[dagens musiktips]

I slutet av februari gav Carl Bildt, i årets utrikesdeklaration, order till Sveriges alla ambassader att de skulle ut på Twitter och Facebook. Inom två veckor. Så nu finns hela gänget där ute och trevar sig fram. Du kan här höra en intressant intervju med Teo Zetterman från UD om hela projektet från Webbdagarna där han intervjuades av Joakim Jardenberg.

De har samlat ambassaderna på Twitter i en lista om du är intresserad att följa dem. Det som jag tycker är riktigt bra med det här projektet är att Bildt faktiskt tvingade igång det. Skulle de ha satt sig ner i förväg och funderat alltför mycket och lära upp alla i förväg hade det troligen aldrig blivit av. Nu får ambassaderna lära sig genom att jobba på plattformarna.

Visst kan det låta lite riskabelt då det är ”digital diplomati” vi pratar om, men å andra sidan, vi är alla människor och, tror jag, har förståelse för att man måste lära sig verktygen på något sätt. Det bästa är förstås att bara sätta igång.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men det är få som ”kan” sociala medier innan de har övat i just sociala medier. Man ska givetvis ha koll på syften och mål och förankra i ledningen och allt sånt, men man lär sig helt enkelt bäst genom att posta och följa upp och se vad som funkar. Det finns få genvägar där, oavsett hur mycket man utreder och funderar innan man sätter igång.

Tillägg: Joakim Jardenberg tipsar här nere i kommentarerna om en presentation om UD-bloggen som gjordes 2011, men fortfarande är aktuell enligt Jocke.

/ @jmjobring

Det här är inlägg 46 i mitt försök att blogga 100 dagar i rad tillsammans med ett gäng andra bloggare i Sverige under taggen #blogg100. Läs mer här.

[dagens musiktips]

Det är klart att det vi idag kallar sociala medier kommer att försvinna. Vi läser på The Verge att tonåringarna kanske börjar lämna Facebook. Twitter växer visserligen fortfarande rejält, men döms ändå gärna ut som en ankdam. Instagram är för hipsters, vilka nu det är? LinkedIn håller sig på sin kant. YouTube är fullt av katter som pratar. Google+ förstår sig ingen på. Och mitt allt detta ska vi försöka driva affärer och kommunicera som organisationer – på plattformar vi egentligen tror är förvirrade flugor.

Vi kan inget förutse
Men hur vi än tittar, tänker, funderar och lägger våra skrynkliga hjärnor i veck kommer vi aldrig att kunna förutse speciellt mycket. Därför är det nog ändå vettigare att vi fokuserar på det vi ställs inför just idag. När det där nya kommer lär vi hinna se det och anpassa vår affär till just det.

Ändå lägger många ganska mycket tid på att försöka hitta förklaringar och tecken i tiden på att de 65.520 personer som finns på Facebook i Umeå med omnejd kommer att lämna plattformen när som helst. Vips, så är de alla borta!

Ja, en vacker dag kanske de alla stänger ner sina Facebook-konton, men fundamentet som sociala medier vilar på lär inte förändras oavsett hur många som lessnar på Facebook nästa vecka. Tanken på att vi alla kan kommunicera med vem som helst när som helst lär vi inte en dag helt bara släppa. Den möjligheten lär inte hela mänskligheten helt plötsligt ge upp. I varje fall inte frivilligt.

Kan du språket?
I samma andetag som vi inser att så kanske ändå är fallet borde vi också inse att vi måste lära oss det nya språket. Vi måste lära oss hur vi ska kunna göra affärer på denna nya arena. Precis som när bönderna en gång gick in till staden med sina varor till marknaden och lärde sig att lägga upp äggen snyggt, pruta på hönsfodret och slänga käft med kunderna för att hålla dem på gott humör. Precis som vi byggde upp våra webbplatser för att visa upp våra varor och göra det enkelt för kunderna att hitta och tycka om oss när Internet slog igenom på allvar. Precis så måste vi göra även denna gång.

Vi måste lära oss hur vi gör affärer och kommunicerar i det som kallas sociala medier. Inte nödvändigtvis för att Facebook kommer att leva för alltid, men för att vårt sätt att kommunicera är för evigt förändrat. Som vanligt vid skiften finns det ingen väg tillbaka. Däremot finns det många vägar framåt.

En handvändning som tar tid
Det finns också en poäng med att finnas hyfsat snabbt på arenan. Att bygga upp en meningsfull närvaro och börja forma sin digitala identitet till något som befintliga och framtida kunder uppskattar är inte gjort i en handvändning. Och det bör väl kanske inte göras helt utan planering och eftertanke då det trots allt är vår framtida affär vi pratar om.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men de bönder som vägrade gå till marknaden fick förmodligen aldrig uppleva hur butikerna började växa fram. De lärde sig aldrig hur de skulle göra affärer på en konkurrensutsatt marknad och tynade troligen bort hemma på sina gårdar när äggköparna slutade knacka på. Frågan är vilka som tynar bort hemma på gården nu? Vilka tror du det är som sitter och väntar på att kunderna fortfarande ska komma och knacka på?

/ @jmjobring

Det här är inlägg 40 i mitt försök att blogga 100 dagar i rad tillsammans med ett gäng andra bloggare i Sverige under taggen #blogg100. Läs mer här.

[dagens musiktips]

I min nya roll som strateg med inriktning mot sociala medier får jag ofta frågan – vad ska vi göra på Facebook? Det är lätt att stirra sig blind på siffran nedan. Du har möjlighet att prata med nästan fem miljoner svenskar. Det lockar. Förstås.

Och föga förvånande tycker jag förstås att alla företag idag bör ha en närvaro på Facebook. Och Twitter. Och LinkedIn. Och kanske några plattformar till. Men svårigheten för många organisationer och företag är att man inte riktigt betraktar närvaron i sociala medier som varumärkesbyggande reklam. Eller som kundvård. Eller som en PR-kanal. Eller som en kanal för rekrytering. Eller som en kanal för krishantering. Jag tror att vi måste börja betrakta den som alla dessa delar för att verkligen förstå potentialen och våga investera.

Vad är affärsnyttan?
Naturligtvis har jag all respekt och förståelse för den tveksamhet som fortfarande finns gentemot sociala medier; ”Vad är affärsnyttan?” och ”kan du visa upp siffror på ROI (Return On Investment – ung. när investeringen betalar sig)” är ju de ständiga frågorna du ställer mot alla investeringar, men kanske är frågan felformulerad?

Företagen har fortfarande mycket lättare att lägga en årlig budget för annonsering i de traditionella medierna, för att förbättra callcentret, för att platsannonsera eller för att skicka ut fler pressreleaser – men hur ser den direkta affärsnyttan ut i dessa fall? Hur räknar vi ROI på platsannonser och pressmeddelanden eller på internkommunikationen? Jag menar att vi måste bredda synen på sociala medier och se den som så mycket mer än ”bara” direkt marknadsföring.

Investering i kundvård, marknadsföring, rekrytering, mediakontakter…
Breddar vi tanken och analyserar vad som egentligen sker på våra sociala medier ser vi ju att det handlar om så väldigt mycket mer än marknadsföring – det är kundvård, det är plattformar för rekryteringar, det är dialog med de traditionella mediernas representanter, det är också en bra bas för att stärka den interna stoltheten hos dina egna medarbetare genom ökad synlighet, det är idag även den främsta kanalen för krishantering. Vi bygger helt enkelt långsiktiga relationer med såväl kunder som blivande och befintliga medarbetare samt gentemot medierna.

När du börjar räkna så är det kanske inte så galet att investera i sociala medier. Och kanske framförallt genom att rekrytera duktiga kommunikatörer som kan skapa intressant innehåll och hantera en respektfull dialog i sociala medier.

Varje postning på Facebook eller ny följare på Twitter eller besök på ditt företags LinkedIn-profil är en långsiktig investering. Du bygger egna kanaler där du har chans att få riktigt lojala kunder. Kanaler där du kan föra ut ditt eget budskap. Kanaler där du kan ha en kunddialog. Kanaler du kommer att behöva om du någon gång behöver ägna dig åt kriskommunikation. En plats där du bildligt talat kan ha en dialog med dina kunder oavsett var i världen de befinner sig. Att den affären fortfarande inte är värd en egen budget är faktiskt lite underligt.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror ändå att 2013 blir året då väldigt många svenska företag till tar klivet in i de sociala medierna. Och då menar jag inte att de startar en Facebooksida, det har väldigt många redan gjort. Nu är det dags att lyfta frågan på allvar och göra de sociala medierna till en del av företagets totala kommunikation, såväl utåt som inåt. Att helt stå utanför och titta på tror jag snart är omöjligt. I varje fall om du vill bygga ett långsiktigt hållbart företag.

/ @jmjobring

Det här är inlägg 27 i mitt försök att blogga 100 dagar i rad tillsammans med ett gäng andra bloggare i Sverige under taggen #blogg100. Läs mer här. Kan också tipsa om min Twitterskola för dig som är nybörjare eller nyfiken och vill kliva in, 6 delar som börjar här.