Det blev alltså förlust i den första semifinalen. AIK tappade 2-0-ledning med en period kvar av ordinarie matchtid. Även om jag tycker att man slarvade mycket i tredje perioden och gav Linköping en del gratis, så är det ingen tvekan om vad som kommer vara kvällens snackis i Skellefteå…

…Domarna. De var dåliga, matchen igenom i stort sett. Vad man kunde trösta sig med var dock att de var ungefär lika dåliga åt båda håll. Friade på situationer som borde varit utvisning och vice versa.

De var lika dåliga åt båda håll ända fram till Sebastian Karlssons kvitteringsmål. Bud Holloway ska plocka ner en lobb från Daniel Rahimi men får aldrig chansen då Robin Figren sätter en knytnäve/klubbskaft i ansiktet på Bud som slutar spela och tar sig för ansiktet. Thomas ”Kuben” Andersson sätter pipan mot läpparna men blåser aldrig. Två sekunder senare står det 2-2.

Roger Melin sade på presskonferensen:

-Det är ju i spel fyra mot fem och det är väl rätt tufft att få en till utvisning på det sättet om de nu skulle tagit en utvisning. Så jag förstår varför han valde att fria. Om du förstår vad jag menar?

…eller det är i alla fall så det känns. Efter det långa uppehållet för Skellefteå AIK har man nästan hunnit glömma den där kvartsfinalserien mot Brynäs. Det kanske är lika bra i och med att motståndet i semifinalen kommer att vara betydligt tuffare. Trots att Brynäs stred med näbbar och klor för att förlänga matchserien om bäst av sju.

Linköpings HC känns något mer obehagliga. De har – jämfört med Brynäs – ett betydligt vassare anfall och ett ruskigt mycket starkare försvar! Jämfört med Brynäs alltså som då också hade ett ruskigt instabilt försvar. Efter LHC:s 6-0-förlust i Kinnarps skulle man få spela resten av kvartsfinalen utan sin skyttekung Carl Söderberg och såväl experter som noviser var inte sena med att räkna ut dem och det talades om 4-0 i matcher till HV71.

Det är här det blir obehagligt. Roger Melin, som varit mig en personlig favorit ända sedan förra varvet i Linköping – mitt minnesspann sträcker sig inte så långt som till 1999 då han tog guld med Brynäs (jag var 6 år) – har bevisat än en gång hur han kan samla ett lag som ligger illa till. Det var som att LHC, utan Carl Söderberg, växte ihop som ett lag och det var som att spelarna var mer ödmjuka mot sig själva och verkligen gick in för att göra jobbet hela vägen – inte förlita sig på att skyttekungen skulle sänka HV71. Det blev istället 4-1 i matcher till LHC och i kväll, när pucken släpps i Skellefteå Kraft Arena, kommer Carl Söderberg åter att finnas med. Jag vill förtydliga med att säga att jag inte tror att konungens återkomst kommer påverka Linköping negativt. Söderberg har nog också tagit sig en funderare under sin frånvaro och han är nog oerhört tacksam att hans lagkamrater klev fram och förlängde hans säsong. Han kommer att vara på tå tillsammans med sina kamrater Johansson, Arlbrandt, Hjalmarsson med flera. Vad gäller Melin så kommer han att göra vad han kan för att ”ställa till det ordentligt” för Skellefteå AIK för att citera lagkapten Jimmie Ericsson.

ooo

Läget i Skellefteå då? Jo, Pierre-Edouard Bellemare var tillbaka i det vita träningsstället idag men han ska, enligt lagläkare Karin Rundblad, inte spela match i kväll. Kanske kommer vi att överraskas. Kanske inte. I övrigt finns alla spelare att tillgå vilket kommer leda till att en spelare (back skulle jag tro) kommer sitta på läktaren i kväll. Det är ett knepigt val och jag skulle tro att man kommer vila lite olika backar från match till match efter vad man anser lämpligt.

Att Bert Robertsson är laddad är ingen hemlighet. Klockare är nog även han på tårna, fast utan att riktigt visa det. Vad gäller Hans Wallson så är jag övertygad om att även han är taggad – men om man ställer head coach mot head coach: Wallson vs. Melin, så drar nog Linköping det längre strået. Det är så vitt jag vet Wallsons första elitserieslutspel som tränare – något man inte kan säga om Melin. Som tur är har Skellefteå under de senaste åren samlat på sig erfarenhet efter varje år som gått sedan man återtog en plats i elitserien och det finns andra än Wallson som har ett finger med i spelet. Robertsson och Klockare har båda varit med ett par år och vet vad som gäller. Även GM, Lasse Johansson har börjat få sig en del erfarenhet av slutspel. Förhoppningsvis kan det, kombinerat med årets laguppställning, väga upp mot Melins listighet.

Det spritter i benen på spelarna efter den långa matchledigheten och det börjar dra ihop sig. Jag har tippat, som många andra, 4-2 i matcher till AIK men så var det ju också många som höll HV71 som förhandsfavoriten i kvarten mot LHC. Man vet aldrig vad som händer. Det enda jag vet är att i kväll är det dags och jag är laddad för semifinal.

Dagens träning blev en timma lång och alla spelare fanns på is. Formationerna såg ut som vanligt och Bellemare var fortfarande rödklädd (ej tacklingsbar). Man övade en hel del powerplay och även spel fem mot fem. Powerplayformationerna såg ut såhär:

Andersson – Holloway, Möller, Ericsson, Lindström

Klingberg – Arvidsson, Karlsson, Lindberg, Emanuelsson

Det var bra fart på dagens träning och det märks att det drar ihop sig till semifinal. I en tre mot en-övning så fick Robertsson ryta lite på några spelare. ”FRAMFÖR MÅL!” ropade han när en forward försvann in bakom kassen istället för att stanna framför mål och vara med på eventuell retur.

ooo

Det är alltid lika inspirerande att intervjua just Robertsson. Han har den där glimten i ögat som säger: ”Det här är det roligaste jag vet!” och det råder heller ingen tvivel om att han brinner för det han gör.

Jag vet att många av spelarna är ivriga på att komma igång med matchandet igen. Hur känns det för dig?

-Det är samma sak. Det är som att man väntar på julafton. En massa förberedelser och en massa förväntningar och så kommer ju dagen till slut. Det är en härlig känsla!

I lördags blev det klart att ni möter LHC i semifinalen. Har ni hunnit scouta motståndet?

-Vi har lärt känna dem under säsongen så klart. Roger Melin var en coach vi mötte i slutspelet förra året (då i Gnaget). Vi vet ungefär vad de går för så det är klart att vi känner motståndarna. Scoutat vissa detaljer, absolut – men vi fokuserar ju mest av allt på vårat eget spel. Det som tog oss igenom kvartsfinalen och dessutom har tagit oss till en serieseger. Vi har ett fysiskt starkt lag och spelar en hockey med riktigt bra fart. Vi tror på det vi gör helt enkelt!

Alla spelare på is idag och jag vet att ni inte uttalar er om när exakt Bellemare är tillbaka men han är ju onekligen pigg. Är det ett färdigställande av skyddet man väntar på?

-Han ska clearas av medicin-teamet först och främst. Skyddet har en del i det absolut, för att se till att han inte slår upp samma skada igen. Det är en kombination av dom två grejerna. Det finns en rehab-tid som är satt ett visst datum på och det är det vi förhåller oss till först och främst.

Kommer ni att köra på fyra hela femmor eller kommer ni att gå på sju backar och en extraforward istället?

-Vi kommer att disponera laget som vi tycker är bäst för dagen och just nu så har vi ju en plan såklart för första matchen och sen får vi se vad som händer utöver serien, avslutar Robertsson.

Klockare menade på att det blir just sju backar och en extraforward men att det än så länge är oklart vem som får sitta på läktaren.

För snart sju år sedan så var Pontus Petterström en av de spelare som tog upp Skellefteå AIK till elitserien. Två elitseriesäsonger senare lämnade han det svart-gula laget för att pröva lyckan i Linköpings HC.

När Skellefteå AIK, i kvartsfinalen 2009, firade Koskenkorvas avgörande mål som ändade säsongen för LHC stod Petterström på andra sidan.

-Jag tycker att vi gav dem den matchen så det sved ordentligt, sade ”Ponta” efter dagens träning.

Även när AIK mötte LHC i kvarten 2011 så spelade Petterström för Linköping.

-Även det året var det sju tighta matcher men Skellefteå var nog det bättre laget då så de vann rättvist den gången, menar Petteström.

I år är det tredje gången på fem år som Skellefteå AIK och Linköpings HC möts i slutspelet, men den här gången är Pontus Petterström tillbaka i den svart-gula uniformen.

-Det är ju en hel del spelare som jag känner igen och det ska bli fantastiskt kul att få spela match igen. Vi har ju haft ett ordentligt uppehåll nu och det är ju matcherna som är det roliga, inte träningen, tycker ”Ponta”.

Hade du hellre spelat några matcher till?

-Nja, det vet jag väl inte. Vi har ju några med lite skavanker så det är ju bra för dem med lite matchledigt.

Har du någon ”inside information” om LHC att dela med dig av till laget?

-Nej, de har ju bytt tränare sedan jag var där så att de kör nog lite annars. Sedan är det ju klart att man känner ju några av killarna och vet hur de tänker så det kan ju vara en fördel.

Vad har du för förväntningar på årets matchserie mot Linköping?

-Det kommer bli tuffa matcher och det är långt ifrån omöjligt att det går till en sjunde avgörande. Om det sedan blir fyra, fem, sex eller sju matcher kvittar. Det får se ut hur det vill, bara vi vinner!

ooo

När Petterström spelade i Skellefteå AIK förra vändan var han främst en energispelare. Han jobbade oerhört hårt både offensivt och defensivt men då och då blixtrade det till och man kunde skymta den spelskicklighet som då maskerades något av hans intensitet.

Efter sina fyra säsonger i Linköpingströjan har han återvänt till Skellefteå AIK som en ny spelare. En väldigt spelskicklig forward som – med ett ruskigt skott, kombinerat med energin, farten och det hårda jobbet från förr – har tagit en plats i AIK:s förstafemma. Petterström stod för 11 mål och 11 assist i årets grundserie och hade en plus/minus-statistik på +17. På fyra slutspelsmatcher mot Brynäs har han gjort 1 mål och 3 assist och ligger +5. Han är särskilt viktig i numerära underlägen och är enligt mig kanske elitseriens bästa box play-spelare.

Petterström visar så gott som alltid vägen – om det är genom att täcka skott, göra mål eller bara att ta det där extra skäret hemåt för att hinna ifatt sin markering – och är en otroligt viktig pjäs i Skellefteå AIK:s slutspelsframgångar. ”Det får se ut hur det vill, bara vi vinner!”

Två dagar kvar tills semifinalerna drar igång. Skellefteå AIK var på is i en knapp timma och det var mycket fokus på snabba spelvändningar och hård backchecking. Formationerna såg ut såhär:

Svarta:

Burström, Granberg – Ericsson, Petterström, Lindström

Skogs, Andersson – Emanuelsson, Lindberg, Karlsson, Sundqvist

Svensson och Steen i mål

Vita:

Klingberg, Sevc – Möller, Forssell, Holloway, Bellemare (röd)

Lindgren, Alm – Forsberg, Lundberg, Pettersson, Arvidsson

Eriksson i mål

ooo

Positivt att Johan Forsberg är tillbaka och kör för fullt. Han verkar inte alls bekymras av smällen han fick i sista matchen mot Brynäs.

Bellemare var den som såg absolut piggast ut och han testade det omtalade skyddet idag och såg ut såhär:

-Det är bara en prototyp än så länge, sade kiropraktor, Rolf Nilsson.

Jag törs spekulera till den grad att Bellemare verkar vara på väg tillbaka. Får man bara ordning på en störtbåge som man kan lita på så är nog en come back inte så långt borta!

I lördags blev det klart att Skellefteå AIK ställs mot Linköpings HC i årets semifinal. Sedan västerbottningarna gjorde sitt återtåg till elitserien säsongen 05/06 har de ställs mot östgötarna i två slutspel – båda tidigare gånger i kvartsfinal och båda gångerna har matchserierna om bäst av sju gått till en sjunde avgörande match.

Båda dessa gånger har Skellefteå AIK stått som segrare och tagit sig till semifinal. Senast var säsongen 10/11 men det som dyker upp när jag bläddrar igenom minnesarkiven i huvudet är den rekordlånga matchen 08/09 i Cloetta Center. Det var just den sjunde och avgörande matchen men trots att Linköping hade övertaget spelmässigt så stod det 2-2 efter full tid och en förlängning väntade. Det blev en rekordlång förlängning och avgörandet kom inte förrän i början av den sjätte perioden efter att Christian Söderström stulit pucken på offensiv blå och spelat fram Kimmo Koskenkorva som tryckte upp pucken i krysset.

Underdogsen Skellefteå AIK hade slagit ut serietvåan Linköpings HC och tagit sig till semifinal – men av firandet att bedöma såg det närmast ut som ett SM-guld. Kimmo Koskenkorva slängde sig på knä och utstötte ett vrål av lycka som ekade ända hem till Skellefteå innan han fullständigt begravdes under sina jublande lagkamrater.

Semifinalen som följde blev en kort historia och man slogs, på knock out, ut av Färjestad BK efter 4-0 i matcher. Färjestad skulle också bli svenska mästare det året men mitt starkaste minne är trots detta Koskenkorvas glädjevrål och vad det innebar. Skellefteå AIK hade efter 16 säsonger i Allsvenskan åter etablerat sig i elitserien, på riktigt!

Sedan tv-puckshögen som bildades efter segern mot LHC har man som minst tagit sig till semifinal och under dessa år har man byggt och finslipat det mästerverk till hockeylag som i år varit det klart bästa i elitserien. Det hockeylag som för femte året i rad står inför en semifinal i kampen om Le Mat-bucklan och SM-guldet.

ooo

I årets semifinal ställs man alltså mot LHC och det kommer att bli tufft. Östgötarna har i år stått för ett av de bästa motstånden och de lär ska ha en ruskigt bra känsla i laget efter att ha varit i stort sett uträknade efter en match spelad mot HV71 där man förlorade med 6-0 och fick sin stjärna Carl Söderberg avstängd. Efter det trodde nog ingen förutom Roger Melin och hans spelare på en semifinal för Linköping men oj, så fel man kan ha. Linköping tog fyra raka segrar och vad som sett ut som en säker semifinal för HV71 hade fullständigt blåsts bort och kvar fanns bara tomhet för Jönköpingslaget.

Carl Söderbergs avstänging tog i och med LHC:s fjärde seger slut och han kommer att finnas med på torsdag då de gästar Skellefteå AIK. Båda lagen bör vara ordentligt utvilade så vi närmar oss förhoppningsvis en fartfylld och intensiv matchserie mellan två, såväl offensivt som defensivt, skickliga lag. Jag tippar 4-2 i matcher till Skellefteå AIK.

Så sakteliga drar det ihop sig till semifinal. Tre lag är klara: Skellefteå AIK, Färjestad BK och Linköpings HC – men än så länge är det inte skrivet i sten vilka lag som kommer mötas.

Det mesta pekar mot att Luleå HF kniper den fjärde semifinalplatsen och i så fall får de möta FBK medan LHC tar sig an guldfavoriterna, Skellefteå AIK.

Än är det dock inte helt klart. Ifall Frölunda vinner i kväll, hemma mot Luleå, så har de båda lagen vunnit tre hemmamatcher var och det är långt ifrån omöjligt att Frölunda vinner den sjunde och avgörande matchen i Coop Arena. Man kan ju alltid hoppas!

Jag hoppas verkligen att Frölunda mäktar med denna bedrift. Delvis för att jag ser ett uttröttat Frölunda som en lättare semi-motståndare än LHC – men också för att jag är lite ”rädd” för Luleå. Det är säkert inte många som håller med mig, men jag har en känsla av att Luleå kan slå ut FBK i semin och ifall Skellefteå AIK går vinnande ur semin så ställs man mot sina ärkerivaler (i elitserien) i finalen.

Många tänker säkert: ”Vilken final det skulle bli!” eller ”Tänk att få besegra Lule-packet i finalen!” och visst är det så. Det skulle bjudas på oerhört mycket känslor. Kanske för mycket känslor. Båda lagen har varsitt SM-guld historiskt och det är det hetaste norrlandsderbyt elitserien har att bjuda på just nu. Men AIK har haft det lite kämpigt mot norrbottningarna i år och samtidigt som drömscenariot vore att hissa Le Mat-bucklan inför ett besegrat Luleå så är det inte långt till mardrömmen där rollerna är ombytta och Luleå är de som firar.

Detta är dock bara en magkänsla och inget mer. Jag har nog dåliga nerver för sånt här. Först och främst ska ju den sista kvartsfinalen spelas och den kan avgöras i kväll. Först efter ett avgörande där kan man helt lyfta blicken mot semifinal och därifrån är det ändå långt till finalen. Kom igen, Frölunda!

Seger med fyra mål mot noll på bortaplan. Vi bjöds på samma visa i denna som i samtliga kvartsfinalmatcher. Brynäs låga falnade i kväll redan till andra perioden och det rann iväg även i denna match som ändade den här säsongen för de regerande mästarna.

Johan Holmqvist gjorde återigen en kanoninsats men föga hjälpte det när Sveriges bästa lag ångade på. ”Honken” fick för lite hjälp och vad som skulle vara matchens första mål kom i spel i numerärt underläge för hemmalaget genom John Klingberg. Målet blev dock bortdömt och jag tycker att det var ett vettigt beslut av domarna. Observant av måldomaren som påkallade sina kollegors uppmärksamhet – samtidigt som ingen hade protesterat om målet godkänts. Inte ens ”Honken” själv, som fick sitt klubblad undantaget av Oscar Möllers skridsko, vilket öppnade upp mellan benen.

Skellefteå AIK gnällde inte mycket heller och följde istället upp med ett minst sagt godkänt mål i samma powerplay. Viktor Arvidsson noterades, istället för Klingberg, för 0-1 efter ett dundrande slagskott som går in delvis tack vare Petter Emanuelsson som skymmer Holmqvist en aning.

Efter det fortsatte ett uttröttat Brynäs att dra på sig utvisningar och på så vis gav man gästande AIK den där extra ytan som slutgiltigt blev förödande för hemmalaget.

Viktor Arvidsson var inför match uppskriven som extraforward men gavs chansen att visa framfötterna efter att Johan Forsberg utgått på grund av skada och snacka om att förvalta chansen! Arvidsson kom in med en fantastisk energi och stod för matchvinnande 0-1 och även 0-3 som i stort sett stängde matchen fullständigt. Något av en slutspelsjoker!

Markus Svensson höll nollan efter att ha räddat hela 32 skott. Fantastisk match av Svensson som fick ta emot både en och annan tjuvsmäll från Brynäsare. Tittar man på statistiken för slutspelsmålvakter så har Skellefteå AIK de målvakter som varit bäst hittills.

Joacim Eriksson har förvisso bara fått 36 skott på sig men han har en räddningsprocent på 97,22% och toppar målvaktsligan i slutspelet.
Markus Svensson har fått 66 skott på sig och ligger på andraplats med 95,45%.
Frölundas Julius Hudacek har haft något mer att stå i som efter 92 skott på tre matcher har en procent på 92,39%.

Oerhört glädjande siffror!

Något annat jag gläds åt är Skellefteå AIK:s ”tredjekedja”. Många lag hade gett mycket för en spelare som Oscar Lindberg och kanske är det därför han (med stor sannolikhet) plockas över atlanten till hösten. Han har visat god form i årets kvartsfinalserie och klickar bra med sina kedjekamrater.
Melker Karlsson kan man klassa som kämpe, lirare och boxplayspecialist. Riktigt läckert att se när han släpper loss sin fina klubbteknik, tacklar i anfallszon eller täcker skott.
Petter Emanuelsson spelar intesivt, har bra blick för spelet och skjuter som en häst!

Skellefteå AIK vann kvarten med 4-0 i matcher och 20-4 i gjorda mål. Trots inledningsvis tighta matcher kan man säga att det är med ganska stor marginal som AIK ger sig själva en dryg veckas spelledighet innan man dyker in i semifinalen.

Brynäs har kämpat tappert. De har prövat lite olika spelsätt men grundprincipen är densamma: att stöka och böka med Skellefteå AIK:s nyckelspelare, sätta dem ur balans och få många avbrott i spelet för att störa de svart-gula västerbottningarnas höga passningstempo.

Man har gjort detta så pass bra att man i två omgångar varit med i matchen efter två perioder. Sedan har man inte orkat stå emot. Skellefteå AIK har kanske inte presterat maximalt men det har till stor del berott på att Brynäs hållit sig till sin game plan – deras enda chans att förlänga kvartsfinalserien.

Till råga på det har Johan ”Honken” Holmqvist stått på huvudet i Brynäskassen. Han har gjort ett riktigt bra slutspel och jag kan inte minnas ett enda mål som han kan lastas för. Det är bristerna i försvaret, som till viss del beror på en lång skadelista, som gett AIK möjligheten att slutligen göra så många mål i den tredje perioden.

Nio av AIK:s totalt 16 mål har gjorts i den tredje perioden. Fem har gjorts i den andra perioden och endast två har gjorts i period nummer ett. Statistiken ljuger aldrig brukar det heta och den talar, även här, sitt tydliga språk. Brynäs orkar inte.

Trots tre bra matcher från Brynäs visar Skellefteå AIK att man helt enkelt är så mycket bättre. Man har spelat tålmodigt – inte låtit sig påverkas något särskilt av Brynäs bufflande (och stundtals fula spel) – och man har hållit sig till sitt spel.

När AIK spelar sitt spel är man bäst i Sverige och håller man sig bara till det så kommer det att bli tolv segrar i årets SM-slutspel och man kommer att ta sitt första SM-guld på 35 år. 

Jag hade tippat 4-1 i matcher till Skellefteå AIK då jag trodde att man efter två ”lätta” segrar skulle gå ner i tempo och torska en match. Brynäs har trots en målskillnad på -12 inte gjort det tillräckligt ”lätt” och jag ser inte att AIK ska förlora alls så mitt tips kommer mest troligt att spricka i kväll. Inte mig emot!

Skellefteå AIK vinner i kväll med 2-5.

I dagens match var det Brynäs som började bäst. De kom ut med en tydlig game plan och det var att ta ut Skellefteå AIK:s nyckelspelare. Inte genom skador idag utan genom tjuvnyp och gruff. Man lyckades väldigt bra med detta och efter drygt fem minuter utdelades tre dubbelutvisningar för roughing och en extra utvisning för AIK. AIK:s box play var dock strålande idag (som vanligt) och trots ett antal numerära överlägen så fick inte Brynäs någon utdelning i den första perioden. Inte heller hemmalaget lyckades sätta dit den i den första perioden.

Säga vad man vill om känslor och gruff i slutspel men de två första perioderna blir något tröttsamma. Det är åtminstone min åsikt. Med allt gruffande och bufflande kommer ju också en hel del avbrott i spelet vilket blir enformigt. Men att psyka AIK:s nyckelspelare är väl egentligen Brynäs enda chans att vinna någon match mot guldfavoriterna.

I tredje perioden så kommer dock Brynäs aldrig in i kampen och allt eftersom spelsekvenserna blir längre får AIK också mer puck och ett högre tempo. Då orkar inte Brynäs stå emot.

ooo

Det som jag vill ta med mig från dagens match är AIK:s fenomenala box play, tredje- och fjärdekedjans insats och Oscar Möllers inställning.

Jag blir knappt ens orolig längre när AIK får spela i numerärt underläge. Ofta innebär det numer att motståndarna går ner i tempo och då AIK blir fulltaligt sätter man högt tempo på spelet direkt.

Det som föranleder Erik Forssells matchvinnande mål är en lång anfallssekvens för AIK där tredje- och fjärdeformationen sätter högt tryck och tröttar ut Brynäs. Detta hårda jobb blandat med mycket spelskicklighet blir en kalaskombination som sliter på motståndarna, oavsett vem man möter. Motståndet kan aldrig heller riktigt ”slappna av” i sitt försvarsspel då det finns många potenta målskyttar i dessa formationer.

Oscar Möller tycker jag visar vägen idag genom att fullfölja närkamper, vinna tillbaka pucken högt och aldrig backa undan. Han får många rapp och smällar men han biter ihop och kör. Sådant smittar av sig på lagkamraterna och är oerhört nyttigt i ett slutspel.

ooo

Det blev 3-0 i matcher för AIK och också för FBK. I kvartsfinal 2 och 3 så står det 1-1 i matcher och det kommer bli längre matchserier där. Bra för AIK!