”Rikspolischefen är rikspolischefen”

I Dagens Juridik (DJ) finns enl nättidningen Blåljus, som belyser polisernas vardag, ett intressant referat från ett seminarium som hölls i Justitieutskottet för ett par veckor sedan. Seminariet arrangerades av Alliansen och hade en allsidigt sammansatt panel med representanter från bl a BRÅ, Kriminalvården och polisen. Enl DJ:s referat ansåg man att problematiken med de eskalerande gängbrotten utvecklats till en ”enorm nivå av våld och ett monumentalt förakt för myndigheter”… 

Vidare beskrevs eventuella fängelsestraff ungefär som en placering på ett vilohem. Särskilt kortare fängelsestraff tycks vara totalt verkningslösa. Bakgrunden till problematiken ansågs vara ett utanförskap som samhället hittills inte klarat av att hantera på ett bra sätt. Det handlar främst om unga och tungt kriminella män i socialt belastade områden. Man var överens om att det krävs långsiktiga insatser, 10-15 år, för att komma tillrätta med problemen. Sedan återstår att bestämma sig för vilken samhällsinstans som är ansvarig och vilka åtgärder som är effektiva.

Förra ett par veckor sedan (4/5) hade DN en stort uppslagen intervju med rikspolischef Dan Eliasson som sa att det nu fanns en del positiva tecken. Han sa bl a följande:

-Det har ju varit två stentuffa, knallhårda år för svensk polis. Nu börjar vi sakta komma på fötter.

En som reagerade skarpt mot budskapet är Lisa Reventberg, polisinspektör i Stockholm, som skrev en insändare till Blåljus. Eftersom hennes insändare utgör ett mycket viktigt inlägg om den arbetsmiljö som finns inom polisen, publicerar jag den här.

Så här skrev Reventberg:

”Jag har läst många artiklar där huvudpersonen i sammanhanget försöker framhäva sig själv på bekostnad av andra. Det jag sist läste vinner dock i osmaklighet. I en artikel i Dagens Nyheter (2017-05-04) påstår Rikspolischef Dan Eliasson ett och annat som får mig att må riktigt illa.

Dan Eliasson använder den tragiska terrorhändelsen i Stockholm i syfte att ”släta” över alla misstag som gjorts de sista åren inom myndigheten. Han har mage att ge omorganisationen cred för ett snabbt och proffsigt agerande från svensk polis. Han påstår att vi tack vare omorganisationen äntligen kan kalla in bombgruppen helikoptern, nationella insatsstyrkan snabbt är ren och skär bullshit. Det har vi alltid kunnat! Han kommer med rena lögner. Han påstår att vi uppgraderats lönemässigt. Ingen vanlig polis ser något som ens snuddar vid det påståendet. Vi ligger fortfarande långt efter och lägst av alla i den offentliga sektorn.

Han påstår att utredningsresultaten börjar bli bättre. Hur är det möjligt när vi lägger ner som aldrig förr? Hur är det möjligt när verksamheten blöder på utredningspersonal och då har vi inte ens kommit till sommarorganisationen. Han försöker få oss svenskar att tro att det äntligen har vänt för svensk polis. Han försöker utnyttja en av landets största sorg till sin egen vinning. Han försöker få svenska folket att tro att han och våra politiska makthavare har lyssnat på svensk polis. Att de är på god väg att förbättra polisernas förutsättningar och därmed skapa en stark och växande yrkeskår. Fel. Fel, fel, fel!

Dan Eliassons budskap i artikeln är lika illa som våra politiska makthavare som även de använder sig av terrorhändelsen i deras egna syfte. I kampen om väljare. Det spelar ingen roll hur många luftslott ni väljer att bygga upp inför svenska folket. Hur mycket ni försöker buda över varandra i antal framtida poliser. Varje svensk fattar att det INTE gör någon som helst skillnad. Det kommer INTE att bli någon skillnad i positiv mening varken i ökat antal poliser eller i polisers mående så länge ni inte gör verkstad av era löften.

Vad vill då jag ha sagt med min artikel förutom det redan skrivna. Jo, det självklara:

Dan Eliasson ska INTE tro att det är tack vare HAN polisen levererade den dagen. Dan Eliasson ska INTE tro att det är tack vare omorganisationen utgången blev som den blev. Dan Eliasson ska INTE tro att vi köper hans bullshit om att terrorattacken blev en vändpunkt för svensk polis.

Ingenting har förändrats förutom att polisen har fått många nya enskilda hjältar som levererade den dagen. Svensk polis har fått erfarenhet av att jobba skarpt i en situation som vi tränat inför men tack och lov inte behövt uppleva tidigare. Svensk polis har fått tillbaka lite tillit och respekt. Allt det andra är precis som innan den tragiska händelsen.

Lisa Reventberg Polisinspektör Stockholm”

I Agendas partiledardebatt (14/5) blev Löfvens svar på kraven på Eliassons avgång: ”Rikspolischefen är rikspolischefen”. Har Löfven äntligen förstått det nu? Nästs steg för Löfven är att inse att ett av grundproblemen inom polisen är att rikspolischefen är Dan ’291:an’ Eliasson.

http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/gangkriminalitet-och-polisens-uthallighet

http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/lisa-reventberg-det-har-inte-vant-svensk-polis

http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/polisbristen-blockera-forneka-ignorera

 

 

Volymer och kostnader skapar känslohaveri

Förra veckans blogg handlade om det senaste sammanträdet i Stockholm kommunfullmäktige där Martin Westmon, Sverigedemokraterna, föreslog att en utredning skulle tillsättas för att ta reda på vad flyktingmottagande och illegal invandring kostar kommunen. SD hävdar att detta utgör en stor utgift medan andra partier hävdar att det är lönsamt. Nu ville Westmon få fram fakta och kunskap i frågan. Det ledde till en ovärdig och hatfylld uppvisning av Stockholms s k politiska elit, som kände sig kränkt och avslöjade sin totala brist på kompetens, sans, förnuft och respekt. Att reducera politiken till ett barnsligt, känslomässigt utspel i kommunens högsta beslutande organ är under all kritik. Erfor de kanske en föraning om en kommande värdegrundskollaps?

På mötet framgick med all icke önskvärd tydlighet att om man vill ha fram siffror och fakta på vad  något i kommunen kostar har man en vidrig och horribel människosyn och bör skämmas. Ingen presenterade någon saklig orsak till varför man inte skulle ta reda på flyktingmottagandets  kostnader. Känslor samt brist på förnuft, ansvar och respekt styrde debatten. Man kan undra varför PK-media inte skrivit om detta möte. De brukar annars vara mycket snabba att rapportera vad som händer i Stockholm.

Varför har fakta om kostnader blivit en vidrig och horribel människosyn idag? Varför ska vi som betalar för ’kalaset’ förvägras att få veta hur våra pengar används eller hur politikerna kapitalt misslyckats när det gäller den okontrollerade massinvandringen?

-Vad är väl pengar jämfört med människoliv? Ska människor behöva försvara sin egen existens! Den som kräver något så omänskligt har en fullständigt vidrig människosyn och en horribel syn på människor!

Är landstingens budgetar, som beräknar vad sjukvården kostar och ställer grupper mot varandra, också tecken på en vidrig och horribel människosyn numera? Eller gäller detta bara massinvandringens kostnader och fakta?

Media har på sistone tagit upp hur minst 40 000 äldre människor svälter i Sverige idag. Hur förklarar man förslag och genomförande av de besparingar som drabbar dem? Varför reagerar inte alla ’godhetsapostlar’ mot denna fruktansvärda ’massvält’? Har t ex Stockholms kommunpolitiker en ’vidrig och horribel människosyn’? Behöver också de äldre stå och försvara sin egen existens? Ställer kommunen alla ’svaga’gruppers olika behov mot varandra utom när det gäller migranter? Eller struntar Stockholms kommunpolitiker i vad det kostar både när det gäller äldre, behövande människor som varit med och byggt upp samhället, arbetat och betalat skatt i många år och när det gäller migranter och illegala invandrare? Hur ser kommunens värdegrund ut inte bara på hemsidan eller på papperet utan också i praktiken? Gäller allas lika värde i Stockholms kommun?

Nu är det inte bara Stockholms kommunpolitiker som inte vet vad kommunens verkliga kostnader för migrationen kostar dem. Riksrevisionen konstaterar i sin senaste granskning att den rödgröna feministregeringen endast har ”en fragmentarisk bild av kommunernas verkliga kostnader” för mottagningen av asylsökare.

Riksrevisionen konstaterar också att det kostar staten 300 miljoner per år (eller motsvarande 620 årsarbetskrafter) bara att administrera kommunernas ansökningar om ersättning för mottagning av asylsökare. Det berättar riksrevisionen i en ny rapport. ”Drygt 300 miljoner kronor – för att flytta pengar mellan Migrationsverket och kommunerna”, uppger riksrevisor Helena Lindberg.

En av orsakerna till de höga kostnaderna uppges bero på att de 190 000 olika ansökningarna om ersättning sker via vanlig postgång. Migrationsverket saknar helt enkelt digitala lösningar för de kommuner som ansöker om ersättning. Det gör hanteringen extra dyr konstaterar Riksrevisionen. Så går det när man inte har koll på sin budget, men i Migrationsverkets fall finns det från den rödgröna regeringens sida alltid pengar till de ständigt ökande kostnaderna. Det lär inte gälla kommunerna som f o m nästa år själva ska ta över ansvaret för kostnaderna för sina asylsökare. Det blir ytterst intressant att se hur t ex Stockholms kommun, ska klara kostnader som man vägrar att räkna fram eller struntar i. Och hur ska man kunna ansöka om ersättning om man inte vet hur stora kostnaderna är?

Nollåttornas politiker ”en emotionell, korkad elit”?

För snart två veckor sedan sammanträdde Stockholm kommunfullmäktige i Stadshuset. Det var ett möte som fått mycket uppmärksamhet och gett upphov till många kommentarer och analyser. Videoklipp från nollåttornas känslosvallande och förnuftsbefriade möte har setts av många och inger inget större förtroende för dem som har det politiska ansvaret för huvudstaden.

Martin Westmon, Sverigedemokraterna, föreslog på mötet att en utredning ska tillsättas för att ta reda på vad flyktingmottagande och illegal invandring kostar kommunen. SD hävdar att detta utgör en stor utgift medan andra partier hävdar att det är lönsamt. Nu vill Westmon att man tar reda på fakta i frågan. En rimlig fråga i budgetsammanhang kan man tycka.

För att kunna budgetera för kostnader bör man veta vilka utgifter och inkomster man har. Hur skulle man annars kunna beräkna kostnaden för t ex skola, polis, socialbidrag m m? Men de styrande politikerna i Stockholm vill inte alls veta vilka utgifter staden kommer att ha. Det blev ytterst tydligt på deras senaste sammanträde i kommunfullmäktige, en pinsam uppvisning full av känslostyrda och hatfyllda angrepp på förslaget om att ta fram fakta och kunskap om verkligheten.

Mötet urartade i ett totalangrepp på SD. En socialdemokrat hävdade att det är ”vidrig människosyn” att vilja veta vad flyktingmottagandet kostar. En miljöpartist tog sig själv som exempel  på en person som invandrat till Sverige och nu berikar samhället på ”många fler sätt än SD kan tänka sig”. Han kryddade sitt anförande med ord som ”jävla” och ”skitsnack” för att övertyga övriga ledamöter. Och så sätter han händerna för sina öron och säger ”lalalalala”. Undrar på vilka sätt han, som är så totalt ointresserad av kostnader och intäkter för den stad han är med och styr, berikar samhället.

En ledamot för Fi ansåg att ingen ska behöva stå i talarstolen och försvara sin egen existens och påpekade att hon snart kommer att kosta samhället massor av pengar när hon föder barn. Hon påpekade också att det är många som ”tar tydligt avstånd från den här horribla synen på människor”. Fi har hittills inte gjort sig kända för att bry sig om vad något kostar så hennes inställning är ingen kioskvältare.

En f d SD:are, numera politisk vilde, begärde ordet för att informera om de forskare som räknat på vad invandring kostar. Dessa forskare har numera kommit fram till att invandringen är en kostnad. Detta fick en vänsterpartist att upprört påpeka att han borde skämmas. En ledamot fr Liberalerna undrade vad SD skulle använda alla nya siffror till. Varken han eller socialdemokraterna  var inte intresserade av att veta kostnaden och de ville inte heller att stockholmarna skulle få veta kostnaden. Är inte det märkligt när man diskuterar kommunens budget?

Per Ossmer, SD, påpekade att politik innebär att man tar upp kostnader och att man tvingas ställa grupper mot varandra. Han beklagade också att han tvingats stå ut med att bli kallad ”vidrig” och ”absurd” under debatten. Detta fick ovan nämnde miljöpartist att begära ordet igen och säga att ”Om man har en vidrig åsikt kommer man att få höra att man är vidrig”. Därmed vet vi hur han ser på kommunens budget; det är vidrigt att vilja veta vad något kostar i en kommun men inte att strunta i att informera skattebetalarna om hur deras pengar används. Även moderaterna var på hugget. En av deras ledamöter påpekade att hon struntar i vad det kostar när det gäller människor som är på flykt undan krig.

Sveriges huvudstad styrs uppenbarligen av folk som inte vill veta vilka kostnader staden har och av personer som håller för öronen och skriker ”lalalala” så fort det kommer på tal.

Tino Sanandaji, ekonom och författare, konstaterar att politikerna i Sverige blivit mer emotionella och kunskapsfientliga än väljarna. Han kommenterar uppvisningen i Stadshuset så här:

-Vanligt folk brukar inte reagera med raseriutbrott på förslag om kostnadsutredningar som Stockholms så kallade politiska elit gjorde.

-Vad händer om ett land får en korkad, emotionell elit?

-Klassisk politisk teori ställs på huvudet när det är de folkvalda som agerar som en oinformerad pöbel medan folket är mer faktaorienterat.

Reaktionerna bland en del av ledamöterna påminner om små barns sätt att reagera när de hör något de upplever jobbigt. Jag häpnar över att de politiskt ansvariga är så faktaresistenta och så snabba att komma med hatfulla kommentarer i den stad där det samtidigt arrangerades kärleksmanifestationer.

Sist men inte minst verkar det ytterst märkligt att man inte vill veta om invandringen är lönsam eller ej. Varför denna samlade faktaresistens hos den s k ’politiska eliten’? Vad är man rädd för? Varför väljer vi rädda, känslostyrda, inkompetenta och faktaresistenta personer att företräda oss politiskt?

Här hittar du ett klipp från ’känslosåsen’:

https://twitter.com/daccraft/status/857209100094099456

Feministregeringen mörkar

Diktaturen Saudiarabien har valts in i FN:s kvinnokommission. Det är som att anställa en pyroman som brandman, som en bloggare skrev. Inte blir det bättre av att diktaturländer som Kuwait, Bahrain, Iran och Qatar också är medlemmar i kommissionen.

Kritiken har inte låtit vänta på sig. Inte heller kravet på att regeringen ska tala om hur Sverige röstat. Oppositionen har krävt att få veta om Sverige är ett av de 47 av 54 länder som röstat in Saudiarabien i den slutna omröstningen. Jan Björklund, liberalerna, är mycket tydlig:

”I en demokrati har väljarna i riksdagen rätt att få reda på Sveriges ståndpunkt i utrikespolitiska frågor av denna karaktär”.

Utrikesminister Margot Wallström hävdar att det enl FN:s röstregler råder sekretess om hur man röstat.  Enligt Hillel Neuer, verkställande direktör för organisationen UN Watch som granskar FN:s arbete, är det regeringen som avgör om man ska avslöja hur Sverige röstade:

”FN lägger ingen munkavle på Sverige, det är helt och hållet upp till den svenska regeringen att berätta för sina medborgare hur man röstade. FN kommer inte att straffa Sverige för att man avslöjar det.” (DN 25/4)

Eftersom regeringen vägrar svara på hur man röstat, gissar jag att man varit med och röstat för att ta in Saudiarabien, en av världens mest kvinnoförtryckande regimer, i FN:s kvinnokommission. Varför skulle de annars vägra avslöja hur de röstat?

Hur rimmar det med den höga svansföring och de brösttoner som regeringen använder när det gäller jämställdhet? Statsminister Löfven har rest land och rike runt och skrutit om att han leder Sveriges första feministiska regering. Det håller inte att skryta med att man är världens första feministiska regering om man på samma gång röstat ja för Saudiarabien i denna omröstning. Löfven har dessutom skarpt kritiserat de personer som haft mage att kritisera ’Sverigebilden’ som han så ängsligt försöker bevara intakt.

Löfven och hans feministregering har sedan valet 2016 gjort mycket som försämrat den varumärket Sverige. Inte minst hans uttalande under besöket i Saudiarabien ifjol visar hur ängslig han är att kritisera kvinnoförtrycket där:

”Det är klart att det finns, liksom hemma i Sverige, hinder för kvinnor. Bristande fungerande äldreomsorg gör att kvinnor går ner till deltid och slutar arbeta också i Sverige. Det finns på båda sidor hinder för kvinnors deltagande. Men det måste respektive land ta i med.”

Detta hade Löfven mage att säga i ett land där kvinnor inte får lämna hemmet om de inte bär heltäckande slöja, inte får köra bil och måste ha en manlig förmyndare.  Varför måste han gång på gång bevisa sin oförmåga, sin bristande ledarskapsfömåga och sitt dåliga omdöme?

UD och ambassaderna arbetar kontinuerligt med att sprida en korrekt och rättvis bild av Sverige. Vi ser tyvärr en generell tendens att förekomsten av felaktiga uppgifter ökar.”

Så sa Wallström när president Trump påstod att Sveriges generösa invandringspolitik skapat svårlösta problem. Det gick bara några dagar innan hela världen såg att Trumps påstående var sant. Endast hycklande politiker i den humanitära stormakten använder energi och skattepengar till att förtränga och förneka den verklighet som verklighetens folk lever i. Undra på att regeringen föreslår kraftiga skattehöjningar!

Wallström har genomgående haft en ganska kaxig attityd, t ex i kampanjen för Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd. Där skulle Sverige fokusera på transparens och på kvinnors rättigheter. Nu gäller inte ens inrikes transparens i feministregeringens utrikespolitik. Inte heller lär kvinnors rättigheter stå högt på agendan om Saudiarabien får råda i kvinnokommissionen. Med Wallström som utrikesminister lär ’Sverigebildens’ glansdagar redan vara historia. Förhoppningsvis regeringens också, om de haft några. Minnet av Wallströms diplomatiska klumpighet, som gjorde att hon fick hela Arabförbundet emot sig, kommer däremot att överleva ett bra tag.

Wallström har nu lovat att de partier som krävt att få veta hur Sverige röstat ska få svar under nästa utrikesnämnd. Informationen ska dock lämnas under sekretess. Det innebär att oppositionen inte kan gå ut och öppet kritisera att Sverige eventuellt röstat ja för Saudiarabien. För att få veta detta får vi helt enkelt förlita oss på att media avslöjar om ’smartaste bästa tjejgänget’ har gjort bort sig igen. Är det förenligt med en öppen demokrati?

 

”Trygghet i en ny tid”

Den nyligen avslutade S-kongressen hade som motto ”Trygghet i ny tid”. Det verkar numera vara en genomgående trend i det politiska etablissemanget att hela tiden tala om vad som ska ske i framtiden, när man inte vet vem som innehar regeringsmakten. Jag intresserar mig mest för vad som sker, eller inte sker, i nutid.

Resultatet av vänsterregeringens politik tvingas vi alla betala för i nutid, i pengar eller liv. Under kongressen slog sig Löfven för bröstet och lyfte fram regeringens tuffa linje mot brottslingar och terrorister. Han hävdade ogenerat att krafttag tagits under hans tid. Inför valet 2018 försöker han nu spela landsfader. Bäst att smida medan järnet är varmt. Undrar vad terroristoffrens familjer anser om de påstådda krafttagen. Mitt krav är att de regler och lagar som faktiskt redan finns ska användas. Det hjälper inte att införa nya lagar om man inte respekterar och efterlever dem som redan finns.

Löfven tycks ofta bli förvånad och frustrerad över den verklighet han varit med om att skapa. Han blev t ex upprörd när han informerades om att Al-Azharskolan i Stockholm delade in skolbussen så att flickor satt längst bak och pojkar längst fram i bussen. Det verkar ha kommit som något av en chock för honom att muslimer lever som muslimer och inte som svenskar i Sverige.

Löfven är också frustrerad över att en person som fått avslag på sin asylansökan inte åker härifrån. Det är hans och regeringens ansvar att se till att beslut verkställs. I nutid, inte i ny tid! Löfven har tidigare hävdat att terrorister inte kommit till Sverige med flyktingvågen 2015. Numera har det bekräftats att återvändande IS-terrorister försöker gömma sig bland asylsökande som tar sig till Europa. Att Löfven inte inser detta avslöjar en del om hans omdöme och förmåga.

I Norge har man t ex inlett rättsprocesser mot 20 av 40 IS-anknutna hemvändare. I Sverige har man kunnat döma 2 av 150 återvändare. Här har funnits en missriktad välvilja att ta emot återvändarna och låta dem röra sig fritt och verka mitt ibland oss övriga. Hur förklarar regeringen detta? Och hur förklarar regeringen att de som fått avslag som vunnit laga kraft ändå har tillåtits bo kvar på Migrationsverkets anläggningar med gratis mat, sjukvård och skola? Hur kan man komma på tanken att dela ut gratisförmåner till dem som befinner sig illegalt i Sverige?

IKEA-mördaren i Västerås hade fått avslag på sin asylansökan och hämnades genom att knivmörda två för honom helt okända svenskar. Terroristen Akilov som utförde terroristattentatet på Drottninggatan fick avslag på sin asylansökan i december 2016. Han hade 4 veckor på sig att FRIVILLIGT lämna landet, men han avvek och efterlystes och hann mörda 4 oskyldiga personer innan polisen fick tag i honom. Han var känd av SÄPO och öppen med sina IS-sympatier. Enl uppgift hade uzbekiska myndigheter informerat SÄPO om Akilovs förehavanden. Ändå kunde han röra sig fritt här. Så illa fungerar vår trygghet i nutid. Den bistra sanningen är att staten inte längre klarar av sin kärnuppgift att skydda medborgarnas liv.

Det har nu också blivit känt att Akilov använt mer än en identitet och att hans identitet dessutom använts av flera andra personer. Skatteverket har sett att 30-50 % av de asylsökande har registrerat olika personuppgifter hos olika myndigheter. Enligt Marie Mattson Vangekrantz, samordnare för ID-relaterad brottslighet vid Skatteverket, utnyttjas dubbla identiteter idag till omfattande bidragsbrottslighet och brottslig verksamhet. Eftersom de olika myndigheterna inte delar uppgifterna med varandra, vet man inte exakt hur mycket det handlar om. Hon berättar att om man t ex har tre identiteter kan man i den första starta ett företag och få nystartsbidrag, i den andra kan man vara arbetslös och få sjukpenning och i den tredje kan man ta lån. Hur kan våra myndigheter ha en så lättsinnig inställning till dubbla identiteter eller till att så många falska svenska pass förekommer?

”Det är inte i första hand en fråga om hur många som kommit hit utan frågan är om vi har en tillräckligt effektiv mekanism för att se till att människor som fått avslag lämnar landet. I ljuset av det här får vi se om det är ytterligare saker som ska moderniseras”, kommenterade Löfven.  Naturligtvis handlar det om volymer och om att man utan kontroll släppt in alla migranter som lockats av Löfvens ”Refugees welcome” och ”Sverige bygger inga murar”. Det hade varit klädsamt av Löfven att i detta läge vara litet självkritisk, men självkritik är inte regeringens styrka, varken i nutid eller i ny tid.

Det politiska etablissemanget kan lova vad som helst i nutid, och gör också det, eftersom risken att behöva infria sina löften i ny tid är minimal. Just nu har budgivningen bara börjat ifråga om antalet poliser, högre polis- och lärarlöner, fler vårdplatser, bättre skolor, tuffare tag mot kriminalitet etc. Löfteslistan är redan nu så lång att det torde ta några mandatperioder innan alla fagra löften kan uppfyllas. Men då är de redan glömda och nya löfteslistor presenterade. Hur kan vi medborgare acceptera dessa politiska pratmakare som lovar runt och håller tunt?

 

Gränslöst, laglöst, besinningslöst, omdömeslöst, ansvarslöst och respektlöst

Alla som får avslag ska återvända hem”, deklarerar plötsligt Löfven.

Just det och det är regeringens ansvar att säkerställa detta, men där har det brustit mycket länge nu. Redan 2011 kom alliansregeringen under Reinfeldts befäl överens med Miljöpartiet om att illegala invandrare skulle få tillgång till ”vård som inte kan anstå” och deras barn till gratis skola om de trots nekad asyl fortsatte att olagligt vistas i Sverige. Det innebar att man medvetet struntade i såväl de berörda myndigheternas som rättsväsendets beslut. Därmed våldförde man sig på själva grunden för demokratin.

Varför gick Kinberg Batra med på detta? Och hur kan hon och övriga moderater liksom ansvariga politiker i övriga partier som var aktiva och delaktiga i detta tro att de ska vinna vårt förtroende igen i valet 2018? Nu när vi ser hur det system som våra politiker ytterst är ansvariga för inte har fungerat men ändå fått fortleva måste det utkrävas ansvar. De ansvariga har passivt sett hur Migrationsverkets, Migrationsdomstolens och Migrationsöverdomstolen avgöranden blivit allt mer symboliska. Det innebär att det i praktiken blivit svårt att verkställa lagakraftvunna domar och beslut. Det vittnar om att politiken sedan många år haft en rättsvidrig syn på illegala invandrare, vilket underminerar legitimiteten i vår lagstiftning och förtroendet för den. Vilka signaler ger det t ex när illegala invandrare mer eller mindre uppmuntras att hålla sig undan polisen och belönas med gratisförmåner efter avvisningsbeslut?

Hur kan det betraktas omänskligt eller främlingsfientligt att kräva att lagar ska gälla och följas också när det gäller migration? Idag när man dagligen åberopar ”alla människors lika värde” borde man i konsekvensens namn kräva att oavsett vem det gäller ska gällande lagar följas. Det inger inget förtroende att som politiker införa reglerad invandring och samtidigt ge förmåner och rättigheter finansierade med våra skattepengar till dem som vägrar följa de beslut de delgivits. Det är kontraproduktivt. Har man inte asylskäl har man inte här att göra. Då ska man heller inte belönas med gratisförmåner när man vägrar att lämna Sverige.

En /o/ansvarig politiker som har en hel del på sitt samvete (om han har något) är Gustaf Fridolin, språkrör för Miljöpartiet. Han samarbetade tidigare med Charta 2008. Det är en islamistisk organisation som försvarat dömda terrorister. Mp är det parti som ivrigast bedrivit identitetspolitik och det parti som ihärdigast motsatt sig att personer som terroristen Rakhmat Akilov avvisas.  Deras linje har varit att de som fått avslag ska få stanna i Sverige och erbjudas välfärd. Men nu gör Fridolin plötsligt helt om och kräver att ”de som inte ska vara i Sverige ska bort”. Dessutom vill han sätta fotboja på dem som ska avvisas! Vilket formidabelt hyckleri, vilken opportunism och vilken grov underskattning av väljarnas omdöme!

Fridolin har också fortsatt att försvara sin nära vän Mehmet Kaplan, som under mindre smickrande former tvingades lämna sin ministerportfölj då hans samröre med en islamistisk organisation avslöjades. Dessbättre verkar Fridolins dåliga inflytande över Löfven och regeringen nu ha minskat. Hans dåliga omdöme har däremot ökat liksom hans fräckhet att vid varje tillfälle oavsett fråga utnyttja media för att visa hur handlingskraftig han är. Är det bara Fridolin eller har hela partiet nu över en natt övergett linjen att asylsökande som fått avslag ska få stanna i Sverige och erbjudas välfärd? Oavsett vilket har politikerföraktet klart förstärkts med hans senaste utspel, där han inför påsken offrar partiets tidigare politik på maktens altare.

Dessvärre finns det också islamistkramare inom socialdemokratin, t ex Ulf Bjereld, statsvetare, medlem i socialdemokraternas verkställande utskott och ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet (f d Broderskapsrörelsen). Det är en av sidoorganisationerna som tydligast förespråkar  identitetspolitik och som vill ha en oreglerad migrationspolitik. Också Philip Botström,  ordförande för SSU, förespråkar identitetspolitik och en i praktiken oreglerad migrationspolitik.

Morgan Johansson, justitieminister (s), motarbetade under förra mandatperioden en motion av Staffan Danielsson, Centern, som gick ut på att regeringen skulle genomföra en utredning för att ta fram ett juridiskt regelverk för att motverka att svenska medborgare deltar i terroraktiviteter av olika slag. Regelverken skulle också omfatta påföljder när man återvänder till Sverige efter att ha medverkat i terrorkopplade aktiviteter. Morgan Johansson, arbetade aktivt för att avslå denna motion. Ifjol deklarerade han t o m att polisen borde prioritera andra brott vars uppklarandeprocent bara sjunker. Hans ansvar är därmed mycket tungt. Men nu är det plötsligt annat ljud i skällan. Nu har S-kongressen lagt fram en politik som Johansson tidigare motarbetade.

Krav på en stramare flyktingpolitik var också inhumant och fel ända tills socialdemokraterna själva bytte fot. Nu använder de plötsligt samma argument och ställningstaganden som Kent Ekeroth gjorde 2014. Men de vägrar fortfarande att tillåta SD (och V) delta i terrorismdiskussionerna de nu bjudit in övriga 6 partier till. Därmed har sossarna än en gång med råge passerat skamgränsen och visat att de är sossar men absolut inga demokrater. Gång på gång visar de sitt förakt för demokratins spelregler.

Företrädarna för både regeringen och Alliansen försöker nu desperat lansera sig själva som handlingskraftiga och redo att ta tag i de problem de varit med om att skapa. Men vem kan lita på politiker vars politik och åsikter svänger 180 grader flera gånger under en mandatperiod? Eller politiker som ’brunmålar’ andra partiers förslag för att något år senare själva kopiera förslagen och politiken och lägga fram dem som sina egna i ett desperat försök att säkra makten och försörjningen? Jag avslutar med bloggaren Fredrik Antonsson träffsäkra analys (http://iotakt.se/gyckel-bag-och-ordkonster/):

”De kan göra sina 180-gradersgirar – som Fridolin – här och nu. Men det är försent. En politiker som alltid framstår som efterklok efter att ha varit spritt språngande galen är ingen politiker man vill hålla i handen när det blåser upp nästa gång. Problemet för Sverige är att vi har ett gigantiskt överskott av den sortens politiker, i alla tänkbara kulörer. Sådana politiker som bara är bra på politiskt gyckel, båg och ordkonster. Sådana som Gustav Fridolin.”

 

Dags utkräva ansvar

Det är vi som ska skapa trygghet i en ny tid” hälsade Löfven till S-kongressen som han först valde att inte delta i p g a terrordådet i Stockholm. Dock åkte han en dag senare till kongressen.

Jag känner sorg, ilska, vanmakt och besvikelse över hur han med sin feministiska regering på kort tid så totalt misslyckats med att upprätthålla den trygghet, ordning och reda som till stor del ändå rådde när han tillträdde. Visserligen hade Reinfeldts ”Öppna era hjärtan” påbörjat nedmonteringen av landet, men den rödgröna röran var de som öppnade våra gränser på vid gavel för alla som valde att ta sig ända hit. Med ”Vi bygger inga murar” och ”Refugees welcome” lyckades ’den humanitära stormakten’ locka hundratusentals migranter att med livet som insats ta sig över Medelhavet, genom hela Europa och hela vägen till Sverige. Här befinner sig de flesta av dem fortfarande, legalt eller illegalt, med regeringens goda minne och oförmåga.

Löfven och hans ministrar har inte lyckats genomföra en enda konkret åtgärdsplan som hjälpt till att skapa ordning och reda i dagens Sverige. Jag väntar t ex fortfarande på att de MINST 80 000 illegala migranter som tagit sig in i Sverige och nekats asyl ska utvisas. En av Ygemans varmluftsballonger för mer än ett år sedan var löftet att de skulle skickas tillbaka till sina resp hemländer. Men vilket land förutom Sverige är villigt att ta emot människor utan ID-handlingar? Endast människor som begått brott i sina hemländer tas emot där för att omedelbart ställas till svars för sina brott och straffas för dem. Men ’den humanitära stormakten’ utvisar inte förbrytare som riskerar tortyr eller hårda straff i sina hemländer. Enl uppgift är den uzbekier som misstänks för fredagens terrordåd en person som skulle utvisas. Varför släpptes han in utan asylskäl och varför är han fortfarande kvar här? SÄPO hade redan information om honom. Varför kunde han röra sig så fritt som illegal invandrare i väntan på utvisning?

Den rödgröna regeringen har med stöd av vänstern mött terrorhot med förståelse, ursäkter och relativiseringar, idkat identitetspolitik och varit snabb att fördöma alla debattörer som försökt varna för att det som nu skett förr eller senare skulle ske. De ansvarigas ansvarslöshet, oförmåga och naivitet kring islamism och jihadistisk terror måste få ett omedelbart slut. ’Mörkarmedia’ med Aftonbladet i täten fortsätter också efter fredagens terrordåd att med en dåres envishet hävda att ”Vårt svar på hatet bör vara mer kärlek”!

’Den humanitära stormakten’ med en ’naiv’ Löfven i spetsen öppnade 2015 våra gränser och släppte in hundratusentals människor utan identitetshandlingar. ”Refugees welcome” gick som en löpeld från Stockholm ut i världen när den rödgröna regeringen påhejad av kulturvänstern, ’blomsterhattstanter’ m fl öppnade famnen för alla som påstods ”fly för sina liv”. Att det samtidigt innebar högkonjunktur för skrupelfria människosmugglare och att tusentals migranter förlorade sina liv under båtfärden till Europa borde tynga de ansvarigas samveten. Dags för Magdalena Andersson och hennes regeringskollegor att se sig själva i spegeln! Det är vad hon rekommenderar oss medborgare att göra när hon ogillar vad vi gör.

Idag vet vi att knappt en tredjedel av migranterna som kommit är krigsflyktingar med asylskäl. Majoriteten har sökt sig till Sverige för att få ett bättre liv.  Vi vet också att de som verkligen behöver skydd och asyl, d v s kvinnor och barn, är kvar i den förödelse som kriget i Syrien medfört. Eller också befinner de sig i tältläger i grannländer till Syrien. Hur kan ’den humanitära stormakten’ försvara att man övergett alla dessa krigsoffer, som verkligen behöver vår hjälp, för att istället satsa på migranter utan asylskäl, främst män?

Henrik den store Schyffert, komiker och vänsterdebattör, som gång på gång gått ut och hånat oss som oroat oss för landets utveckling är nu plötsligt ”livrädd”. På Instagram skriver han:

”Det känns extremt tungt att skriva det här efter det som drabbat Stockholm idag. Jag är livrädd.”

Han är ute på turné med sin ”Var inte rädda”, en uppmaning till oss att inte gå på populistiska försök att skrämma oss, d v s tro dem som vågar tala om hur verkligheten ser ut i Sverige idag. När terrorn slår till blir också stor i orden snabbt liten på jorden.

De politiskt ansvariga har suttit trygga i sina elfenbenstorn och producerat politiska utspel och prat i kvadrat, väl medvetna om riskerna. Varningar har kommit från terrorforskare, från journalister och krigskorrespondeter på plats i t ex Syrien och från dem som flytt från krig. Men den politiska eliten, i sällskap med ’mörkarmedia’ och många kändisar, har hånat, förlöjligat och ’brunmålat’ dem som oroats över utvecklingen och varnat för följderna. Oavsett hur många vittnesmål man haft om terroristernas hänsynslöshet och brutalitet har man velat erbjuda dessa potentiella eller återvändande terrorister och jihadister körkort, jobb, bostäder och bidrag och hoppats att terapi ska bota deras hat mot västvärlden.

Hur ska jag och många med mig någonsin kunna känna förtroende för de politiskt ansvariga som försatt Sverige i detta tillstånd? Igår var 7-klöverns politiker med och öppnade Sveriges gränser för människor som inte har asylskäl och som är uppfyllda av hat mot allt vi står för. På senare tid har de flesta av dem gjort en politisk U-sväng och värnar nu plötsligt om våra gränser och säger sig vilja ställa krav på migranterna. Hur kan de ens ha mage att be om oss om fortsatt förtroende efter 2018? Vad Sverige behöver efter denna mörka och ansvarslösa mandatperiod är inte mer av samma utan en helt ny typ av politiker; personer som inte styrs av rädsla utan av handlingskraft, civilkurage, kompetens och sunt förnuft.

Låt mig avsluta med några kloka ord som ni hittar på http://iotakt.se/terrordadet-stockholmssnut/:

”De politiker som hävdar att man bekämpar terrorism genom öppenhet och kärlek bör snarast tänka om. Ni är en belastning i debatten. En debatt som för övrigt torde vara över nu.

Den politiska debatten i stort måste ta sig ur ängsligheten om vem den gynnar och vem som missgynnas. Framför allt måste det bli ett slut på vurmandet för ”sverigebilden”. Sverigebilden är en bild som för övrigt kopplas samman med underlåtenhet och naivitet i många delar. Det alla måste förstå är att bilden av Sverige inte är så smickrande längre. Vill man återställa detta till en respektabel nivå är det således dags att sticka hål på den rosa bubblan och se verkligheten för vad den faktiskt är.

Under den tid ni inte kan enas om den reella problembilden rustar fler terrorister och deras anhängare för ytterligare ett dödligt angrepp. Var så säkra.”

Alice från Disneylandet

Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister (Mp), utfrågades i Svt:s Agenda (12/3) om hanteringen av återvändande IS-krigare. Som ett exempel på en kommun där denna hantering ”fungerar väldigt väl” lyfte hon fram Umeå kommun. Men den ansvarige på kommunen, Seth Åberg, meddelar att man där inte tagit emot en enda återvändande IS-krigare (Svt 13/3):

-Vi kan ju inte bli bra på något som vi inte gjort.

Efter nästan två och ett halvt år som statsråd med ansvar för frågan om våldsbejakande extremism saknar Bah Kuhnke koll på relevanta siffror. Hon har heller ingen helhetsbild av sitt område. Hon hävdade i en intervju som nyutnämnd att hon ”panikpluggar” t ex siffror varje kväll innan hon möter journalister.

Bah Kuhnke kunde heller inte svara på hur många återvändare som kommunerna träffat. Hon  svarade svävande att det rör sig om ”ett 10-, 20-, 30-tal”. Detta fick Magnus Ranstorp, internationellt erkänd fredsforskare, att reagera (Svt 13/3):

-Om man inte vet exakt hur många vi kan arbeta med, hur ska vi då kunna sätta in insatser?

Över 300 personer beräknas ha lämnat Sverige för att strida för IS, och över 150 har återvänt, enligt Säpo. Ministern fick också frågan hur många som bara släppts vind för våg utan kontakt med andra myndigheter efter att ha bara tvingats till ett samtal med Säpo. Hon svarade:

-Alltför många, med all sannolikhet.

Exakt hur många hade hon inte koll på och hon var snabb att skjuta över allt ansvar på kommunerna, som hon anser inte tar hand om återvändarna som de borde utan prioriterar fel. Därför jobbar kulturdepartementet nu intensivt för att få kommunerna att ta sitt ansvar. Hon säger samtidigt att det finns kommuner som inte ens vet att de har ansvar för IS-återvändare utan tror att det är Säpos bord:

– Det kommunala självstyret och kommunallagen har ansvar för människor i den staden eller kommunen. Regeringen har ett ansvar att arbeta förebyggande och ge kommunerna de verktyg de behöver.

Bah Kuhnke skjuter över ansvaret på kommunerna, men inte ens i Stockholms stad pågår det något arbete i kampen mot våldsbejakande extremism. Känner ministern verkligen inte till detta? Stockholms stad leds av bland annat miljöpartiet:

-Att inte huvudstaden bedriver något arbete alls, helt i strid med den överenskommelse som delgivits väljarna tidigare, är  anmärkningsvärt. Huvudstadens säkerhetssituation borde rimligen delgivits dels den Nationella Samordnaren, dels kultur- respektive inrikesministrarna. (ledarsidorna.se)

På ledarsidorna.se skriver Johan Westerholm också:

-För terroristbrott döms den som begår en gärning som anges i 3 §, om gärningen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation och avsikten med gärningen är att

  1. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp,
  2. otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller
  3. allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.

Straffet är fängelse på viss tid, lägst fyra år och högst arton år, eller på livstid. Är brottet mindre grovt, är straffet fängelse, lägst två år och högst sex år.

Malik, den utpekade svenske jihadisten, som nyss återvänt från IS och som dessutom erkänner sin medverkan i IS, är inte dömd. En rimligare plats för honom vore att befinna sig i häkte eller fängelse då terroristbrott ger mellan två och arton år inom lås och bom för reflektion och kontemplation kring sina gärningar.

Men i Sverige händer för det mesta ingenting av detta. Undra på det med en så okunnig och oengagerad minister! Eller undviker Bah Kuhnke kanske helt enkelt att ta tag i problemet med islamister? Under sin tid som generaldirektör för Ungdomsstyrelsen (f d MUCF) öste hon ut miljoner över extremister och deras organisationer och som minister bjöd hon för bara två år sedan in extremister med avsikten att ”utbilda svenskarna i islam”. Det är nog dags att bevilja Bah Kuhnke några friår.

Ylva och Donald fabulerar

Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) använder sig i likhet med Donald Trump av ’alternative facts’ och ’fake news’.

Johansson var i februari inbjuden av BBC att diskutera Donald Trumps uttalanden om Sverige. I intervjun fick hon också tillfälle att kommentera UKIP:s Nigel Farage uttalande om att Stockholm skulle vara Europas ”våldtäktshuvudstad”. (Farage syftade ursprungligen på Malmö)

Men Johansson förklarade tvärtom att sexbrott och våldtäkter minskar i Sverige.

– Jag skulle säga att han inte riktigt vet vad han talar om. När vi gör undersökningar över hur många kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt eller sexuella övergrepp så ser vi att nivån går ner, och går ner, och går ner, hävdade Johansson till BBC.

Fel, fel, fel! Det är faktiskt tvärtom. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) undersöker och sammanställer kvinnors rapporterade utsatthet för sexualbrott i den Nationella Trygghetsundersökningen (NTU). I januari i år publicerades senaste NTU. Den visar att andelen kvinnor i Sverige som uppger att de utsatts för sexualbrott mer än fördubblades mellan 2012 och 2015, från 1,4 till 3 procent av den kvinnliga befolkningen, ”en fruktansvärd ökning” enligt BRÅ:s generaldirektör Erik Wennerström. Enligt NTU har det efter 2012 skett en markant ökning av andelen kvinnor som utsatts för sexualbrott – trots att detta är den brottskategori där offren är som minst benägna att anmäla enligt Brå.

Men nu har Ylva Johansson pudlat, d v s backat med obegripliga bortförklaringar – i Sverige! Resten av världen får leva vidare med hennes ’fake news’. Oanständigt och oacceptabelt av ett statsråd i en regering som i olika brösttoner gått ut och kritiserat Trump för ’fake news’ och ’alternative facts’. Så hur kommer Trump och Fox att reagera när de får veta att Johansson satt och ljög i BBC:s intervju? Och vad säger de om det tilltagande skjutandet i Stockholm eller om att ’terrorresenärer’ faktiskt fått sina bidrag av svenska staten bl a genom CSN och Försäkringskassan? Örebro kommun har t o m anställt en terrorist, som sedan åkte på en ny terrorresa:

-Runt 300 personer har rest från Sverige till Irak och Syrien för att ansluta sig till terrororganisationer. Ett 20-tal kommer från Örebro. I en rapport som gjorts på uppdrag av finansinspektionen framkommer det att nästan alla som rest har fått någon form av statligt bidrag som kan ha finansierat resan.

Regeringen gör numera allt som står i deras makt för att styra bilden av Sverige utomlands, men med dagens sociala medier och snabba nyhetsflöden är det svårt att dölja sanningen. Varför granskas förresten inte Ylva Johansson av medierna? Med den lön och den stab av kompetenta (?) medarbetare som en minister har till sitt förfogande borde det vara lätt att få fram korrekta fakta, åtminstone inför en viktig TV-intervju.

Justitieminister Morgan Johansson var snabb att kritisera SD:s partitopp när det gick ut i amerikanska Wall Street Journal ”….och spred dynga om Sverige”:

-Man undanhöll väsentliga fakta om bland annat det faktum att den grova våldsbrottsligheten i USA är ungefär fem gånger högre än här och falska beskrivningar av det slaget kunde naturligtvis inte få stå oemotsagda.

Samma sak borde väl i konsekvensens namn gälla för Ylva Johansson. Hon förteg flera viktiga fakta som stärker bilden av att allt inte står rätt till i dagens Sverige. Dessutom gjorde hon sig skyldig till faktafel, vilket Morgan Johansson nådigt erkände att sverigedemokraternas artikel inte gjorde. Kontentan blir att Ylva Johansson gått ut med ’alternative facts’ och ’fake news’ i syfte att mörka. Hur verkligheten ser ut förväxlas inte sällan av politiker med hur den borde se ut.

Kriminalitet och våld är det som svenskar upplever som mest oroande inför framtiden. Den växande oron beror inte på någon ”mediebild” utan på den analys man gör av läget. Antalet mord och vapen ökar. Det gör också antalet ouppklarade brott. Otrygghet och brott håller på att bli vardag på ett sätt som ingen ska behöva acceptera. Sverige är det land i Norden där flest personer skjuts till döds och att uppklarningsprocenten för brott är så låg i Sverige idag att man kan säga att lagar har övergetts. Ylva Johansson förteg också att Sverige sällan utvisar utländska förövare trots att de begått brott som ger utvisning; närmare sex av tio utländska mördare som var folkbokförda i Sverige inte dömdes till utvisning.

Så vad är samhällskontraktet egentligen värt idag? Vad får vi för våra höga skatter, som kommer att bli dramatiskt mycket högre i många av våra kommuner framöver? Och hur kommer det att påverka lojaliteten och viljan hos verklighetens folk att betala skatt? Dessa frågor borde oroa den tondöva makteliten.

 

Sverigebilden

Är det någon av er som missat att Donald Trump förra lördagen på ett massmöte tog upp Sverige som ett exempel på hur illa det kan bli om man inte har kontroll på sitt lands gränser och att en stor och okontrollerad invandring leder till kaos, våld och anarki?

-You look at what’s happening, last night, in Sweden. Sweden! Who would have believed this? Sweden! They took in large numbers that have problems they never thought possible.

I en debattartikel i Wall Street Journal skriver SD:s Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson därefter att Trump har rätt i att Sverige är ett flyktingpolitiskt skräckexempel. Det fick justitieminister att gå i taket och hävda att SD “sprider dynga om Sverige”. Vilket häpnadsväckande uttalande av landets justitieminister! Har vi inte åsikts- och yttrandefrihet? Åkesson och Karlsson anklagades inte för några faktafel utan för att ha undanhållit ”väsentliga fakta om bland annat det faktum att den grova våldsbrottsligheten i USA är ungefär fem gånger högre än här”. På vilket sätt gör det Sverige tryggare och säkrare? Makteliten relativiserar i vanlig ordning. Tänk om de istället tog tag i verkligheten bakom bilden!

Hela den gångna veckan har slaget om verklighetsbilden, inte om verkligheten pågått. Politiker och journalister har reagerat mot den ’lögnaktiga’ sverigebild som tack vare (eller p g a) inte minst sociala medier fått stort genomslag utanför våra gränser. Den ’nya’ bilden står i bjärt kontrast till den sverigebild makteliten, PK-media, PR-byråer m fl försöker sprida och stora delar av mediesverige fokuserar nu på att motbevisa Trump. UD gjorde ett snabbt och desperat försök att gå ut med en ’korrekt’ bild av Sverige utomlands och Sverige begärde en förklaring av Trumps administration.

Så blev det måndag kväll och Rinkeby stod i brand. Plundring, upplopp, skottlossning, misshandel, rån. Bilderna av ett Sverige med ”no go-zoner” som polis, brandkår, ambulanser och räddningstjänst tvekar att gå in i utan eskort eller rejäla förstärkningar spreds över världen och anklagades av makteliten och PK-media för att vara felaktiga och lögnaktiga. Men att lägga tid och kraft på att försöka bevisa att Trump är en lögnare för att han har fräckheten att antyda att vi har problem med integration torde bara få omvärlden att misstänka att vi saknar ’sjukdomsinsikt’. Så länge vi misslyckas med våra ambitioner att integrera människor i Sverige, främst på arbetsmarknaden, kommer sverigebilden utomlands att vara ofördelaktig. Så länge får vi också finna oss i att andra är fräcka nog att påpeka det för oss.

Här hemma har få av oss haft modet att gå ut och kritisera offentligt då vi sett hur man brännmärks om man gör det. Redan i juni 1995 sa en stridslysten Göran Persson:

-Jag kommer, liksom den regering jag tillhör, att i alla sammanhang med kraft brännmärka dem som utomlands talar illa om Sverige.

Vidare sa han:

-På dagordningen i höst tycker jag också att det skall stå att vi skall tala väl om vårt eget fosterland.

Inte minst Katerina Janouch har fått erfara detta, senast i Svt:s Opinion Live i torsdags, då Anders Lindberg (AB) kommenterade Trumps tal:

-Bilden är ju inte sann. Det är inte bara det att det är faktafel. Det ägde inte rum något terrordåd, vilket faktiskt var grunden för hela historien. Det här är ju desinformation.

Anders Lindberg baserade sin kritik på att Trump hade hittat på och ljugit om ett terrordåd i Sverige. Men Trump påstod inte att det hade skett något terrordåd i Sverige, vilket betyder att det är Lindberg som sprider faktafel och ’fake news’. Janouch försökte gång på gång korrigera Lindbergs desinformation men programledaren Belinda Olsson lät henne inte få redogöra för vad Trump faktiskt hade sagt. I ett program om ’fake news’ och ’biased news’ lyckades AB och Svt:s journalister med konststycket att göra sig skyldiga till just det som de anklagat Trump för. Undra på att allt fler av oss ifrågasätter varför vi ska betala TV-licens till dagens vinklade public service! Detta avsnitt av Opinion live borde bli ett fall för Granskningsnämnden för radio och TV!

Också Carl Bildt har kommenterat Trumps uttalande genom att undra om Trump hade ’rökt på’. Det säger mer om Bildt än om Trump. Bildt har senare föreslagit att Trump ska skippa golfen en vecka för att besöka Sverige och ta del av verkligheten här. Vilka delar av Sverige anser Bildt då att Trump ska besöka för att få rätt sverigebild? Har Bildt förresten själv besökt Järvafältet, Rinkeby och andra utanförskapsområden? Problemet i Sverige är att vi vägrar erkänna problemen och prata om dem. Istället försöker vi krampaktigt bevisa att allt är frid och fröjd och att inget är fel i den bästa av världar.

”The further a society drifts from the truth, the more it will hate those that speak it”.

Så sa George Orwell för ganska länge sedan. Numera besannas hans ord dagligen i Sverige.