En ung kille vid namn Mathias kontaktar media för att berätta om en i hans ögon ohederlig arbetsgivare. Han surnar till på arbetsgivarens svar i artikeln och lägger ut den SMS-konversation han har haft med arbetsgivaren. Ett dygn senare har det delats nästan 4.000 gånger. Nästan 8.000 har klickat gilla på inlägget. Och drygt 1.350 har kommenterat hans inlägg. Det har, lågt räknat, nått hundratusentals människor vid det här laget. Du ser inlägget nedan eller via länken här.

Vi har ingen aning om det Mathias säger är sant. Han kan hur enkelt som helst ha fejkat SMS-konversationen han postar. Det har han säkert inte, men det är få av de drygt 13.000 som har interagerat med hans inlägg som vet något om det. Men det spelar egentligen ingen roll. Det är så här det ser ut idag. Om du inte är på plats och kan vara med i leken.

Nu ikväll går en av kaféets ägare ut i Folkbladet och försöker förklara att allt är olyckliga omständigheter. Det var ju så dags. Och hur många av de tusentals som har läst om kaféet på Facebook ser den där notisen? Den lär knappast få samma spridning som inlägget.

Utan att veta någonting om omständigheterna bakom inlägget eller kaféets situation vågar jag ändå påstå att inget av det här hade behövt hända. Oavsett om det är sant eller ej så hade kaféet givetvis kunnat gjuta olja på vågorna i ett tidigt skede. För det första borde de ha svarat Mathias på hans inlägg, så fort som möjligt. De hade kunnat kontakta media direkt och ge sin syn på saken. De hade kunnat skriva någonting på sin webbplats, som fortfarande inte har en kommentar om det här.

Och det viktigaste – som vi fortfarande uppenbarligen behöver påpeka – hade de själva varit aktiva på de sociala medierna kunde de ha nyttjat dessa för att på alla möjliga sätt ge sin syn på det inträffade. Då hade de i varje fall fått vara en del av debatten. Nu är de bara en svidande stor förlorare som högst troligen har tappat en massa kunder. Och allt på grund av ett enda inlägg på Facebook.

Nej, det är länge sedan frågan var om det är värt ”att vara i de sociala medierna”? Det är idag långt mycket kostsammare att stå vid sidan om.

/ @jmjobring som idag lyssnar på NONONO

Det är faktiskt en hel del som har efterfrågat och spontantackat mig för min ”Twitterskola” jag satte ihop under förra året. Jag vill därför bara samla alla sex länkarna här igen, så kanske ännu fler kan hitta skolan och lära sig snabbt och enkelt om Twitter. Det är ju en grym plattform för att nå ut till kunder och vänner. In och kör igång, om du inte redan är där. Vi ses.

Del 1 – välj namn, tänk tatuering

Del 2 – hur hålla koll på flödet

Del 3 – lingvistik och etik

Del 4 – #taggarna

Del 5 – bion och avataren

Del 6 – radera och favoritisera

/@jmjobring som idag lyssnar på Kent.

Nu kan du enkelt se vem som postar vad om ni är flera som administrerar en Facebooksida. Det står i klartext vid varje inlägg vem som har postat om ni är flera administratörer på sidan (se nedan), är du ensam står inget namn. Detta är alltså inget som syns utåt, utan bara en hjälp internt för administratörerna av sidan. Smart funktion, i all sin enkelhet.

/ @jmjobring som idag lyssnar på Jennie Abrahamsson

Jag hittar ofta de mest relevanta branschnyheterna via Twitter, så även när jag häromkvällen kikade genom flödet och läste en del artiklar som folk länkade till. Men då såg jag plötsligt också en skymt av framtiden. Följ med.

Wall Street Journal twittrade om att LinkedIn hade visat starka säljsiffror senaste kvartalet. Mycket intressant tyckte jag och klickade mig in för att läsa mer.

Och möttes av det nedan…

Jag måste llogga in för att kunna läsa artikeln. Inte orkar jag det. Det framgår ingenstans vad det kostar, jag blir inte upplyst om jag bara kan köpa enstaka artiklar, och liggande i sängen med ljuset släckt och en sovande fru bredvid känns kreditkort och annat väldigt långt bort. Jaha. Jag kikade vidare och hittade en annan artikel från AdAge om hur Super Bowl drev trafik. Hrm. Intressant.

Det framgår föredömligt redan i tweetet att artikeln är sponsrad, men jag köper det då innehållet verkar ge mig något. Jag klickar vidare.

Och denna gång får jag läsa hela artikeln. Det framgår fortfarande tydligt att artikeln är sponsrad av Adobe, vilket givetvis är nödvändigt för mig att veta om när jag ska värdera det jag läser. Jag antar att Adobe vill sälja ett spårningsverktyg för annonsörer och därför släpper lite fakta de har kunnat få fram med sitt verktyg. Men, för mig är artikeln givande och den ger mig information jag har nytta av.

Vilka nyheter av dessa två gör sitt jobb bäst? Den redaktionellt säkrade som jag inte läser eller den sponsrade jag faktiskt läser? Vilken av dessa nyheter kommer att gå segrande ur den förändring av medielandskapet vi just nu genomgår?

Högst troligt båda två. Men jag tror att WSJ och andra verkligen får fundera över hur de hanterar den läsare som knackar på dörren. Deras trovärdighet och journalistiska kunskap är värd oerhört mycket, och blir egentligen mer och mer värdefull för varje dag, men då måste de också förklara det, hantera det och sälja in det till mig. Helst direkt där och då. Exakt i samma stund som jag vill ta del av deras material, annars förstör de sin affär. Inte kommer jag att klicka på WSJ:s tweet nästa gång, bara för att sätta mig och stirra på en blank sida. Och känna mig utestängd och besviken. Denna gång hade de varken tydligt angivit hur jag kunde ta mig vidare genom att t ex betala, de lockar mig inte heller med en sammanfattning av artikeln eller liknande utan tonar liksom bara bort ingressen in i en vit yta. Inte så där jättesäljande….

Lätt ironiskt har AdAge-artikeln från Adobe en tydlig klickbar information om hur jag också kan köpa en liknande artikel, se den svarta plattan som har fällts ut nedan.

Tyvärr vinner ju Adobe denna gång. Visst, också ett starkt varumärke, men när det gäller journalistiska integritet är deras värde i princip noll och intet. De vill sälja. Punkt. Och därför måste jag värdera deras artikel med stor skepticism och därmed ger den mig inte lika mycket värde som WSJ:s artikel hade gjort. Jag litar helt enkelt inte riktigt på deras fakta. Däremot är AdAge och Adobe mycket bättre än WSJ på att upplysa mig om produkten i fråga och ger mig till och med möjlighet att köpa en liknande produkt. WSJ ger mig inte ett spår av detta.

Snälla Wall Street Journal, och alla ni andra som driver mediehus med journalistisk som affärsidé, skärp er. Börja förklara för mig. Börja leverera. Hjälp mig att älska er. Hjälp mig att börja betala. Nu. Innan det är försent.

/@jmjobring som lyssnar på Min Stora Sorg.

Idag var det mycket som rörde på sig. Dagens Media skrev om TV4:s satsning på att sända ut rubrikerna via Instagram, alltså 15 sekunders inslag med de viktigaste nyhetsrubrikerna, det ser ut så här. Sedan läste jag Joakim Arhammars bloginlägg om just TV4:s satsning, där han även visade förlagan från BBC, kika på hans blogginlägg här.

En stund senare meddelade Expressens chefredaktör Thomas Mattsson att de anlitar produktionsbolaget Nanushka Television för att göra egna program runt Melodifestivalen, läs Resumés notis. Och som du ser i tweeten nedan utlovar han mer.

Och därefter följde Daniel Nordström, tidigare chefredaktör här på Folkbladet och nu i Gävle på Arbetabladet, att Arbetabladet börjar med dagliga TV-sändningar, läs Nordströms blogginlägg här, premiär 27/1.

Och detta är bara början för mediehusen. Och företagen hänger på. Handelsbanken har under lång tid jobbat hårt med en väldigt seriös TV-satsning, som konstigt nog är väldigt undangömd på deras sajt. Jag är själv kund och loggar in ganska ofta och har faktiskt aldrig sett skymten av deras TV-satsning, även om jag har vetat om att den finns. Nu när jag skulle skriva detta inlägg fick jag verkligen leta efter det. Se skärmdumpen nedan, kan du hitta en dyr TV-satsning där?

Ja, just det, längst ner i en utfallande meny finner man den…

Och det första jag hittar där är en halvtimmes seriös intervju med stjärnkocken Marcus Samuelsson och den nyvärvade Hasse Aro som gör ett 20 minuters veckomagasin. Varför de har gömt allt detta längst ner i en meny är för mig en gåta. Det går heller inte att varken länka direkt till TV-sidorna eller dela de reportage som finns där i sociala medier. Man häpnar! De verkar inte vilja ha några tittare. Men… i vilket fall, många kommer att följa i Handelsbankens TV-spår under året. Tro mig. Fast få kommer nog att lyckas gömma den så väl och ännu färre har nog råd att hålla en så hög ambitionsnivå.

Men, mest intressant är kanske ändå hur alla mediehus, i grevens tid får man väl säga, nu anstränger sig för att verkligen nå människor där de är, på ett sätt som är anpassat efter vad kunderna verkar vilja ha. Vi tvingas inte längre gå till kiosken och köpa Expressen eller invänta att Arbetarbladet ska dunsa ner i brevlådan. Den stora frågan återstår dock – är detta tillräckligt? Är detta vad vi efterfrågar? Kommer detta att skapa tillräckliga intäktsströmmar för mediehusen? Vi får se. Svaret kommer väl snart i en TV-kanal nära dig.

/ @jmjobring som idag lyssnar på Mø

För drygt två år sedan, känns som en evighet i digitala sammanhang, bloggade jag om advertorials. De var i sin linda, och ofta rätt usla. Mycket har hänt sedan dess, framförallt har medielandskapet ritats om en hel del, bland annat som en följd av att allt färre betalar för nyheter, vilket har ökat användandet av, och formerna för, advertorials.

Ett bra exempel på advertorials (eller native advertising som det också kallas ibland) är nya nyhetsappen Omni, se bilderna nedan. Den gultonade nyheten om ”Sveriges guldchanser” är alltså en sponsrad nyhet från Unibet. Klickar jag på den kan jag läsa hela nyheten och förstår då att den handlar om betting (nästa bild nedanför), och i botten av den nyheten är det vidarelänkning, exakt som på övriga nyheter i Omni, med skillnaden att jag då hamnar på Unibets sajt och inte på en källa för nyheten.

Det andra sättet som Omni arbetar med sponsring är att hela avdelningar är sponsrade av företag, se nedan. SEB sponsrar alltså hela ”Ekonomi”, men arbetar också med advertorials, precis som Unibet ovan.

Idag när allt fler pratar om innehållsmarknadsföring eller content marketing som vägen till kundernas hjärtan har suget efter advertorials säkert ökat. Men jag står delvis fast vid min uppfattning från den gamla bloggposten, det gäller att göra detta med finess. Lurar du läsaren har du allt att förlora. Ingen vill känna sig vilseledd och inlurad i en reklamtext när man letar nyheter, då får både den kommersiella avsändaren och det aktuella mediehuset stryk, tror jag.

Jag tycker att Omni hanterar det på ett bra sätt, det är tydligt och diskret utfört. Vi får hoppas att de drar in tillräckligt med pengar på dessa ändå rätt blygsamma annonseringsmetoder för Omni är faktiskt en riktigt bra app för snabb uppdatering av nyhetsflödet.

/ @jmjobring som börjar det nya året med detta i lurarna.