säng?
Vanmakten snärjer ibland mitt hjärta. Jag skulle vilja förändra den värld som ständigt och överallt kämpar emot mig. Kärlek. Äkta kärlek saknas hos så många … Människor äter mediciner för att orka leva, men de blir likt robotar. Deras känsloliv trubbas av och det påverkar alla de beslut som i maktens alla korridorer ständigt måste fattas. Kärlekslösheten är en av medicinens biverkningar.
Medan också falskheten härjar och man inte alltid kan se det som döljer sig bakom de vackra fasaderna.
Förklädd kärlek.
Ska jag ge upp? Eller ska jag fortsätta med mitt engagemang? Många blir nog glada om jag tar semester och låter dem vara ifred ett tag.
Jag ska åtminstone försöka att ta lite ledigt nu. Lovar inte att det kommer att fungera, men jag ska göra ett försök. Jag låter expertisen jobba vidare. Den har häcken full. Som tur är finns det många eldsjälar som arbetar hårt för att så många som möjligt ska få det så bra som möjligt.
Men överallt händer det. Minns Tom Alandhs film om Ingemar Johansson. Tom berättade för mig, hur vanligt det är. Och en dag får vi veta sanningen.
Om där nu finns någon sanning. Det finns nog många sanningar. Var och en har sin egen sanning.
Sanningen kan också ljuga.
Nu senast läste jag om en polis som la ner anmälningarna från en misshandlad och förföljd kvinna.
Det finns mycket att göra. Men nu måste jag vila ett tag.
Håll ställningarna.
Vila, fina du. Vi har ett ansvar som människor. Och till syvende og sist är det faktiskt för oss själva. Så ta hand om dig först – så att du orkar engagera dig i andra. Men du har inte ansvaret dygnet runt. Du gör så mycket gott, och ska inte behöva känna något mer än så.
Att. Du. Gör. Gott.
Inget schema.
Om man skulle vilja rädda världen (vilket är en omöjlighet) skulle man aldrig sova. Så vila. Vila. Och njut av att vara den fina person du är.
Kram, och en enorm mängd kärlek och hopp om fin sommar
Annica
Tack snälla Annica! Önskar också dig en fin sommar. Stor, stor kram!
Rättspatos går i arv… I alla fall hos många… Andra trillar helt av pinn som vi sett – hört – upplever ” Med den levande begravda Sångerskan ” bla! Helt klart rätt och sant hur du uttrycker mångas tankar dessa dagar! Hoppas din semester blir någorlunda Ljus… Jag kan knappast just nu lyssna på Alice musik… Får kramp i magen och mår illa… Jag vill bara höra hennes ” nuvarande röst ” där hon berättar om sin situation helt medveten om allt som hänt… Försöker med alla goda tankar, önskningar och ÄNGLAVAKT som finns… Alice är nog – förhoppningsvis – mottaglig, men de som mest behöver dem, har ju för länge sedan stängt sitt hjärtas dörr, till sin egen Mor ( som dottern alltid kallar sin mamma…) Har själv en Mor på Äldreboende, som har Alzheimers – men hon lever i ett Paradis i jämförelse med Alice ! Ha det bäst Ann! Hoppas en trogen Alicevän ! En gång Alice i hjärtat, så bor hon där FÖR ALLTID!!!
Hej Anna! Antingen är man en engagerad människa eller inte! Jag högaktar din uppriktiga rättframhet och förstår och vet att det tar en massa energi som du nu behöver vila ifrån!
Ladda dina batterier så att du orkar vara den person du är ämnad att vara! Styrkekram och njut av den livsbejakande sommaren! / Ilona
Tack Ilona!