Alice från Disneylandet

Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister (Mp), utfrågades i Svt:s Agenda (12/3) om hanteringen av återvändande IS-krigare. Som ett exempel på en kommun där denna hantering ”fungerar väldigt väl” lyfte hon fram Umeå kommun. Men den ansvarige på kommunen, Seth Åberg, meddelar att man där inte tagit emot en enda återvändande IS-krigare (Svt 13/3):

-Vi kan ju inte bli bra på något som vi inte gjort.

Efter nästan två och ett halvt år som statsråd med ansvar för frågan om våldsbejakande extremism saknar Bah Kuhnke koll på relevanta siffror. Hon har heller ingen helhetsbild av sitt område. Hon hävdade i en intervju som nyutnämnd att hon ”panikpluggar” t ex siffror varje kväll innan hon möter journalister.

Bah Kuhnke kunde heller inte svara på hur många återvändare som kommunerna träffat. Hon  svarade svävande att det rör sig om ”ett 10-, 20-, 30-tal”. Detta fick Magnus Ranstorp, internationellt erkänd fredsforskare, att reagera (Svt 13/3):

-Om man inte vet exakt hur många vi kan arbeta med, hur ska vi då kunna sätta in insatser?

Över 300 personer beräknas ha lämnat Sverige för att strida för IS, och över 150 har återvänt, enligt Säpo. Ministern fick också frågan hur många som bara släppts vind för våg utan kontakt med andra myndigheter efter att ha bara tvingats till ett samtal med Säpo. Hon svarade:

-Alltför många, med all sannolikhet.

Exakt hur många hade hon inte koll på och hon var snabb att skjuta över allt ansvar på kommunerna, som hon anser inte tar hand om återvändarna som de borde utan prioriterar fel. Därför jobbar kulturdepartementet nu intensivt för att få kommunerna att ta sitt ansvar. Hon säger samtidigt att det finns kommuner som inte ens vet att de har ansvar för IS-återvändare utan tror att det är Säpos bord:

– Det kommunala självstyret och kommunallagen har ansvar för människor i den staden eller kommunen. Regeringen har ett ansvar att arbeta förebyggande och ge kommunerna de verktyg de behöver.

Bah Kuhnke skjuter över ansvaret på kommunerna, men inte ens i Stockholms stad pågår det något arbete i kampen mot våldsbejakande extremism. Känner ministern verkligen inte till detta? Stockholms stad leds av bland annat miljöpartiet:

-Att inte huvudstaden bedriver något arbete alls, helt i strid med den överenskommelse som delgivits väljarna tidigare, är  anmärkningsvärt. Huvudstadens säkerhetssituation borde rimligen delgivits dels den Nationella Samordnaren, dels kultur- respektive inrikesministrarna. (ledarsidorna.se)

På ledarsidorna.se skriver Johan Westerholm också:

-För terroristbrott döms den som begår en gärning som anges i 3 §, om gärningen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation och avsikten med gärningen är att

  1. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp,
  2. otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller
  3. allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.

Straffet är fängelse på viss tid, lägst fyra år och högst arton år, eller på livstid. Är brottet mindre grovt, är straffet fängelse, lägst två år och högst sex år.

Malik, den utpekade svenske jihadisten, som nyss återvänt från IS och som dessutom erkänner sin medverkan i IS, är inte dömd. En rimligare plats för honom vore att befinna sig i häkte eller fängelse då terroristbrott ger mellan två och arton år inom lås och bom för reflektion och kontemplation kring sina gärningar.

Men i Sverige händer för det mesta ingenting av detta. Undra på det med en så okunnig och oengagerad minister! Eller undviker Bah Kuhnke kanske helt enkelt att ta tag i problemet med islamister? Under sin tid som generaldirektör för Ungdomsstyrelsen (f d MUCF) öste hon ut miljoner över extremister och deras organisationer och som minister bjöd hon för bara två år sedan in extremister med avsikten att ”utbilda svenskarna i islam”. Det är nog dags att bevilja Bah Kuhnke några friår.

Ylva och Donald fabulerar

Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) använder sig i likhet med Donald Trump av ’alternative facts’ och ’fake news’.

Johansson var i februari inbjuden av BBC att diskutera Donald Trumps uttalanden om Sverige. I intervjun fick hon också tillfälle att kommentera UKIP:s Nigel Farage uttalande om att Stockholm skulle vara Europas ”våldtäktshuvudstad”. (Farage syftade ursprungligen på Malmö)

Men Johansson förklarade tvärtom att sexbrott och våldtäkter minskar i Sverige.

– Jag skulle säga att han inte riktigt vet vad han talar om. När vi gör undersökningar över hur många kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt eller sexuella övergrepp så ser vi att nivån går ner, och går ner, och går ner, hävdade Johansson till BBC.

Fel, fel, fel! Det är faktiskt tvärtom. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) undersöker och sammanställer kvinnors rapporterade utsatthet för sexualbrott i den Nationella Trygghetsundersökningen (NTU). I januari i år publicerades senaste NTU. Den visar att andelen kvinnor i Sverige som uppger att de utsatts för sexualbrott mer än fördubblades mellan 2012 och 2015, från 1,4 till 3 procent av den kvinnliga befolkningen, ”en fruktansvärd ökning” enligt BRÅ:s generaldirektör Erik Wennerström. Enligt NTU har det efter 2012 skett en markant ökning av andelen kvinnor som utsatts för sexualbrott – trots att detta är den brottskategori där offren är som minst benägna att anmäla enligt Brå.

Men nu har Ylva Johansson pudlat, d v s backat med obegripliga bortförklaringar – i Sverige! Resten av världen får leva vidare med hennes ’fake news’. Oanständigt och oacceptabelt av ett statsråd i en regering som i olika brösttoner gått ut och kritiserat Trump för ’fake news’ och ’alternative facts’. Så hur kommer Trump och Fox att reagera när de får veta att Johansson satt och ljög i BBC:s intervju? Och vad säger de om det tilltagande skjutandet i Stockholm eller om att ’terrorresenärer’ faktiskt fått sina bidrag av svenska staten bl a genom CSN och Försäkringskassan? Örebro kommun har t o m anställt en terrorist, som sedan åkte på en ny terrorresa:

-Runt 300 personer har rest från Sverige till Irak och Syrien för att ansluta sig till terrororganisationer. Ett 20-tal kommer från Örebro. I en rapport som gjorts på uppdrag av finansinspektionen framkommer det att nästan alla som rest har fått någon form av statligt bidrag som kan ha finansierat resan.

Regeringen gör numera allt som står i deras makt för att styra bilden av Sverige utomlands, men med dagens sociala medier och snabba nyhetsflöden är det svårt att dölja sanningen. Varför granskas förresten inte Ylva Johansson av medierna? Med den lön och den stab av kompetenta (?) medarbetare som en minister har till sitt förfogande borde det vara lätt att få fram korrekta fakta, åtminstone inför en viktig TV-intervju.

Justitieminister Morgan Johansson var snabb att kritisera SD:s partitopp när det gick ut i amerikanska Wall Street Journal ”….och spred dynga om Sverige”:

-Man undanhöll väsentliga fakta om bland annat det faktum att den grova våldsbrottsligheten i USA är ungefär fem gånger högre än här och falska beskrivningar av det slaget kunde naturligtvis inte få stå oemotsagda.

Samma sak borde väl i konsekvensens namn gälla för Ylva Johansson. Hon förteg flera viktiga fakta som stärker bilden av att allt inte står rätt till i dagens Sverige. Dessutom gjorde hon sig skyldig till faktafel, vilket Morgan Johansson nådigt erkände att sverigedemokraternas artikel inte gjorde. Kontentan blir att Ylva Johansson gått ut med ’alternative facts’ och ’fake news’ i syfte att mörka. Hur verkligheten ser ut förväxlas inte sällan av politiker med hur den borde se ut.

Kriminalitet och våld är det som svenskar upplever som mest oroande inför framtiden. Den växande oron beror inte på någon ”mediebild” utan på den analys man gör av läget. Antalet mord och vapen ökar. Det gör också antalet ouppklarade brott. Otrygghet och brott håller på att bli vardag på ett sätt som ingen ska behöva acceptera. Sverige är det land i Norden där flest personer skjuts till döds och att uppklarningsprocenten för brott är så låg i Sverige idag att man kan säga att lagar har övergetts. Ylva Johansson förteg också att Sverige sällan utvisar utländska förövare trots att de begått brott som ger utvisning; närmare sex av tio utländska mördare som var folkbokförda i Sverige inte dömdes till utvisning.

Så vad är samhällskontraktet egentligen värt idag? Vad får vi för våra höga skatter, som kommer att bli dramatiskt mycket högre i många av våra kommuner framöver? Och hur kommer det att påverka lojaliteten och viljan hos verklighetens folk att betala skatt? Dessa frågor borde oroa den tondöva makteliten.

 

Sverigebilden

Är det någon av er som missat att Donald Trump förra lördagen på ett massmöte tog upp Sverige som ett exempel på hur illa det kan bli om man inte har kontroll på sitt lands gränser och att en stor och okontrollerad invandring leder till kaos, våld och anarki?

-You look at what’s happening, last night, in Sweden. Sweden! Who would have believed this? Sweden! They took in large numbers that have problems they never thought possible.

I en debattartikel i Wall Street Journal skriver SD:s Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson därefter att Trump har rätt i att Sverige är ett flyktingpolitiskt skräckexempel. Det fick justitieminister att gå i taket och hävda att SD “sprider dynga om Sverige”. Vilket häpnadsväckande uttalande av landets justitieminister! Har vi inte åsikts- och yttrandefrihet? Åkesson och Karlsson anklagades inte för några faktafel utan för att ha undanhållit ”väsentliga fakta om bland annat det faktum att den grova våldsbrottsligheten i USA är ungefär fem gånger högre än här”. På vilket sätt gör det Sverige tryggare och säkrare? Makteliten relativiserar i vanlig ordning. Tänk om de istället tog tag i verkligheten bakom bilden!

Hela den gångna veckan har slaget om verklighetsbilden, inte om verkligheten pågått. Politiker och journalister har reagerat mot den ’lögnaktiga’ sverigebild som tack vare (eller p g a) inte minst sociala medier fått stort genomslag utanför våra gränser. Den ’nya’ bilden står i bjärt kontrast till den sverigebild makteliten, PK-media, PR-byråer m fl försöker sprida och stora delar av mediesverige fokuserar nu på att motbevisa Trump. UD gjorde ett snabbt och desperat försök att gå ut med en ’korrekt’ bild av Sverige utomlands och Sverige begärde en förklaring av Trumps administration.

Så blev det måndag kväll och Rinkeby stod i brand. Plundring, upplopp, skottlossning, misshandel, rån. Bilderna av ett Sverige med ”no go-zoner” som polis, brandkår, ambulanser och räddningstjänst tvekar att gå in i utan eskort eller rejäla förstärkningar spreds över världen och anklagades av makteliten och PK-media för att vara felaktiga och lögnaktiga. Men att lägga tid och kraft på att försöka bevisa att Trump är en lögnare för att han har fräckheten att antyda att vi har problem med integration torde bara få omvärlden att misstänka att vi saknar ’sjukdomsinsikt’. Så länge vi misslyckas med våra ambitioner att integrera människor i Sverige, främst på arbetsmarknaden, kommer sverigebilden utomlands att vara ofördelaktig. Så länge får vi också finna oss i att andra är fräcka nog att påpeka det för oss.

Här hemma har få av oss haft modet att gå ut och kritisera offentligt då vi sett hur man brännmärks om man gör det. Redan i juni 1995 sa en stridslysten Göran Persson:

-Jag kommer, liksom den regering jag tillhör, att i alla sammanhang med kraft brännmärka dem som utomlands talar illa om Sverige.

Vidare sa han:

-På dagordningen i höst tycker jag också att det skall stå att vi skall tala väl om vårt eget fosterland.

Inte minst Katerina Janouch har fått erfara detta, senast i Svt:s Opinion Live i torsdags, då Anders Lindberg (AB) kommenterade Trumps tal:

-Bilden är ju inte sann. Det är inte bara det att det är faktafel. Det ägde inte rum något terrordåd, vilket faktiskt var grunden för hela historien. Det här är ju desinformation.

Anders Lindberg baserade sin kritik på att Trump hade hittat på och ljugit om ett terrordåd i Sverige. Men Trump påstod inte att det hade skett något terrordåd i Sverige, vilket betyder att det är Lindberg som sprider faktafel och ’fake news’. Janouch försökte gång på gång korrigera Lindbergs desinformation men programledaren Belinda Olsson lät henne inte få redogöra för vad Trump faktiskt hade sagt. I ett program om ’fake news’ och ’biased news’ lyckades AB och Svt:s journalister med konststycket att göra sig skyldiga till just det som de anklagat Trump för. Undra på att allt fler av oss ifrågasätter varför vi ska betala TV-licens till dagens vinklade public service! Detta avsnitt av Opinion live borde bli ett fall för Granskningsnämnden för radio och TV!

Också Carl Bildt har kommenterat Trumps uttalande genom att undra om Trump hade ’rökt på’. Det säger mer om Bildt än om Trump. Bildt har senare föreslagit att Trump ska skippa golfen en vecka för att besöka Sverige och ta del av verkligheten här. Vilka delar av Sverige anser Bildt då att Trump ska besöka för att få rätt sverigebild? Har Bildt förresten själv besökt Järvafältet, Rinkeby och andra utanförskapsområden? Problemet i Sverige är att vi vägrar erkänna problemen och prata om dem. Istället försöker vi krampaktigt bevisa att allt är frid och fröjd och att inget är fel i den bästa av världar.

”The further a society drifts from the truth, the more it will hate those that speak it”.

Så sa George Orwell för ganska länge sedan. Numera besannas hans ord dagligen i Sverige.

‘Avslöjad’ feministregering i hatten på borggården

Sveriges ’feministregering’ går från klarhet till klarhet, eller snarare, från dumhet till dumhet. Innan slöjdebaclet lagt sig, är den i färd med att passera skamgränsen. I ett försök att offentligt sätta liberalernas partiledare Jan Björklund på plats efter att han kritiserat ’regeringsfeministernas’ ’huckleri’ under statsbesöket i Iran, poserade de kvinnliga ministrarna, självvalt och utan något som helst tvång, i hatt på borggården utanför Slottet i väntan på Kanadas generalguvernör.

Min första reaktion var att det handlade om ’fake views’ av ’regeringsfeministerna’. Men icke! I sin iver att håna dem som haft mage att kritisera ’huckleriet’ i Iran publicerar finansminister Magdalena Andersson på Facebook (20/2) en bild på sig själv, forskningsminister Helen Hellemark Knutsson och jämställdhetsminister Åsa Regner med följande raljanta text:

– Vad tycker Björklund om att kvinnliga statsråd måste ha hatt på sig vid statsbesök?

Att de främsta ’regeringsfeministerna’ sänker sig till att jämföra hattarna de frivilligt tar på sig med slöjtvånget för kvinnor i Iran och andra muslimska diktaturer är både respektlöst och ovärdigt. Den Sverigebild som Löfven är så bekymrad över blir sannerligen inte bättre av att ’feministregeringens’ främsta företrädare, det självutnämnda ”smartaste bästa tjejgänget”, uppträder så aningslöst och omoget. Hela charaden verkar vara en kul grej för dem, ett rollspel utan tanke på vad det innebär för de kvinnor som lever under livslångt förtryck och underkastelse utan rätt till självbestämmande.

Var finns självinsikten och förnuftet? Vem kan känna förtroende för dessa ministrar? Eller för en statsminister som lägger tid och kraft på att oroa sig för Sverigebilden istället för att oroa sig för den faktiska verklighet bakom denna bild? Just nu används Rinkebyupploppet i måndags som ”ett globalt slagträ”. (Nu undrar förstås Carl Bildt om fler än Trump ”rökt på”, men Bildt själv måste ha ”rökt på” rätt ordentligt för att missa alla ’carbecues’ i Rinkeby och andra svenska no-go zoner). Både politiker och opinionsbildare har valt att mörka vidden av problemen och relativiserat, men jag och många med mig, som vägrar att blunda för verkligheten och för Löfvens brist på ledarskap, är djupt oroade. Hur kunde det bli så här galet och varför får galenskaparna fortsätta?

Istället för att ta tag i sina respektive sakområden lägger ’feministregeringen’ energi på att bete sig som ett omoget, hämndlystet ’tjejgäng’ som havererar på sociala medier. Inte minst Åsa Regner borde t ex istället lägga kraft och energi på att ta itu med ’barnbrudarna’ i Sverige samt de ojämlika villkor som många kvinnor i Sverige tvingas leva under p g a patriarkalt förtryck och religion. Vi blir allt fler som anser det oacceptabelt att våra skattepengar ska gå till regeringsmedlemmar som beter sig så infantilt och arrogant istället för att sköta sina ministerportföljer och ’leverera’.

Sveriges ”feministiska regering” har blivit ett skämt både hemma och utomlands. Bilderna på ’huckleriet’ i Iran visade bortkomna ’regeringsfeminister’ som inte står upp för sin egen värdegrund och som hellre kritiserar och hånar Trump än protesterar mot islamiska diktaturers utbredda kvinnoförtryck och människosyn.

Efter ’borggårdsdemonstrationen’ riktade en välkänd iransk kvinnorättsorganisation i ett öppet brev svidande kritik mot Magdalena Andersson för att hon jämfört slöjtvånget i Iran med att bära hatt vid statsbesök. Denna jämförelse ses som ett hån mot organisationens frihetskamp.

Jag förstår att folk tagit illa upp och jag ber naturligtvis om ursäkt för detta, säger Andersson.

Det är klädsamt av Andersson att ’pudla’, men borde inte hon och de andra ’regeringsfeministerna’ själva ha haft omdöme nog att förstå hur deras foto och kommentar skulle kunna uppfattas av dem som kämpar för frihet mot kvinnoförtryck och slöjtvång? Eller för oss som tvingas bevittna ’feministregeringens’ höga svansföring trots regelbundna klavertramp?

Jag instämmer till fullo med gästkrönikören Fredrik Johansson som i SvD (21/2) skriver om Sverigebilden och avslutar så här:

-USA har en president som twittrar sina uppfattningar om vårt land. I versaler. Då gäller det att agera med en kombination av tydlighet och klokskap. Och inte minst: det gäller att agera vuxet. Så det är hatten av nästa gång en utländsk regering kommer till Stockholm. I en värld där alltför många uppträder som barn, är det ett ansvar att vara vuxen.

 

 

‘Huckleri’ och 50 nyanser av grått

Den svenska ’feministiska’ regeringens besök i Iran förra veckan har skapat rubriker både i och utanför Europa. Anledningen är att alla de kvinnliga regeringsdeltagarna täckte sitt hår inför mötet med mullorna. På de foton som spridits via olika medier ser de deltagande ’feministerna’ mer ut som en grupp kvinnor som varit och shoppat i en ’second-hand’ än som svenska regeringsrepresentanter på officiellt statsbesök.

Den iranska journalisten Masih Alinejad anser att ’feministerna’ borde ha fördömt slöjtvånget för kvinnor i Iran istället för att underkasta sig och själva bära ’slöja’ vid mötet med president Rouhani. Alinejad påpekar att som feminist och förespråkare för jämställdhet bör man utmana ojämlikheten överallt. Hon säger i intervju med BBC att de svenska ministrarna ”måste stå upp för sina egna värderingar”, en åsikt de av oss som tror på jämställdhet, allas lika värde och demokrati delar.

Världens första ’feministiska’ regering i synnerhet och svenska politiker i allmänhet påtalar ständigt allas lika värde och värdegrunden samt hur viktigt det är att bryta mot normer som  inte respekterar dessa. I Iran företrädde ’feministregeringen’ Sverige. De borde därför inte ha underkastat sig Irans kvinnofientliga regler och kultur som förtrycker och diskriminerar kvinnor. Denna kultur och religion försöker mullorna sprida till oss i väst. ”Allt är politik” som Olof Palme sa.

Handelsminister Ann Linde försvarar ’huckleriet’ med att det är iransk lag att kvinnor ska använda slöja och försöker tysta kritiken genom att kalla den ”främlingsfientlig”, men attack är inte bästa försvar. Varken Angela Merkel eller Theresa May täckte sitt hår när de träffade iranska regeringsföreträdare. Dessa kvinnliga toppolitiker stod upp för sina egna seder olikt världens första ’feministiska’ regering, som valde att ’betäcka’ sig inför mötet med mullorna. Detta var ett svek mot de förtryckta kvinnorna.

Också IKEA har nyligen trampat i klaveret. IKEA i Israel, som drivs som ett franchiseföretag, har skickat ut en broschyr riktad till en liten del av befolkningen där. Till skillnad från IKEAs standardkatalog  ”finns det inga döttrar, systrar eller mödrar vid sidan av papporna och pojkarna” i broschyren. Inte en kvinna så långt ögat når. Detta har gjort många människor upprörda och är inte förenligt med de värderingar IKEA står för. Företaget har tagit till sig kritiken och nu gått ut och bett om ursäkt för misstaget. Den svenska ’feministregeringen’ kör dock med hög svansföring och Linde väljer att moralisera och avfärda kritiken mot ’feministregeringen’ som rasistisk.

Det påpekas ofta att man ska ta seden dit man kommer, men om man nu anser att en ’feministregering’ är så viktig och avgörande för demokratin och utvecklingen borde man ha använt sig av möjligheten att göra avtryck och intryck när chansen att göra det infann sig. Att bara ’jamsa med’ och ställa upp på en religiös fundamentalistisk ideologi som går emot allt vi står för och tror på underminerar ’feministregeringens’ trovärdighet och styrka. Att klart och tydligt vägra att ställa upp på mullornas kvinnoförtryck m m hade däremot varit ett styrkebesked värt respekt. Dessutom hade de varit en konkret manifestation av den ’feministiska utrikespolitiken’ som man slår sig för bröstet för i tid och otid.

 

P S: Jimmy Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare, skulle på torsdag kväll hålla ett möte i kulturhuset Väven i Umeå. De protester som arrangerats urartade och efter att brandlarmet i Väven av okänd anledning plötsligt utlösts, tvingades SD ställa in mötet.

Sven-Olov Edvinsson, (C), 1:e vice ordförande i Umeå kommunfullmäktige, reagerar starkt på det som hände vid Umeå kulturhus. I ett uttalande i VästerbottensKuriren skriver han att mötesfriheten i Umeå kommun är okränkbar:

-Det inträffade har skapat välgrundad ilska hos många umebor. Därför måste de personer och organisationer som medverkat till det som inträffade på Väven klart och tydligt och snabbt be om offentlig ursäkt!

Han riktar sig speciellt till de personer och organisationer som stod bakom protesten:

-Bakom demonstrationen som urartade fanns representanter för bl.a. ung vänster, vänsterpartiet och ABF samt kulturaktörer som Profilteatern m.fl”

Edvinsson avslutar med följande uppmaning:

-Stå upp för allas mötesfrihet! Erkänn att händelserna i Väven gynnar en växande intolerans.

http://www.vk.se/1935455/politiker-be-snabbt-om-ursakt

Jag instämmer till fullo med Edvinsson och välkomnar politiker som vågar stå upp för sina åsikter och sätta ner foten.  Nu förväntar jag mig att de styrande i Umeå går ut och tydligt tar avstånd från vänsterextremisternas och övriga demonstranters utomparlamentariska sagerande. Vi har alla ett ansvar att stå upp för yttrandefriheten, organisationsfriheten och mötesfriheten. Våld och sabotage löser ingenting och är ett allvarligt hot mot demokratin.

Umeås varumärke skadas också av att man inte klarar av att hålla ordning när ett av riksdagens demokratiskt valda partier ska hålla möte. Skulle samma sak ha kunnat drabba ett möte arrangerat av t ex socialdemokraterna eller ett annat riksdagsparti?      D S

Springare sätter Kungen i rörelse

-Jag har mycket, mycket svårt att ta in den bilden. Jag vill påstå att det är fel.

Så kommenterar Löfven polisvisselblåsaren Peter Springares uppgifter. Varken Löfven eller någon annan i ansvarig ställning har bemött Springares uppgifter i sak. Den växande våldsbrottsligheten där invandrare är dramatiskt överrepresenterade är ett tabubelagt område. Ansvarige justitieminister Morgan Johansson har nyligen deklarerat att han inte tänker uppdra åt BRÅ att ta fram färsk statistik för sambandet mellan etnicitet och våldsbrott. Han verkar anse att statistik som inte stödjer regeringens politik är ointressant. Den senaste statistiken är sedan 2005!

Peter Springare har fått stor uppmärksamhet i utländsk media och massor av blommor och stöd av allmänheten här hemma. Facebookgruppen ”Stå upp för Peter Springare” fortsätter att växa och har nu enl uppgift upp emot 150 000 medlemmar. I myndighetssverige och bland journalister däremot utmålas han som boven i dramat, misstänkliggörs, rasiststämplas och brännmärks. Ännu har dock ingen lyckats motbevisa Springares bild, som nu intygas också av andra poliser. De politiskt ansvariga vägrar bemöta problematiken som Springare m fl vill lyfta och belysa. Han slår larm om en totalt ohållbar situation ifråga om kriminalitetshantering, men Löfven har mage att påstå att Springares bild är fel. Så talar en tondöv politiker som inte rör sig i verkligheten.

Kampen om verkligheten blir allt intensivare. Trots ständiga försök misslyckas Löfven, Johansson, Ygeman m fl allt oftare att mörka verkligheten. Förra året kallade Löfven folks beskrivning av vad som sker i närsamhället för ’surrealistisk’. I höstas gick UD ut och föreskrev hur svenskar ska beskriva Sverige utomlands för att ge ’rätt’ bild av landet. Vilket förtroende makteliten har för folkets omdöme! Respektlöst! Anledningen är det växande antal artiklar i utländsk media om nedmonteringen av Sverige.

För någon månad sedan kritiserade Löfven författaren Katerina Janouchs för att sprida en negativ bild av Sverige utomlands. I DN, åsiktskorridorens intensivaste försvarare och verklighetsförnekare, fick Janouch löpa gatlopp. I ett land med lagstadgad åsiktsfrihet!!Det gick så långt att hennes förlag (Piratförlaget, som f ö drivs av Jan Guillous fru) reagerade och en liten bokhandel i Uppsala plockade demonstrativt bort hennes böcker från hyllorna.

Janouchs kritik av Sverige i jugoslavisk webTV ter sig harmlös jämfört med den skada som incidenten med den Facebook-filmade våldtäkten i Uppsala, där tre män med invandrarbakgrund figurerar, tillfogat Sverigebilden. Varför kritiserar Löfven inte dessa gärningsmän för att smutsa ner bilden av Sverige utomlands? Varför tar han inte tydligt avstånd från våldtäkten? Och varför går inte feministregeringen ut och fördömer våldtäkten?

Förra veckan lanserade Tino Sanandaji, nationalekonom, forskare och en av mina favoritkällor, sin bok Massutmaning. Sanandaji redogör pedagogiskt för statistik, fakta och forskning som redan finns inom området. Han visar att problemen i hög grad är kopplade till den del av befolkningen som har invandrarbakgrund. Utrikes födda utgör 17 % av befolkningen men 53 % av dem med långa fängelsestraff. De utgör 54 % av de arbetslösa och mottar 60 % av de utbetalda socialbidragen. 71 % av Sveriges barnfattigdom finns bland hushåll med utländsk bakgrund trots att dessa utgör sammanlagt 22 % av befolkningen. Vidare har 76 % av medlemmarna i kriminella gäng invandrarbakgrund. Också stenkastning mot blåljuspersonal och anlagda bilbränder är starkt koncentrerade till invandrartäta områden.

Boken har gjort stor succé och toppar just nu Bokus lista över mest sålda böcker. Efter bara en vecka har den fått skickas till nytryck. Det visar att behovet efter en verklighets- och faktabaserad bok är utomordentligt stort. Det ska bli mycket intressant att se hur intresserade de offentliga biblioteken är av att köpa in Massutmaning.

Deckarförfattaren Camilla Läckberg föredrar nog fiktion framför krass verklighet. Utan att ha läst boken gick hon direkt ut och kritiserade den och hävdade att Sanandaji haft konstant fel i alla påståenden han gjort. Inte nog med det. I en tweet till Karin Sedvall, politiskt sakkunnig hos moderaterna, krävde Läckberg ett officiellt ställningstagande till ”Tinos siffror”. Sedvall poängterade att Tino Sanandaji använder statistik från officiella källor, d v s samma siffror som myndigheter och regeringen bygger sina beslut på. Men det är inte ett argument som biter på Läckberg. Nu väntar jag bara på att Schyffert, Ernman, Virtanen, Lindberg m fl ska stämma in i kritiken mot boken. Vi andra som lever i verkligheten och fått mer än nog av ’känslosåsen’ välkomnar den dock.

Oroad över SD:s tillväxt och att ”landet ska glida isär” åker Löfven nu runt i gamla bruksorter m m på jakt efter de tider och väljare som flytt. Man skulle nästan kunna tro att han inspirerats av de resor Trump gjorde i ’rust belt’ under presidentvalskampanjen. Nu har Löfven också meddelat att han skippar Almedalen i sommar för att istället ge sig ut och prata med ”vanligt folk”. Så dags! Tänk, om han istället skulle lyssna och ta in vad ”vanligt folk” har att säga! Vi vill inte ha prat i kvadrat utan konkreta svar på hur Löfven tänker få Sverige på rätt köl igen. Numera låter han mest som en politisk kommentator utan verklighetförankring, inte som en statsminister som vet hur ’massutmaningen’ ska åtgärdas.

Vi är många som kräver att få veta vad regeringen tänker göra konkret och när det ska ske. Hittills har Löfven blivit svaret skyldig. Däremot har han varit tydlig med att han avser att sitta kvar som statsminister efter 2018. Men vem vill ha en statsminister som saknar konkreta lösningar på dagens massutmaningar och problem, en statsminister som inte respekterar åsiktsfrihet utan sänker sig till att gå ut och kritisera enskilda medborgares uppfattning och uttalanden om verkligheten eller en statsminister som inte står upp för alla väljares och riksdagspartiers lika värde? Nej, Sverige förtjänar bättre, långt bättre!

Annie Lööf statsminister 2022?

Centern har just haft kommundagar i Göteborg, partiledaren Annie Lööf har kraftig medvind i medierna och partiets opinionssiffror växer. Centern är med sina dryga 9 % dock fortfarande ett relativt litet parti, men det har Lööf tänkt ändra på. Hennes målsättning är att bli statsminister 2022. Hur det ska gå till återstår att se.

Lööf har just nu något av stjärnstatus på den politiska scenen. Hennes tydlighet, energi och förmåga att tala så att väljarna förstår vad hon säger går hem. Så länge konkurrensen från övriga partiledare i dessa ’grenar’ är obefintlig, kommer Lööf att ’äga’. Hon är dessutom mycket skicklig i att hantera sociala medier. Idag är hon den partiledare som har högst förtroende bland väljarna och dessutom har hon blivit något av mediernas gunstling. Men trots sin tydlighet och talförmåga ger hon inga förtroendeingivande svar på hur hon tänker lösa dagens allvarliga problem.

Lööf slog i Agenda nyligen fast att Centern aldrig kommer att ”ingå i ett regeringsunderlag som behöver aktivt stöd från Sverigedemokraterna”. Aktivt stöd från SD verkar i alla fall vara helt acceptabelt på kommunal nivå, t ex i Högsby i Småland, där Centern styr med stöd av Sverigedemokraterna, som blev näst största parti i valet.

När Lööf valdes till partiledare var hennes mål inte att göra sitt bästa för Sverige tillsammans med allianskollegorna:

Alliansen är medlet för att nå Centerpartiets mål, inte ett mål i sig”.

Nu meddelar Lööf att hennes ambition är en ny alliansregering 2018.

-Tillsammans med Alliansen och väljarnas stöd ska vi nästa år byta ut Stefan Löfven”.

Och om en ny alliansregering inte kan bildas utan SD:s aktiva eller passiva stöd?

-Då går jag hellre i opposition, fastslår Lööf.

Löfven har f ö deklarerat att han oavsett valresultat vill sitta kvar som statsminister och tycker att det är upp till de borgerliga partierna att samarbeta med honom.

Lööfs höga svansföring och tydliga avståndstagande ifråga om SD är inte särskilt konsekvent eller logiskt. Mig veterligen har hon inte tagit tydligt avstånd från vänsterpartiet och deras mörka historia. Fredrik Antonsson skriver 27/1 på sin blogg I Otakt:

-Sverigedemokraterna har sin historia, och de säger att de skäms för den. Varenda Sverigedemokrat av rang har varit ute i medierna och etern och förklarat att det finns en historia i SD som man inte skulle vilja ha idag. Åkesson, Karlsson, Jomshof. Alla har varit tydliga med att historien stinker och är jobbig.

Svensk vänster när den är som den var på förintelsens minnesdag är en vidrig vänster. Man drar sig inte för något när man skall kladda brunfärg på sina politiska motståndare. Ingenting. Vänsterledaren Sjöstedt förtränger sitt eget partis mörka historia och svingar vilt, utan en tanke på att dåtidens VPK-idol faktiskt spöade Hitler i förintande. Det är ett hyckleri bortom vett och sans. Det är kontraproduktivt trams, som kommer att få helt motsatt effekt än att skrämma bort folk från SD och sätta käppar i hjulen i samtalen mellan två riksdagspartier……..

Inte heller Centern är fläckfri, men de behöver numera aldrig svara på frågor om sitt mörka förflutna. Under hela 1920- och 30-talet fanns inom dåvarande Bondeförbundet (som Centern hette på den tiden) drag av antisemitism och rasmystik. Det var på 30-talet det mest rasistiskt färgade partiet i riksdagen och vid sidan av nazisterna var Bondeförbundet det enda parti som hade rasismen inskrivet i sitt partiprogram:

”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda flyktingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.”

I mitten av 1990-talet avslöjades att den populäre centerpolitikern, akademiledamoten, riksdagsmannen och författaren Per Olof Sundman varit en brinnande nazist. I samband med detta uppstod en intensiv debatt om Centerns ’bruna’ förflutna. Partiet har konsekvent blundat för sin egen historia. Mot slutet av 1990-talet lovade Centern dock att tillsätta en forskargrupp för att skriva partiets historia och reda ut nazistkopplingen, men än har inget hänt trots att nästan 20 år gått.

Med tanke på de lik också Centern har i garderoben vore det klädsamt av Lööf att klart och tydligt göra upp med sitt eget partis mörka förflutna och att visa att hon respekterar demokratins spelregler. Att vägra samtala med ett demokratiskt valt parti och aktivt delta i vuxenmobbning är ett svaghetstecken och knappast en egenskap någon som vill bli statsminister bör ha.

http://www.svd.se/var-sjatte-dog-efter-lobotomi

https://www.svd.se/att-fiska-i-grumligt-vatten

http://www.dn.se/arkiv/ledare/ingen-gron-vitbok-om-det-bruna/

Vem tar vem?

Anna Kinberg Batra, moderaternas partiledare, meddelade som bekant förra veckan att det inte fungerat att låtsas att Sverigedemokraterna inte finns. Hon och partiet är därför nu beredda att samtala med SD i utskotten. Det innebär att M och SD ska börja prata med varandra, på tjänstemannanivå. Därmed intensifierades debatten om hur partierna ska förhålla sig till SD.

Centerns Annie Lööf var snabbt ute och meddelade att hon och partiet inte kan tänka sig att samtala eller samarbeta med SD. Liberalernas Jan Björklund valde samma avvisande linje som C medan KD kunde tänka sig samtal med SD, något de senare tog tillbaka. Idag kan de inte tänka sig att samtala med någon av partiets företrädare ens för att få igenom en politik som alla i ’de fyras gäng’ anser viktig för Sverige.

Hur man ska förhålla sig till SD har sedan valet 2010 varit en ständig knäckfråga för både makteliten, myndighetschefer och MSM (main stream) media. Vad måste man ’mörka’ för att inte gynna SD? Vad måste man lyfta fram för att missgynna SD o s v?  Häpnadsväckande och oacceptabelt! Tänk om man istället använde motsvarande tid och energi till att komma med förslag på hur Sveriges problem skall lösas!

Efter 2014 var det viktigare för de borgerliga att ta avstånd från både SD och S än att kunna påverka statsbudget och regeringssammansättning. Men för att en alliansregering ska kunna fungera i dagens parlamentariska läge krävs stöd av SD. Det innebär i praktiken en organiserad samverkan med SD, vilket ingen i ’de fyras gäng’ säger sig vilja ha. Att både Alliansen och socialdemokraterna sedan 2010 tagit emot passivt stöd av SD för att få igenom sin politik pratar man tyst om. Ja, såvida man inte i debatten kan anklaga och ’brunmåla’ motståndarna för att de tagit emot SD:s stöd för att få igenom sin politik. Vem som stöder ett partis förslag i riksdagen tycks idag vara viktigare än att få igenom sin politik. Hur skulle en sådan inställning fungera i företagsvärlden?

Löfven har inte varit sen att försöka dra nytta av situationen och ’splittringen’ i Alliansen. I Svt:s Agenda förra veckan sa han:

-Inte ens moderaternas Allianskollegor vet ju vad som menas

Det avslöjar Löfvens begränsade förmåga eller vilja att förstå. Dessutom försöker han att dra maximal nytta av splittringen. Härska genom att söndra är en gammal strategi. Han har mycket att vinna på att C och L väljer honom istället för välja M, KD och SD.

Hur svårt kan det förresten vara att förstå vad det innebär att samtala med sina demokratiskt valda riksdagskamrater? Innan 2010 verkade det fullt naturligt att respektera samtliga partier i riksdagen och att samtala med sina riksdagskollegor. Men efter valet 2010 när SD valdes in i riksdagen tog det naturliga plötsligt slut genom Reinfeldts oförsonliga inställning till SD. Nu har AKB och moderaterna slutit cirkeln genom att i praktiken möjliggöra en normalisering av SD. AKB har som enda partiledare insett och erkänt att det inte fungerar att låtsas som om SD inte finns.

Att AKB meddelat att hon och partiet därför nu ska börja samtala med orsakar beskrivs som oförståeligt, splittrande, kontroversiellt m m. Hur kunde 7-klövern och MSM-media aktivt delta i den odemokratiska och respektlösa behandlingen av SD och deras väljare? Hur ser egentligen etablissemangets värdegrund ut? Och hur kunde vi väljare acceptera deras brist på respekt för demokratin och alla människors rätt till likvärdig behandling?

Inte bara Löfven gör sitt bästa för att förstora splittringen i allianspartierna. Etablissemangets vänsterorienterade media gör också allt de kan för dramatisera splittringen och hejda SD:s normalisering och alla former av samarbete mellan SD och M. Lyckligtvis håller ’vänstermedias’ stora inflytande på att minska.

Om ’de fyras gäng’ ska kunna bilda en ny Allians till valet 2018 måste de nu enas om gränserna mot SD. C och L gillar varken SD eller vänstern och måste därför klargöra vem de ogillar mest. Nu fungerar de som stödpartier åt Löfven. En röst på Björklund och Lööf kan därmed betyda ytterligare 4 år med Löfven efter 2018. Vi väljare kräver dock klara besked av Lööf, Björklund och Busch Thor redan nu.

Sist men inte minst kräver vi klara besked av vänsterregeringen och oppositionen om hur de tänker fixa fram bostäder, jobb, skolor, sjukhus, infrastruktur, vårdplatser och bättre vård till alla äldre och behövande människor m m. Nu får det vara slut på ’käbbel’ och förutsägbara inövade repliker. Nu krävs att de politiskt ansvariga sätter landet före makten. Motsatsen håller på att förgöra oss

Vinglig signalpolitik eller kraftfull oppositionspolitik?

Drygt en vecka efter att de nyare moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra i riksdagen förklarat att hon inte kan tänka sig samarbeta med SD och att de inte är att lita på, deklarerar hon nu plötsligt att hon är villig att fälla regeringen med hjälp av SD:s aktiva eller passiva stöd. Hon meddelar också att partiledningen sanktionerar samtal mellan M och SD i riksdagens utskott. Taktiken späder därmed på kritiken och skapar misstro, snarare än blidkar. Som ett brev på posten har oppositionsrådet Anna König Jerlmyr, moderaterna i Stockholm, nu meddelat att de ”utesluter inte” att partiet kan komma att föra samtal med Sverigedemokraterna efter nästa val.

För bara en vecka sedan meddelade AKB att det inte blir någon gemensam Alliansbudget innan nästa val. Nu deklarerade hon att hon vill fälla regeringen med hjälp av en alliansgemensam budget redan i år. Om både Alliansen och SD röstar på denna budget skulle regeringen eller regeringens egen budget falla. Kristdemokraterna är positiva till detta förslag, men Centerns partiledare Annie Lööf meddelade omgående att hon och hennes parti vägrar att fälla regeringen med hjälp av SD. Centern och Liberalerna vill sålunda inte att en borgerlig regering ska kunna få stöd av SD. Däremot  accepterar de en socialistisk regering stödd av kommunisterna. Det är anmärkningsvärt att borgerliga partier ser kommunister mer ’rumsrena’ än sverigedemokrater.

Kvällen innan AKB:s utspel fick Annie Lööf beskedet på sms att moderaterna ville fälla regeringen. På en pressträff dagen efter sa Lööf följande:

– Jag är fast besluten att bilda en Alliansregering, men jag är inte beredd att göra det med aktivt stöd av Sverigedemokraterna.

Lööf var tydlig med att hon inte vill medverka till att kasta in Sverige i ”politisk osäkerhet och politisk cirkus” i de oroliga tider som redan råder i landet. Det är ett märkligt uttalande med tanke på den ”politiska cirkus” som har bedrivits av sittande vänsterregering sedan 2014 och som Lööf nu föredrar att stödja.

Lööf deklarerade senare också att centern är ”främsta motpol till både S och SD”. Partiet vill inte att Alliansen presenterar ett gemensamt budgetalternativ i höst för att därigenom medverka till att kasta ut Löfven från Rosenbad. För att kunna bilda en alliansregering måste de ’fyras gäng’ ha aktivt eller passivt stöd av SD och det kan Centern inte acceptera.

Lööfs uttalande om att centern inte tänker göra något som kräver stöd av SD omöjliggör i praktiken bildandet av en ny alliansregering efter nästa val. Det blir spännande att se hur hon resonerar inför valet 2018. En ministerpost kan bli svår för henne att motstå och för att uppnå den kan hon kanske ändå acceptera SD:s aktiva eller passiva stöd. Fridolin och Mp har ju svängt både hit och dit för att hålla sig kvar på maktens taburetter. Visserligen har det kostat Mp både väljare, medlemmar och pengar, men litet spill måste man räkna med för att få tillhöra den politiska eliten.

Inte heller liberalerna ställer upp på moderaternas förslag. Det innebär att endast 2 av 4 oppositionspartier är villiga att fälla regeringen trots att samtliga i de ’fyras gäng’ ständigt kritiserar den förda regeringspolitiken och kallar den ”skadlig för Sverige”. Trots högermajoritet i riskdagen får den vänsterstyrda minoritetsregeringen därför fortsätta. Om Löfven till äventyrs skulle vara statsminister även efter valet 2018 torde det bli mycket svårt för honom att med vänstern samla en majoritet i riksdagen. Även om Alliansen och SD inte regerar ihop, kommer de att kunna göra upp i sakfrågor och därigenom göra det svårt för en vänsterregering att få igenom sina förslag.

Det kan verka märkligt att AKB utan att ha förhandlat med sina allianskollegor går ut och meddelar att hon vill fälla regeringen med en alliansgemensam budget redan i år. Är det ett tecken på att de allt nyare moderaterna inte går att lita på? Hur allvarligt menat är hennes utspel? Och hur påverkar det bilden av liberalerna och centern? Är detta dödsstöten för Alliansen?

De nyare moderaterna har fått allt sämre opinionssiffror. Aftonbladet/Inizios senaste mätning visar att SD nu gått om moderaterna och blivit landets näst största parti. Dessutom har AKB:s ställning försvagats i hennes egna led och moderaternas partistämma närmar sig. Utspelet är antagligen ett desperat försök av AKB både att lugna en kritisk och högljudd falang inom partiet och att få stopp på medlemstappet till SD. Genom att visa plötslig handlingskraft hoppas hon antagligen kunna stärka bilden av sig själv som oppositionsledare och av partiet som oppositionsparti. Genom att dessutom visa att två av de övriga allianspartierna säger nej till den gemensamma budgeten kan hon nu skylla på dem att regeringen får sitta kvar.

Utspel, taktik och strategi har ersatt politik, innehåll och ideologi. Om AKB:s utspel blir början till slutet för Alliansen eller om det blir ett magplask för AKB och de nyare moderaterna återstår att se. Risken finns att AKB:s utspel ses som ännu ett taktiskt drag som späder på misstron. Det positiva med utspelet är dock att 7-klövern inser att SD inte längre går att tänka eller önska bort. Frågan om vem som tar vem inför och efter valet 2018 är m a o aktuellare än någonsin.

Dubbla måttstockar?

För några veckor sedan (30/12-16) kom domen för de fem afghaner som i oktober misshandlade, våldtog och knivhotade ett barn i Uppsala under de vidrigaste former. Våldtäkten filmades dessutom av gärningsmännen.

Alla fem döms för grov våldtäkt och straffet är sluten ungdomsvård i drygt ett år.  Några av dem döms dessutom för narkotikabrott, grov misshandel och barnpornografibrott. Då domstolen inte ansett sig kunna bestrida att de var under 18 år blev domarna milda. Dock är en av dem enligt Migrationsverket 18 år men han ses som en 17-åring av tingsrätten och får därför samma straffrabatt som de andra. Är 18 år men ses som 17? Hur är detta möjligt?

Tingsrätten ogillar åklagarens yrkande om att tonårspojkarna skulle utvisas eftersom Afghanistan anses vara allt för farligt. Tingsrätten motiverar de milda domarna med att förövarna skulle drabbas mycket hårt om de utvisades och därför slipper fyra av dem utvisning efter avtjänade straff. Den femte mannen är över 18 och saknar asylskäl. Han kommer därför att avvisas efter avtjänat straff.

Domstolen var helt enig i sin dom (http://snaphanen.dk/2017/01/06/hur-ruttet-ar-det-svenska-rattssamhallet/). Tyder det på att nämndemännen från C, M och Lokala partiet i Heby och deras partier delar värdegrund? Är t ex den moderate nämndemannens värdegrund och rättsuppfattning representativ för de nya moderaterna i allmänhet och för de nyare moderaterna i synnerhet? Det vore mycket intressant med en undersökning av hur nämndemän följer sina partiers resp värdegrund när de dömer i domstolar.

Sexuella övergrepp på pojkar är en barbarisk sedvänja och en del av kulturen i Afghanistan, något jag skrev om här redan förra våren. Homosexualitet är visserligen förbjudet i islam, men kryphål gör det möjligt att utnyttja minderåriga pojkar, ibland bara 8-10 år, som sexslavar. Pojkarna sminkas och kläs ut till kvinnor, tvingas att dansa för män och bjuds ofta runt och utnyttjas sexuellt. Detta kallas Bacha bazi och är utbrett. ”Boys are for pleasure, women for marriage”.

Det finns dokumenterat att amerikanska FN-soldater chockades över  pojkvåldtäkterna när de tjänstgjorde i Afghanistan, men de uppmanades att vända bort blicken. Med vår vetskap sker idag övergrepp både på överfulla asylboenden och på hvb-hem, där män trängs ihop med pojkar och det är mycket svårt att kontrollera och skydda enskilda. Denna barbariska sedvänja kan radikalfeminister m fl inte ’relativisera bort’ genom att förklara att den är vanlig också bland svenska män.

Av de 163 000 personer som förra året sökte asyl i Sverige var drygt 70 % män varav drygt 41 000 var afghaner. Av de ca 35 000 var ensamkommande ungdomarna var 66 % (23 000) från Afghanistan och 92 % av dem var män eller pojkar. När så många av dessa afghanska /unga/ män kommer till Sverige får det naturligtvis följder för oss här.

Pojkar från Afghanistan (eller som påstår sig komma därifrån) utgör en majoritet av de ”ensamkommande barnen”. De kommer undantagslöst till Europa med hjälp av kriminella människosmugglare som tjänar grova pengar på sin verksamhet. För att komma hit betalar ’barnen’ i regel motsvarande 100 000 svenska kronor. Det är m a o inte några utblottade stackare som kommer hit. Genom att Sverige urskillningslöst tar emot dem bidrar Sveriges regering och myndigheter aktivt till en världsomspännande kriminell verksamhet.

De som kommer till Sverige och uppger sig vara 16-17 år kommer från ett brett åldersspann, säg 16 till 35 år. De “ensamkommande flyktingbarnen” är en statlig propagandabluff som okritiskt förs vidare av massmedia. Gruppen består oftast av unga män upp till 30-årsåldern som saknar asylskäl men ändå söker asyl som ”minderåriga”, eftersom det är det lättaste och snabbaste sättet att ta sig in i Sverige.

Domen har rört upp känslor. Detta är inte första gången som afghanska män har dömts för våldtäkter eller sexuella övergrepp på pojkar. Expressen listar sju domar under 2015 och 2016. (http://www.expressen.se/nyheter/gruppvaldtakten-i-uppsala-inte-unik/) Hur är det möjligt att ett så fruktansvärt brott mot ett barn kan ge så milda straff i Sverige? Skulle straffen vara lika milda om svenska unga män hade begått samma brott?

Är det dags att ändra våra lagar för att rättsstaten ska få kontroll på denna nya situation? En annan relevant fråga är hur väl rättsväsendet använder de verktyg de redan har och om de kan anses vara ’agendastyrda’. Principen att hellre fria än fälla är god, men om det räcker med att man säger att man är ett barn för att gå fri, är det ett hot mot rättssäkerheten. Vi är många som idag anser att rättvisan tar mer hänsyn till förövarnas väl och ve än till brottsoffren. Det undergräver allmänhetens förtroende för rättsstaten och demokratin och ger fel signaler inte minst till brottslingar.